Köpet av Distinguido

I det klara, men kalla, vädret idag tog Erik och jag ut Gibson och Disto på ridbanan för att träna lite. Jag tycker att Distinguido känns så väldigt lyhörd och lydig att det nästan känns onödigt att träna mer förberedelseträning, det som är mest aktuellt just nu är egentligen hans inridning. Distinguido är 6 år i år, och då kan man ju tycka att han borde ha varit inriden för länge sedan, men jag känner faktiskt inte som så. Med åren har det blivit viktigare och viktigare för mig att ha en bra relation med hästen och att umgås med den som en partner, snarare än att hästen ska vara underställd mig. Jag vill att hästen ska tycka om mig och vilja umgås med mig, fastän det är högst onaturligt för en häst att umgås med en människa. Distinguido är så känslig som ingen annan häst jag mött och jag värdesätter verkligen att han vill vara med mig.

Hästar är avlade för olika ändamål, det är ett faktum vi inte kan bortse från. Människans avel har skapat hästar med olika egenskaper, både mentalt och fysiskt. Titan, som var min (och Eriks) första egna häst är tålig både till psyke och kropp. Han har varit en utmärkt första-häst, som haft tålamod med mig och som gett mig utmaningar att lösa. Om jag hade haft en häst som Disto som förstahäst så hade jag definitivt inte förstått hur hårdhudade hästar kan vara. Ju fler hästar man har förmånen att få stifta bekantskap med under sitt liv, ju mer förstår man också hur olika de är som individer. Att matcha rätt med sin häst är som att matcha rätt med sin partner. Man kan tycka om att umgås med många människor, men det är inte alla som man vill leva med, det är inte alla som man älskar på det sättet. Sedan finns det människor som man absolut inte står ut med heller förstås. Detsamma gäller för vår relation med hästar. Den häst som jag tycker är älskvärd, och kanske många med mig, passar inte ihop med en mängd människor.

När jag ska köpa en häst så vill jag att det ska finnas någon slags omedelbar attraktion där, att jag blir “kär” på något vis. Om jag redan från början ser på hästen med avsmak är den troligen inget för mig, det blir inte bra då.

De gånger då vi har köpt häst och det har uppstått kärlek vid första ögonkastet, har det också blivit bra i slutändan, medan de gånger då vi köpt hästar för att vi tyckt synd om dem, eller för att någon annan sagt att det blir bra, så har det slutat med att det inte alls känts bra efter en tid.

Distinguido kände både Erik och jag en omedelbar förälskelse för när vi fick syn på honom. Hans vänliga, oskyldiga ögon tilltalade oss direkt och vi köpte honom också. Jag var lite osäker på det hela eftersom Disto vid det laget var mer eller mindre vild och otämjd. När jag närmade mig honom i hans box (som ägarna på något underligt vis fått in honom i, från hagen där Disto gått och aldrig blivit infångad) var han väldigt rädd och osäker, men han vände trots det huvudet nyfiket efter Erik och mig, även fastän han inte tordes att sträcka det hela vägen fram. Hans vänliga uppsyn var det som fick oss att bestämma oss. 🙂

När man köper häst, ska man köpa häst med hjärtat, inte efter dess prestationer eller härstamning. Distinguido har verkligen ett speciellt namn som också passar honom tycker jag. Det betyder distingerad, som är synonymt med förnäm, fin, elegant, nobel, stilfull. 🙂

Idag har jag förärats den förmånen att åter igen låta mig bäras av Disto, när Erik ledde runt honom på ridbanan. Det är helt otroligt så rörlig han är i ryggen, jag har aldrig tidigare upplevt det med någon annan häst och jag undrar hur vanligt det är att hästar känns som honom att sitta på? Trots hans lilla, korta rygg slår hans rörelser igenom mycket tydligt, det måste röra sig om flera centimeters skillnad mellan när ryggen är i sitt lägsta läge och sitt högsta. Nu återstår att se vilken sadel som kan uppfylla både Distos och mina behov. 🙂

2015-01-05 12.28.28

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.