Korrekt piaff

Korrekt piaff

”Dressyren är till för hästen, hästen är inte till för dressyren” finns det ett välbekant uttryck som lyder. Detta innebär att den träning vi ger hästen, ska vara stärkande för hästen. Liksom när vi tränar vår egen kropp, är det viktigt att träna på rätt sätt, så att rörelsen bygger upp vår kropp istället för bryter ner den. Ett exempel på detta är när vi t ex lyfter tunga saker. Om vi sätter oss ned på huk och håller ryggen rak, och därefter använder vår muskelstyrka i benen vid det tunga lyftet, stärker vi vår benmuskulatur och skonar samtidigt våra ligament i ryggen. Om vi istället böjer på ryggen och håller benen nästintill raka och därefter lyfter det tunga föremålet genom att räta upp ryggen, frestar detta på våra ligament i ryggen, vi får ont i ryggen om vi ständigt lyfter på detta vis.

Om vi nu tänker oss piaff som detta tunga lyft, så finns det fysikaliska förutsättningar för hur denna piaff ska vara stärkande för hästen, och när den är nedbrytande. Häromveckan såg jag ett klipp på Facebook där någon hade filmat en häst i vad som kallades piaff. Klippet var i slow motion, så det gavs rikligt med möjligheter att iaktta exakt hur hästen utförde rörelsen. I mångas ögon var detta kanhända piaff, men det jag såg var annorlunda. I denna rörelse rörde sig hästen diagonalt på stället, men det som skedde var att den i varje viktbärande sekvens på bakbenen rätade ut det belastade bakbenets leder, och drog ihop det andra bakbenet i luften. Skulle man titta på det i normal filmhastighet, så skulle det nog se ut som så att hästen studsade mycket på sina bakben. Frambenen lyftes från marken, men det var mycket mer rörelse i bakbenen.

I en korrekt piaff ska det viktbärande bakbenets leder vinklas och detta leder till att det andra bakbenet som är i luften, inte får plats och därför måste hästen dra ihop det en aning. Piaff har inte så mycket schvung, om man t ex jämför med en passage. Någon sade en gång att om hästen piafferar korrekt, ska man kunna ställa ett vattenglas på dess kors, och vattenglaset ska stå kvar där utan att det välter, eller skvimpar ut vatten.

När det viktbärande bakbenet vinklas, får det samma effekt på hästens bakbensmuskulatur, som när vi lyfter en tung låda med rak rygg och böjer på benen istället. En korrekt utförd piaff gör hästen starkare, men en felaktigt utförd belastar leder och ligament på ett negativt sätt. Det går lite grand att jämföra med när vi springer i uppförsbacke – sätter i benen med vinklade leder i marken, eller springer i nedförsbacke – sätter i benen med utsträckta leder i marken. Vad stärker oss mest? Vad sliter på oss mest?

Jag letade efter filmer på korrekt piaff, men det var svårt att hitta några. Nog för att de finns, men det går inte genom sökkriterier hitta korrekt piaff och felaktig piaff. Jag vet att det finns filmer på bra piff på nätet, men jag kunde inte hitta dem nu.

En av de bilder som jag hittade och tycker visar en bra piaff, är första bilden på andra raden här:

http://www.artisticdressage.com/tony_photos.html

”Piaffe in-hand with Thomas Ritter. Photo by Shana Ritter; November 2008.”

Hästens bakben kliver in mot hästens tyngdpunkt, det viktbärande bakbenet har vinklade leder, bakbenet i luften är endast lätt lyft från marken. Det viktbärande frambenet är rakt, lutar inte in under hästen, frambenet i luften har en underarm som har samma vinkel som bakbenet i luftens skena. Hästens nacke är högsta punkt.

Vi behöver förstå när det vi får hästen starkare, och när det blir fel. Om vi gör fel, och inte förstår det, kommer det leda till ett ökat slitage på hästen, och den bygger inte upp sin styrka utan bryts ned istället. En piaff är inget självändamål, utan en naturlig del i hästens utbildningsskala. Ju starkare vi kan göra hästen i dess bakdel, desto mer kan vi få den att avlasta sin framdel, och åtminstone vara i bättre balans med oss på ryggen.

Ridning som friskvård?

Ridning som friskvård?

Ridning som friskvård?

Lite då och då poppar det upp nyhetsartiklar om ridning som friskvård, och varför det inte är godkänt som sådant. Jag har funderat mycket på detta, och jag måste nog säga att jag inte tycker det är självklart att ridning ska klassas som friskvård.

Kanske är jag väldigt ovanlig som hästägare och är av denna åsikt, men anledningen till det är att vi utsätter en annan individ för något, som vi inte kan veta om det sker på acceptans av den individens villkor. Bara för att VI vill rida, kan vi inte förutsätta att hästen av fri vilja ställer upp på det. Vilket val har hästen, hur tolkar vi dess signaler, innan vi sitter upp och när vi väl är på hästryggen? Hur mår hästen av att vi sitter på dess rygg?

För inte så många dagar sedan läste jag en mycket intressant artikel om hästens smärtansikten, och det handlade om att vi behöver veta mer om vad hästen signalerar under ridning. Hur mycket smärta sänder hästen ut? Jag tycker att jag många gånger kan se hästar som ger ett negativt intryck under ridning, och över huvud taget under människans inflytande. Hästar i hagar ser generellt sett betydligt mindre bekymrade ut, i mina ögon.

Hur bemöter vi hästens signaler? Med vilken rätt bemöter vi dem så? Vi utsätter våra hästar för saker som för hästen egentligen är högst onaturligt, det tycker jag vi bör ha i minnet.

Rätt ofta cirkulerar det minst sagt obehagliga bilder på sporthästar på nätet. Det är hästar i ridning, körning, och andra sporter, där ögonen rullar, munnarna desperat försöker öppna sig, osv. År ut och år in accepterar de flesta av oss att det ser ut så här, hästen ska foga sig efter vår vilja, vi har tagit herraväldet över hästen.

Jag har tidigare sagt att jag gärna avstår min rätt till att rida (enligt lagen) om det samtidigt kan stoppa det utbredda utnyttjandet av hästar. Därför anser jag också att ridning som friskvård tål att ifrågasättas. Med vilken rätt får vi utsätta en annan individ för något, och få göra avdrag för det?

Jag tar inte ridning som något självklart, och ganska ofta funderar jag över med vilken rätt jag sätter mig upp på min häst. Vad kan vi göra för hästen från marken istället? Hur kan hästen tala om för oss om den vill eller inte vill bli riden? Ju mer jag funderar, ju mer tveksam blir jag, det är inte längre en enkel fråga.

Så länge man inte kan garantera hästens välfärd, så bör ridning/körning mm inte klassas som friskvård, anser jag. Det måhända vara friskvård för människan, men i många fall inte för hästen, det borde ju bevisas om inte annat av all skadehistorik, relaterad till ridning etc, på många hästar.

Det vore skillnad om man på riktigt bidrog till hästens välfärd, t ex byggde bättre hagar, etc, alltså utförde något fysiskt arbete som gör att hästen mår bättre. Då kunde det kanske klassas som friskvård.