Hackamore/kapson

Så sakteliga går Distinguidos inridning framåt, vi hastar oss inte genom den. När kan man förresten säga att en häst är inriden? När den går att rida i alla tre gångarter och är styrbar i dem? Riktigt dit har vi inte kommit ännu. 🙂 Jag kan rida Distinguido i skritt och trav och styra honom i de gångarterna, galoppera vill jag nog göra ute på tur först tror jag, för att få mer naturlig framåtbjudning och inte göra det onödigt svårt. När hästen galopperar behöver den ofta ha lite mer fart i början för att hålla balansen och att då börja galoppera på ridbana eller i ridhus där man inte har så många meter innan man måste svänga genom ett hörn gör det svårare. Ute kan man passa på i en liten uppförsbacke t ex och när man har en längre sträcka framför sig. Gärna med lite draghjälp av en annan häst också. 🙂

Jag har under några dagars tid provat olika betslingar på Distinguido. Från början fick han ha grimma på sig, eftersom det inte begränsade hur mycket han kunde gäspa. Han har också fått ha kapson på sig, men jag har saknat att ha bett… Jag upplever det så att en häst ofta hänger sig på kapsonen liksom, och jag är inte bästa vän med den när det gäller att rida med den. Ett bett är så mycket enklare att använda än en kapson, tycker jag.

Idag provade jag dock den kombinerade kapsonen/hackamoret jag har, när vi tog ut Distinguido på förmiddagen. Jag köpte det för flera år sedan till Perla, och tänkte att det kanske kunde passa Distinguido.

Innan jag satt upp kontrollerade jag att Distinguido förstod hackamorets inverkan, dvs att sänka huvudet när jag tog i de tyglarna.

När jag väl satt upp kändes Disto sedan ganska nöjd med huvudlaget inklusive kapson och hackamore. Det var lite pilligt att ha lagom lång längd på kapson- och hackamoretyglar, och jag föredrog att ha tvåhandsfattning på hackamoret ändå.

Styrningen fungerande nöjaktigt, vi har lite problem med att höger bog ibland glider ut, och jag är faktiskt lite ringrostig vad gäller ridningen nu eftersom det var så länge sedan jag red kontinuerligt. Perla var nog den häst jag red senast, men eftersom hon inte är kvar här hemma nu så är det bara Distinguido som jag nu kommer rida på en tid framöver.

Efter att han känt på Disto i skritt och trav, på volter och längs fyrkantspåret och diverse figurer kände jag mig väldigt nöjd, det var inga svårigheter direkt.

Distinguido_kapsonhack

På kvällen tog vi ett pass till, det kändes så fint att jag var nöjd efter ungefär 15 minuters ridning. 🙂

Nu ska jag framöver ägna mig åt att försöka hitta en bättre känsla uppe på Distos rygg, börja känna mer efter hur han rör sig och hur jag sitter med i hans rörelser. Det är väldigt stor skillnad att rida Disto jämfört med Titan som jag annars har haft i alla år, en helt annan rörelse och känsla, på ett positivt sätt. 🙂

Namninsamling mot rollkur

På Facebooksidan Deine Stimme Gegen Rollkur har denna namninsamling mot rollkur startats. Målet är att få ihop 100.000 namnunderskrifter på två veckor för att kämpa mot den regel som säger att man får rida i hyperflexion (rollkur) i 10 minuter utan avbrott. Den vänder sig även mot det absurda uttrycket LDR (Low, Deep and Round) som rollkur nu istället kallas.
Underskrifterna överlämnas till FEI i slutet av augusti.

https://docs.google.com/forms/d/1IepPAlkr7RoIpu1B49URIN84cn3G7fX2paARPHnUVvs/viewform

Du som vill göra din röst hörd mot rollkur, skriv under namninsamlingen så snart du kan!

Gerd Heuschmann, Totilas, Glock’s Undercover, Edward Gal och slutligen Dr Reiner Klimke

Nu kan jag inte vara tyst längre om vad jag tycker. Den alltjämt applåderade Totilas har i dagarna ridits tydligt oregelbunden bak på tävlingar i Aachen. Trots detta fick han förvånansvärt höga poäng, men därefter har man tagit ett beslut att stryka honom från resten av tävlingarna. Efter detta har höga röster om Totilas börjat höras på Facebook.

Det väldigt många kommenterar är först och främst det otroliga i att domarna lät Rath fortsätta ritten, trots att Totilas var så ojämn, halt, kan man faktiskt kalla det. Det andra är hur domarna kan ge så höga poäng åt en häst som rör sig orent, den borde åtminstone kommit långt ner i resultatlistorna.

Tittar man lite djupare på det hela, så finner man snart en trolig, men ofrånkomlig anledning till hältans uppkomst, och här vill jag länka till.

http://beeandthehorse.com/2014/05/30/totilas-how-a-magnificent-stallion-became-a-poor-creature/

Läser du denna artikel får du insikt i hur Totilas har skötts under sitt hittills 15-åriga liv, åtminstone så länge han har varit synlig på tävlingsbanorna. Jag kan inte bli annat än ledsen för denna hästs skull, så mycket elände han har varit med om. 🙁 Han reds i många år av Edward Gal och där grundlades väl troliga orsaker till hans senare problem.

Klassisk dressyr är till för att utbilda hästen till en stolt och stark varelse, det har inget med cirkusdressyr att göra, men idag har hästdressyr förvrängts till en sport där allt ska göras för att vinna publikens tjusning. Att publiken till största delen består av tyvärr om biomekanik okunniga åskådare, gör att det går att imponera på dem med spektakulära rörelser. Spektakulärt är ett spektakel, om en häst ska röra sig hälsosamt så går det inte att försöka få den att bli till ett spektakel.

Vad gäller domarkåren verkar även den tämligen blind, eller köpt kanske man ska säga. Eftersom det handlar om så fruktansvärt mycket pengar, ära och berömmelse som står på spel, så gör inte domarna annat än vad de kan för att blidka sponsorerna. Dömer domarna “fel” så blir de inte längre välkomna vid nästa mästerskap…

För att återgå till vad Gal gjorde med Totilas, så var det inget annat än att använda sig av rollkur. Gal har fångats på bild vid flertalet tillfällen när han rider sina hästar i rollkur. Vad händer då vid rollkur, varför är det så skadligt?

Om jag inte missminner mig så finner du Gal på bild på den första bilden här:

http://www.sustainabledressage.net/rollkur/index.php

Naturligtvis är ansikten och logotyper mörkade på denna sida, för när det begav sig så stämde faktiskt Sjef Janssen Theresa Sandin på den tiden då hon byggde upp denna hemsida. Notera att det finns flera kapitel om rollkur på denna sida, här kan du läsa om varför man inte ska ägna sig åt rollkur, bortsett från den uppenbara anledningen att det inte har med klassisk dressyr för hästens sundhet att göra:

http://www.sustainabledressage.net/rollkur/why_not.php

Gal skolade alltså Totilas enligt detta system, och det blev till det enda Totilas kände till, hur skulle man då lyckas omskola en sådan häst?

För många år sedan kom en video som visade Anky van Grunsven när hon red en lovande häst. Titta på denna video och gör en ny bedömning om vad ni anser om Anky som ryttare efter detta. För mig gjorde det att jag förlorade all respekt för henne när det gick upp för mig att hon bryter ner, istället för bygger upp hästar.

https://www.youtube.com/watch?v=Uz9r9zqGKhE

Jag får intrycket att Totilas är en väldigt känslig häst och har en sådan häst väl lärt sig ett system, så blir den förvirrad när den inte längre känner igen mönster. Jag vet så väl hur Disto reagerar när vi ändrar på saker och ting och han är nog inte i närheten av Totilas känslighet.

Nåväl, så Gal red Totilas och så såldes Totilas och Rath började rida honom och därefter började saker gå utför. Har man inte byggt upp en häst till både fysisk och psykisk sundhet så kan man nog inte annat än förvänta sig att hästen går sönder när tiden är inne. Att Totilas gick sönder under Raths övertagande är nog olycklig timing. Det var ingen stark häst som Rath fick ta över, och kanske var uppdraget omöjligt? Under Gal kanske Totilas hade fortsatt att leverera det publiken och domarna var så förtjusta i, men till vilket pris? Gal red Totilas far Gribaldi och Gribaldi dog av brusten aorta bara en ytterst kort tid efter sin pensionering vid 16 års ålder. En olycklig tillfällighet, eller en väl medveten tidpunkt?

Gal fortsätter naturligtvis med sitt system som han vet fungerar, och här ser vi idag nytagna foton på när han rider unga Glock’s Undercover.

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.1077025115641867.1073741839.461648053846246&type=3

8 minuters ridning i rollkur, sedan 1 minuts vila och sedan 8 minuters rollkur igen. Allt enligt reglarna, för man får minsann rida Low, Deep and Round (som man har döpt om rollkur till) i max tio minuter… För vems skull då? Hästens? Jag skulle inte tro det… 🙁

Så, Gal fortsätter att träna hästar på det vis han får utdelning för och ingen ingriper…

Epona TV släppte i dagarna detta klipp fritt:

http://epona.tv/dressage-astray-part-one

Veterinären Gerd Heuschmann (som bl a skrivit Tug of War) förklarar här hur korrekt piaff och passage ser ut och hur felaktig ser ut och vilka konsekvenser det får. Om du tycker att tävlingspiaff, passage, diagonalslutor etc inte är något fel på, då kan du här lära sig vad du ska titta efter. Utbildning är vårt enda sätt att öppna ögonen på folk.

Det visas i filmen ovan ett klipp på en fantastiskt fin piaff, av en amerikansk ryttare. Om det är någon som känner igen honom och vet vem han är, berätta det gärna för mig. 🙂 Tänk om de flesta piaffer på tävlingsbanan såg ut som den, då skulle det inte vara så mycket ont i magen av att titta på tävlingsdressyr.

För vår egen del har vi Patrik Kittel som gjorde sig känd för blue tounge när han red Scandic 2009. Om det är någon som glömt hur det såg ut, så kan ni bevittna det här:

https://www.youtube.com/watch?v=8hIXGiV4N4k

Jag ger inte mycket för de personer som reser för att träna hos personer som använder sig av rollkur. Har de inte fattat något alls? Precis som att folk nu har börjat vakna upp och insett att det kanske inte är så bra att spruta gift på föda och sedan äta den, utan att ekologiskt är det som krävs för att vi inte ska fördärva allt, så har också fler och fler lyckligtvis börja göra sina röster hörda för hästarnas och de är inte längre okunniga åskådare.

De gamla klassiska mästarna som Alois Podhajsky, Nuno Oliveira och Dr Reiner Klimke, med många fler, skulle vända sig i sina gravar om de fick se denna nu tyvärr allmänt vedertagna cirkusdressyr som inte tillför hästarna något gott. Jag hoppas att vi väldigt snart slipper eländet, det är djurplågeri, det är vad det är.

Slutligen, ett klipp som jag blir rörd till tårar och får rysningar av varje gång det visas, det är från OS 1984 och visar Dr Reiner Klimke ridandes ärevarvet på Alreich. Du ser honom rida galoppombyten i varje steg, samlad trav och slutligen piaff som övergår i ökad trav – allt på en hand! Hör publikens jubel och bevittna riktig, klassisk dressyr, för hästen! 😀

Provat en annan kapson med fast järn

Idag provade jag en annan kapson på Distinguido. Denna som jag använde idag har jag haft sedan Titan var liten och vi började träna honom, så den har några år på nacken.

Det är ett halvfast järn, kan man nog säga. Det är så pass mjukt att man själv kan böja det för hand och tar man i för mycket när det ligger på hästens nosrygg så blir det deformerat.

Cykekedjekapsonen glider runt lite för mycket. Eftersom ganaschremmen inte sitter fast så kasar den också ner så att kapsonen därför lätt hamnar i hästens ögon om den glider runt på hästens nosrygg.

Den kapson jag har med fast järn kan jag tycka blir lite för hård för Disto, jag skulle helst vilja forma om järnet lite tror jag så att det låg plattare an mot nosryggen. Järnet i den är dock så pass hårt att det inte låter sig göras för handkraft.

Kapsonen Disto fick ha på sig idag kändes ganska bra. Den låg på sin plats och jag hade den så löst åtspänd att han också kom åt att gäspa med den.

Jag började träna lite i en position bredvid Disto, följde volten. Eftersom jag tyckte att Disto kändes lite stel i nacken åt höger så beslöt jag mig för att jobba honom i avslappnad sluta och öppna och då gå baklänges framför honom. Jag försökte att så mjukt jag kunde lösgöra honom i nacken, framförallt i höger varv. När han slappnade av var det också lättare för honom att hitta ställningen i nacken.

Idag använde jag spöet över hans bog för att få med mig ytter bog i diagonalslutorna och piruetterna och jag tyckte att det blev tydligare då. Jag kunde släppa tygeln och bara föra mig runt, så följde han efter. När Disto väl hade nacken i rätt position kom också bakdelen med av sig självt och då kunde jag koncentrera mig på hans ytterbog istället.

Jag tycker att vändningarna åt vänster blev rätt skapliga, både höger bog och höger bak kom med bra, men högersidan behöver vi alltjämt jobba med.

Distinguido_2015-08-11 20.12.31

Att lära hästen övningen sluta från marken

När man börjar träna hästen i skolorna från marken brukar de flesta tycka att det är relativt lätt att lära hästen öppna, men desto svårare att lära hästen sluta.

På engelska heter öppna “shoulder in” och det är just vad det är: Bogarna in (från spåret man rider på). Sluta heter “haunches in” vilket betyder: Bakdel in (från spåret man rider på).

I både öppna och sluta ska hästen vara ställd i nacken och böjd genom kroppen. I öppna ska det inre bakbenet träda mot hästens tyngdpunkt och därigenom avlasta ytter bog. I sluta ska det yttre bakbenet träda mot hästens tyngdpunkt och därmed avlasta inner bog.

Ett sätt att lära hästen sluta är att ha full kontroll på hästens ställning i nacken och böjning genom kroppen och se till att kunna träna hästen i “böjd rakt fram” längs ridbanans långsida. I “böjd rakt fram” är hästen ställd och böjd som om den gick på en volt, men den rör sig längs ett rakt spår. Ytter bak kliver alltså i linje med ytter fram och inner bak kliver i linje med inner fram. För att nå fram till detta har jag tränat hästen på en volt, sett till att hästen slappnar av i nacken och söker sig framåt/nedåt. När jag kan få hästen att finna sig i att gå på volten på detta vis och spåra (inner bak i linje med inner fram och ytter bak i linje med ytter fram), lär jag hästen bäst att flytta sig utåt på volten genom att trycka med handen i skänkelläget när hästen har inner bak i luften. När den förstår det och även kan göra volten mindre för ytter tygel mot halsen/bogen, förflyttar man sig till långsidan och försöker få hästen att gå i böjd rakt fram där. I början får man lägga många små volter för att sedemera allt eftersom behålla hästen kvar längs långsidan, fortfarande ställd och böjd som om den gick på en volt.

Ur detta läge kan man lära den öppnan genom att släppa in bogen, men sedan använda samma sidförande skänkel som på volten.

Slutan lär man in genom att ändra sin kroppsposition och gå baklänges och placera hästens huvud med pannan i rörelseriktningen men fortfarande ställd och böjd. Om hästen behåller ställningen/böjningen så kommer hästen automatiskt att placera sig i sluta.


Ett annat sätt att lära hästen sluta är att få den att förstå att ta med sig bakdelen in för ett spö riktat mot dess ytter höft. Inför detta ser jag till att hästen förstår att den ska flytta sina bogar när jag petar på dem med spöet.

För att lära hästen slutan placerar jag den stillastående vid staketet. Jag använder sedan en körpisk och duttar med den på hästens ytter höft/ytter lår. Ifall hästen har svårt att förstå vad jag menar, ser jag till att ställa hästen lite grand utåt för att underlätta. Så snart hästen flyttar sin bakdel bara en aning in mot ridbanans mitt, upphör jag med duttandet och berömmer direkt, det är viktigt med tajmingen. Jag försöker snart få hästen att röra sin bakdel flera steg in mot ridbanan och berömmer då mer.

Det man får se upp med är VAD hästen lär sig här. En del hästar, för att inte säga de flesta hästar, lär sig att flytta framdelen mot en själv. I hästens värld blir det nämligen rätt när den närmar sig oss med sin framdel, eftersom vi har ställt den lite utåt. Som människa är det inte alltid lätt att se vad för svar hästen ger, för när hästen flyttar sin framdel måste den också flytta sin bakdel, den hänger med av bara farten.

Jag brukar vara observant på att hästen ska flytta sin bakdel mer än vad den flyttar sin framdel, för att jag ska vara mer säker på att den faktiskt förstått hjälpen som att flytta bakdelen. Jag försöker se till att bakbenen är de som stannar sist. När jag duttar med spöet på ytter lår/höftknöl så vill jag att hästen lär sig att den signalen betyder “flytta bakdelen”.

Så snart bakdelen har kommit in, flyttar jag spöet till bogen och flyttar tillbaka bogen till spåret och försöker samtidigt få rätt ställning i nacken på hästen.

Det är viktigt att hästen tänker framåt i det här läget, ge den plats att komma framåt, för ifall hästen inte förstår och i sin frustration börjar backa, är det oftast svårare att få den att tänka framåt igen än från början.

Så snart jag kan försöker jag kombinera hjälperna för att få till en sluta. När hästen har börjat förstå att den ska ta bakdelen inåt, ber jag snabbt att den flyttar tillbaka bogen samtidigt som jag ber den att ställa sig rätt i nacken och jag går samtidigt baklänges och tillåter hästen att följa mig. Flera saker samtidigt alltså. 🙂

Jag brukar lägga fokus så här:
Bakdel
Bog
Ställning
Framåt

Om hästen inte tänker så mycket framåt, utan har lätt för att frysa fast eller börja backa, så är kan jag ändra fokus till:
Bakdel
Framåt
Bog
Ställning

Eftersom ställningen och bogens placering kan jag kan också ändra till:
Bakdel
Framåt
Ställning
Bog

När slutan är komplett ska hästen röra sig ställd och böjd i nacken inåt, hålla inner bog på plats och föra ytter bak mot sin tyngdpunkt. Hästens panna ska vara vänd i rörelseriktningen. Man ska även kunna flytta sig bort från staketet och gå på vilken linje som helst egentligen. 🙂

Hur fort det går att lära hästen sluta från marken beror på hur skicklig man själv är att vara tillräckligt tydlig mot hästen och hur snabbt hästen förstår. Jag tycker att positiv förstärkning är väldigt viktigt här och använder rösten till att berömma och ger också godis som hästen gillar.

Man ska inte misströsta för att det tar lite tid att lära hästen sluta från marken, men efter kanske en eller ett par veckors daglig träning bör slutan fungera om man ser till att ha koll på alla delar. Tar det längre tid än så, är det alltid bra att ta hjälp av någon. 🙂

Successivt för jag sedan över spöhjälpen på ytter bak över hästens rygg i riktning mot högst upp bakom hästens manke, en tänkt diagonal linje. Jag kan då sedan byta körpisken mot ett vanligt dressyrspö som jag kanske inte når hela vägen bak till hästens ytterhöft, men däremot kan jag peka i den diagonala linjen och istället peta med spöet strax bakom manken. Till sist brukar det kunna räcka med att peka med fingret i riktning mot hästens ytter bak för att den ska ta in bakdelen. 🙂

Disto_BB_Stuebben

Reflektioner kring bogar, bakben, öppna och sluta

Idag har jag provat en Bent Branderup by Stübben på Distinguido. Det är en väldigt skön sadel att rida i, den saken är klar! 😀 Den gjorde att jag kunde slappna av väldigt bra på Disto, jämfört med Chezz-sadeln som inte alls är lika mjuk och heller inte gör att jag sitter lika smalt som i Stübben-sadeln.

Sadeln har en ordentligt bred kanal mellan bossorna, en rejäl anläggningsyta och dessutom har den en följsam läderbom, Disto kändes väldigt bekväm med sadeln. 🙂 Det är helt klart en sadel med de här egenskaperna som jag har sökt, det var en riktigt trevlig upplevelse! 😀

Jag skrittade och travade i sadeln och jag tycker att det kändes riktigt bra! Disto rörde sig obehindrat och jag kunde tydligt känna hur han rörde sig. Disto är nu rätt bra styrbar på ridbanan, vi kan svänga där jag har planerat att svänga, skritta på rakt spår, skritta på volt, rida snett igenom, tvärs över ridbanan, volt tillbaka osv. Det som jag märker uppifrån och som jag även märkt från marken, är att höger bog och höger bak är svåra. Från ryggen idag på volt bad jag därför Disto om öppna på volt. Det är ingen perfekt öppna på volt, men det är att ställa sig i nacken åt höger och sätta inunder sig höger bak. När han fick till det blev han också mer avslappnad i kroppen och sträckte sig mer framåt/nedåt. I vänster varv var detta betydligt lättare, så det är med höger bog och höger bak som vi behöver jobba med.

Jämförelsevis med de Epona-sadlar som jag har haft tidigare så måste jag säga att jag tycker Stübben-sadeln är mycket bekvämare i och med att den är mjukare och förmedlar en bättre rörelse från hästen. Jag föredrar denna sadel framför Eponan.

Bomvidden på sadeln jag provade är 31” och vidare än så ska inte Disto ha, möjligen något smalare kanske. Eftersom det är Anna-Clara som jag har fått låna sadeln av, ska jag konsultera henne om detaljerna, så får vi se vad det blir. 🙂

Distinguido_BB-sadel_20150802

Efter sadelprovningen tränade jag Disto från marken och lade även här fokus på höger bog och höger bak. Jag gick baklänges framför honom, såg till att han skrittade på framåt, sedan tränade vi öppna längs långsidorna. Jag var noga med att släppa in bogen, sedan lägga fokus på inner bak, undvika överböjning i halsen utan hellre lite rakare. Därefter flytta tillbaka bogen till spåret, så att jag får rörlighet i bogarna. När han var tillbaka med bogen på spåret bad jag ibland om sluta, och så över till öppna igen. Han fick även gå från öppna längs långsidan in i en diagonalsluta och så en halv piruett och tillbaka till spåret i diagonalsluta för att när vi nådde spåret gå över i andra sidans öppna. Sådär höll jag på och lekte med framför allt öppnan, jag lade mest fokus på den övningen med syftet att få honom mjukare i höger bok och träda in bättre med höger bak.

Det kändes som att han kom bättre loss i både höger bog och höger bak, sedan ville jag inte trötta ut honom, så det blev egentligen inte mer än kanske 10 minuters träning.

Jag tänker som så att öppnan är den övning som det är lättast att få bäst kvalitet i. Den är svårast att utföra korrekt, men det är mindre risk att hästen hänger på bogarna i öppnan, än risken att den hänger på bogarna i sluta.

Svårigheten med öppnan är att hästen ofta hellre vill gå sidvärtes, dvs typ skänkelvikning och då korsar den bara sina ben, den träder inte med dem mot sin tyngdpunkt. Får man till ställning och böjning vill många hästar fortsätta in på en volt, alltså fortsatt undvika att ta sina bakben in mot tyngdpunkten och avlasta bogarna. Man kan hamna i ett läge där man konstant får försöka bromsa hästens inner fram, men oftast det man behöver göra då, är att få fatt i hästens inner bak, ha en spöhjälp som håller innerbogen på plats, samt se till att man sitter i rörelseriktningen och inte faller inåt själv.

Öppnan är inte alldeles enkel att få till korrekt, man får träna på att vara noggrann med detaljerna. Jag skulle säga att öppnan sällan blir alldeles självklar för hästen att utföra. Slutan kan vara lurig att lära hästen, men när den väl har förstått slutan så vill den ofta hellre gå i sluta hela tiden eftersom den då många gånger får hänga på inner bog (ryttaren är inte medveten om detta problem).

Har man dessutom problem med att hästen hänger markant mer på en bog så blir öppnan ofta mycket svårare i det varvet, men då får man träna hårdare på att vara mer noggrann på att verkligen få hästen att lyssna på hjälperna. Ju tydligare man är mot hästen, ju snabbare förstår den vad som förväntas av den. Vårt syfte är ju att stärka och gymnastisera hästen till att bli liksidig, och då kan vi inte förbise ett uppenbart problem. För min del kommer jag få lägga mycket fokus på Distos högra sida över lag, en god tid framöver. Man får då glädjas över när hästen blir starkare, om än i små steg. 🙂

Öppnan är främst en lösgörande övning, medan slutan är en samlande, så upplever jag det åtminstone. Naturligtvis kan jag samla i öppna och lösgöra i sluta, men just att få hästen lätt i bogarna tycker jag är enklast att uppnå genom att träna öppna.

När öppnan väl sitter på plats, är det lättare att kunna träna på slutan med bibehållen lätthet i ytter bog (eller återta den om den försvinner) och även försöka få inner bog lätt. Så snart man börjar jobba med slutan är det bra att jobba med diagonalsluta och piruetter.

När hästen har svårt för piruetter har den oftast svårt med att placera sina bakben inunder sin kropp och avlastar inte sina bogar. Den går oftast lite stelt med sina bakben. Hästen skjuter på och lägger över vikten på bogarna och då blir piruetten svår. Man behöver kunna bromsa upp skjutkraften och överföra den till bärkraft så att det inte bara blir långsamt.

I piruetter har du både öppnan och slutan i kombination med varandra. Tänk så här: Rör dig i diagonalsluta mot mitten av ridbanan, då jobbar du ytter bak mot tyngdpunkten och ska samtidigt ha inner bak fortfarande på plats under hästens kropp. När du sedan påbörjar piruetten har du alltså ytter bak som träder mot tyngdpunkten och avlastar inner fram, inner bak som fortsatt bär upp hästen och så lägger du på att föra ytter bog runt inner bak. Du får då alltså lyft i inner fram från hästens yttre bak och lyft i hästens ytter bog genom placeringen av hästens inner bak. 🙂