Titan

Hösten har anlänt på riktigt nu, löven har skiftat ordentligt till olika nyanser av gult och rött. Det är för en gång skull behagligt att träna häst, jag tycker att hösten är skönare än våren, för det är mer stabilt väder på hösten liksom. Vårdagar börjar ofta kyliga och så blir de successivt varmare, ibland kommer det snö, och så blir det varmt. Hösten brukar ofta långsamt svalna av. 🙂

När Erik åkt iväg på jobb tog jag ut Titan. Det är ett litet pyssel när man hålls själv med hästarna och i och med att jag nästan alltid flätar Titans man, så tar det ganska lång tid att göra iordning honom.

Jag valde att betsla Titan med den portugisiska unghäststången. Jag tycker inte att Titan blir för djup i formen just nu, så jag tänker att en kortare stång kan funka bra på honom för att få honom att länga ut halsen bättre. Jag tänkte att jag ändå skulle träna Titan från marken, för att se hur jag kan påverka honom därifrån. Efter att ha läst en del i Bents nya bok igår, fick jag lite uppslag om olika toucheringspunkter på hästen. Jag tycker att Titan vinklar sig rätt fint i bäckenet, men jag skulle vilja ha lite mer vinkling i knäled och hasled, så jag använde spöet lite längre ner på honom idag. Jag använde lite olika tekniker, jag ömsom strök med spöet, ömsom knackade, eller lade an det på olika delar av Titans bakbens leder.

Jag lyssnar mycket på takten hur Titan rör sig, jag tittar också på hans framben. Titan har svårt för att samla skritten, han börjar lätt hänga på bogarna där om han blir spänd. När man inte sitter på hästen, kan man heller inte driva den framåt lika lätt, upplever jag. För min del känns det som att drivkraften framåt får jag genom att klämma med den nedre delen av skänkeln så att säga. Jag kan klämma, dutta eller vibrera, olika tekniker beroende på hur det känns. Från marken har jag dock ingen knapp för gasen framåt, mer än just hur mycket jag släpper Titan framåt med min kropp och hand. Naturligtvis kan jag lägga an spöet i skänkelläget, men det är lite svårt att växla mellan skänkelläge och bakbenen, det blir lite hattigt liksom.

Så, från marken tycker jag det är svårare att samla Titan med hänsyn taget till energin framåt. Han förstår mycket väl vad som förväntas av honom, detta med att vinkla korset baktill. Han har däremot svårt att lätta upp från bogarna. Jag behöver få honom att lyfta sina bogar mer, komma och vilja högre med huvud och framdel. När jag inte sitter på honom så minskar jag åtminstone tyngden på hans framben, men jag upplever det som att han inte får så mycket lätthet i frambenen, det har nog med hans fysik att göra. Istället för att frambenen lyfts av bogfriheten och energin bakifrån, så blir det mer utav en mekanisk rörelse och det är inte så lätt att behålla takten alla gånger. En ren skritt, men på hög samlingsnivå, är svår att bibehålla, det blir lätt och gärna oren takt eftersom det är så svårt, antar jag.

När jag bad om samlad trav är det mycket lättare att få lätthet i frambenen tycker jag, så jag tog upp honom i trav och gick bara bredvid precis som om jag ledde honom. Jag såg alltså inte vad han gjorde med sin kropp, utan jag såg bara hans huvud. Titan höll dock jämnt tempo med mig och jag gick inte jättefort, utan ganska normalt promenadtempo, och lite långsammare till och med. Jag är nöjd om Titan håller sig bredvid mig och inte springer på framåt. Om det inte blir mer än trav på stället, så är det ändå bra för honom. Han har svårt att sätta sig baktill och bli lätt framtill, det vet jag. Bara trav, nästan på stället, är bra utav honom. 🙂

Jag tog även upp honom i trav när jag gick baklänges, och provade då att även be honom om lite mer framåt i traven. Om hästen inte har ren travtakt, så upplever man då att hästen liksom tar ett skutt in i riktigt trav, om den dessförinnan har varit på bogarna. Om hästen inte är på bogarna, blir övergången till trav mer framåt, mer flytande, man ser inte vad som händer mer än att hästen rör sig i högre tempo framåt. Vad jag kunde bedöma hade Titan ganska ren travtakt här, så ren han kan åstadkomma, för han kunde gå framåt och sedan även lite tillbaka.

På slutet släppte jag tyglarna och bad Titan att trava på en volt runt mig. Man kan väl kalla det löslongering. 🙂 Jag behöver ingen lina för att få honom att hålla sig på en volt runt mig, han vet vad han ska göra och han känner av mitt tryck och drag gentemot honom. Han travade fint och avslappnat, om än dock med huvudet i en position som man kanske inte tycker är vacker. Han är en framtung häst, och håller sitt huvud på arbetshästars vis, som om han drog något bakom sig. Gloria hade en mycket ädlare och noblare form framtill när jag löslongerade henne, hon fick en annan resning så att säga. Denna naturliga form kan man inte inverka alltför mycket på utan att ställa orimliga krav på hästen. Har man en häst med en naturlig förutsättning för en hög halsföring och stolt utseende, så kommer man mycket lättare kunna få den att longeras i den formen också. Har man en mycket framtung häst, med grov hals, blir det ofta den form hästen kommer uppvisa under longering.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.