Hästens skevhet

För några dagar sedan skrev Katrin Wallberg ett inlägg som referat till den clinic med Annika Keller som Katrin anordnade. Jag har nu haft tid att fundera lite mer på vad Katrin skrev och vad det innebär. Riktigt intressant är det att läsa, så jag rekommenderar att läsa hela inlägget länkat till nedan! 🙂

Kurs med Annika Keller 19-20 mars 2016

Annika Keller, som också arbetar som osteopat, beskrev hästens naturliga skevhet som ett parallellogram, där vänster bog och vänster höft befinner sig längre fram än höger bog och höger höft. Vänster bog är också mycket större än höger bog. Detta var något som Annika funnit stämma för nästen hela hästpopulationen.

Jag har då funderat på hur olika hästar har varit att träna. Jag har för mig att Perla var tvärt om, att det var vänster bog som hon sköt ut. Sett till hur jag tränade Perla på slutet så red jag henne ganska rak i kroppen. Jag red också olika slags sidförflyttningar, men mest skänkelvikningar eftersom jag upplevde att hon annars bara slingrade omkring på ridbanan, hon var instabil åt alla håll. Jag fann på Perla att det var betydligt lättare att flytta henne sidvärtes åt ena hållet, än åt andra. Det var nästan omöjligt att få henne att flytta sig i skänkelvikning åt det svåra hållet i början. Om jag återkopplar detta till den skevhet som Annika Keller berättade om, så tänker jag mig det så här:

Låt säga att hästens vänstra bog är mer musklad än den högra, att vänster bog och vänster höft är placerade längre fram. När jag då ber om skänkelvikning åt höger, ska vänster bog kliva framför och förbi höger bog. Eftersom vänster bog redan är lite framför höger, så blir detta inte så svårt.
När jag däremot ber om skänkelvikning åt vänster, så ska höger bog kliva framför och förbi vänster bog. Detta blir svårt, eftersom höger bog är placerad längre bak än vänster bog, och alltså måste höger fram föras fram och sedan förbi – en lång väg att föra bogen.

Det var också så här jag upplevde Perla, att det var så stor skillnad i att flytta henne åt höger jämfört med åt vänster. Med träningen blev det dock mer och mer jämnt, och på slutet kunde hon galoppera i riktigt bra galopp i båda varven, ingen jämfotagalopp som det ofta blev tidigare. 🙂

Om man istället rider skolor på hästen, och utgår från att vänster sida är placerad längre fram än höger, så blir det många gånger så här:

Höger sluta: När hästen är böjd åt höger, och vi länger ut dess vänstersida, behåller man många gånger (omedvetet) vänster bog framför höger bog, skevheten kvarstår alltså. För att denna skola ska bli bra, måste hästens bogar befinna sig bredvid varandra. Om höger bog är längre bak, så får hästen inte fram höger höft. Jag har upplevt att hästen ofta väljer att sätta ner inner bakhov utanför sin tyngdpunkt, och då har skolan gått förlorad.
Höger öppna: Vänster bog är fortfarande längre fram än höger och i höger öppna hålls därför höger bog fortfarande tillbaka. Höger höft tappas lätt bort om man inte får hästen att ställa sig korrekt i nacken och höger bak skjuter på. Det blir gärna något som liknar skänkelvikning, istället för öppna.

Vänster öppna: När vi tränar hästen i vänster varv, vill höger bog skjuta ut, den tas inte fram, utan tappas ut och hästen viker sig i halsen. Det är svårt att få med höger bog och verkligen få till “shoulders in”. Dock, om vi ser till att inte överböja hästen i halsen, utan hålla den lite rakare i sin kropp, får vi lättare med höger bog lite grand, alternativt åtminstone håller tillbaka vänster bog lite. Hästen måste länga ut sin yttersida och korta sin innersida, men det är svårt och det blir oftast så att hästen viker sig i halsen just där halsen fäster in i bogen.
Vänster sluta: Här är det riktigt lätt att få höger bog att skjuta ut än mer, det känns som om höger bog tippar bakåt och nedåt och som ryttare hamnar man på hästens högersida, alltså yttersidan. Vänster bog vill vara placerad längre fram än höger bog, och vänster höft vill vara längre fram än höger höft. Denna sluta resulterar oftast bara i överböjning av halsen och hästen får ingen jämn böjning genom kroppen.

Perla red jag medvetet mycket rak i kroppen i det varv där hon överböjde sig, jag lät inte ytter bog glida iväg utåt och jag red huvudsakligen på yttertygeln, lät inner tygel hänga. I andra varvet jobbade jag på att försöka få till rätt ställning och böjning, och kunde rida lite slutamässigt för att försöka få till inner höft och inner nackställning.

Jag tänker som så att man skulle kunna använda sig av dessa övningar för att få hästen jämnare mellan sina sidor:

1. Rida hästen rak, inte böjd rakt fram. Rida olika ridvägar där hästen hålls så rak som möjligt och man känner att inte påskjutet blir större från endera bakbenet. Inte låta hästen skjuta ut bogen någonstans. Om hästen skjuter på mer med sitt ena bakben, brukar det kännas som att hästen tar mer stöd på samma sidas tygel.
2. Rida skänkelvikningar för att få hästen smidigare i sidorna och för att träna på att få den bakåt placerade bogen och höften att komma fram och kunna röra sig framför och förbi den andra sidan. Vara noga med att rida likadana skänkelvikningar åt båda hållen, dvs lika mycket tvärning och lika många steg i båda sidorna. Låta den svåra sidan bestämma hur mycket tvärning det ska vara. Tvärningen behövde inte vara stor, huvudsaken var att den var lika stor åt båda hållen, och jag kan välja mellan att rida alltifrån ett enstaka steg, till flera i taget.
3. Rida svag öppna i det varv där bogen är mest musklad, och på det viset försöka få fram den andra bogen.
4. Rida svag sluta i det varv där den inre bogen är placerad bakåt. På detta sätt försöka få fram inner bog och inner höft.
5. Växla mellan den svaga öppnan och den svaga slutan, t ex när man rider på medellinjen eller en kvartslinje, etc.

Jag vet att skänkelvikningar bannlyses av många (de flesta?) akademiska tränare, och jag vet också varför. Logiken är att man inte ska lära hästen att kliva förbi sin tyngdpunkt. Jag brukar dock kunna växla mellan att rida sidvärtes på olika sätt. Jag kan rida alltifrån en öppna, till en skänkelvikning, till en diagonalsluta när hästen fortfarande rör sig åt samma håll. Vad rörelsen kallas för något, beror på hur jag placerar hästen – böjd från rörelseriktningen, rak, eller böjd i rörelseriktningen. En icke korrekt riden öppna eller sluta kan också leda till att hästen kliver förbi sin tyngdpunkt. Det är känslan av vad som händer i hästen, som ryttaren måste tolka, och placera hästen annorlunda utifrån det och vad som önskas uppnås. Beroende på hur smidig en häst är, får man också känna in vad som är lagom tvärning. En långbent, smäcker häst får man rida mindre tvärning på, än en kortbent och bred häst. Titan kunde i knappt inte kliva förbi sin tyngdpunkt, medan Perla kunde det utan större svårigheter.

En tränare sade en gång till mig att en välutbildad häst är en häst som kan ridas i alla riktningar, i alla gångarter. Det är bara vår kombination av hjälper som avgör hur hästen rör sig. 🙂

Oliksidig häst?

Jag börjar alltid med att utbilda en häst från marken och redan där får jag en känsla av hur hästen känns i kroppen. Alla hästar som jag träffat på har varit oliksidiga från början i större eller mindre utsträckning. Jag märker hur oliksidig hästen är genom vilken känsla jag får från hästens bogar och nacke. I longeringen t ex så känner jag när hästen vill vara rak i ena varvet och böjd i det andra. Jag tittar då på hur hästen verkligen rör sig. Spårar hästen eller sladdar den omkring på volten? Känns det stumt i longerlinan eller mjukt? Ser det ut som att hästens bog liksom smälter in i hästens kropp, eller spjärnar den emot?

Gällande stumma bogar så kan detta ibland märkas genom att hästen i ena varvet behöver hålla betydligt högre tempo i trav i ena varvet jämfört med det andra, i annat fall tappar hästen tvåtakten.

Om bogen är stum i ena varvet brukar hästen också ha svårt att ställa sig i nacken i samma varv och även slutan brukar vara svår att få bra. Man kan se på den övre delen i hästens hals, närmare nacken, att det buktar ut där. Hästen kan vara ovillig att sänka huvudet och sträcka fram nos och panna ordentligt.

När man ber hästen om sluta i detta varv brukar det kunna bli så att hästen viker sig i halsen och går på tvären med kroppen istället, vilket får till följd att den tappar inner bak utanför kroppen och att ytter bak inte kommer in mot tyngdpunkten. Slutans kvalitet blir inte bra; Frågan är om det ens per definition är en sluta?

Sitter man sedan upp på denna häst brukar den gå överböjd i ena varvet och skjuta ut ytterbogen, medan i andra varvet är det svårt att ställa hästen i nacken och få den böjd genom kroppen.

Det jag försöker göra med den här snedheten från marken är att i det varv där hästen har svårt att ställa sig i nacken, se till att den verkligen sträcker ut halsen och får bort utbuktningen högst upp i halsen. Jag försöker att få den att sträcka fram panna och nos och sedan försiktigt försöka få hästen att ställa hästen i nacken. Först och främst rätar jag alltså ut halsen för att få bort spänningar i den, sedan kan jag börja be om ställning i nacken. Hästens utskjutande bog kan jag peta på med spöet, men jag försöker att inte fokusera för mycket på bogen, för gör man det blir resultatet ofta att hästen istället skjuter ut andra bogen och viker sig i halsen.

I det varv där hästen överböjer sig försöker jag också att räta ut hästen, jag undviker att ställa hästen i nacken utan försöker istället att hålla den rakare för att hålla ytter bog på plats. Jag försöker att få med mig ytter bog, den som åker ut, när jag byter varv så att hästen inte viker sig i halsen i det ögonblicket.

Uppsuttet koncentrerar jag mig på samma sak, men här har jag också sitsen att tänka på. I det varv där hästen har svårt att ställa sig i nacken, försöker jag se till att lätta upp min sits på yttersidan så att jag inte trycker ner ytter rygghalva. Jag försöker få fram inner skänkel och verkligen få hästen att runda sig omkring skänkeln. Jag försöker lägga till inner skänkel när hästen har inner bak i luften, så att inner bak tas fram mer. Med handen försöker jag försiktigt få hästen att mjukna i nacken. Jag tittar på hästens inner ganasch och vill se att den liksom försvinner in i halsen. Jag vill se att böjningen genom hästens hals även fortsätter ut genom dess skalle, att pannan är riktad i voltens riktning.

I det varv där hästen överböjer sig ser jag till att verkligen inte använda inner tygel, utan jag håller hästen nästan helt rak, jag kan tänka mig att rida med lite slutatänk, så att hästens ytterbog verkligen hålls på plats. Jag försöker att sitta mitt uppe på hästen, och inte överdriva böjningen genom hästens bål med min sits. Jag ser till att för ytter tygel få med mig ytter bog, att hästen låter få ytterbogen förd av ytter tygel. Jag kan också rida på en fyrkant med mjuka hörn istället för en volt, just för att minska överböjningen.

Jag kontrollerar hur jämn kontakt jag har på tyglarna genom att rida på raka linjer, mittlinjen, kvartslinjen, diagonalen osv. Här märker jag ifall hästen puttar över mig på ena eller andra sidan, vilken tendens hästen har. Även på raka linjer ser jag till att hålla den utskjutande bogen på plats.

Jag brukar nöja mig med att hålla mig till skritt tills jag känner att jag har någorlunda koll på hur jag kan hjälpa hästen att bli jämnare, sedan kan jag lägga till trav och vara lika noggrann i den gångarten.

Oftast brukar problemet med bogen och nacken bli markant bättre på ett fåtal träningspass ifall man verkligen fokuserar på det. 🙂

2016-03-08 21.30.44-1

Hur jag lägger upp ett träningspass med Distinguido

När vi tränar i ridhuset består träningen av olika delar. För det första brukar Distinguido vilja rulla sig, och det låter jag honom göra. 🙂 Han är ju en ganska spänd och nervös häst och att hindra honom från att rulla sig skulle nog göra honom frustrerad. När han är klar med rullandet promenerar jag runt med honom och då brukar han oftast gäspa mycket. När han är klar med gäspningarna återstår det att borsta av allt ridhusunderlag, därefter börjar själva träningen. Just nu håller jag på att vänja Distinguido med bett, så han får ha på sig ett träns under grimman.

Först blir det frihetsdressyrträning. Jag brukar börja med att kolla att Disto är lugn och avslappnad och att han kan flytta bogarna åt båda hållen. Därefter får han följa mig på en volt, lite grand i öppna och fortfarande koll på att han håller bogarna på plats. Om han gäspar i den här övningen, fortsätter jag med den tills han verkar belåten. Jag lägger in lite andra övningar från frihetsdressyren också, om jag känner för det och beroende på hur mycket tid jag har.

Om vi är själva i ridhuset lägger jag in lite TRT method träning här. Vi tränar på att Disto inte ska bli rädd för höga ljud, läskiga saker på eller omkring kroppen. Målet är att han ska kunna hantera otäcka saker utan att bli jättespänd och flyktbenägen.

Nästa steg är att byta till kapson över tränset och ibland sadel, beroende på hur detaljerat jag tänkt jobba från marken. Därefter longerar jag Disto, eller jobbar med groundwork. Här koncentrar jag mig på ställningen i nacken och att han fortfarande är avslappnad.

Har han inte redan sadel på sig, får han sedan sadel på sig och så fortsätter jag markarbetet en liten stund tills jag är säker på att han är bekväm med sadeln och fortfarande känns avslappnad.

Därefter sitter jag upp och rider. 🙂 Det är alltså ganska mycket förberedelser innan själva ridningen, jag vill verkligen förvissa mig om att Disto är lugn och väl förberedd inför att jag sitter upp. När jag väl sitter på ryggen vill jag verkligen inte att han blir rädd och okontaktbar. Han är reaktiv fortfarande, även om det har blivit bättre med miljöträning och att lära honom hur han ska hantera skrämmande situationer. Hur mycket man än förbereder från marken, måste man någon gång sitta upp. Ju mer van Disto är att bli riden, ju mindre grej blir det för honom. 🙂

2016-03-09 20.20.15_1

En sadel! :)

Efter att ha varit sjuk ett par veckor, så har jag åter igen kommit upp på hästryggen! 🙂 Jag har också fått hem en sadel, Bent Branderup by Stübben, som vi beställde för en tid sedan. Jag provade denna sadel tidigare förra året och det har hitintills varit den enda sadeln som Distinguido accepterat utan att bli spänd i ryggen. Jag ska väl inte säga att jag har gått igenom många bomsadlar, men ingen av de jag provat att longera honom med har fungerat, han har bockat mer eller mindre med dem. En sadel, en luftstoppad Bates dressyrsadel, kom jag så långt med att jag kunde sätta mig i, men så snart jag satt mig i sadeln och Erik lett runt mig några steg, kände jag hur Disto liksom stelnade till i ryggen. Jag beslöt mig för att hoppa av innan jag kom underfund med huruvida han hade tänkt att bocka eller ej… 😉

2016-02-29 21.41.22

Distinguido har en väldigt kort rygg samtidigt som han är mycket rörlig i både ryggen och länden, så jag antar att så snart han känner att det är något som stör eller klämmer, så visar han obehag. Jag har hört om flera hästar som reagerar på samma sätt, genom att bocka, när sadeln klämmer eller stör på annat sätt.

Min Chezz-sadel kunde Disto röra sig i, men den är för lite uppbyggd för att passa på Distinguido, den beställde jag till Titan innan jag skulle på praktik hos Bent 2010.

Nu har vi i alla fall en BBbS och efter ett par ridpass i den kan jag konstatera att den fungerar bra för oss båda! Än så länge är den lite hård, men efter några timmars ridning kommer den ha format sig mer efter både mig och Distinguido. Det som är fascinerande med denna sadel är att den inte verkar dämpa känslan från hästen, utan den förmedlar ryggens rörelser och bröstkorgens rotation så att det upplevs starkare. Sadeln utgör inget hinder i känslan från hästen. Tidigare har jag ofta valt att rida barbacka för att verkligen känna hur hästens rygg rör sig, men den här sadeln släpper igenom allt! 🙂 Kanske beror detta på att hästens rygg skyddas via bossorna, så att hästen så att säga törs röra sig mer, det är bekvämare för hästen när ryttaren rider i sadel än barbacka?

Jag har haft några Epona-sadlar genom åren och dem upplevde jag att de dämpade känslan från hästen, gissningsvis beroende på de permanentstoppade bossorna och det kraftiga lädret sadeln var uppbyggd av. De Eponor jag haft har varit väldigt välsydda, en mycket fin kvalitet, men de har liksom tagit bort mycket information från hästens rygg.

Nu återstår bara ett gäng ridpass för att rida in den nya sadeln ordentligt! 🙂