Frihetsdressyr

Jag har under många år varit fascinerad av hur Rebecca rider sina hästar inom frihetsdressyr. Jag tycker att hon får till en särskild rundhet på hästarna och att när de kommer upp högre i form så kommer bakbenen mer inunder dem väldigt fint.

För några helger sedan var Erik och jag och tittade på när Therese Granlund höll kurs i frihetsdressyr. Särskilt ett av ekipagen, Maria med sin islandshäst, fascinerade mig mycket, för där såg jag samma resultat som jag sett när Rebecca tränat sina hästar, dvs en högre, mer samlad form utan huvudlag, men ändå med en imponerande rundhet och bakben som trädde in lång under hästen.

Jag har ju tränat några lektioner för Rebecca, men det är många år sedan nu och med andra hästar än Distinguido. Jag minns inte mer än fragment av träningen då. Nu är det ju nästintill omöjligt att få plats hos dem i Hällekis, så jag får istället leta efter andra alternativ.

Jag frågade Maria ifall hon kunde tänka sig att ge mig och Disto några lektioner, och det kunde hon. Igår och idag har jag därför varit och tränat för Maria, och det känns jättebra. 🙂 Jag har liksom inte vetat exakt vad jag ska göra, hur jag ska göra och vad för resultat jag ska uppnå. Jag försökte förklara för Maria de svårigheter jag upplever med Distinguido, så att hon fick en inblick i ungefär vad jag har att brottas med. Om jag stöter på en svårighet, så vill jag lösa problemet, jag letar efter en lösning tills det fungerar. Det här med att hantera spända och nervösa hästar är något jag inte är van vid, och därför innebär det förstås svårigheter för mig. Det är en sak att hantera hästen från marken, men något helt annat att rida dem. Från marken kan man långsamt ändra sin position i förhållande till hästen och man kan snabbt byta position till en mer lämplig. När man rider, så sitter man på hästens rygg och där sitter man tills man hoppar av.

Så länge jag håller mig på marken kan jag få Distinguido att lugna sig, men uppsuttet blir han lätt spänd, det är något jag får jobba med hela tiden. Disto är också väldigt känslig i ryggen, han har ogillat alla bomsadlar jag provat på honom, det enda han känner sig bekväm med är sadlar utan hård bom eller ridpaddar.

Disto blir också lätt distraherad, och jag upplever det väldigt svårt att från ryggen återfå hans koncentration och lugn, från marken är det lättare.

Jag upplever att Disto lär sig väldigt fort och vill göra rätt, så ibland lurar man sig på att tro att han är avslappnad fastän han bara har kommit på rätt svar utan att man verkligen kommer åt hans psyke.

Jag fick hjälp av Maria både från marken, i hur jag ska tänka i några övningar är, men även uppsuttet. Just uppsuttet upplevde jag, som Maria uttryckte det, “magiskt” när polletten väl trillade ner hos Disto och jag kunde få honom att verkligen slappna av med mig på ryggen. Folk gick förbi utanför ridhuset under tiden jag red Disto och det fick honom att höja huvudet och börja bli nervös, men jag lyckades faktiskt riktigt bra med att få honom att stanna upp och ta det lugnt igen.

Eftersom Disto har så lätt för att gå med huvudet högt, så känner jag att jag verkligen behöver fokusera på att han håller sig rund i överlinjen och att han slappnar av. Det var riktigt roligt att uppleva vilken stor skillnad det kan vara. Nu blir det fortsatt att träna, träna och träna. 🙂

Distinguido-2015-12-07

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.