Reflektioner från paddockprogrammen på Göteborg Horse Show

paddockprogram_eurohorse_2015

Erik och jag kom idag hem från att ha varit i Göteborg och gått runt på mässan och lyssnat på en del program vid paddocken.

I föreläsningen “Hästens personlighet- ta det inte personligt” med forskare och studenter om individanpassad träning med hästar och ryttare, var det mycket som vi kände igen oss i från att ha läst om Parelli Horsenality. Under föreläsningen gick de runt med ett sto (Freja tror jag hennes namn var) från BYS, Biologiska Yrkeshögskolan, tror jag det var, och Erik och jag sade direkt att hon påminde mycket om Perla här hemma. Relativt stora, lite ängsliga ögon men ändå absolut följsam med människan som ledde runt henne. Hade Freja varit en valack och till salu hade Erik och jag gärna tagit en närmare titt på henne. 🙂
De som höll föreläsningen pratade om aktiva eller passiva hanterare bland hästar och mycket av det som de uttryckte finns att hämta i Horsenality. Bara det att jag tycker att Horsenality är så mycket enklare att förhålla sig till, det finns alltid en motsats till det beskrivna. Antingen är hästen Left Brain eller Right Brain och Extrovert eller Introvert. 🙂

Klaus Ferdinand Hempfling skriver i sin bok “Hästens själ” om olika hästpersonligheter, men där finns det nästan ett 30-tal olika varianter varav flera påminner om varandra. De blir svåra att skilja från varandra. Det är lättare när det finns en motsats att jämföra med.

Det var mycket intressant att lyssna på föredraget och de pratade om att hästar är olika anpassade för olika uppgifter och de hanterar uppgifter på olika sätt, visar rädsla på olika sätt. En häst kan verka lugn, men skulle man mäta pulsen på den kan den ha stigit avsevärt inför något som den tycker är jobbigt.

De visade med Freja hur hon reagerade på föremål hon var obekant med. Bl a lade de fram en badmadrass för att se hur hon hanterade den. Det syntes tydligt på hennes ansiktsuttryck och kroppshållning att hon tyckte det var otäckt, men likväl som jag vet hur Perla reagerar hemma på sådana saker brukar hästar som är så vara så lydiga att de gör det människan säger även fastän det är väldigt otäckt. I detta experiment dock tvingade de inte fram Freja till badmadrassen utan ville hon backa undan så fick hon göra det. De ledde henne i en longerlina så hon hade utrymme att backa undan, åt sidan eller vart hon ville ta vägen.

De visade sedan andra föremål för att se hur stoet reagerade på dem, fortfarande inget tvång utan Freja fick själv välja om hon ville gå fram till föremålet och undersöka det, eller låta bli. De lockade med några morötter och berättade om det som vi kallar för positiv förstärkning, dvs att i samband med att det läskiga är där så finns det beröm och uppmuntran för hästen att tordas göra något som den egentligen inte törs, men där belöningen är större än obehaget. Både Distinguido och Gibson har vi använt positiv förstärkning på när det gäller att passera läskiga brevlådor, fladdrande presenningar, stå ut med flugspray etc. I samband med det obehagliga kommer något som är mer värt, som gör att de står ut, eller t o m förväntar sig att det snart kommer något trevligt. 🙂

Forskarna berättade också om att man kan använda sig av andra övningar för att överskugga det otäcka. Om man rider ute i skogen och hästen skyggar för något, kan man t ex be hästen om skänkelvikningar eller annat, så att den får koncentrera sig på en annan uppgift än det misstänkt farliga. Detta har jag använt mig av när jag rider Titan ute i skogen. Titan tröttnar ibland på att bara gå rakt fram och är man inte riktigt på sin vakt kan han springa in på en skogsstig där han tycker att det passar. Om man bara sitter och slöar och är försjunken i sina egna tankar, ja då passar han på. När jag känner att han är på det humöret, så brukar jag lägga in sidförflyttningar, öppna, sluta osv, få honom att tänka på något annat och förstås med en hel del beröm och uppmuntran inblandat. 🙂

Forskarna var väldigt sympatiska och jag hoppas att så många som möjligt tar chansen att lyssna på föreläsningarna! 🙂

Därefter var vi på en föreläsning av SLU Skara, Träna och arbeta hästen i töm Moment och utrustning med Anders Eriksson, BYS, Biologiska yrkeshögskolan.

Anders verkar vara en mycket sympatisk person och han visade hur han arbetade en häst i töm, det var Freja som fick vara med även här. Han förklarade hur han använde utrustningen och varför. Allt detta var nytt för mig, så jag kan inte ge ett referat här, men jag blev väldigt intresserad och tänkte att det skulle kunna vara en träning som passar Perla bra, och kanske även Titan. 🙂

Det såg lätt och fint ut när han arbetade Freja.

På slutet fick Anders frågan om vad han anser om hjälptyglar, och det ska sägas att han inte hade mycket till övers för det. 😉 Han pratade om gramanen, pessoaselar bl a och vad det ställer till när man drar ihop hästen framtill, nämligen att bakdelen ramlar ut. Precis så som det är, men som så många inte förstår. 🙁

Freja var utrustad med en achen-nosgrimma, med nosrem och den flyttade nu Anders runt så att den istället satt genom bettringarna och upp över nosryggen igen. Detta för att stabilisera bettet och få ett litet tryck på nosryggen istället för lanerna, när man tar i tömmarna. Till sist tog han bort nosremmen.

När Anders lämnade paddocken fick han mycket applåder och det var han väl värd för en fin uppvisning och väl genomförd presentation. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.