Att rida på moln

Efter att jag kom hem från att ha varit veckoelev hos Bent i Danmark har jag haft väldigt mycket att göra på mitt kontorsjobb. Jag har inte haft ro och ork till att rida Distinguido en enda gång sedan jag kom hem, vilket är lite tråkigt med tanke på att jag ska rida för Manolo Mendez i helgen.

Idag fick jag dock äntligen tid till att sadla Disto igen, och jag måste säga att trots det långa uppehållet, och att han då vanligtvis brukar vara spänd, så var han helt underbar att rida. 🙂 Han var mjuk och fin och i traven kändes det som att vi flöt fram på moln. Han är fantastisk, min lilla häst. 🙂 

moln

Distinguido reagerar på minsta lilla hjälp jag gör, och visst är jag inte den skickligaste ryttaren som gått i ett par skor, men Disto är så fantastiskt förlåtande att han har överseende med mina misstag. Vid ett tillfälle gjorde jag väl uppenbarligen något konstigt med min högra underskänkel, och då stannade Disto och tittade på den, lite fundersamt som att han undrade vad jag egentligen ville med den.

Nu har vi några till träningspass på oss, innan vi far på kurs. Sedan får vi se vad Manolo har att säga och hjälpa oss med. 🙂

En stilla mun är en vacker mun

En av de saker Bent upprepade flera gånger både under sommarakademin och under min tid som veckoelev, var några ord om hästens mun. Bent uttryckte det som så att han tycker att en stilla mun är den vackraste munnen, men en stilla mun som är stel, är inte bra. Rangordningen var som följer, om jag förstod rätt: En stilla, avslappnad mun. En rörlig, avslappnad mun. En rörlig, orolig mun. En stilla, stel mun.

yttertygel

En hästs mun kan vara stilla (dvs inte öppna läpparna, tugga på bettet etc) för att hästen verkligen är lugn och avslappnad och mjuk och även ryttarens hand är mjuk. En hästs mun kan dock också vara stilla för att den är stel och kniper om bettet

När jag började med akademisk ridkonst vet jag att jag läste mycket om att lösgöra hästens mun. Jag vet att jag då, liksom nu, hade kännedom om att hästens tunga involverar hästens tungben, käke, nacke och bröst. Genom att lösgöra hästens mun, vilket egentligen handlar om att få hästens tunga att röra sig, kan man påverka tungbenet och därigenom käken, nacken och slutligen hästens bröst. En häst som är stel och stum i munnen, av en eller annan anledning, kan vi hjälpa genom att få den att röra på tungan och därigenom tungbenet och vidare få hästen att mjukna och slappna av i käken, nacken och bröstet.

Som ryttare blir man ibland fixerad vid att göra en massa saker med sina händer, och jag vet att Bent har sagt: ”Handen i sig kan inget producera, bara känna av vad som har hänt baktill.”. Jag vet att jag ibland har en tendens att greja för mycket med mina händer, men jag försöker jobba på det. Jag vet att saker och ting inte blir bättre av att man överarbetar dem med händerna, istället för att ta itu med det verkliga problemet, som sitter i ens inaktiva sits och skänkel.

Eftersom jag vet att Bent ibland tyckt att jag gjort för mycket med händerna, har jag nog fixerat mig vid att bli lite för stilla med dem istället. På Distinguido vill jag ogärna störa honom i munnen eftersom han är väldigt känslig och lätt blir störd om jag inte låter honom ha bettet ifred.

Bent sade då vid ett träningstillfälle i Danmark något just som ”En stilla mun är vackert men en stilla mun som är stel, är inte bra.”. Vid just detta tillfälle red jag i höger varv och i höger varv är Disto lite stel. Han är lite stel i höger bog, nacke och således också i munnen. Det jag fick göra nu var alltså att just lösgöra Disto i höger mungipa, genom att pilla lite i tygeln så att han började röra på munnen och slappna av, istället för att knipa om bettet och vara stum i munnen.

Titan tränade jag allra oftast med tränsbett och det var det bästa redskapet för honom tyckte jag. Han inledde varje pass med att gäspa stort flera gånger och han fick alltid gäspa klart i skritt på volt innan jag bad honom om något mer ansträngande. 🙂

Distinguido är likadan som Titan. Innan jag sitter upp promenerar jag omkring med honom tränsad och han går då alltid och gäspar. Jag väntar tills han har gäspat klart, innan jag sitter upp och gäspar han när jag rider, så får han gäspa klart innan vi börjar själva träningen.

Följer man för slaviskt en regel, utan undantag, missar man de där undantagen då regeln inte är tillämpbar. Visst är det trevligt när hästmunnen är stilla, och som ryttare vill jag inte dra min häst i munnen, eller ägna mig åt handridning. Dock finns det tillfällen då det är befogat att just lösgöra hästens mun, men därefter ska handen förstås bli stilla. Känn efter hur det känns i handen och hur hästen är i munnen. Spjärnar den emot, eller följer den mjukt med när du ber hästen ställa sig i nacken?

För mig har tränsbetten hjälpt mina hästar att slappna av och därför tycker jag också att de är så bra verktyg. Med vissa hästar har det tagit lite tid att hitta ett bett som de trivs med och är bekväma med att ha i sin mun, men jag är alltid mycket mån om att hitta ett bett som de tycker känns bra. Distinguido är den som det varit svårast att hitta ett bra bett till, och jag vet inte ifall jag har hittat det bästa ännu, men det verkar som att han trivs bäst med ett ganska tunt tvådelat bett med liten led och dessutom lite böjd mundel. Tyvärr är bett som dessa svåra att hitta, det krävs oftast att man specialbeställer på nätet. Gibson verkar nöjd med det tvådelade bett jag har till honom, men för Distos del får jag nog leta lite till innan jag hittar det bett som han kommer trivas allra bäst på. 🙂

Gibson

Det har varit en väldigt intensiv period på mitt kontorsjobb som jag har till vardags och jag har därför inte haft så mycket tid och ork till hästträning som jag önskat. När jag går ut för att träna hästarna vill jag vara i ett mentalt tillstånd där jag känner mig tillfreds och är på ett bra humör. Jag vill känna mig sugen på att umgås med hästen och ha tid för att verkligen vara här och nu.

Jag antar att det kan vara en sak med ens egen personliga utveckling, men när jag var yngre och just hade upptäckt akademisk ridkonst, var jag nog mer angelägen att träna med hästen än vad jag är nu. Nu för tiden känner jag inte riktigt samma tjusning just i att rida, utan jag värderar bara själva samvaron med hästen högre och att den uppskattar umgänget med mig, liksom jag med den. Det är inte en helt lätt ekvation det där dock, med att bara vilja mysa med hästen, men sedan också faktiskt kunna göra något för den. Jag vill att min träning med hästen ska göra den mjukare i sin kropp, ungefär som yoga kan göra för oss människor. Om man aldrig har tränat yoga själv, så är det nog svårt att se hur skönt det kan kännas i kroppen, när man bara vet hur stel man känner sig och man dessutom inte ser hur just yoga skulle göra en bättre.

Hästen förstår inte varför det känns på ett visst sätt i dess kropp. Hästar kan vara med om trauman, såväl fysiska som psykiska, som sätter spår i dess kropp. Med tiden blir hästen stelare i kroppen och så klart tar det emot när den ska röra sig på vissa sätt. Ju mer smidig man tränar hästen, ju bättre blir den i sin kropp, men för det innebär det inte att hästen själv kan ägna sig åt densamma träning i hagen. Vi får alltså ta på oss rollen som hästens personliga tränare och försöka vara så skickliga som möjligt för att hjälpa hästen på bästa sätt. 🙂

Idag när jag tränade Gibson, märkte jag vilken skillnad det faktiskt kan göra att ha ett bett i hästens mun. Jag började passet utan bett i munnen på honom, han hade bara en kapson som var ganska löst åtspänd kring nosen. Nu är det en liten tid sedan jag tränade Gibson och han blir alltid lite stelare i kroppen då. När jag efter en stund tränsade honom fick jag en helt annan effekt. Genast började han gäspa för fullt och han började kännas smidigare i nacken och kroppen.

Gibson lär sig snabbt om jag är tydlig med mina hjälper och berömmer i rätt ögonblick. Jag har tränat lite grand på slutan med honom, när jag gått baklänges. Idag gick jag på volt och bad om sluta där. Jag vill att hästen ska förstå sluta för min spöhjälp mot ytter bak och även inner manke, så att jag kan använda båda lägena. Framför allt i longeringen är det enklare om hästen kan göra sluta för hjälp mot inner manke, då man även kan få med sig ytter bog mer om man pekar med spöet lite annorlunda, över manken liksom. 🙂

Jag försökte därför föra över slutahjälpen mer tydligt för just spöet mot inner manke, mer än att han reagerade på mitt kroppsspråk. Jag växlade därför från att gå baklänges med spöet duttandes mot inner manke och sedan ändrade jag till att gå framlänges, fortfarande med spöet på inner manke. Det tog inte många upprepningar förrän Gibson gjorde sluta med mig gåendes framlänges, och sedan även på volten. 🙂 Naturligtvis är det här något som vi får fortsätta träna på, slutan sitter inte hundraprocentigt nu, utan det är något som börjar komma. I vänster varv är han lite mer osäker, han tar ett slags tuppaktigt steg med höger bak, så det ser lite lustigt ut. 🙂 Dock beror det hela på min timing med berömmet, jag ska trimma in det mer så att berömmet kommer när han sätter ner höger bak mot tyngdpunkten, istället för när han lyfter det på detta lite lustiga sätt. 🙂

gibson_2016-09-25_11