Det korrekta sättet att använda ett kandar

Härförleden kom jag att läsa en artikel som handlade om användandet av kandaret, dvs stångbett och bridongbett.

Fritt översatt ur http://www.eurodressage.com/equestrian/2014/11/03/double-bridle-instrument-understanding :

“Stångbettet uppfanns för att fungera som ett kraftfullt verktyg för riddarna och kavalleristerna att kontrollera sina hästar med på enhandsfattning i de allra farligaste situationerna där kontroll ofta kunde betyda skillnaden mellan liv eller död. Det var först senare, under renässansen, som franska ridmästare, framförallt Pluvinel och de la Guérnière, upptäckte och spred medvetandet om att ett stångbett kan användas, då tillfälligtvis i kombination med en kapson, som ett instrument som låter ryttaren ta sig till en högre nivå av kommunikation med sin häst.

Sedan dess har kandaret ansetts vara en nödvändig del i ridkonsten, eftersom ett korrekt användande inte bara leder till en väldigt fin kommunikation, men också ökar hästens samling. För att förstå detta måste man ta en noggrannare titt på hur kandaret verkar.”

Vi ser kandaret många gånger idag användas idag på ett sätt som närmast påminner om dess användande i strid för att på ett effektivt sätt kontrollera hästen. När vi ser detta så väcker det förstås avsky hos oss människor som värnar om hästens bästa, det är inte underligt att så många diskussioner uppstår om bettlös ridning och avskaffandet av kandaret som tvång i de högre klasserna. När redskapet inte används som det är tänkt för ridkonsten, utan på ett brutalt sätt som i våra dagar inte har något rättfärdigande, väcker det hos många starka känslor och djurrättsaktivister får vatten på sin kvarn.

Problemet är att så mycket ridkunskap har gått förlorad genom åren och folk är inte tillräckligt duktiga på biomekanik och känsla för hästen för att förstå vad det är de gör. Det gäller att se hela vägen framför sig, inte bara ta närmaste väg som ser ut att leda framåt mot målet. Man kan tänka sig att man ska gå igenom en labyrint. Man vet att man ska mot norr, men om man bara viker in på alla öppningar som vetter mot norr så är det inte säkert att man kommer ut genom labyrinten. Om man däremot noggrannt innan studerar den väg man måste vandra, och memorerar den, så är det mer sannolikt att man kommer fram till sitt mål.

Folk idag är vana att få det de vill ha med en gång, de har inte tid att vänta, och när det gäller tävling lockar det fram det sämsta hos många människor, oavsett vilken genre det handlar om. Så snart man börjar jämföra sig med andra, så är det lätt hänt att avundsjukan griper in och man vill så snabbt som möjligt bli bättre än någon annan.

När inte ridningen längre handlar om konsten i sig, utan om att nå ett förutbestämt mål, är det svårt att bevara skönheten.

Jag tror jag har skrivit om det förut, men för mig ser jag stångbettet som ett sätt att dämpa hästens upphetsning/adrenalin, och istället få den att länga ut huvud och hals framåt/nedåt. På Titan har jag med kandarbetsling huvudsakligen ridit på bridongen och bara tagit upp kandartygeln, eller sträckt den, när Titan blir för hetsig för att dämpa honom. Så snart stångbettet har haft sin effekt återgår jag till att rida på bridongen igen. Därigenom behåller jag en lätt kontakt med hästens mun, där jag har lika mycket tyngd i min hand, som hästen har i sin mun. Ju lättare och finare den kontakten kan vara, med ju mindre medel kan vi kommunicera.

kandar

Naturligtvis är det en konst att rida på blank stång också, men det kräver verkligen en häst som hundraprocentigt lyssnar på ryttarens sits, för att kunna ställa och böja hästen för sitsen enbart. Stången är bara en kontakt mellan hästens mun och ryttarens hand och därigenom ska ryttaren känna vad som behöver korrigeras. En stång ska användas med mycket fin kontakt, då först ser det vackert ut.

Artikeln jag länkat till är lång, men mycket läsvärd och beaktningsvärd. Det finns många klassiska ryttare som citeras däri.

Jag hoppas att ni inte väljer redskap utifrån vad en viss regel säger att ni ska, utan att ni väljer det verktyg som är bäst lämpat för situationen. Så länge hästen utbildas och inte har nått en tillräckligt hög nivå i sin förmåga till samling, gör sig oftast tränsbettet (eller motsvarande) allra bäst, med kandaret närmar man sig det slutliga målet, blank stång. Stången ska inte användas som ett sätt att utöva mer kraft gentemot hästen, utan som ett finstämt verktyg.

Uppdaterad prislista

Nu när jag kommer börja mitt ordinarie kontorsjobb igen så kommer inte undervisningen vara min huvudsakliga inkomst. Då jag tycker att det är roligt att undervisa så har jag därför sänkt mina priser för att fler förhoppningsvis ska känna att de har råd att anlita mig som tränare. 🙂

Jag kommer ha regelbundna datum då jag erbjuder undervisning hemma men jag kommer inte kunna vara lika flexibel med tider längre.

Priserna finner du på min hemsida http://www.kentaur.nu/undervisning/

🙂

Gamla minnen med Titan

Erik och jag plockade lite här hemma och hittade ett par gamla kort på Titan från när han var ung. På korten är han två år gammal, det är taget sommaren 2003. För den som är lite kunnig med ögat kunde man säkert redan då se att han skulle bli en stadig kille, men det enda jag såg den där dagen var ett par godmodiga, vänliga ögon som blickade på mig från hagen in i bilen. 🙂

skanna0020

skanna0019

 

 

 

Bortskänkes eller säljes billigt

Skärmavbild 2014-11-17 kl. 11.31.08

Ganska ofta ser man på annonssidor hästar som bortskänkes eller säljes billigt. Inte sällan är dessa hästar trav- eller galopphästar som är tagna av banan, oftast av den anledning till att de inte springer tillräckligt fort, eller för att de krånglar på något vis. Istället för att slakta sin häst väljer då många att försöka hitta ett nytt hem till dem och de säljs ofta för några futtiga tusenlappar eller så skänks de bort.

I vilket fall som helst är det en vinstaffär för ägaren, den som bekostar hästens uppehälle. Att ha en häst i träning, om än så hemma, kostar ändå stora mängder pengar. Märker man tidigt att hästen inte är något ämne att jobba vidare på, är det bättre att satsa på andra förmågor.

Det finns många vänliga människor som också förbarmar sig över dessa hästar och som verkligen kan ge dem goda hem, men vad ger det i slutänden? Jo, dessa trav- eller galoppuppfödare kan fortsätta med sin avel och producera häst, efter häst, efter häst… Detta så klart i förhoppningen om att hitta den stora “stjärnan”. Så klart finns det en del hobbytränare som tränar för skojs skull, men jag tror dessa är lätt räknade. Ger man sig in i hästsporten gör man det nog främst för att tjäna pengar.

För inte så länge sedan råkade jag på en bild i mitt Facebook-flöde om hur hästars skelett-zoner växer till och sluter sig. Faktum är att hästen inte är färdigvuxen förrän den är omkring 7-8 år sådär. Hur många tänker på det? Varför finns det en anledning till att slutmätning av ponny sker vid 8 års ålder (var det sist jag kollade)? Jo, för att hästen fortsätter växa så länge. Hur rätt är det då att börja träna hästen när den är 1,5 år? Hur tidigt tror ni att trav- och galopphästar börjar tränas? När går de sina första löp?

Saxat från Svensk Travsports hemsida:

Premielopp
Varje år under perioden 1 mars till 31 oktober körs premielopp där alla svenskfödda 2-åriga hästar kan starta. Premieloppen är inga tävlingslopp, utan träningsliknande lopp där hästarna ska springa en tid inom ett visst intervall.

Klarar hästen sitt premielopp betalas en premie ut till ägaren. Premien för 2014 är 20 000 kronor, oavsett om hästen är i A-träning eller B-träning (proffs- eller amatörträning). Varje år betalar Svensk Travsport och ATG ut cirka 50 miljoner kronor i premieloppen.

Första gången en svensk travhäst går löp är den alltså 2 år gammal, vilket så klart innebär att hästen börjar tränas för tävling tidigare. För galopphästen ser det ungefär likadant ut, första löpet görs som 2-åring. Ju tidigare hästen sätts i tävling, ju snabbare får ägarna ut sina pengar.

Länk till Djurens rätt om trav- och galopphästar.

Jag vill tro att få människor är så kallsinniga att de låter avliva alla de hästar som inte håller måttet, helst vill man nog se att de kommer till någon annan där de får leva ett långt och bra liv. Tyvärr är det så att när man köper dessa billiga hästar, eller rent utav får dem gratis, så gynnar man samtidigt hästsporten att fortsätta producera hästar, för det finns ju så gott som alltid någon som förbarmar sig över ens hästar som inte räcker till… 🙁 Enda sättet att få massproduktionen av trav- och galopphästar att upphöra, eller åtminstone minska, är att inte ta emot dessa hästar. Sätt istället press på uppfödarna att sluta föda upp hästar där lönsamheten är så ofantligt liten.

Vad får hästen ut av det hela?

Man kan fundera på vad hästen får ut av vår samvaro tillsammans med den. När jag tränar mina hästar vill jag att de ska tycka att det är roligt, att träningen blir som en lek för dem. Olika hästar är intresserade av olika saker, beroende på deras personlighetstyp. Jag själv har varit intresserad av akademisk ridkonst sedan jag först kom i kontakt med det, jag gillade ju dressyren innan dess, men kom inte riktigt underfund med den då. När Erik och jag sedan skaffade Titan, tänkte vi inte så mycket på hästars olika personlighet, utan vi köpte en häst som vi fastnade för. 🙂

Titan har varit en utmärkt förstahäst. 🙂 Han har lärt oss väldigt mycket, och samtidigt varit en trygg häst att kunna lita på. Ganska tidigt fick vi lastningsproblem med Titan, han ville helt enkelt inte gå in i transporten. Efter hjälp från goda vänner fick vi lära oss psykologin bakom att få hästen att följa en in i transporten och numer är vi trygga i att vi kan lösa lastningen med vilken häst som helst som är lite tveksam eller osäker till att gå in i transporten. För Titans del räcker det att visa honom transporten och slänga grimskaftet över halsen på honom, så kliver han glatt in. 🙂

Nu är det ändå så att jag känner att jag nog har kommit till vägs ände med Titan vad gäller hans skolning. Jag märker på honom att träningen nu blir väldigt jobbig för honom och jag begär nog helt enkelt mer än han mäktar med, eller i ett tempo som är för snabbt för honom. Han trivs bäst med att få göra skolorna i skritt och trav och samlingsarbete i skritt och trav, samt den galopp som han förmår prestera. För att jag själv ska utvecklas så vill jag dock göra mer. Titan tycker dessutom mycket om att ridas ut, men vi bor inte så till att vi kan rida ut, vi får alltid korsa asfalterade vägar och det gillar inte jag.

I samförstånd har Erik och jag därför bestämt oss för att försöka hitta ett nytt hem åt Titan och Perla. I och med att Perla är ett sto så måste vi lämna iväg henne om vi ska lämna iväg Titan…

Jag lämnar helst Titan och Perla på foder först, innan jag eventuellt säljer dem, men dem som vill ta dem på foder ska göra det för att den också vill köpa hästen. Tanken är att vi lämnar Titan och Perla till någon som vill ta sig an dem båda, men det kan förstås vara svårt, i annat fall får vi försöka lösa det så att Titan och Perla får åka på varsitt håll ungefär samtidigt. Jag skulle önska att det finns någon därute som tycker om deras kvalitéer och som kan ge dem en mer omväxlande tillvaro än vad vi kan.

Förevisning om akademisk ridkonst

I torsdags var jag och Distinguido och visade akademisk ridkonst från marken. Det här var andra gången som Disto var iväg själv hemifrån gården och han tog det väldigt bra. Resan dit höll han sig lugn i transporten och väl på plats skötte han sig fint. Han upptäckte sig själv i spegeln (kanske i tron om att det var en annan häst) och det väckte lite intresse hos honom, det får han dock bli van vid. 🙂

Det var riktigt kallt i torsdags så den tid vi höll på räckte gott, ca en timme pratade jag och visade på Disto de olika delarna i utbildningen från marken, som jag har gjort med honom. Efteråt kom folk fram och verkade vara väldigt positiva till vad vi visade, det var roligt med det gensvaret. 🙂 Jag blir alltid väldigt nervös av att stå i rampljuset och ju fler människor det är, ju värre tycker jag att det är. Jag blir så nervös att det liksom gärna låser sig i vad jag ska prata om, jag kan tappa bort tråden helt. Erik lyssnade dock på hela föreläsningen och han tyckte att jag höll ihop det bra, så jag får väl vara nöjd med insatsen. 🙂

2014-10-30 18.45.16