Tyngdpunktsförflyttning för Titan

Jag har ju alltjämt försökt få Titan att förflytta sin tyngdpunkt bakåt under sadel, igår provade jag istället lite från marken. Det är första försöken som jag gör när han har bett i munnen, så jag visste inte hur det skulle lyckas. Titan är inte särskilt smidig av sig utfrån sin natur, och många gånger tycker han att det är för svårt. Det är lätt att tappa bakbenen och att han istället stretar emot i handen, så när jag nu tränar på att förflytta tyngdpunkten är det också ett test av hur väl han tar halten i sin kropp.

Titan_sk

Jag finner det svårt att be Titan om framåt/nedåt i öpnna och uppåt/bakåt i sluta när jag tränar framifrån honom, han skjuter sig lätt ut över ytter bog istället för att ta halten mot bakbenet. Jag försökte därför ha honom mycket rakare så att halten inte gick direkt över mot ytter bak, utan mer emellan båda bakbenen.

Jag tycker han svarade fint några gånger, de två, tre sista försöken blev bäst. 🙂 Det är inte någon full skolhalt ännu, och han vinklar sig heller inte i knä och hasled, men jag hoppas på att uppnå det när jag kombinerar tyngdpunktsförflyttningen med rörelse framåt och samling. Jämför man det med ett klipp från i vintras så är han ändå klart mycket mindre stum i munnen, han tar halten genom sin kropp med mycket mindre motstånd än tidigare försök. Så småningom, kanske det blir bra. 🙂

Utöver skolhaltsarbetet provade jag att se hur pass samlad galopp Titan kunde erbjuda igår. Det var inte ett av de bästa passen, han brukar kunna få mycket mer lyft i bogen än på klippet här, men jag upplevde det som att han åtminstone försökte. Titan har sina bra och han har sina sämre dagar, det är jag väl medveten om. I höger varv har Titan mycket lättare för att välja galopptakt än travtakt, i vänster varv är det tvärtom.

Erik fick på slutet hoppa upp och sitta med på Titans rygg medan jag bad Titan att galoppera samlat på volt runt mig. Det är synd att jag inte kunde filma det, men under den sessionen höll sig Titan rund över ryggen, mycket mer än vad han gjorde när jag tränade honom från marken i klippet ovanför, han gör sig bättre med hjälp av en ryttare, trots den extra vikt som ryttaren tillför.

Blandade övningar för hästarna

Igår samsades Erik och jag igen på ridbanan, jag red Titan medan Erik red Perla. Titan försöker jag nu träna till att stärka sin bakdel och avlasta sin framdel mer. Han är ju så stor och tung framtill att det verkligen är svårt för honom, så jag försöker på olika sätt finna ut hur det blir enklast att nå vidare i hans utbildning. I skritten försöker jag samla Titan och att han höjer sitt huvud, men utan att få underhals och detta är svårt. Titan vill antingen höja huvudet och få underhals, eller gå lite för lågt med huvudet men utan underhals. Han har lätt för att hamna långt isär med fram- och bakben och när jag försöker driva bakbenen framåt så blir han gärna tung på handen istället, dvs han skjuter hellre på än bär upp sig. Det är inte lätt att rida en stor, stark och framtung häst, och jag känner nu verkligen att jag skulle vilja ha mycket längre ben för att nå om Titan bättre. Om jag hade längre ben, skulle mina skänklar hamna i ett bättre läge för att kunna aktivera Titans magmuskler. Om han drar ihop sina magmuskler blir han också rundare över ryggen.

Från samlad skritt försöker jag göra en samlad halt och i halten förmå Titan att väga över lite bakåt. Vi står och gungar sådär, lite framåt/nedåt och uppåt/bakåt. För Titans del så lär han sig då förstå vad jag vill, dvs att han förflyttar sin tyngdpunkt bakåt men utan att röra sina ben. Effekten blir ju inte riktigt den jag önskar, dvs att han väger över bakåt och vinklar lederna i bakbenen mer, utan det som sker är mestadels en lutning bakåt. Jag tror dock att vi nog måste gå den här vägen och sedan sätta ihop det med rörelse och vinkling av bakbenens leder. Först får vi lära in A, sedan B och sedan kombinera dessa två. 😉

När jag tränar på denna tygndpunktsförflyttning försöker jag också känna av hur Titan känns i bröstkorgen. Låter han mig sitta kvar på hans sänkta insida, eller höjer han insidan och puttar över mig på yttersidan? Jag korrigerar inte alla fel han gör, utan försöker hålla det enkelt så han förstår en sak i sänder. Om jag ska begära att allt blir rätt från första stund, är risken stor att han istället inte förstår något alls, det blir för svårt.

För att träna denna förflyttning av tyngdpunkten gör jag så här. Jag tar min mage bakåt, dvs kutar lite med ryggen och suger in magen och lutar mig även bakåt, samtidigt som jag tar i tyglarna bakåt. Därefter gör precis motsatt och förväntar mig då att Titan följer med lite framåt/nedåt Det som då ska ske är att Titan följer med i denna rörelse, dvs står kvar med benen i marken, men följer med sitt huvud/mun/hals/bog bakåt med mig. Jag vill här inte känna motstånd i min hand, utan att Titan mjukt följer med. Om han stretar emot i handen går han emot halten och då stretar han definitivt emot i sina bakben, och han flyttar dem också troligen bakåt. Om så sker, så försöker jag att släppa lite på handen, rida fram några steg, göra halt och så försöka igen. Det blir stadigvarande lite bättre, men vi har så klart våra toppar och dalar. Ibland känns det jättebra, och så blir det inte alls bra vid nästa försök, men långsamt tar man sig uppåt i kvaliteten på arbetet.

Jag försöker nu göra detta både från skritt och trav, dvs samla både skritten och traven och göra halt därifrån och så snart som möjligt be om tyngdpunktsförflyttning. Det är inte lätt om Titan stannar långt isär med sina ben, och det vill han ju helst göra. Det är jobbigt för honom att hålla sig rund. Jag själv har inte riktigt lärt mig att känna hur det känns när han sätter benen långt isär, eller när han står mer samlat. Jag tror det beror på att han oftast faktiskt har stannat lite i brygga just när vi har gjort halt, så jag har sällan känt någon skillnad på hur bra halter vi gjort. Jag saknar spegel hemma på ridbanan så jag har inte möjlighet att se detta själv heller. När jag har Erik till min hjälp kan jag be honom tala om hur halterna ser ut, så småningom hoppas jag kunna känna skillnaden själv. 🙂

Det sista vi tränade på igår var lite samlad galopp, men det var jobbigt tyckte Titan. Det är klart att han blir trött i musklerna, men det som är svårt för mig är att veta hur fort han blir hur trött i sina muskler. För att bli starkare måste man också ta i mer och mer för varje dag, men det förstår förstås inte hästen. 🙂 Nåväl, det var jobbigt för Titan märkte jag men han ansträngde sig gott ändå, även om han skulle ha behövt varit rundare över ryggen så blev han ganska hög framtill och gjorde terre-a-terre liknande skutt i galopp. 🙂

2014-10-27 21.05.33

Jag är ganska petig med hur man rider och när jag själv känner till hästarnas svagheter så är det förstås lättare för mig att tala om vad som felas. Jag tittade på Erik när han red Perla och instruerade honom. Han fick dock inte till det riktigt som jag ville och till slut tröttnade Erik på mig. 😉 Jag hoppade istället upp och visade och fick Perla att gå som jag önskade. På grund av hennes oliksidighet måste man träna henne annorlunda än en häst som är jämnare i sin kropp. Jag höll om med vänster skänkel och vänster tygel, höll händerna tätt ihop och försökte få henne att runda sig bättre i vänster varv. I höger varv fick jag fortsatt hålla i vänster tygel och förhindra att hon vek sig i halsen, hålla om med vänster skänkel vid sadelgjordsläget (eftersom jag inte ville få ännu mer fällknivseffekt i henne) och hålla om med höger skänkel i sadelgjordsläget, höger tygel i princip passiv, bad endast om ställning i den när Perla var tillräckligt rak i halsen.

Perla gäspade och verkade avslappnad, så det kändes bra. 🙂 Jag travade henne sedan i en och samma takt och tempo, red lätt för att underlätta för henne att komma upp mer med ryggen och gjorde i princip samma sak med skänklar och tyglar som i skritt. Det känns alltjämt att hon ligger på vänster tygel, men det blir bättre snart. 🙂

Jag försökte förklara för Erik att man måste rida snyggt och prydligt hela tiden, man får korrigera hästen men undvik ledande tygeltag när man har bett i munnen på hästen, använd trängande tygeltag istället, skänklar och sits. Man måste vara mjuk i sina rörelser, inte ryckig. Man måste ge hästen en chans att hinna svara och man får inte korrigera sin häst för snabbt, för då blir hästen ofta spänd och orolig. Jag tycker att jag själv nog ändå har en ganska bra hand, sits och skänklar, att jag rider ganska prydligt till vardags. Jag anstränger mig så klart också för att få till detta, men om man hela tiden korrigerar hästen med stora rörelser, så kommer man aldrig till att använda små och fina hjälper. Är man flaxig i hjälperna så upplever hästen det också flaxigt, den lär sig inte att lyssna på subtila signaler.

Tittar man på skickliga ryttare så rider de ofta väldigt prydligt, oavsett vilken häst de sitter på. De övergår sällan till att rida med grova hjälper, i så fall är de snabbt övergående. Jag försöker att imitera deras sätt att rida, det blir också lugnare för hästen då. Ju yvigare man rider, ju yvigare hjälper lär sig hästen att svara på. 🙂

2014-10-27 21.05.19

Dagens sista pass blev med Distinguido. Jag gjorde inte särskilt mycket med honom, han fick skritta och trava och hålla sig rund och göra sluta i dessa gångarter. Ett kort pass, han behöver inte alltid göra mer och mer. 🙂

2014-10-27 21.29.57

Snart är det december

Snart är det december

Jag är nu inne i slutet av min tjänstledighet, och i december återgår jag till min anställning igen, det innebär att jag får betydligt mindre tid över för att göra annat.  Alla de år, den tid och de pengar jag har lagt ner på att utbilda mig och mina hästar i akademisk ridkonst har varit drivet av min egna önskan att ägna mig åt ridkonst. Idén om att undervisa fick jag inte förrän år 2010 under min praktik hos Bent, då han tyckte att jag borde det. Jag hade aldrig tidigare tänkt tanken att jag skulle kunna lära någon annan något…

Under den här tiden som jag har varit tjänstledig och fått prova på hur det är att bedriva företagsamhet genom att undervisa andra i akademisk ridkonst har jag fått en inblick i vad det innebär och vad som krävs av mig. Jag inser att jag måste ha hästar på en högre utbildningsnivå och så måste man nog vara bättre på att sälja in sig än vad jag är. 😉 Idag har jag inte rätt förutsättningar för att kunna expandera min verksamhet, så jag har bestämt mig för att istället dra ner på den, åtminstone tills vidare.

Avslutningsvis:
“There’s nothing so good for the inside of a man as the outside of a horse.”
Lord Palmerston

Vägen uppåt för Titan?

Efter att all mockning var klar var det Titans tur att bli tränad. Med Titan kan jag inte vara lika “slarvig” som med Distinguido, Titan får inför nästan varje pass stå ut med att få manen och pannluggen flätad. Anledningen till detta är för att jag vill se mer av Titans hals, han har sådan fluffig man att jag inte får någon jämn uppfattning om hur han ställer och böjer sig annars. Allt det man har framför sitsen kan man se med sina ögon, allt det man har bakom sitsen måste man känna med sitt säte. Varför inte passa på att utnyttja synen när den ändå finns där? När jag rider har jag noggrann uppsikt över hur hästen ser ut, så att ställningen och böjningen finns där och att den är jämn.

När Titan var flätad och utrustad för dagen fick han också värma en stund, gåendes bredvid mig på ridbanan, innan jag hoppade upp. Efter att ha skrittat fram och känt igenom Titan och konstaterat att det alltjämt är höger bog/nacke som Titan har problem med så visste jag på ett ungefär om förutsättningarna inför dagen.

Jag bad Titan om att samla sig i skritten och tog små halvhalter kombinerat med att sitta tillbaka och använda skänklarna för att få Titan att fortsätta röra på sig. Han fick liksom tidigare gå mer uppåt med sitt huvud. Jag bad om halt och en liten vägning tillbaka. Detta är fortsatt svårt, men jag korrigerar inte Titan så mycket för om han tappar ett bakben utan jag försöker på nytt. Jag försöker få honom att höja sitt huvud och släppa sina framben tidigare från marken. Efter att han vägt tillbaka skickar jag honom framåt nedåt så att han får sträcka ut huvud och hals framåt.

I höger varv kommer han hellre mer upp än i vänster varv. I höger varv sliter han ofta tag i höger tygel, han vill inte alltid gärna ställa igenom sig i nacken där. Jag låter honom vara lite rakare där, nöjer mig med mindre ställning i nacken men jag vill fortsatt att han håller höger bog på plats ändå. Han blir mycket högre i höger varv och har lättare att byta takt i detta varv. Vi tränade stillastående med att han går framåt/nedåt och sedan uppåt/bakåt. Jag märker åtminstone skillnad i hur det känns på honom, men jag skulle gärna vilja ha en spegel att se i hur det ser ut.

I vänster varv är ställningen i nacken inte alls lika svår, men däremot har han svårare för att bli lika hög här, han dyker gärna istället nedåt på bettet. Jag bad Titan lyfta huvudet och gjorde samma sak i detta varv, gjorde halt och bad om en liten vägning tillbaka och så framåt/nedåt igen.

Till sist bad jag om galopp i höger varv, den blev okej, kändes ganska rent tretaktig, men däremot var det svårt att samla i galoppen. I höger varv kunde jag be Titan att fatta samlad galopp och han kunde också bli högre här, han höll sig ganska rundad kändes det som och erbjöd en mer terre-a-terre liknande galopp, även om den bara är just liknande så försöker han ändå att klura ut vad jag menar. Jag tänker som så att det är okej om han går uppåt i galoppen, han har uppenbarligen så svårt för att sänka sin bakdel och då är det väl bra om han kan avlasta sin framdel genom att gå mer uppåt och förhoppningsvis på sikt bli starkare i bakdelen för att kunna sänka den.

När jag åter igen provade galopp i vänster varv så verkade Titan ha förstått grejen, för nu höll han sig fortsatt rund men kunde ändå samla sig i galoppen och få högre språng. 🙂 Efter dessa språng var dagens pass slut! 😀

2014-10-24 11.08.15

Distinguidos första pass sedan hemkomsten från Hällekis

Visst är det nu länge sedan vi kom hem från Hällekis, hela två veckor sedan. Jag var ju tyvärr sjuk hela förra veckan så det blev ingen hästträning då. Sedan är det som jag tidigare berättat att det är inte alla dagar jag verkligen känner för att träna häst, jag måste vara på rätt humör för det. Många gånger handlar det om att jag är rädd för att misslyckas. Har senaste passet gått utomordentligt bra så är jag rädd för att nästa ska gå sämre. Har senaste passet gått dåligt, så är jag rädd för att nästa ska gå lika dåligt eller sämre. Egentligen hör sådana här tankar inte ihop med djur, de går inte och funderar på vad som hände sist och vad som kommer hända nästa gång, utan de lever helt i nuet. Av den anledningen vet jag att det är en dålig idé att träna när jag har föregående pass i huvudet, för allt ska ju handla om vad jag ska göra just idag och ta dagen som den kommer. Enklare sagt än gjort. 😉

Nåväl, efter att Perla var tränad så tog jag ut Disto, skitig och dan var han för hästarna kom direkt från boxarna och ärligt talat orkade jag inte borsta Disto, det första han gör när han går ut är ändå att rulla sig i den värsta lerpölen han kan hitta. :/ Ogjort arbete, kan man säga… Så, Disto fick se ut som han gjorde, det kan nästan sänka mina förväntningar. Om hästen är skitig och jag inte heller är värst vidare uppklädd, så är det bästa som kan hända ju att träningspasset går bra. 🙂

Disto följde mig väldigt fint när jag gick framför honom, så jag tog inte mer än något halvt varv i varje varv förrän jag skickade ut honom på longen. Allt som han gjorde i Hällekis satt kvar, han var bara om möjligt ännu mer taggad idag. Gibson ropade efter Disto i hagen, men faktiskt brydde sig Disto inte om det när han var på banan utan han var fullt koncentrerad på mig.

Skritt, sluta i skritt och samlad halt och samlad sluta i skritt funkade bra. Trav, sluta i trav, samlad halt från trav och samlad sluta i trav funkade också fint. Jag kunde knacka med spöet i skänkelläget och koordinera det med kapsonlinan och få Disto att hålla sig runt mig i alla gångarter, skritt, trav och galopp. Eftersom slutan funkade fint i skritt och trav och jag märkte att han gärna ville ta slutahjälp även i galopp, så bad jag om sluta i galopp och idag var det ingen tvekan om att Disto gjorde galoppsluta på volt i longen! 😀 Efter att han demonstrerat de färdigheterna var dagens pass slut! 😀 Duktiga häst! 😀

2014-10-24 09.00.05

Att hitta känslan med hästar

Efter gårdagens träning då jag red Titan och Erik red Perla, hade jag lite tankar om hur jag skulle vilja träna Perla, så i morse tog jag ut henne för träning. Perla har svårt att föra fram vänster höft och hon hänger sig på vänster tygel och skjuter ut vänster bog. Efter att ha värmt upp henne genom att leda henne runt på ridbanan och även få en känsla för hur hon kändes idag, satt jag upp. Hon fick skritta på fyrkantspåret och snett igenom. Jag kände att hon var ihålig på högersidan och utbuktande på vänster sida när hon gick på raka spår. När jag bad henne flytta sig sidvärtes var det lättare undan höger tygel och skänkel, än vänster. Alltigenom fick jag jobba med att få henne att komma bort från vänster tygel och sträcka ut sin högersida. Jag höll om med vänster skänkel vid sadelgjordsläget och höll kontakt/sträckte upp vänstertygeln när hon gick i höger volt, jag vill inte få henne att bli mer högerböjd, så allt jag gjorde var för att motverka högerböjningen och istället få henne att böja sig åt vänster.

I vänster volt höll jag om med vänster skänkel i sadelgjordsläget, höger skänkel tillbakadragen och små rörelser i vänster tygel. Höger tygel inverkade jag knappt med alls. Så småningom sträckte hon sig framåt/nedåt och fick en jämn, fin böjning åt vänster. Hon gäspade också och kändes mer lös och ledig. Jag provade att känna lite på slutan i vänster varv. I slutan behöver hästen verkligen komma bort från inner tygel och föra fram inner hoft och det höjde svårigheten lite för Perla. Hon ville då falla in mot piruett, men jag bad henne vara kvar på volten i sluta så att hon verkligen kunde få vänster höft framåt och nedåt, inte kliva framåt och utåt med den. Det tog inte mer än några steg så förstod hon vad jag menade och höll sig snällt kvar på volten, det lilla räckte för mig och så fick hon följa volten igen.

När skritten kändes fin tog jag upp henne i trav, sedan fick hon trava på raka spår och även volter, hela tiden med samma fokus som i skritten.

Efter några minuters arbete i trav fick hon skritta igen. Jag provade att känna på öppnan i vänster varv och jag tror knappt jag aldrig tidigare fått en så jämn böjning på Perla i öppna i vänster varv. Mjukt och fint kändes det. 🙂

När man tränar och rider hästar så handlar väldigt mycket om vilken känsla man får från hästen. Känns hästen stel, stressad, loj, överrörlig, lättare åt ett håll? Om hästen inte känns särskilt jämn i höger och vänster varv så måste man jobba med det. Ibland handlar det inte så mycket om att rida skolor, utan att få hästen rakare i sin kropp. En del hästar, som Perla, slår nästan knut på sig själva och kan överböja sig åt alla möjliga håll. Jag upplever det svårare att rida Perla i skolorna om hon inte först känns lite rakare i sin kropp. Om hon som idag har väldiga problem med att länga ut sin högersida så måste jag först komma till ett jämnläge där hon känns mer jämn mellan höger och vänster varv. Jag måste få henne att länga ut sin överlinje och båda sina yttersidor och sträcka sig till yttertygeln och inte fastna på innertygeln. Därefter kan jag börja jobba mer med skolorna.

Idag kände jag att det var fullt tillräckligt att jobba henne i skritt och trav. Min fokus låg på att hon skulle slappna av, söka sig framåt/nedåt och komma till högertygeln och runda sig kring min vänsterskänkel. Det pass som jag påbörjar och hon redan från början känns jämn och mjuk, då kommer jag att rida mer skolor på henne och samla henne i skritten och traven. 🙂

Om skillnaderna mellan höger och vänster sida är enorma och hästen hänger sig på en tygel väldigt kraftigt, så måste jag först åtgärda och få kontroll på det problemet. I Perlas fall vet jag att hon är lydig, men just nu behöver man jobba på ett sätt där hon får det lätt att plocka in vänster bog och få igenom ställningen i vänster nacke och höft. Visst är det framför allt i vänster varv som hon då behöver tränas, men det är viktigt att hon verkligen blir jämnt böjd och gymnastiserad, inte att hon viker sig i halsen åt vänster istället.

Hade någon kommit till mig och velat rida lektion och deras häst känts och verkat som Perla gjorde idag, så hade jag inte velat undervisa ekipaget i skolorna, utan fokuserat just på vad jag gjorde med Perla idag. Huvudsaken är inte att man gör avancerade saker på lektionen, utan att hästen får vad den behöver, och det är inte att ridas i skolorna alla gånger. Det gäller att ha känsla för vad som behövs just nu, inte alltid vart man siktar. 🙂

2014-10-24 08.26.18

Titan i samlad galopp

Ikväll red jag Titan samtidigt som Erik red Perla på ridbanan. Vår ridbana är lite smalare, omkring 15 meter, så det blir inte mycket yta att samsas på, men det går. Det blir övning i att hålla uppsikt över ett annat ekipage och det kan också vara bra att träna på. Mestadels höll vi oss på varsin volt, och då märker man inte av varandra så mycket.

Jag har de två senaste passen med Titan tänkt lite annorlunda. Jag har ridit honom på det vanliga tredelade bettet och försökt att få honom att höja sitt huvud lite mer. Jag får känslan av att när jag ber honom länga ut sin överlinje och sänka sitt huvud, så får han också svårare att komma upp när jag ber om samling. De senaste passen har jag tillåtit och till och med uppmuntrat honom att höja huvudet. Det gäller för mig att vara noga med att vara lätt på handen och verkligen släppa efter på tygeln. Jag har bett honom fortsätta röra sig framåt med hjälp av min sits och skänklar och bett honom minska tempot med sitsen och tygeln. Idag kände jag faktiskt en ganska fin lätthet och det kändes som att han blev högre framtill. Jag tränade på att be honom röra sig framåt i samling och sedan med mer förhållningar be honom om halt och att väga lite bakåt, direkt därefter skicka honom framåt-nedåt i öppna. Jag tycker att det kändes ganska fint, han tappade något bakben här och där, men han lättade även på sina framben lite. Det fungerade ganska bra i skritt, men även att gå från trav till halt och att väga tillbaka.

Det sista jag gjorde var att be Titan bli lätt, lätt framtill och komma fram i samlad trav från samlad skritt. Övergången blev sådär, jag kände att han ville galoppera och han kunde inte riktigt hålla ordning på hjälperna, det ligger på gränsen för hans kapacitet och det är alltid att befinna sig på en rand för vad han tycker är okej. Eftersom det kom några galoppanslag så tänkte jag att jag då ber om samlad galopp istället. Det första försöket blev mest skutt på stället, men försök nummer två höll han sig faktiskt rundad och fin och jag kände att han blev märkbart högre framtill än baktill, jag satt mycket mer i uppförsbacke. Erik tittade på från ryggen på Perla och kunde bekräfta hur det såg ut. 🙂 Det jag tycker är svårt här är att inte röra mig mot Titan, utan med Titan, så när han höjer sig ska jag också höja mig och be honom följa med uppåt, men vi fick till några steg. 🙂 Efter denna prestation var dagens pass över och det blev mycket klapp och beröm. Titan tyckte nog att passet var okej han med, för han hängde ut snoppen, som han brukar göra när han är positiv och avslappnad. 🙂

2014-10-23 19.21.26

Renhet i gångarterna

När vi rider och tränar våra hästar är renhet i gångarterna en viktig parameter. De flesta hästar har av naturen rena gångarter, dvs att skritten är rent fyrtaktig, traven är rent tvåtaktig och galoppen är rent tretaktig (eller fyrtaktig i hög samling/piruetter). För att inte förstöra hästens natur, vill vi när vi rider behålla de rena gångarterna. En dressyrtävling är också en bedömning i att hästen har rena gångarter. Om hästen tappar sina naturliga gångarter och den börjar röra sig artificiellt, har vi gjort något fel. Felet kan vara tillfälligt, eller bestående, beroende på när vi upptäcker det och om vi förstår vad vi gjort för fel. Det är också därför det är så vanskligt att försöka skola hästen i dressyr, utan ett egentligt mål. Om vi tränade på riktiga hinder emellanåt, skulle vi lättare kunna kontrollera effekten av vårt arbete. En hopphäst t ex utsätts ofta för hopphinder och om dressyren inte har fungerat väl, så kommer den inte kunna ta sig runt banor på ett ordentligt sätt, men dressyrhästen utsätts sällan för sådana funktionstester. När en häst börjar röra sig artificiellt och får ett konstlat rörelsemönster, bryter det ner dess kropp. Naturen har skapat hästens kropp för att fungera på ett visst sätt, och kommer hästens kropp i otakt blir det samma sak som att montera ihop delar i en bilmotor fel, motorns delar börjar gå i fel takt och till slut går den sönder. Samma sak med oss människor, om vi börjar lägga oss till med ett onaturligt rörelsemönster får vi snart ont i våra kroppar.

Häromkvällen när jag red Titan filmade Erik mig när jag red Titan. Det var egentligen meningen att Erik skulle rida Titan, men han hade vissa svårigheter med det denna kväll, så vi bytte ryttare. Titan kändes väldigt på pigg och ville gärna springa på framåt i traven. Jag tänkte att jag passar på att utnyttja det och se vad han kan, om jag låter honom trava på.

Jag är instruerad med att när man vill att hästen ska öka tempot, så ska man luta sig framåt. Tittar man i de böcker som Bent har skrivit så finns där också bilder på när han bl a rider Hugin i ökad trav och Bent sitter då lätt framåtlutad.

När jag red Titan och lutade mig lite framåt, föll Titan in i galopp istället. Ville jag att han skulle behålla traven var det effektivast att sitta kvar där jag satt, eller till och med luta mig lite lätt bakåt, men givetvis med längda tyglar/framsträckta händer. Varför det funkade så här, förbryllar mig, men jag har mina teorier om det. Jag tror att när jag lutar mig framåt så lägger jag för mycket vikt på Titans framdel. Han är byggd med en stor och tung framdel. Enda sättet för honom att då orka lyfta sin framdel är att gå över i galopp? Det är bara en teori jag har, men också den känsla jag har när jag sitter på honom. Så snart jag lägger min tyngdpunkt framåt, vill han försöka lyfta upp sin framdel mer.

Eftersom Erik filmade mig passade jag på att ladda upp filmen på Youtube och därefter ljusa upp den samt även ändra den till slow motion. Jag ändrade till 8 x slow motion och tittade därefter noggrant på hur Titan rörde sig i traven. Jag har under så många års tid kämpad med att få Titan taktren i traven, dvs en ren, diagnoalt tvåtaktig trav. Han har oerhört lätt för att sätta ner sitt framben före han sätter ned sitt diagonala bakben, och även lyfta sitt bakben före det diagonala frambenet lyfts. Allt detta visar att hästen tar emot sig med bogarna och även hänger kvar på bogarna.

I övrigt kan man på filmen se att när jag stör Titan i munnen, dvs inte är helt oberoende i handen avhängigt min sits, så blir renheten i traven sämre. Alltid när jag rider Titan lyssnar jag med mina öron på hur rent han rör sig i gångarterna och jag känner också med min sits hur han rör sig. Varje taktfel han gör försöker jag korrigera, få honom bättre. Det allra lättaste att känna och höra är när skritten är ren bam-bam-bam-bam, det hörs samma rytm i gången hela tiden och mina höfter rör sig i jämn rytm framåt-nedåt, uppåt-bakåt. I traven för sig också sittbenen framåt-nedåt, uppåt-bakåt men lite annorlunda, ljudet jag vill höra är bam-luft-bam-luft, inte b-bam-b-bam. I galoppen ska ljudet vara ta-da-dam, ta-da-dam. Titan har korta kotor och inte mycket till svikt i steget så han får per automatik inte något mycket till svävmoment i vare sig trav eller galopp, det gör också att han känns mer stötig, även fast han rör sig rent, än att sitta på en häst med längre kotor och mer svikt.

Det är sällan smickrande att se sig själv på film, och denna kväll var jag inte klädd för det och inte beredd på att rida mer framåt i traven. Det är ändå en god tankeställare att se sig själv rida, se alla fel man gör, och försöka bättra sig i framtiden. 😉

Att rida hästen i “rätt form”

Lite då och då dyker det upp frågor på olika Facebook-grupper om varför hästar rids bakom lod, i rollkur osv. Jag tror verkligen inte att de flesta människor är så illvilliga att de medvetet rider sina hästar i en form som är dålig för dem, utan det är helt enkelt för dålig kunskap om ryttarna om hur och varför man ska rida hästen på ett visst sätt, och inte på ett annat.

Vi matas ständigt med bilder på dressyrryttare och allra oftast går hästarna bakom lod på dessa bilder. Kanske instruerar också ridläraren på ett sådant sätt att denne berömmer när hästen går bakom lod. När vi har matats med tillräckligt många bilder och sett tillräckligt många rida hästarna bakom lod, har det skett en normaliseringsprocess och vi börjar tycka att det ser fint ut och att det är rätt och riktigt så. Bakom lod har blivit normalt och när någon häst faktiskt verkligen går korrekt med nacken som högsta punkt och nosplanet väl framför lod, då blir den istället nerdömd som att hästen går över hand. Det ligger mer bakom förståelsen av “bakom hand” än så, det räcker inte att titta på hästens nosplan. Beroende på hästens huvuds form så är nosplanet i olika lägen när hästen faktiskt går i korrekt form. Det man istället kan titta på är en lodrät linje dragen genom hästens öga och mungipa, den linjen är troligen mer korrekt än att titta på nosplanets linje. För att förstå när en häst går korrekt eller ej, krävs kunskap om biomekanik, en djupare förståelse om vad som ska ske och förutsättningarna för att det ska kunna ske.

Ridkonsten är under ett ständigt upptäckande, vi är inte ensamma i vår tid om att ha olika idéer om hur hästar ska ridas och tränas, utan så här det nog nästintill alltid varit. De äldsta bevarade skrifterna om ridkonst är från Xenophon’s tid. Det har funnits andra skrifter innan dess, Xenophon hänvisar själv till Simons bok, men denna finns tyvärr inte bevarad.

Idag finns det en utmärkt hemsida som berättar om hästens biomekanik. Oavsett vilken ridstil man ägnar sig åt, går biomekaniska fakta inte att bortse från. Denna sida var en av de första som jag läste när jag kom i kontakt med akademisk ridkonst, det var då jag började upptäcka hur stor världen inom ridkonst var. Sidan jag talar om heter Sustainable Dressage. Titta gärna in på den och fördjupa dig i den. 🙂

Skärmavbild 2014-10-21 kl. 13.05.25

Reflektioner från veckan i Hällekis

För tillfället ligger jag mestadels nerbäddad i sängen om dagarna med en riktigt elak influensa som sällskap. 🙁 Jag blev sjuk i söndags, och är i alla fall tacksam över att jag inte blev sjuk för en vecka sedan, för då hade jag missat även detta tillfälle som veckoelev hos Christofer. I våras åkte jag på influensa precis lagom innan vi skulle åka. Transporten och bilen var packad, då jag började känna mig dålig och istället för att vara en vecka i Hällekis så låg jag nerbäddad i sängen en vecka. 🙁 Jag vet hur det brukar vara när jag åker på influensa, det är bara att försöka härda ut så är jag troligen bättre till helgen, eller i början av nästa vecka.

Veckan i Hällekis var riktigt bra! 🙂 Vi var ju inte så många veckoelever där, och jag tycker att det kändes skönt, då får man ordentlig tid att titta på de andra och även när Christofer och Rebecca tränar sina hästar. Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av Rebecca! 😀 Hon rider utan huvudlag och har endast två sticks till hjälp när hon rider Eamonn och hon rider honom då i form, dvs med välvd överlinje. Nu när jag såg dem träna har Eamonn en verkligt fin galopp, mycket bättre än vad den var för några år sedan, så de två har utvecklats bra med tiden. 🙂 När man inte har huvudlag och bett på hästen, inte ens halsring, så kan man inte störa hästen i munnen eller huvudet när man rider, och det tycker jag är eftersträvansvärt. Rider man med huvudlag gäller det att ha en sådan fin hand att man inte stör hästen i munnen eller huvudet, och det är det inte många som har. Man vill lätt korrigera hästen i munnen, fastän det är annat som egentligen felar.

Jag är förstås också imponerad av Christofer när han tränar sina hästar. 🙂 Han tränar dem målmedvetet och det är roligt att få se när han precis har startat en häst, som han nu har gjort med Guzo, för många gånger ser man mest den färdiga produkten. När man inte ser hur någon börjar, är det lätt att bli uppgiven när man själv försöker börja träna med sin häst, när man tycker att det inte går så bra. I början är det svårt för alla, både häst och ryttare ska känna in sig i situationen och hitta sin balans. Guzo är ju ganska ung, så Christofer gör inte så mycket mer än att rida i skritt, trav, galopp och så lite skolor i skritt och trav. Som utrustning hade Christofer en kapson och ett vanligt tränsbett, och Guzo höll på att känna in sig på bettet, han hade inte riktigt kommit underfund med om han skulle vara bekväm med det eller ej. Det är nyttigt att se när unghästar tränas och det kan påminna en själv om att ha tålamod. 🙂

Eftersom det också var ganska få veckoelever där, så var det lätt att hinna med att träna om kvällarna. Distinguido lär sig så väldigt fort, jag är förbluffad över hur lättlärd han är och hur angelägen han är om att göra rätt. Erik filmade måndagen eller tisdagen, det är alltså ett av de första passen då jag tränade själv. Det sista passet på fredagen skiljde sig mycket från detta klipp, men det här är i alla fall ungefär vad vi gör. 🙂