Koppjärnets vinkel och bredd

För några år sedan läste jag en artikel på Stall Rustorp om koppjärnets vinkel och bredd. Den blev en verklig ögonöppnare för mig, då förstod jag varför det inte tycktes hjälpa med att byta till ett vidare järn i sadeln när hästen blev äldre och ändrade muskulatur.

Saken är den att när hästen är ung (ca 3 år) så har den ungefär samma vinkel på sina bogblad som när den är vuxen (ca 8 år) men däremot har bredden ändrat sig.

Detta innebär att även fastän man har en sadel som det går att byta koppjärn i, är det inte säkert att det räcker för hästen, det kan rent utav bli värre att byta till en vidare vinkel.

Det som istället är viktigt att ta hänsyn till är hur spetsigt eller platt koppjärnet är upptill. Den unga hästen behöver ofta ett koppjärn som är lite spetsigare upptill (V-format), medan den vuxna hästen behöver ett koppjärn som är rundare (mer U-format). Nedan syns hur koppjärnets utseende behöver ändras i takt med att hästen växer. Det är alltså inte vinkeln som ändras, utan bredden upptill.

koppjärnsvinkel

Bilden är lånad från Stall Rustorp

Koppjärnets vinkel är en myt

De billigare sadelmärkena som har utbytbara koppjärn erbjuder, mig veterligen, bara vinkeländrade koppjärn, inte breddändrade järn. Detta troligen också beroende på att sadelbommen i övrigt inte tillåter att man sätter i ett spetsigare, eller rundare, koppjärn.

De sadelmärken, jag känner till, som tar hänsyn till koppjärnets form är bl a DK saddles, Schleese och JES. Jag har kollat på lite utbildningsvideos som Jochen Schleese visar om sadelinpassning på Youtube.
Här kan ni se del 1, och därutöver finns det åtta delar till. 🙂

Frihetsdressyr

Jag har under många år varit fascinerad av hur Rebecca rider sina hästar inom frihetsdressyr. Jag tycker att hon får till en särskild rundhet på hästarna och att när de kommer upp högre i form så kommer bakbenen mer inunder dem väldigt fint.

För några helger sedan var Erik och jag och tittade på när Therese Granlund höll kurs i frihetsdressyr. Särskilt ett av ekipagen, Maria med sin islandshäst, fascinerade mig mycket, för där såg jag samma resultat som jag sett när Rebecca tränat sina hästar, dvs en högre, mer samlad form utan huvudlag, men ändå med en imponerande rundhet och bakben som trädde in lång under hästen.

Jag har ju tränat några lektioner för Rebecca, men det är många år sedan nu och med andra hästar än Distinguido. Jag minns inte mer än fragment av träningen då. Nu är det ju nästintill omöjligt att få plats hos dem i Hällekis, så jag får istället leta efter andra alternativ.

Jag frågade Maria ifall hon kunde tänka sig att ge mig och Disto några lektioner, och det kunde hon. Igår och idag har jag därför varit och tränat för Maria, och det känns jättebra. 🙂 Jag har liksom inte vetat exakt vad jag ska göra, hur jag ska göra och vad för resultat jag ska uppnå. Jag försökte förklara för Maria de svårigheter jag upplever med Distinguido, så att hon fick en inblick i ungefär vad jag har att brottas med. Om jag stöter på en svårighet, så vill jag lösa problemet, jag letar efter en lösning tills det fungerar. Det här med att hantera spända och nervösa hästar är något jag inte är van vid, och därför innebär det förstås svårigheter för mig. Det är en sak att hantera hästen från marken, men något helt annat att rida dem. Från marken kan man långsamt ändra sin position i förhållande till hästen och man kan snabbt byta position till en mer lämplig. När man rider, så sitter man på hästens rygg och där sitter man tills man hoppar av.

Så länge jag håller mig på marken kan jag få Distinguido att lugna sig, men uppsuttet blir han lätt spänd, det är något jag får jobba med hela tiden. Disto är också väldigt känslig i ryggen, han har ogillat alla bomsadlar jag provat på honom, det enda han känner sig bekväm med är sadlar utan hård bom eller ridpaddar.

Disto blir också lätt distraherad, och jag upplever det väldigt svårt att från ryggen återfå hans koncentration och lugn, från marken är det lättare.

Jag upplever att Disto lär sig väldigt fort och vill göra rätt, så ibland lurar man sig på att tro att han är avslappnad fastän han bara har kommit på rätt svar utan att man verkligen kommer åt hans psyke.

Jag fick hjälp av Maria både från marken, i hur jag ska tänka i några övningar är, men även uppsuttet. Just uppsuttet upplevde jag, som Maria uttryckte det, “magiskt” när polletten väl trillade ner hos Disto och jag kunde få honom att verkligen slappna av med mig på ryggen. Folk gick förbi utanför ridhuset under tiden jag red Disto och det fick honom att höja huvudet och börja bli nervös, men jag lyckades faktiskt riktigt bra med att få honom att stanna upp och ta det lugnt igen.

Eftersom Disto har så lätt för att gå med huvudet högt, så känner jag att jag verkligen behöver fokusera på att han håller sig rund i överlinjen och att han slappnar av. Det var riktigt roligt att uppleva vilken stor skillnad det kan vara. Nu blir det fortsatt att träna, träna och träna. 🙂

Distinguido-2015-12-07

Kurs med Christofer och hästskifte hemma på gården

Sista söndagen i november var jag med Distinguido på kurs för Christofer Dahlgren utanför Stockholm. Sist jag tränade för Christofer var när jag hade med mig Disto och var veckoelev i Hällekis, det var i oktober förra året, har jag för mig. Christofer och Rebecca är nog i princip helt fullbokade nu för tidne, medan jag har svårt att lång tid i förväg planera vad jag vill göra. Oftast är det så att när jag hittat något som är intressant så vill jag göra det NU, inom det närmsta kvartalet i alla fall. Detta medför att det blir svårt för mig att kunna träna just för dem.

Livet är heller inte alltid rosenskimrande, för mig består det av toppar och dalar… Just nu har jag befunnit mig i en dalgång ganska länge vad gäller hästträningen, inget har känts riktigt roligt och jag har haft stor prestationsångest i det mesta jag gör. Jag har tyckt att det är roligare att undervisa andra än att träna med min egen häst.

I söndags var det i alla fall dags, och även fast Disto var nervös i ridhuset så var han mer avslappnad under dessa två lektioner än han var senast under Bent-kursen. Jag berättade för Christofer att det svåraste med Disto är att nå fram till honom mentalt, han är lydig, men han har svårt för att slappna av. Jag fick bra hjälp av Christofer om vad jag behöver göra och hur. När Disto är spänd så har han huvudet högt upp och jag behöver få honom att sänka huvudet. Jag fick träna på att få Disto att sänka huvudet och slappna av. I första passet i skritt, andra passet även i trav. Det var lättare att behålla Disto avslappnad i skritten än i traven, och under pass nummer två var Disto väldigt spänd och nervös för publiken på läktaren. Att folk sitter på en läktare, att saker låter, eller annat händer när man tränar, är ju sådant som hästen måste låta bli att bli spänd över, så det är ett mål jag har, att Disto ska sluta bekymra sig om sådant som händer runt omkring honom.

Jag var väldigt nöjd och glad efter träningen i alla fall, det kändes bra och när vi har tränat på samma sak hemma så har det också fungerat bra. 🙂

distinguido_2015-12

De senaste dagarna har det varit väldigt blåsigt och stormen Helga har dragit över landet, vilket medfört att träningen har fått stå åt sidan.

Det som också har skett här hemma är att vi har skiftat hästar. Titan fick igåt flytta och kommer vara utlånad på foder en tid framöver till några bekanta, och vi tog hem islandshästen Skúmur som sällskap till Galileo. Erik och jag kände att vi inte riktigt kunde ge Titan det han gillar allra bäst, och det är härliga uteritter i skog och mark, det kommer han att få uppleva hos sin fodervärd istället. 🙂 Skúmur å andra sidan är 19 år och är ganska nöjd med att mestadels strosa i hagen, så det kommer han mestadels att få göra hemma hos oss. 🙂

titan_20151205

Titan åker till fodervärden

titan_zorba_20151205

Titan hälsar på Zorba

skumur_20151205

Skumur åker till oss