Tankar och reflektioner efter Bent-kurs

Nu har det förflutit en vecka sedan Bent Branderup-kursen på Ledingenäs gård den 5-6 september. Till kursen hade jag med mig Distinguido, det var första gången han var på kurs ensam.

Att vara på kurs är alltid lite speciellt. Oftast sitter det ganska många på läktaren och tittar och bara en sådan sak gör mig väldigt nervös. Jag minns första gången jag red för Bent, då satt det kanske 70 personer i publiken och tittade på. Både jag och Titan drog efter andan när vi kom in i ridhuset och fick syn på publiken.

Denna kurs var alltså Disto själv, jag trodde inte att han skulle vara så nervös som han faktiskt visade sig vara. Resan till Ledingenäs tog ca 3-4 timmar och han åt inte mycket under resan. När vi kom fram och han kommit iordning i sin box varken åt eller drack han. Han tordes inte ens sticka ut huvudet genom boxdörren, så man kan väl säga att han inte var riktigt sig själv.

På lördagen var han väldigt spänd och stressad, liksom jag, under första passet så det gick väl sådär. Jag ledde baklänges Disto och longerade honom, men han kändes väldigt spänd. Pass nummer två var tänkt att jobba uppsuttet, men jag kände mig aningens tveksam till det efter hur spänd han var under första passet. Jag var inte säker på hur mycket Disto skulle kunna lyssna på mig. Jag sadlade i varje fall Disto men förberedde mig på att eventuellt bara jobba honom från marken om han inte kändes riktigt med. Han var aningens lugnare under detta pass och jag beslöt mig för att till slut hoppa upp. Styrningen funkade lite halvdant, Disto vände in genom volten bra, men hade betydligt mycket svårare för att flytta sig ut på volten. Publiken var otäck, dörren ut var otäck och så fanns det en spegel på en tredje vägg, som vi försökte undvika… Erik fick träda in och longera mig istället och då blev Disto mycket mer lyhörd när han fick stöd från marken.

På söndagen jobbade jag Disto lite från marken, sedan fick Erik understödja mig från marken samtidigt som jag koncentrerade mig på de uppsuttna hjälperna. Det här passet var Disto i varje fall betydligt mer avslappnad än de första två passen, så det kändes helt okej. Vi lyckades få till några slutor och öppnor på volten och att vända in genom volten gick som sagt bra. 🙂 

Bent tyckte att det var bra att Distinguido valde att stanna när något var obehagligt och jag satt på ryggen, istället för att springa iväg och det måste jag hålla med om att det är en bra egenskap. Jag kan inte påstå att jag någonsin har känt mig rädd på Distos rygg, för han är ändå så pass lydig och försöker göra rätt. Han kan bli spänd, men han stannar som sagt när jag ber honom. 🙂

Vi har ändå en del att träna på till kursen i februari. 😉 🙂 

På fredagen blev det så att Erik och jag hämtade Bent på Arlanda och i bilen på väg till Ledingenäs pratade vi om hästar (så klart 😉 ). Erik nämnde då att vi inte tränar med Titan längre och det lät som att Bent tyckte det var lite synd.

Efter hemkomsten hade vi bestämt att vi skulle börja träna Galileo, och när Erik tog ut Galileo tog jag därför ut Titan på ridbanan och så där har vi gjort några dagar i rad nu. Titan har känts riktigt positiv och framåt under dessa dagar, som att han saknat att få göra något. Eftersom Titan är så stor och tung, så tänkte jag att det kanske ändå är bättre att hålla sig till så låga gångarter som möjligt, och därför kunde det vara idé att faktiskt träna lite på skolhalten. En korrekt skolhalt ska komma från en samlad gångart och vara ett steg på väg in i levaden, så att göra skolhalt från stillastående är väl lite fusk, kan jag tycka. Men, men, Titan är som han är och jag kan inte begära det omöjliga av honom…

Det jag har känt när jag har bett om skolhalt är att Titan fyller upp ryggen under mig, och det känns stor skillnad när han släpper tillbaka den. Det som är svårt är att känna hur han placerar sina bakben, eftersom han är så himlans bred! Jag får därför fråga Erik om hur Titan står och så får jag arbeta utifrån det. Jag försöker också få halten samlad så att han gärna står med sina hovar bredvid varandra. Eftersom han också är så tung så försöker jag att flytta mig bakåt på hans rygg och inte tynga för mycket på hans framben, ibland blir det kanske lite väl långt bak i min iver dock ser jag.

När jag idag fick se kort på hur han jobbar så blev jag ändå väldigt glad över hur Titan anstränger sig. 🙂

Titan_2015-09-13 12.25.41 Titan_2015-09-13 12.37.10

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.