Träning med Gibson idag

Gibson är 3 år i år, ännu flera år kvar tills han är färdigvuxen, så hans inridning får vänta. Vi kan vänja honom vid sadel och andra grejor, men själva ridningen och även akademisk träning får vänta. Det jag kommer lägga fokus på med honom är att trygghetsträna honom och vänja honom vid olika saker. Han är en ganska feg häst, och blir han rädd för något springer han helst iväg istället för att vänta och titta. Detta är en egenskap som kan vara bra i vilt tillstånd, men tillsammans med människor är det mindre bra.

När Erik igår släpade fram pallen (som hästarna får kliva upp på) blev Gibson väldigt rädd för ljudet av detta och även åsynen. När Erik lade ner pallen var Gibson fortfarande väldigt upprörd och när jag bad honom att kliva upp på pallen kunde han inte tänka. Han kunde kliva upp med framhovarna på den, men helst inte med alla fyra hovar samtidigt. Gibson visar inte alltid tydligt när han är stressad, men känner man honom vet man när han är det. Han är en smart häst, så när han inte kan göra sådant som han annars kan, tänker han inte utan reagerar.

Idag brydde vi oss inte om pallen i början, utan jag longerade Gibson. Jag försöker då be honom att hålla sig böjd kring mig på slack lina, även fast jag använder repgrimma och repgrimskaft, principen är densamma. När jag tar i grimskaftet petar jag samtidigt med sticken strax bakom hans armbåge, i skänkelläget, och ber honom böja sig kring mig. Får jag ett uns av rätt reaktion släpper jag efter i linan och tar bort sticken. På det här viset jobbar jag både i skritt och trav med Gibson.

Gibson var väldigt duktig och skrittade och travade fint på volten. Han har en tendens att vika sig i halsen i höger varv och falla ut på vänster bog, det gäller då att försöka undvika dra i repet och istället driva honom framåt så att han rätar ut sig.

Eftersom det kändes så fint passade jag på att be om galopp. När jag ber om galopp på en häst som inte har det befäst i longeringen, ber jag alltid om galopp just när hästen kommit in på den stängda delen av volten och jag ser till att linan då är slack. Så snart jag får ett, ett par, språng i galopp berömmer jag, fångar upp hästen, och tar honom till mig i mitten av volten där hästen får stanna upp för att få godis och beröm. 🙂 Med detta vill jag att hästen i varje ögonblick ska ha en tanke på att komma in till mig i mitten, den ska ha fokus på mig och vilja komma till mig. Oftast när man börjar lära en häst att fatta galopp, blir den rädd och tror att man börjar jaga den bort ifrån sig. Det är då viktigt att förstärka galoppsprången med något positivt och har hästen en önskan om att komma till en, blir det heller inte lika lätt så att hästen drar utåt i volten.

Gibson är som sagt en väldigt ängslig häst med stark flyktinstinkt, så han upplever det verkligen som att man jagar honom när man driver honom framåt. Gloria var likadan minns jag när jag försökte lära henne att fatta galopp i volten, hon hade inte så mycket egen motor och hon reagerade då instinktivt med att tänka flykt när jag bad henne om galopp de första gångerna.

Det gäller att inte vilja för mycket och att se till att hästen verkligen uppmärksammar en när man ber den att komma till en i mitten. Får man bara ett par, tre galoppsprång så har man gott om tid på sig att få hästen lugnare och ta kontakt med en.

Sådär håller jag alltså på några träningstillfällen (beroende på hur snabbt hästen lär sig), ber hästen om några få galoppsprång och förstärker det med beröm och godis. När jag känner mig säker på att hästen inte springer av rädsla/i flykt, då kan jag våga invänta några fler språng för att fånga upp hästen. Successivt kommer antalet språng att utökas och så småningom kommer hästen kunna galoppera på en volt, på slack lina, utan att dra utåt och ha fokus på sin människa i mitten av volten. 🙂

Efter att Gibson idag galopperat några språng i varje varv lät jag honom avslutningsvis trava utan att be honom fatta galopp. Jag märkte då att han väntade på att jag skulle ge honom signalen för att galoppera, han tog kontakt med mig och höll sig runt mig, fastän linan var lång och frågade om han inte skulle galoppera. Då, bad jag honom en sista gång om galopp och han var då väl förberedd och fattade galopp sansat och energiskt och höll sig runt mig på slack lina, tills jag fångade upp honom just när han kommit ut på den öppna delen av volten, och bad honom komma till mig. Där avslutade vi för dagen. 🙂

Det sista vi gjorde var att gå fram till pallen och den klev nu Gibson upp på tryggt och självsäkert, ett mycket bra kvitto på att han faktiskt var mentalt lugn. 🙂

Gibson_2015-05-24_16.43.21

Distinguidos träning idag

Idag har det varit härligt ute, solsken och behagligt varmt, lagom hästtränarväder. 🙂

Distinguido_2015-05-24_15.51.45

Jag vill gärna komma igång med ridningen på Distinguido nu, men innan jag kan börja på allvar med det behöver jag ha hem nya paneler till Chezz-sadeln. De jag har är bara ca 2 cm tjocka och de blir för tunna för honom, sadeln sjunker precis ner på mankens tornutskott. Eftersom jag känner att Disto verkligen är redo för ridningen nu, känns det aningens omotiverat att fortsätta träna från marken. Naturligtvis kan man göra allt mycket bättre och mer perfekt, men jag tror att Disto skulle tycka att det var riktigt kul att kunna ridas ut t ex.

Distinguido har förändrats väldigt mycket i sin personlighet den senaste tiden, han är nu mycket mer trygg och självsäker. Jag tror att han därför också lättare blir uttråkad och jag vill inte tjata ihjäl honom om saker han förstår bra.

Nu är det ändå ett tag sedan jag tränade honom, så idag tog jag faktiskt ut honom på ridbanan för att träna lite på hand work och ground work. När jag longerar Disto känner jag att han faller på sin högra bog. Han tappar också ut höger bak i diagonalsluta åt höger. Detta tror jag egentligen kan vara lite lättare att få bättre uppsuttet från ryggen, men i väntan på att vi kommer dit, får vi jobba med det på andra sätt.

Idag fick Disto ha kedjekapsonen och ett par tyglar på sig. Detta arbete är i princip helt nytt för honom, jag har provat en gång förut, lite kort, tror jag. Givetvis reagerade han på att jag befann mig så nära honom vid hans sida, istället för att gå framför honom, alternativt i longeringsposition. Dock fattar han snabbt och är väldigt lydig, så han fann sig i den nya situationen och gick på framåt i en volt med mig vid sidan. Att stanna var inga problem, och att vända in genom volten gick också ganska bra. Det han blev konfunderad över var den sidförande skänkeln, han är oerhört uppmärksam på min position och så snart jag tänker på att vända mig om för att titta på honom vill han istället gå mot mig för att vara beredd att följa. För att flytta honom utåt på volten lägger jag till inner skänkel (min hand i skänkelläget) mot honom. Efter att han provat att flytta sig mot skänkeln provade han raskt att flytta sig undan den och med berömmande ord och godis hade han snart grepp om vad det där innebar. Nu gällde det bara att försöka hitta ett flyt i rörelsen så att han inte stannade upp för att få en godis så fort han flyttat ett steg ut och fått ett berömmande ord. Han fick därför flytta några steg utåt och så berömde jag lite sådär i förbifarten medans vi fortsatte gå runt på volten.

Efter några minuter fungerade detta nöjaktigt, då tänkte jag för omväxlings skull låta Disto trava bredvid mig på volten – inga problem. Höger varv var lite lättare, där kändes det mer balanserat. I vänster varv hade han aningens för bråttom, jag fick gå med långa kliv, men helt okej. 🙂

Med en smart häst som vill ha omväxling gäller det att ha några fler kort i rockärmen, så för att inte stå handfallen och ge Disto något att jobba med, tänkte jag ta itu med högersidan. Jag bytte därför till grimskaft i mittenringen på kapsonen och gick i ground work-position istället. Böjd rakt fram i båda varven, spöet lätt petandes eller riktat i skänkelläget. I höger varv märkte jag att han gärna vill fall in med höger bak, istället för att höger bak går mot höger fram, eller mitt emellan frambenen, ramlar det gärna in. Det blir alltså något liknande en sluta, men med tappat inner bak. I höger varv passade jag mig därför för att ta in Disto i en sluta, utan jag försökte hellre att få honom att röra sig i öppna.

Så snart jag växlade över till diagonalsluta i höger varv föll inner bak ut från kroppen, jag insåg därför raskt att diagonalsluta kanske inte var den bästa av övningar, men när jag bad om den fick jag påminna honom med spöet i skänkelläget för att hålla höger bak på plats. Jag fick också be honom om att se till att kliva mer framåt, än åt sidan.

När vi sedan gick i vänster varv vill jag få med mig höger bak och då är ju slutan frestande att använda sig av. I en korrekt sluta ska dock hästen inte hänga ner på inner fram, utan den ska ha lyft i både ytter fram och inner fram. Detta kan vara något svårt att åstadkomma från marken, eftersom man då behöver be hästen att samla sig. Ber jag Disto att höja huvudet blir det svårt för honom att nå in med ytter bak, han blir lätt kort i steget då. Jag vill ha ett framåt svingande höger bak. Så, i vänster varv bad jag om diagonalsluta, och då särdeles att få med ytter fram. Här fick Disto faktiskt bli lite högre i formen, om han tog med sig ytter fram.

Det var lite svårt att få med ytter fram, så för att prova en annan sak beslöt jag mig för att titta lite på skolhalten, eller början av den i alla fall. 😉 Sänka huvudet är inga problem, och att hitta ställning/böjning går fint och i höger varv var det inga problem att tänka öppna/framåt nedåt. Däremot i vänster varv sköt Disto ut bogen åt höger och när jag försökte be honom om att ta med sig ytter fram framför och förbi inner fram så svängde han undan med rumpan istället. Resultatet blir att han faller ut med både höger bak och höger fram.

På diagonalslutan igen i vänster varv och nu med tydligare fokus på både ytter bak och ytter fram. Det gick ändå rätt fint, Disto lyssnade väl men det syntes att det var jobbigt för honom. Jag växlade därför denna diagonalsluta med att i höger varv fokusera på hans högra bog. Jag riktade höger fram utåt på spåret för att hamna i linje med höger bak. Om jag lägger för mycket fokus på höger bak blir resultatet enbart att Disto tvärar för mycket, inte lyfter ytter bog och så hänger han på inner bog istället.

Det märktes också här att detta var svårt men när jag sedan igen provade skolhalten i öppna i vänster varv, gick det mycket bättre än tidigare. Han tog med ytter fram markant mycket bättre, men det märks som sagt att det är svårt.

Fortsättningsvis kommer jag fortfarande ha fokus på hans högersida, se till att han länger ut den ordentligt och att han blir mjukare i höger bog. Jag längtar dock tills det kommer gå att rida på honom, för då kan han få hålla ett mycket högre tempo än det jag kan gå i med honom, och då tror jag också att det kommer bli ett mycket bättre flöde i arbetet. Distos långa ben matchar inte riktigt mina korta ben. 😉

Äntligen en sadel som Distinguido kan ha!

Jag ska väl inte säga att jag ansträngt mig helhjärtat för att hitta en sadel till Distinguido, men det har känts ganska omöjligt med tanke på hur han är skapt: Kort rygg, rörlig länd och bogblad som når långt bak när han rör sig.

De ändå få sadlar som jag har provat på honom har han bockat med när han kommit upp i galopp med dem på ryggen. Någon sadel hoppade han rakt upp med och sparkade bakut i luften, så han har protesterat ganska våldsamt ibland, hm…

2015-05-02 16.55.15

Igår beslöt jag mig därför för att prova longera honom med Chezz-sadeln, efter att jag flyttat ut bossorna på den ganska rejält. Jag har provat sadeln på honom förr, men då har bossorna suttit ganska nära varandra och han galopperade då med väldigt krumma språng, om jag ska uttrycka mig så. 😉 Igår var bossorna en handsbredd isär och det var första gången han inte visade någon som helst reaktion på en sadel. Inga som helst bockningar! 😀

Jag longerade Disto med Chezz-sadeln idag också och han gjorde inte heller idag minsta ansats till att bocka. Därefter fäste jag stigbyglar, som jag knöt fast i sadelgjorden för att de inte skulle slå mot honom, och sedan fick han röra sig på volten igen – ingen reaktion. Jag knöt upp snörena så att stigbyglarna nu rörde sig fritt när Disto travade och galopperade på volten, men han reagerade inte på detta heller.

Lite senare på kvällen satt jag upp och red på Disto, med Chezz-sadeln, Erik gick bredvid och höll i grimskaftet. Disto rörde sig bra och jag tror nog att han kändes mindre spänd än när jag har suttit barbacka. Han är väldigt känslig för tryck och jag tror att mina sittben blir allför skarpa mot hans rygg egentligen, så med sadeln emellan blir trycket mildare.

Det gick bra att skritta på volt och raka spår. Vi får jobba lite på att lära honom skänklar och tyglar givetvis, men det kommer. Huvudsaken är att han accepterar att jag sitter på honom och att jag så småningom helt kan styra honom själv, utan att behöva förlita mig på att Erik går bredvid. Dock kommer jag nog att vänta med att låta Erik koppla loss mig tills jag med trygghet kan trava uppsuttet på Disto, jag vill inte utmana ödet på något sätt och vis. 😉