Snart dags att lämna Danmark och Bent Branderup

Nu har en och en halv vecka förflutit sedan jag kom till Danmark och om några dagar är det dags för mig att lasta Distinguido och åka hem. Jag är glad för att jag fick möjlighet att stanna här två veckor istället för bara en vecka. Bent har ett väldigt bra öga för detaljer i ens ridning och jag har fått mycket och bra hjälp här under tiden jag varit här. 🙂

Förra veckan var Istvàn här som veckoelev, denna vecka är det Annett som är här med sin häst för att träna. Förutom veckoelever, är det förstås alltid praktikanter här och jag har fått lära känna Bettina, som bor i Polen, och Charline, som bor i Tyskland, under tiden här. Det är roligt att lära känna nya personer som är ödmjuka och gärna delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Bettina hade en låneponny under sin tid här och det var fantastiskt att se vilket fint arbete hon gjort med sin ponny, som var helt grön när hon kom, under endast två och en halv vecka. När jag såg de två tillsammans var det svårt att tänka sig att de bara känt varandra under så kort tid.

Charline har fotat mig en del under mina ridpass, och fått till några fina kort. 🙂 Inte alla kort blir bra förstås, och jag tänker att väl hemma igen ska jag be Erik filma mig mer, så jag får se hur det ser ut och så jag förhoppningsvis kan bättra på mina brister.

Distinguido_2016-08_bentelev1

Stämningen på gården har varit avslappnad och lugn, dagarna förflyter i sakta mak. Distinguido finner sig tillrätta här, men jag tror han saknar Gibson där hemma. De två kommer säkert bli väldigt glada att få träffas igen! 😀

Jag är glad att vara förunnad att få ha en häst som Distinguido, han är otroligt känslig för min inverkan, även om jag inte alltid förstår det… Minsta lilla detalj som jag ändrar på gör skillnad för honom. Det jag har fått träna på inför Bent är att skifta mellan framåt nedåt i öppna/sluta, och samling i öppna/sluta. Vilka hjälper använder jag och när? Jag har fått träna på att använda mina hjälper i precis rätt ögonblick för att inverkan ska bli så optimal som möjligt. Sitsen är den primära hjälpen, men det är ack så lätt att förglömma den. Med en häst som Titan gjorde sitsen inte lika stor inverkan som den gör på Distinguido, och det är klart att Titan var så pass mycket bredare att sitta på, jämfört med Distinguido att det för min del direkt blir stor skillnad på hur pass mycket jag behöver hålla balansen själv.

Jag har fått känna efter hur jag sitter, och framförallt räta upp min sits och vara medveten om hur jag använder den. Alla föremål reagerar på en balansändring. Bent talade om detta med balans genom att jämföra det med en människa som bär på en ryggsäck, där människan måste finna en balans för att inte tippa baklänges. Människor som bär på ett vattenfyllt krus uppe på sitt huvud måste röra sig i balans för att inte kruset ska tippa. Det gäller att vara i balans med föremålet som man bär på. När hästen står fritt, utan en människa på sin rygg, har den bara sig själv att balansera. När en människa sätter sig på hästens rygg måste hästen på något vis agera. Frågan är om hästen försöker fånga upp människans tyngdpunkt (likt kruset) eller om den rör sig åt motsatt håll (likt ryggsäcken)? Ibland sitter vi själva så ur hästens balans att den försöker röra sig ifrån oss, och istället för att lägga till ytterligare hjälper, kan vi bli mer medvetna om vad vi gör med vår egen sits. Kanske kan vi fånga upp hästen genom att komma i balans med den, och därmed inte behöva lätta till en spöhjälp, skänkel, eller tygel? Genom att bli medveten om att sitsen är den primära hjälpen och alltid utgå från den, kan vi minimera brukandet av sekundära hjälper, dvs allt annat än sitsen. 🙂

En vecka i Danmark har förflutit – en vecka kvar

Eftersom det oväntat dök upp en möjlighet att stanna ytterligare en vecka som veckoelev hos Bent Branderup i Danmark, och det dessutom löste sig med mitt ordinarie kontorsarbete, behövde jag inte fara hem igår. Erik kunde dock inte boka om sina kunder, han har därför åkt hem idag.

Under veckan här som har varit, har Bent även haft en elev från Ungern, István Gőblyös (länk till Istváns blog: http://zablaeskengyel.blog.hu/). István är en mycket ödmjuk och trevlig person, och det har varit väldigt roligt att lära känna honom och se hans arbete med sin häst! 🙂

Distinguido har funnit sig mer till ro med tillvaron här, och så även jag. Det innebär alltid en viss anspänning och nervositet för mig när jag är på kurs, och det smittar naturligtvis av sig på hästen. Oavsett vem instruktören är, så blir jag alltid nervös och får prestationsångest. 🙁

När jag var iväg med Titan på kurs innebar den extra lilla anspänningen att han blev lite mer alert, men för en häst som Distinguido innebär det att han istället blir överspänd. Den första dagen här , söndag, gick jag bara runt med Distinguido i ridhuset ett par gånger. Han fick se sig omkring, titta i speglarna och nosa på saker som verkade otäcka. Staketet framför läktaren tycker han är skrämmande, så det har vi stått vid en hel del och så har han fått beröm när han har tordas nosa på det, eller bara vara lugn där. Den tredje gången kunde vi göra något slags koncentrerat arbete.

Hemmavid har jag allra mest koncentrerat mig på att få Distinguido att vara lugn och avslappnad, och jag måste väl ändå säga att den träningen ändå har haft effekt. Jag hade förväntat mig att han skulle vara väldigt orolig och nervös här i Danmark, men tacksamt nog har han varit förhållandevis lugn.

Jag funderade lite på hur hästar yttrar nervositet, och så klart kan man ju märka det på hästens kroppsspråk, andning osv. En hingst som vrålar/svarar andra hingstar, kan man ju tro är kaxig, men vid närmare eftertanke och om jag tänker på hur andra hingstar beter sig, så är det nog snarare så att en hingst vrålar när den är osäker. Perla gnäggade/skrek när hon var nervös, och det är nog samma sak med hingstar.

Bents Fredriksborgerhingst Zarif ser inte ut att bry sig ett dyft om andra hingstar, han tittar inte ens åt dem. Zarif är trygg och självsäker, det är inte mycket som bekommer honom.

Distinguido har gnäggat lite grand här när jag har varit i ridhuset med honom, när andra hästar har gnäggat eller fört oväsen, men det beror nog som sagt på osäkerhet. När han gnäggar och jag är med honom brukar jag lugnt försöka få honom att släppa fokus från det, och att lyssna på mina hjälper istället. Ju fler pass han går i ridhuset, ju tryggare blir han. Av den anledningen är det skönt att vi nu får en extra vecka här, och ytterligare lite med oss hem. 🙂

Distinguido och jag som uppmärksamt, men nervöst, lyssnar på Bent efter en lektion.

Distinguido och jag som uppmärksamt, men nervöst, lyssnar på Bent efter en lektion.