Helg och träning igen

Efter kylans återintågande men också avlägsnande, var det ett härligt väder att vara ute i idag. Vi hade tänkt gå på promenad med Distinguido och Gibson, men de befann sig längre bort i hagen (kollade förmodligen in betet) så det blev en promenad med katten Findus som sällskap istället. 🙂

När vi kom tillbaka från promenaden var hästarna tillbaka vid höhäcken, ett ypperligt tillfälle att kunna träna på ridbanan. Gibson kommer så gärna när man kommer fram till grinden och tack vare honom hänger Distinguido på. Idag tog vi ut hästarna genom en annan grind än vanligt, och det reagerar Disto på. Vanligtvis brukar han acceptera att jag tar på honom grimman framifrån, men idag då vi var på en annan plats blev det för jobbigt för honom, så han vände sig om för att slippa trycket från mig, men han kom direkt tillbaka och så fick jag istället ta på grimman från sidan, som funkar bättre alltså.

Det här är ett beteende som är så typiskt för hans personlighet, han tycker att tryck mot honom är så obehagligt så han försöker verkligen att komma undan det. Ju mer uppe i varv man är som människa, ju mer påverkad blir också han. Jag vet ju att han är så här, och det är inget personlig, bara det att han är så väldigt känslig och väljer att gå undan när det blir jobbigt. Man får helt enkelt ta det lugnt och låta hästen få ta det i sin takt.

På ridbanan idag kändes Disto väldigt trygg och avslappnad. Jag longerade honom några minuter i varje varv bara för att se hur han reagerade, han tog alla gångarter väldigt avslappnat. 🙂 Sedan fick han kliva upp på pallen, vilket han gjorde med bravur. Han fick putta lite på bollen både med nosen och med frambenen, han var helt obekymrad om detta.

Distinguido_2015-03-14

Läge för att lägga på sadel alltså. 😉 Disto har blivit longerad med sadel några få gånger förut. Den sadeln var för rak i bommen och för lång för honom så den gled fram. Idag fick han ha min Chezz-sadel på sig. Chezzen är förskräckligt lång på honom, så den ligger upp över länden, men så fick det vara. Sadelgjorden spände jag lagom hårt, inte för hårt så att han ska få sadeltvång, men inte för löst så att sadeln glider runt.

I skritt hände inte så mycket, men i trav gled sadeln fram över bogarna på Disto och när han blev ombedd att galoppera gled den fram ännu mer och Distingudo körde ner huvudet och gjorde väldigt krumma galoppsprång, lätta bockningar. 😉

När Disto visade att det var obehagligt försökte jag ändå få honom att fortsätta röra sig framåt, jag försökte få honom att ta upp huvudet lite mer och berömma när han bockade mindre och hade huvudet lite högre upp. Han föll också in i korsgalopp. Han är så otroligt lättlärd och lyssnar så väl, så efter några minuter med krum galopp och paus, fick han galoppera lite igen. Bockningarna avtog i stort sett helt, man såg tendensen till dem, men det var mycket bättre. 🙂 Han fick fortsatt beröm för när han slappnade av och galopperade bättre.

Jag är ju faktiskt lite fundersam till vad för sadel herrn ska ha. Han har väldigt kort rygg och hans bogblad når långt bak. Rida barbacka går ju väl an i skritt, men i högre hastigheter vill jag nog ha något som gör att jag kan bli kvar på hästryggen om han skulle bocka, för våghalsig är jag inte! Nåja, just nu får det bli fortsatt longering med sadel och även för mig att rida på Disto medan Erik longerar. Det är ganska annorlunda att rida in Disto än Gloria. 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.