Avslappning

När Erik och jag tränar med våra hästar är det en sak vi alltid först och främst söker, och det är att få hästen att slappna av, både fysiskt och mentalt. Den inverkan vi gör, vill vi ska leda till att hästen blir lugnare och tryggare i situationen med oss människor. En del hästar är mer nervösa än andra, och dem får man då lägga mer tid på för att få dem att slappna av.

Det vi brukar börja med när vi för första gången tränar en häst, är att känna av på vilken nivå avslappningen ligger. Mr Pommeroy, som kom till oss förra våren, var ganska ängslig och stressad, uppfattade vi det som. Alltsedan dess har träningen med honom handlat om fokus på avslappning och för att nå dit har vi bara använt grimma, rep och en stick. Vi har lärt honom att flytta sina bakben och framben åt sidan för tryck med sticken, vi har lärt honom att flytta undan och böja sig i bålen för sticken, att slappna av och sänka huvudet genom avslappning. I den träning vi gör med honom, använder vi sticken huvudsakligen i riktning mot hans bål, strax bakom armbågen, där ryttarens skänkel sedan kommer ligga. Om han stressar, eller blir stel i sidorna på volten, riktar vi sticken mot bålen samtidigt som vi ger en mjuk inverkan i repet till grimman, en lätt vibration, som ber honom om att vända huvudet lite mot oss, och mjukna i sidan. Effekten det får när hästen böjer sig i bålen är att den också slappnar av, den sänker huvudet och får en längre överlinje. Inverkan syftar alltså till att be hästen slappna av här och nu.

Mr Pommeroy har lite långa bakben, han är för tillfället lite överbyggd och det gör att han har lite svårt att sträcka in bakbenen inunder sig. Nu när vi har fokuserat på avslappning, har vi inte brytt oss så mycket om hur han rör sig, så länge han rör sig avslappnat. Pommis har då successivt börja sänka huvudet mer och mer, med mulen nästan nere i backen och det gör att han får svårt att sträcka fram sina framben då hans hals blockerar dem. Man kan höra att bakbenen liksom bromsas upp när han sätter dem i marken, man ser att det stänker grus och det låter också skrapande. Vi har nu då börjat be Pommis om att höja huvudet lite grand, och sträcka sina bakben mer inunder sig genom att rikta sticken, vidröra honom med den, där ryttarens skänkel ska vara, för att få honom att aktivare sin bukmuskulatur mer. Vi vill att han ska sträcka bakbenen mer inunder sig, så att han inte tar emot sig i varje steg, utan sätter ned hoven utan att vare sig bromsa eller skjuta på. Vi växlar fokus mot bålen med fokus lite bakom honom, om vi känner att mer hastighet/drivning behövs. På detta sätt sträcker han fram sina bakben lite mer, och blir inte riktigt lika tung på sina bogar.

Så snart hästen svarar på önskvärt sätt för hjälpen man ger, dvs att peka/vidröra med sticken och vibrera i linan, så ger man en eftergift, dvs låter sticken falla ner till marken och ge repet mer slack. När man longerar hästen ska linan alltid ha ett slack, den får inte vara i konstant spänning. Ju mer slack och ju lättare lina man kan ha, ju bättre.

Pommis är väldigt lättlärd, och han uppfattar hjälperna väldigt fint. Det är förvånansvärt hur lyhörd han är för små nyanser i ens kroppsspråk, och hur man använder linan och sticken. Han är väldigt nyfiken och lättlärd och tycker mycket om att få beröm och uppmuntran. Så fort han ser Erik eller mig närma oss hagens grind kommer han springandes om han är längre bort, och ställer sig vid grinden med ett förväntansfullt och nyfiket uttryck i ansiktet. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.