Uppsutten träning på Distinguido

Idag var första dagen som jag tränade Distinguido efter Galileos och Aragons hemkomst. Jag var inte riktigt säker på hur alla hästar skulle reagera på något som rubbade rutinerna, så det var med lite fundersamhet jag gick in på ridbanan med Disto. Disto verkade dock inte särskilt fundersam, utan tittade nyfiket på de två killarna som gick där borta. Aragon vrålade några gånger men Disto brydde sig inte det minsta utan undrade kanske vad det var för en filur som skrek sådär ihärdigt. Det är flaggdag idag och den hissade flaggan fladdrade frenetiskt i vinden, detta smatter bekom dock heller inte Disto, det var nog mer jag som reagerade på det.

Disto fick sedan knuffa runt lite på bollen, vilket han gjorde med bravur! 😀 jag testade hur väl han reagerade på att ta med sig ytter bak in i sluta, och det gjorde han också så lydigt och fint. Därefter fick han röra sig några varv i trav och galopp på volten. Faktiskt galopperar han riktigt bra nu, han är mån om att hålla sig på ett sådant avstånd att repet inte blir värst vidare sträckt. Han håller sig mestadels rund och fin i formen också, han lyssnar så väl på min röst när jag säger “Braaa!” med eftertryck. Jag vill ge Disto så mycket frihet som möjligt och gärna en lite större volt, så jag får kliva på ganska friskt med den korta linan jag vanligen använder. Jag ska använda ett längre rep nästa gång, så kan jag ge honom mer lina och frihet. 🙂

Eftersom Disto trots allt inte verkade alltför bekymrad tänkte jag att det nog ändå skulle gå bra att sitta på honom. 🙂 Fram med tyglar och uppstigningspall, och Disto visste direkt vad han skulle göra, fastän det var läskigt. Om det är något han reagerar på, så är det när jag kliver upp på pallen och han ska komma nära mig. Hm, jag får fixa ihop något högre som jag kan stå på när jag longerar honom, så att han vänjer sig vid sådana konstigheter. 🙂

Nåväl, när jag ställer mig på pallen (som ibland är ganska vinglig på lite ojämnt underlag) och ger slutahjälp så kommer Disto direkt med rumpan intill pallen, om än lite spänt. Så mycket träning jag under alla år lagt ner på Titan, så är det här något som Titan inte skulle vara så angelägen om att göra. Bekväm som Titan är skulle jag nog få stå där och träla en stund, det är enklare att flytta pallen intill Titan, eller gå på ena sidan och ställa Titan på plats, för still står han sedan. Disto har jag inte tränat mer än lärt in slutahjälpen och han reagerar för min hand, jag behöver inte fysiskt nå honom, ändå gör han detta eftersom han så gärna vill vara till lags. 🙂

Efter ett något klumpigt upphopp på Distos rygg, svingade jag över benet och satte mig tillrätta. Hm, det kändes konstigt. Satt jag uppe på manken, mån tro? Jag flyttade mig lite bakåt och kände efter men nä, det kändes likadant. Gissningsvis krummade Disto ihop ryggen, han har lätt för att göra det, men så snart vi började röra oss framåt kom jag ner mer på honom. Han kan sätta sina bakben så långt inunder sig och tendens till svankrygg har han inte, så om han inte är avslappnad så känns det väldigt kullrigt att sitta på honom.

Med Erik vid vår sida styrde vi sedan omkring på ridbanan i skritt och några halter. När jag säger Ptro stannar Disto väldigt ögonblickligen, så jag behöver ha något att säga som är mer lugnande så att han stannar upp lite mer långsamt. En häst kan faktiskt göra halt lite för rappt. 😉 När Disto tvärstannar så där så blir det ju också att jag kommer lite ur balans och spänner mig. Spänner jag mig, så spänner Disto sig och spänner Disto sig är det lätt hänt att jag spänner mig. Vi behöver alltså försöka fortsätta med att hitta halten med lite mer avslappning och inte sätta sig så mycket på bakdelen så att säga. 😉

Hur som haver klev Disto på i godan ro, han gäspade och sänkte huvudet, verkade rätt nöjd med tillvaron ändå. Vi kunde styra in på volter, gå längs fyrkantspåret, svänga över ridbanan och byta varv med Erik. Sammanfattningsvis gick det rätt fint idag, det kändes bra, helt enkelt. 🙂

Distinguido
Distinguido

Innan Erik får koppla loss sig från oss vill jag ha kommit dithän att jag kan trava på Disto och även kunna sakta av, och innan jag vill försöka mig på någon trav, vill jag nog faktiskt väldigt gärna ha en sadel att få lite hjälp av. Jag är så väldigt van vid bredryggade Titan, och Disto är smal och nätt över ryggen och ger inte alls samma fåtölj-känsla. För att jag inte ska bli överrumplad av Distos rörelser behöver jag lite hjälp på vägen, men vad för sadel vi ska ha blir jag inte klok på…suck…. 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.