Varför jag undervisar så som jag gör – kurser och lektioner

Inom akademisk ridkonst är det vanligt att undervisningen sker i kursform, varje ryttare har oftast minst två pass och så ingår det teoripass. En del personer tycker att teorin är tråkig och återkommande att lyssna på, och många tycker också att det är jobbigt att behöva träna mer än ett pass var, det blir besvärligt och dyrt. Jag förstår så klart att man kan tycka så, men här ger jagmin förklaring till varför saker och ting är som de är, så som jag ser dem! 🙂

När Bent håller en helgkurs i akademisk ridkonst inleds helgen med en timmes teori, därefter rider får vart och ett av de åtta ekipage varsin halvtimmeslektion. Efter lunch hålls ytterligare ett teoretiskt pass och så har varje ekipage åter igen varsitt halvtimmespass. Dagen därpå börjar med ytterligare ett teoripass och när varje ekipage sedan har haft sin halvtimmes undervisning avslutar Bent med ytterligare ett avrundande pass, en sammanfattning om helgen.

Under helgen hålls alltså fyra teoripass och varje ryttare tränar sin häst tre pass. 4 timmars teoretisk undervisning och 1,5 timmes praktik. Vilken slutsats kan man då dra av detta? I mina ögon synes det som att teorin är viktigare än praktiken, eftersom man i varje fall har dubbelt så mycket teori som praktik.

Det är också så att utan teoretisk kunskap kan man säkert bli en duktig hantverkare, men man blir aldrig en konstnär. Kunskap måste alltid gå före agerande, något som också Alois Podhajsky skriver om i boken “The complete training of horse and rider” kapitel I del 2, för den som vill läsa mer av hans kloka ord. 🙂

Alois Podhajsky - The Complete Training of Horse and Rider
Alois Podhajsky – The Complete Training of Horse and Rider

När jag undervisar andra tycker jag det är viktigast av allt att de förstår teorin, så att de kan klara sig själva utan mig när jag inte är där. Jag upplever det svårt att kunna förmedla all den grundkunskap som en ny elev behöver få med sig första gången, under ett ridpass, därför vill jag att man åtminstone de första gångerna får en stadig teoretisk grund att stå på. Av den anledningen erbjuder jag också en lite längre introduktionslektion där jag använder en av mina egna hästar att förevisa praktiskt på, för nya elever eller de som helt enkelt är mer intresserade av att höra teori. Då kan de helt koncentrera sig på att lyssna och se när jag tränar min häst. Jag kan visa dem hur det ska vara och hur det inte ska vara, så de lär sig fallgroparna.

Jag har haft några lektioner för elever som har varit helt eller nästan helt gröna på akademisk ridkonst och jag upplever det som att jag inte hinner med att förmedla det som de behöver ha med sig hem, på den stunden vi håller på. 🙁 Det blir helt enkelt för kort stund för att de ska hinna och kunna ta in det jag säger. Jag vill inte lämna någon med frågetecken, men upplever att det lätt blir just så när jag ska försöka förmedla en teoretisk grund och samtidigt ge dem en praktisk lektion. Man brukar säga att den som lyssnar tillgodogör sig ungefär 10% av det som lärs ut, och då blir det förstås svårt att komma ihåg allt jag säger utan att höra det repeteras.

Det är några som hört av sig till mig och frågat om jag åker ut och undervisar, och det gör jag, men då vill jag gärna att jag får hålla en halvdagskurs (3 ekipage som rider två pass var) så att jag får med teorin till dessa ekipage. Dessutom är det ett bra tillfälle att de kan titta på varandra och bara lyssna och se när någon annan får instruktioner. Dessutom blir min tid betydligt mer effektiv då jag kan hålla samma teori för flera personer som lyssnar, än att försöka hinna med det under varje persons lektionspass. 🙂

Att förstå teorin är helt enkelt viktigt för att kunna klara sig en stund på egen hand, att kunna träna på det man har gjort under lektionerna och även våga gå vidare lite grand själv. Förstår man grundprincipen i hur man ska träna sin häst, har man något att utgå från, då blir man inte så villrådig. Ser man den röda tråden och förstår logiken i hur saker och ting hänger ihop, blir det inte lika svårt när man är själv. 🙂

Är man helt ny på akademisk ridkonst är det allra bäst att börja med att försöka sätta sig in i teorin så att man kan bilda sig en uppfattning och försöka skapa sig en känsla för vad det är man ska åstadkomma och ungefär hur. Har man varit med länge i gemet kan man så klart klara sig ganska bra utan teori, men jag vill gärna höra den teoretiska tanken bakom varför jag ska göra på ett visst sätt, och kanske t ex inte på ett annat. Jag vill förstå HUR och VARFÖR jag ska göra så här, och ju längre man kommer i sin utbildning, ju mer detaljer blir viktiga att tänka på. När jag åker på kurs lär jag mig alltid något nytt, även om det kanske i vissa fall är mycket repetition. Jag försöker att lyssna och fundera och se vad jag tar med mig hem just denna gång, jag blir aldrig fullärd! 😀

Min önskan är inte att ha elever som inte klarar sig utan mig, utan elever som kan gå vidare i sin egen utveckling med stöd från mig, och kanske en dag har så mycket kunskap att de klarar sig mycket bra på egen hand, och även lära någon annan något, och få min hjälp bara ibland kanske, snarare tips än kontinuerlig undervisning under ett helt pass. 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.