Rensning i sadelkammaren

Under alla år med häst blir det onekligen så att man samlar på sig en del grejor. Nu har jag kommit till hinkarna med bett. Jag har alltid tänkt som så att det är bra att ha betten kvar istället för att sälja dem, men någon gång blir utrymmet fullt och det blir svårt att hitta det man ska ha, så nu har jag rensat bland betten och sett ut vad som ska säljas.

Förutom bett är det några täcken, schabrak, träns förstås, sadelgjordar i mängder. Tag gärna en titt och hör av dig om du är intresserad. 🙂

http://www.kentaur.nu/till-salu/

Mental träning med Disto

Härligt med julledighet! 🙂 Nu finns det tid för lite lek och träning med hästarna och jag älskar verkligen att snön inte ligger på marken utan det är sådär lite lagom varmt ute. Man kan vara påklädd lagom utan att frysa eller svettas och ändå kunna röra på sig, underbart! 😀

Istället för att fokusera på inlärande av nya övningar, och ensam som jag var då Erik var ute på jobb, tänkte jag att det vore kul att miljöträna Disto, försöka få honom lite tryggare och våga prova andra saker. Disto fick därför ha grimma och grimskaft på sig och så tog jag med Parelli-sticken till ridbanan. Jag kände på en gång att Disto var väldigt lyhörd och jag kunde lätt få honom att lyssna på mina signaler, så jag släpade fram den väldigt tunga lastpallen, pust! Disto var ganska förskräckt och “fnorkade” åt pallen men han satt ju ohjälpligt fast i mig så han kunde inte mer än att hålla sig på max ett replängds avstånd från mig och pallen. Så jobbigt. 😉

Det var nu en tid sedan vi tränade med pallen, och även fast Disto tyckte det var läskigt så visste han vad han skulle göra och klev snällt och lydigt upp på pallen om än osäker. Han är så väldigt angelägen om att vara till lags, så han gör saker som han egentligen inte riktigt törs. Jag får känslan av att han lite försöker låtsas om som om det läskiga inte är där. Typ som när man själv går hem i mörkret och tror att det går en mördare bakom en (fast det så klart inte gör det 😉 ). Man är fast övertygad om att någon går där, men man tittar bara rakt fram och försöker att låtsas som att det inte finns någon bakom, så går det bra. Man är jätterädd men törs inte titta av rädsla för att det verkligen SKA finnas någon där. Lite så känns Disto. Han vet vad han måste göra, och för att klara av det så låtsas han som om det läskiga inte är där, han ser det inte, fast han vet att det är där. 😉

När Disto stod på pallen fick han mycket beröm och han fick också bli kvar på pallen för att slappna av. Han blev märkbart tryggare och lugnare för varje gång han klev upp och försäkrad om, och överbevisad om, att det inte var farligt.

2014-12-20 12.04.33

När pallen var avklarad och det kändes som att det inte var svårt, så tog jag fram bollen istället. Disto fick sedan gå och putta på den, vilket han gjorde väldigt duktigt! 🙂 Jag fick koppla bort grimskaftet för att han skulle få ha huvudet friare, och han kunde trava och galoppera bredvid mig fram till bollen för att sedan stanna upp och ge den en bestämd knuff. Han kan inte riktigt röra sig och samtidigt putta på bollen, det är situationen för jobbig för.

När det kändes som att bollen inte var någon direkt svårighet heller, mer än att det så klart går att förfina och förbättra, bad jag Disto att röra sig runt mig på volt. Han höll sig runt mig som om jag hade grimskaft på honom, så lyhörd var han. Dock finns det som en skör gräns där, när han känner att han är fri, så blir han upprymd och så vill han gärna röra sig på större avstånd, så efter några varv blev cirkeln en oval. 😉

Nåväl, Disto fick springa så, och sedan försökte jag busa lite med honom och be honom gasa på långsidorna. Det såg ut som om han hade kul, faktiskt. 🙂 Dock verkar det bli så att när Disto har fått springa ett tag och fått upp flåset, så växlar upprymdheten över i rädsla och flyktkänsla. Samma sak händer i hagen. När Erik och jag busar med hästarna (ropar “kom igen då” och springer med dem) så springer Gibson glatt med, medan Disto gör det till en början, men sedan efter några minuter blir han stressad och stannar och kan till och med börja gnägga efter Gibson. Disto låter rädd, och han ser också rädd ut. Jag tror att han liksom förknippar galopp med att fly. Om han får upp pulsen tillräckligt så känner han sig inte alltid upprymd, utan kan bli rädd.

På detta vis kände jag att det blev idag med, jag började se ängslan i Distos ögon och han sprang inte enbart av glädje och upprymdhet, så när jag såg detta kallade jag på honom och så fick han ta det lugnt och låta sig ledas av mig igen. Jag vill inte att vi avslutar passet när han känner sig ängslig, utan jag vill att han ska känna sig avslappnad och obesvärad. Disto fick därför kliva upp på pallen några gånger, sedan provade jag att sända honom över pallen och be honom stanna upp på den. Efter två varv, eller så, stannade han lydigt på pallen och blev då överröst med beröm och mjuka klappar. Efter en liten stund fick han kliva ner från pallen och vara med när jag släpade pallen till sin plats igen. Han var märkbart mindre bekymrad om när jag släpade tillbaka pallen, än när jag tog fram den, det kändes bra och som ett litet framsteg. 🙂

2014-12-20 12.01.34

Ett kort ridpass med Perla

Idag fick jag en sådan lust att rida Perla, så vi slängde på henne sin Griffin-sadel, som Disto har haft på sig för att vänja sig vid sadel. Perla rörde sig faktiskt riktigt bra i sin sadel, anledningen till att jag har haft en annan sadel på henne nu en tid är för att jag tyckte att hon blev klämd om manken i denna sadel. När vi köpte den så var Perla inte så gammal och med åren har hon breddat sig mellan bogbladen. Dock har jag känt att hon inte varit helt bekväm med Barefoot-sadeln, hon har förvisso rört sig bra vad det känns, men när jag ska sitta av och då lutar mig lite framåt så har hon varje gång kastat upp huvudet så jag började misstänka att hon inte fick tillräcklig mankfrihet (på höjden) av den. De senaste gångerna jag har ridit henne har jag haft en barbacka-pad från Grandeur på henne, men den ger så klart inte samma stabilitet som en sadel.

Griffin-sadeln låg inte så tokigt på henne trots allt, kanske lite smal men det fick duga.

Jag började med att promenera runt på ridbanan med henne för att värma upp och gick så pass länge att jag själv började bli lite varm i kläderna, sedan hoppade jag upp. Uppsuttet kände jag lite snabbt igenom hur hon kändes på volterna, hur hon ställde sig i nacken i vänster varv och hur mycket hon sköt ut vänster bog i höger varv. Allt som allt kändes hon relativt jämn, jämfört med tidigare när jag tagit längre riduppehåll med henne, så jag förmodar att markträningsjobbet som jag utfört några gånger nu har haft god effekt på henne. 🙂

I och med att hon är så otränad tänkte jag att det ändå kanske inte är bra att rida för mycket på volt, så när jag checkat av dem fortsatte jag längs fyrkantspåret, red på diagonalerna och kände igenom sidvärtsförflyttningar. Här har hon lättare att flytta sig undan vänster skänkel, lite svårare för höger. Öppna och sluta gick bra, i höger varv får jag passa väldigt noga så hon inte skjuter ut vänster bog, jag försökte hålla henne betydligt rakare och även lite högre kanske i form då. Att växla mellan förvänd sluta i vänster varv och öppna är den svåraste övergången, antagligen för att den utskjutande vänsterbogen helt plötsligt ska förflyttas till att bli en innerbog som hålls på plats. Det gick dock bra, men den övergången är svår.

Jag tränade även att göra övergångar mellan skritt och halt, och även att rygga ett valt antal steg, lugnt och stilla. Halt från ryggning och invänta signal för framåt.

I traven fick Perla mestadels trava på fyrkantspåret, utan att lägga sig på framåt eller gå över tygeln. Lugnt och avslappnat med välvd hals. Jag lade även här in halter från trav och från halt ryggning och igång i trav igen, det blev några riktigt bra övergångar. För att hon inte skulle lära sig mönster så var jag noga med att göra halterna på helt olika ställen på ridbanan och efter olika många sekunder så att hon inte kunde räkna ut när något var på gång utan behövde vara uppmärksam och lyssna.

Erik sade att Perla såg fin ut och hon kändes fin idag. 🙂 Jag avslutade passet efter att hon travade snyggt och fint på volt och gjorde en riktigt snabb och fin halt. 🙂

2014-12-14 21.54.35

Perla och Distinguido

Vår vana trogen blev det ett par sena pass med hästarna i kväll. Titan fick stå i sin box medan Erik och jag var nere på ridbanan med Perla. Efter snön som har fallit så är det ett tunt lager skare på ridbanan, men under är det mjukt. Det blir en del styltor på hästarna, så det är inte helt lätt för dem att gå just nu.

Perla fick ha grimma på sig och så kände jag med händerna runt hennes huvud hur hon ställde sig i nacken. Jag börjar så gott som alltid att gå baklänges framför hästen för att få överblick på hur hästen går. I början av passet kändes hon lite stel åt vänster, men det blev ganska snabbt bättre. Jag tränade sedan med Perla på att hon skulle följa mig och inte driva iväg bort ifrån mig när jag bad henne ta med sig bakdelen in. Perla har lätt för att svänga ut med framdelen och in med bakdelen, så att jag hamnar lite dragandes i repet. Idag lade jag helt fokus på hennes framdel, att hon skulle följa mig på volten och även kunna göra öppna utan att driva iväg med framdelen bort ifrån mig när jag drev på inner bak i skänkelläget. Vi har fortfarande mycket att träna på och detta blir bättre ju mer regelbundet man tränar.

På volt knackade jag med spöet i skänkelläget samtidigt som jag tog i grimskaftet och när jag fick reaktionen huvud in och böjning i bålen släppte jag båda hjälperna och berömde. Perla har ganska lätt för att förstå vad jag menar, men tycker det är lite jobbigt och hon hamnar gärna i läget att hon viker sig i halsen istället för att böja sig i bålen. Det gick ändå ganska fint. 🙂 Jag provade i traven att knacka med sticken på hennes kors för att se om hon kunde vinkla sina bakben lite mer och det gjorde hon fint. När jag bad om sluta på volt drev hon dock iväg med framdelen bort ifrån mig eller så kom hon inte riktigt in med bakdelen till mig, så jag gick tillbaka till grundhjälpen för att ta bakdelen in genom att ställa mig lite framför henne och knacka på ytter bak. När den hjälpen fungerade nöjaktigt provade jag på volt igen och då gick det mycket bättre. 🙂 Vi slutade när hon fick till några slutor på volt samtidigt som hon kunde göra halt. 🙂

2014-12-13 21.45.29

 

Disto fick som vanligt börja med lite toleransträning så att han var okej med att jag strök med sticken över honom. Jag provade också att flytta hans framdel och bakdel för tryck. Det som var svårast var att flytta undan framdelen till vänster, alltså att korsa höger framben framför vänster, då ville han helst snurra runt mig med bakdelen istället. Disto är väldigt känslig för tryck, men tenderar att överreagera, och när något är obehagligt eller svårt så försöker han på något annat sätt istället. Vi får träna mer på att flytta framdelen. 🙂

Disto följde mig ganska bra på volten, han blir lite osäker och törs inte riktigt följa med mig, dessutom tror jag att han tyckte styltorna var jobbiga. När jag snubblade till lite reagerade han kraftigt, så då bestämde jag mig för att träna honom på att jag klantade mig. Med avsikt låtsades jag sedan trilla omkull flera gånger och landa baklänges på rygg. Disto tyckte det var ganska otäckt, så det är också något vi får träna på, något som är konstigt när jag gör. 😉

Han följde mig som sagt annars bra med framdelen och han kunde göra diagonalslutor och piruetter utan att driva iväg med framdelen, så att han fick med sig ytter bog bättre. 🙂

Disto fick sedan röra sig på volten i alla gångarter och när han kändes bekväm och lugn med det tog vi fram sadeln igen. Efter att ha spänt fast den blev det samma procedur som igår, Disto fick röra sig på volten med den på och resultatet blev detsamma, att sadeln gled fram, vilket jag visste att den skulle göra. På sätt och vis kan jag tycka det är bra ändå, för då får han vänja sig vid att sadeln kan röra sig och ligga där det inte är så väldigt skönt. Eftersom han också var rätt spänd så fick han röra sig i trav och galopp först innan jag bad honom om att skritta på volten med sadeln på. Om han är spänd och behöver röra på sig, kommer han knappast bli mindre spänd om jag tvingar honom att stå still eller gå i skritt när han behöver få utlopp för energin och spänningen i kroppen. När han kändes avslappnad så bad jag honom gå ner i tempo och gångart. Vi slutade sedan han kunnat skritta och göra halt och ta med sig rumpa och ytter bog inåt mot mig. 🙂

Lika snyggt klädd som alltid… 😉

2014-12-13 22.45.31

Sadelpremiär för Distinguido

2014-12-12 18.40.06

Det har ju inte varit så mycket av hästträning den senaste tiden, suget efter att träna häst har liksom försvunnit. Så där har det varit hela livet för mig, hästintresset går i perioder. Nu är det ju ändå så att jag tycker mycket om våra hästar, så även om jag inte orkar träna med dem, så sköter vi om dem i övrigt och inväntar orken och glädjen igen. Har man ingen bra dag, eller känner sig deppig så smittar det av sig på hästen.

Erik och jag har börjat träna lite mer med Gibson och Disto. Idag kände vi att Gibson fick stå kvar i sin box och träna på att vara själv medan Disto fick gå ut till ridbanan. Själva ground work sitter bra på Disto, det är klart att han tappar nivån när han inte tränas, men han tar ganska snart upp den igen om man sätter fart. Det jag skulle vilja ha mer av är att få honom tryggare och lugnare, så jag har faktiskt gått med i Parellis medlemsklubb och börjat titta lite på deras videos hur de leker de sju lekarna. Jag blev bekant med Parellis lekar för ca 10 år sedan, och Erik och jag har efter bästa förmåga tränat en del med Titan, men eftersom han är en så cool kille så kändes det aldrig riktigt nödvändigt att göra allt det där. Jag känner till lekarna, men kanske inte helt i detalj exakt hur man gör allt. Efter att ha tittat lite och fått en del inspiration, så har jag fortsatt miljöträna Disto mer. Idag tränade jag på att göra konstiga grejer med sticken för att avdramatisera den. Det gick ganska snabbt för Disto att gå från att vara ganska så rädd, till att bli ganska avslappnad. Jag skriver ganska avslappnad, för helt avslappnad blir han sällan, han är alltid lite på sin vakt. Från att vara 90% rädd blev han kanske 20% rädd. Ju mer van han blir vid olika övningar, ju lättare kommer han att köpa dem. Så fort jag slutade göra det som var obekant för honom, blev han i stort sett helt lugn.

Efter att ha tränad med sticken tränade jag på att han skulle följa mig med pannan riktad mot mig hela tiden. När jag ber om sluta mot mig, eller på volt, så vill Disto gärna gå på snedden så att han försvinner iväg med framdelen bort från mig. Han är klart med på att han ska flytta bakdelen mot mig, och den instinkten är starkare än att följa mig, så vi ägnade en stund idag åt att han skulle följa mig klart och tydligt.

Disto är så smidig och snabb att han hinner reagera innan jag hunnit göra vad jag tänkt mig, han förekommer mig liksom, av all vilja att vara till lags förstås. 🙂 Han är otroligt snabb på att stanna upp med benen i luften för att se var jag vill dirigera dem och sedan sätta ner dem där han tror att jag vill ha dem. Eftersom han ändå är så pass “rädd” av sig så håller han sig helst på ett lagom avstånd från mig, han blir lätt osäker och tveksam om jag säger till honom för skarpt eller blir för kraftig i min hjälp, han är lätt att stöta bort ifrån sig och svårare att få att komma till sig.

Idag fick jag honom att följa mig väldigt fint efter en stund och jag kunde då be om sluta och ändå få med mig hans framdel, utan att han tvekade, han blev säker på att jag ville att han skulle fortsätta följa mig och jag berömde starkare för när han tog sin framdel mot mig, än när han flyttade bakdelen mot mig. Disto är känslig för beröm och uppmuntran och nu tänker jag försöka “glömma” hans bakdel och bara fokusera på hans framdel. Hur som helst följde han mig väldigt fint och säkert några gånger och efter varje sådan gång tog vi en lång paus för att det riktigt skulle sjunka in i honom. 🙂

När jag sålunda kände mig färdig för dagen hade jag känslan av att Disto ändå kunde och ville göra mer. Han kändes pigg och ivrig liksom. Först tänkte jag att jag skulle sitta på honom, men sedan ändrade jag mig och bestämde mig för att vi skulle lägga sadel på honom för första gången istället. Jag har haft (och har fortfarande) en sådan vånda för vilken sadel vi ska skaffa till Disto eftersom han är så otroligt kort. Kan han ha en anläggningsyta på ca 35 cm kanske? Han har en rejäl bakdel och även en relativt lång och stark länd så det blir inte mycket till kvar som rygg på honom.

Hur som helst så har vi en Griffin Cob Endurance hemma, som Perla tidigare har haft. Den skulle inte vara optimal insåg jag, men åtminstone en sadel och jag tänkte ändå inte sitta på Disto så det handlade inte om någon direkt belastning.

Sagt och gjort, fram med sadel som han fick nosa på och visade sig aningens skeptisk mot, men ändå utan en min accepterade på sin rygg, spände sadelgjorden lite lagom mycket. Inte för hårt för att framkalla onödigt sadeltvång, men inte för löst heller så att den riskerade att glida runt.

Jag kände mig inte alls säker på hur Disto skulle reagera på sadeln när han väl kom i rörelse och förberedde mig på en serie bockningar, så jag talade noggrant om för Erik att vara aktsam och hålla sig undan vid behov. Disto såg dock inte nämnvärt besvärad ut och han kunde obekymrat promenera runt med sadeln när vi ledde runt honom på ridbanan. Eftersom detta gick bra så tog jag ut honom på volt där han fick trava och galoppera med sadeln. Han fick mycket beröm för att han rörde sig så fint med sadeln, och även om det kom några krumma språng i galoppen så var det ingenting mot det jag hade förväntat mig kunna uppstå. Han blev lite väl luftig i galoppen bara och rundade sig lite väl mycket, men hade någon hyfsat ridkunnig suttit på så hade det nog inte känts särskilt mycket. 🙂

Sadeln gled fram en hel del så det kan mycket väl ha varit det som gjorde att Disto började krumma ryggen också. Jag tycker dock att Disto skötte sig mycket väl för att ha haft sadel på ryggen första gången med tanke på att vi inte tog det överdrivet försiktigt. Jag hade dock en känsla av att Disto skulle ta det bra, det kändes som om han kändes cool och med på vad vi gjorde ändå.

Nu är det bara att leta KORT sadel. 😉

En ny upplevelse

Erik och jag har haft ganska mycket runt omkring oss, inte bara praktiska saker, utan funderingar i huvudet om hur vi ska leva våra liv, helt enkelt. Sedan en tid tillbaka har saker och ting därför mer eller mindre stannat av, och jag har en känsla av att det kommer förbli så en tid framöver också.

Hur som haver har vi i alla fall påbörjat inridningen av Distinguido, vi får våra infall lite då och då och tar ut honom på banan. Häromveckan satt jag åter igen på Disto medan Erik ledde runt mig på honom. Det jag slås av när jag sitter på Disto är hur oerhört rörlig han är i ryggen! När jag sitter på Titan eller Perla, eller för all del Gloria när det begav sig, så är det inte tillnärmelsevis så mycket rörelse i deras ryggar som Disto har. Trots att Disto har så väldigt kort rygg, så händer det massor när han rör på sig. Det känns väldigt väl när hans rygg svingar från sida till sida och framåt/nedåt, en väldigt fascinerande upplevelse! 🙂

Eftersom Disto är väldigt reaktionssnabb så är jag inte så förtjust i tanken på att sitta på honom barbacka och börja rida och styra honom själv på volten, jag skulle väldigt gärna vilja ha en sadel. Då återstår problemet hur man hittar en sadel som är stabil men tillräckligt följsam för att inte störa Distos ryggrörelser? En vanlig bomsadel känns inte rätt, men en bomlös sadel á Barefoot känns heller inte riktigt lockande. Den ena är för stum, den andra för sladdrig. Till råga på saken måste sadeln också vara väldigt kort, eftersom Disto har så väldigt kort rygg. Han har väl en rygglängd på ca 35-40 cm ungefär egentligen, och det vållar ju vissa problem. Jag är inte så väldigt nätt byggd så jag får inte plats i en hur liten sadel som helst, utan behöver oftast en 17” eller 17,5” sadel

Mellantinget av dessa modeller av sadlar är väl då en sadel med någon slags halvmjuk syntetbom. Jag har fått tips om en sadel som heter Eques som ska vara för islandshästar och därför riktigt kort, den har så kallat Flatback-säte. Dessutom är bommen inte helt rigid om jag har förstått saken rätt. Dessa sadlar kostar ca 10-15tusen i nypris, så de är inte väldigt dyra heller. Nu saknar jag bara någras erfarenheter av sadlarna… Det jag har sett är nämligen att det ligger flera, relativt nya, sadlar av detta märke till salu på Hästnet och de ser inte ut att springa iväg av sig själv precis heller, annonserna har legat uppe ett tag. Det jag funderar på kring dessa sadlar är just stoppningen i bossorna, den ser ut att gå väldigt långt fram, tycker jag det ser ut som. Jämfört med den Prestige-sadel vi hade ett tag som liksom var tunnare i stoppningen längst fram vid bogbladen, så går Eques stoppning mer framåt, jag tror Childeric ser ut så också.

Det är inte helt lätt det här med sadlar när man har en häst med kort och rörlig rygg. 😉

2014-11-21 23.05.47

Att svänga för yttertygeln

Jag blir ibland sentimental och blickar tillbaka på alla åren tillsammans med Titan. Han var min och Eriks första egna häst och tack vare Titan har vi lärt oss båda väldigt mycket om hästar.

Titan var 2 år gammal när vi köpte honom. Jag såg en annons på Hästnet, utan bild, kortfattat om en 2-årig Nordsvensk Brukshäst till salu. När vi åkte och för att titta på Titan, föll jag för honom direkt när jag fick syn på honom genom vindrutan på bilen. När jag såg honom sade jag uppspelt till Erik att det måste vara Titan och vilka ögon, den hästen ska vi köpa. 🙂

Sagt och gjort, elva och ett halvt år senare är Titan fortfarande kvar hos oss, och vi har upplevt mycket. Från början var det detta att börja träna Titan. Vid den tidpunkten var Akademisk Ridkonst relativt okänt och några tränare fanns inte nära tillhands, vi var helt och hållet själva utelämnade till vår egen träning. Vid den tiden hade Katrin Wallberg en utbildningstrappa på sin hemsida och med hjälp av den tränade jag så gott jag kunde, medan Erik filmade (med en rätt simpel digitalkamera med inspelningsfunktion så allt blev väldigt grynigt), sedan tittade vi gemensamt på filmen och utvärderade hur det såg ut. Så där höll vi på, och när det kom till inridning var det också på akademiskt manér. Jag minns dock så väl ett problem, och ganska så påtagligt sådant, som uppstod. Det var att kunna svänga ordentligt! Jag ville kunna svänga för yttertygeln (för att på sikt kunna komma till enhandsfattningen), men fick det aldrig att funka, utan det blev vanlig “ridskoleridning” där jag svängde för innertygeln. 🙁 När vi skulle till höger, fick jag helt sonika ta i högertygeln, för annars kom vi inte åt höger. Däremot när jag jobbade Titan från marken var det inga problem att öka och minska volten, så jag förstod inte varför jag inte kunde få fatt på Titans bogar uppsuttet…

Vår räddning kom till hjälp när jag tränade för Göran på QL Training Center i Ärla (ungefär där i alla fall). Göran är/var Westerntränare och de hade på gården en del kurser i NH, lastträning mm, de lärde ut hästhantering helt enkelt.

Först fick jag börja att träna från marken, kolla så att Titan flyttade bakdel och bogar för tryck, och att han kunde gå framåt och bakåt. Detta hade vi övat på en hel del hemma, så det var inga problem.

Därefter fick jag rida i Görans rundcorall där Göran lärde mig att svänga Titan för yttertygeln på ett mycket effektivt sätt. Jag fick rida barbacka med ett repgrimskaft på yttersidan och när jag ville att Titan skulle svänga tog jag grimskaftet mot hans hals, om han då inte relativt omgående svängde, så använde tog jag fram min ytterfot och använde hälen mot Titans ytterbog. Först ett lätt, men rytmiskt, knackande med hälen men jag gick relativt snabbt upp i styrka för att göra det obekvämt för Titan att inte reagera. Så snart Titan gjorde en ansats till att svänga tog jag bort foten och även trycket av grimskaftet, berömde mycket och så fortsatte vi att skritta tills vi skulle upprepa svängandet.
Hjälpen med hälen var ju egentligen densamma som jag från marken använt, fast då hade jag använt mina händer. Uppsuttet måste jag ta till en annan hjälp, och det får bli hälen.

Det hela krävde några upprepningar förstås, men snart svängde Titan mycket fint och effektivt för yttertygeln, jag blev raskt kvitt behovet av innertygeln för att svänga. 🙂

På senare år har jag hört Bent säga att man inte ska använda sig av hjälper som man fortsättningsvis i hästens utbildning inte kan använda, utan ska ha till annat. Dock är det så att jag ju vill att hästen ska svänga för yttertygeln och min vikt, men om hästen inte förstår denna relativt subtila hjälp, och som snabbt blir felaktig om hästen inte förstår den, så måste man lägga till en hjälp som hästen förstår bättre!

yttertygel

Idag svänger Titan fantastiskt fint, nästan för min tanke. Han är otroligt lyhörd för hjälperna och jag behöver aldrig använda någon fot till att få honom att svänga bättre. Innertygeln är förbehållen att hålla ställningen på plats (om det behövs) och för innerbogen om inte annat, yttertygeln för ytterbogen och reglerar så att hästen inte överböjer sig i halsen (om det behövs). 🙂

Hästanläggning sökes

Erik och jag har diskuterat våra möjligheter på gården här där vi bor. För att göra den till den ridanläggning vi skulle vilja ha, krävs det mycket tid och pengar, vilket vi inte har. Vi tänkte därför försöka hitta något som bättre passar våra önskemål.

Finns det någon som vet någon hästanläggning att hyra eller hyra in sig på? Boende för två personer ska finnas, likväl som ridhus och möjlighet att hysa in gäster och deras hästar. Anläggningen ska ligga i södra eller mellersta Sverige. Helst omkring där vi bor nu, norra Östergötland med omnejd.

Kanske dyker det inte upp något, i så fall bor vi kvar, men anpassar oss efter förutsättningarna, vilket innebär att jag nog kommer att tänka om kring undervisningen. Jag vacklar fram och tillbaka, ibland vill jag lägga ner allt vad hästträning heter, sälja hästar, gård och allt och bara ha ett vanligt “Svenssonliv”… Å andra sidan, när jag undervisar, så blir jag oftast väldigt glad och engagerad i mina elever, och jag brinner så starkt för undervisningen då. Jag skulle bara önska att vi hade en bättre anläggning för att kunna ta emot folk och deras hästar, då skulle det vara lättare att hålla igång undervisningen hela året, istället för bara vår, sommar och tidig höst som det har varit.

Vi får se vad som händer, men har du något tips får du gärna höra av dig. Finner vi något som passar så kommer vi hyra ut vår nuvarande gård.