Att ge hästen det den behöver

Att ge hästen det den behöver

Nästan alla våra hästar som vi köpt har varit omkring 2 år när vi köpt dem. Mr Pommeroy tillhör den unga skaran av hästar. En fördel med att köpa unga hästar är att de inte har så mycket i bagaget, utan man får forma dem själv.

Mr Pommeroy är en känslig och lite osäker kille. Han vill gärna vara till lags, men blir stressad när han inte förstår. När man tränar en häst gäller det att försöka känna in vad hästen behöver just där och då. I Pommis fall är det att ge honom trygghet och lugn, få honom att slappna av och våga lita på en.

Jag läser ganska mycket på nätet och är nyfiken på människor som verkar duktiga och ödmjuka med hästar, ofta har de mycket att ge. Jag försöker se vad de gör, hur de tajmar sina hjälper och framför allt eftergifter. När man tränar någon är eftergiften/berömmet/belöningen det viktigaste att ge, och jag tror det är oavsett om det är en människa, hund, häst eller annat djur. De flesta individer vill vara till lags, och inte stöka i onödan.

Igår tränade Erik med Pommis, under mitt vakande öga. Det jag tycker mig se och känna med Pommis är att han är lite stelare i vänster bog, det frambenet är det som är mest fastfruset i marken, där känns det som att han inte slappnar av. Erik fick träna Pommis genom att gå på volt, sänka huvudet och ta inner bakben mot tyngdpunkten, sträcka det diagonalt framåt. Han fick också träna på att gå på en ganska liten volt, men ändå vara förmögen att böja sig runt och kunna ta inner framben diagonalt framåt/åt sidan. Vänster framben var det som var svårast att flytta.

Erik fick också be Pommis att vända huvudet bort ifrån Erik och göra något liknande en bakdelsvändning, korsa ytter fram ibland framför, ibland bakom inner framben. Även här var det svårare att få vänster fram att korsa. Erik fick ha fokus på att Pommis sänkte huvudet och gjorde detta lugnt och fint, inte skyndade sig igenom övningen. När det var svårt att flytta bogen får man tydligare visa med tryck mot bogen och inte böja huvudet för mycket åt sidan. Tanken är att kunna använda så lätta hjälper som möjligt, att man mer eller mindre flyttar hästen med tankens kraft, man visar med sitt kroppsspråk och fokus på var man lägger sin energi.

Som vilopaus emellan fick Pommis följa på volten, byta volt osv. Det är viktigt att inte be om för mycket, utan hellre lite grand och få hästen att tydligt förstå vad den ska göra, än att den gör saker för att fly undan. Be inte om mer än vad hästen gör med lätthet.

Pommis kom in på ridbanan som ett yrväder, lite orolig och tittig, men när han lämnade den verkade han mer tillfreds. Lugna, mjuka ögon och en avslappnad kroppshållning. När man märker att hästen mentalt är hos en och slappnar av, och inte oroar sig för omgivningen, brukar det vara ett tecken på att man har gjort något rätt.

Nedan är ett kort på Galileo och Mr Pommeroy som busar i hagen. 🙂