Helgen med Bent-kurs närmar sig

Helgen med Bent-kurs närmar sig

På lördag-söndag nu den 22-23 april är det kurs med Bent Branderup på Hällekis säteri, hos Christofer och Rebecca och jag har anmält mig som ryttare med Distinguido. Det är ju inte utan att jag blir nervös redan nu, eftersom det troligen kommer vara ganska mycket folk där, vilket jag alltid tycker är jobbigt.

På sistone har jag inte haft ork och motivation till att träna så himla mycket, saker och ting har krånglat och det gör att jag tappar sugen. Dels har Distinguido blivit obekväm med Bent-sadeln som var så bra i början, och sedan har det varit svårt att hitta en betsling han trivs med. Vad ska man skaffa för sadel till en häst med väldigt känslig rygg? Alla bomsadlar har han hitintills ratat, så det lämnar inte mycket kvar att prova. I stort sett alla bomlösa sadlar är det ej öppet köp/prövotid på och de går inte att få utprovade, så chansen som återstår är att köpa något på vinst och förlust… I vintras köpte jag just en sadel på vinst och förlust, en Ghost Firenze. Inte världens snyggaste sadel enligt många kanske, men den sadeln verkar hyfsat okej på Disto, det finns ju inget som tar i hans ländrygg i alla fall, vilket han verkar vara väldigt känslig för.

Efter att jag kom igång och började rida igen var Disto från början inte bekväm med Ghost-sadeln. När jag satt upp så gick han två steg, sedan tvärstannade han. Jag kände hur han spände upp ryggen, det var ju en sådär känsla. 🙁 Efter några gångers ridning i sadeln accepterar han den i varje fall, jag märker inga tydliga tendenser till att han ogillar den. Däremot när jag lade på Bent-sadeln häromdagen och satt upp, då sade Disto ifrån om den. Han stannade, var spänd och ville inte gärna röra sig i sadeln och det höll i sig under de få minuter jag testade den. Efter att jag hoppat av och sadlat med Ghost-sadeln var han återigen bekväm. Så, det verkar som om Ghost-sadeln är den vi får förlita oss på just nu.

Det här med betsling har också varit svårt, då han är så väldigt känslig i munnen. Just nu har jag ett rakt bett med lösa ringar, och det funkar hyfsat, beroende på hur följsam jag är med mina händer. Han får ha det bettet tills vidare, tills han i så fall visar att det inte är godkänt.

Under Bent-kursen vet jag att det första passet kommer ägnas åt träning från marken, och det är något jag tycker är svårt. Distinguido är 154 cm hög, jag är max 160 cm lång – inte lätt att hålla händerna ovanför hästens manke/rygg då när man går från marken. I alla fall, någon gång måste man ta tjuren vid hornen, och jag vet att jag i alla fall kommer vara tvungen att träna ett pass från marken, så jag har ställt in mig på det.

Igår blev första passet på flera månader som jag tränade från marken och jag började för enkelhetens skull att gå på Distos insida. Just den biten känns okej, den är inte perfekt, men det är lättare att vara på insidan än yttersidan. Ganska snart växlade jag därför över till Distos yttersida och lade följaktligen spöet ner på hans insida för att ha som min innerskänkel. Hans mankhöjd gör det svårt, men det är åtminstone smidigare att ha en väldigt känslig häst för denna övning. 🙂 (Titan var för mig mycket svår att träna från utsidan eftersom han var 151 cm hög och väldigt bred, så jag nådde inte alls särskilt bra på honom. Dessutom var han inte överdrivet känslig för hjälperna.) Erik fick sedan tala om vad jag skulle göra och så fick han säga när det blev rätt, eftersom jag inte såg något alls precis. Knappt jag såg vart vi var på väg och inte kunde jag heller se vad Disto gjorde eller inte gjorde. Från yttersidan tycker jag det är svårast med öppnahjälpen, och då framförallt inner skänkel från spöet.

Jag växlade mellan att hålla tyglarna i två händer, eller enbart i ytterhanden. När jag höll tyglarna i två händer, och därmed både spö och tygel i innerhanden, blev det svårt att hålla koll på vad jag gjorde med spöet. Det hände lätt att spöet gled för långt bak, bort i flanken på Disto så jag försökte hålla mig till att ha tyglarna i ytterhanden och spöet i innerhanden i skänkelläget, spetsen pekandes rakt ner mot marken.

Mina korta ben och Distos långa ben, samt långa kliv, utgjorde ytterligare en svårighet. Jag fick försöka be honom att inte skritta så fort, så jag hann med, samtidigt som jag skulle hålla koll på hur långa tyglarna var, justera dem och se till att ha spöet i rätt läge. Ovanpå det skulle jag se till att vi höll oss i rätt riktning och sedan kunna använda mina hjälper på rätt sätt.

Pust och stånk! Det är inte lätt att synka sina hjälper samtidigt som man faktiskt ska lära hästen något. När jag var i Danmark fick Bent prova och visa lite med Disto och det var oerhört mycket lättare för Bent som är betydligt längre än vad jag är, samt att han är en expert på att arbeta hästen från marken. 🙂 Jag såg ju hur lätt det kan vara, om man själv är duktig på det hela, och kan föra sin kropp smidigt. 🙂

Att jag har valt att lägga så mycket fokus på Distos ridning är för att jag vill ha en ridhäst, inte en häst jag bara kan jobba från marken. Jag vill behålla hans avslappning hela tiden, och så småningom kunna rida ut på honom. Disto är en väldigt ”het” häst och jag förvånas faktiskt över mig själv att jag inte blir så nervös på honom som jag trodde att jag skulle bli. På ridskolan föredrog jag hästar som var ”lagom”, varken loja eller heta. Några av de mest hemska ridupplevelser jag haft har varit på heta hästar, som känts okontrollerbara och ostoppbara.

När vi promenerar ute ligger Disto på och vill springa! Han blir alldeles yrslig av stora, öppna fält och har bara springa i huvudet, utan att vara nervös. Turligt nog har hästarna stora fält i delar av hagen, så kan kan busa av sig där. 🙂

Jag ser förstås fördelar i att arbeta hästen från marken, men när man är så kort som jag blir det ändå så svårt, det är mycket lättare från hästens rygg tycker jag. På ryggen har jag känslan från hästen i min sits, från marken måste jag i varje fall än så länge titta hur det ser ut.

De kommande dagarna hemma tänker jag fortsätta att träna från marken – huvudsakligen, för att förhoppningsvis få ett pass där vi kan ta lite mer undervisning, än bara hitta styrningen…

Högkänslig häst

Högkänslig häst

Jag följer den debatt som nu ofta är rådande på nätet gällande hästar och välfärd. Definitionen av välfärd är kanske olika beroende på vem man frågar, men för mig handlar det om att försöka ge hästen ett liv som innebär så lite stress som möjligt för den.

Hur det än är så har hästen inte själv valt att vara med oss, utan det är vi som har valt att vara med hästen och den funderingen tycker jag är intressant. När vi hanterar hästar är många saker så självklara för en del saker medan andra människor resonerar helt annorlunda. Ta bara detta allra enklaste som att ta hästen från hagen till stallet/ridbanan eller vad det nu kan handla om. Hur många kan ha sin häst lös mellan de två platserna och att hästen ändå följer med en? De flesta är nog i behov av grimma och grimskaft, tror jag, och jag är en av dem. Så, då är vi där, att vi måste ha något som fysiskt binder hästen till oss för att den ska stanna kvar hos oss. Fick hästen själv välja skulle den lämna oss redan där.

Av en händelse upptäckte jag för några år sedan att jag kunde löslongera Gloria på ridbanan och att hon ändå höll sig runt omkring mig. Jag hade inte tränat på det specifikt, men med min koordination av hjälper och rörelsemönster samt det tryck jag utövade/inte utövade på henne, så höll hon sig kvar på en volt runt omkring mig. Senare har jag kunnat göra sak även med Distinguido och Gibson, också utan att direkt träna på det, utan det har kommit på grund av olika orsaker. Gibson är en häst som gärna håller sig tätt intill en, och han är nyfiken på människor. Disto är det inte samma sak, då han i grunden är väldigt nervös och skygg av sig.

De allra senaste dagarna när jag lett hästarna till och från ridbanan har jag aktivt försökt att få behålla deras fokus så att jag inte behöver dra i grimskaftet för att få dem till mig. Jag är mer närvarande i nuet, där jag är, och uppmärksam på vad hästen gör, samt kallar på den innan repet sträcks. Det är intressant vilken skillnad detta gör och hur hästen svarar. Jag ska försöka fortsätta med detta, och försöka känna av hästen mer i denna situation. Hästen är ju ingen sak, utan en individ, och vilken annan individ uppskattar att bli dragen i? Om vi kan vara mer öppna för vilken individ det är vi har att göra med, och intressera oss för den individen som en vän, tror jag att vi kan få ett större utbyte av varandra.

När jag har talat med Bent om hur känslig Distinguido är, och vilken skillnad jag upplever i hans respons på mig jämfört med Titan, så har Bent menat på att man gör saker fysiskt med sin kropp och dessa små signaler uppfattar hästen. Idag funderade jag på det när jag red Disto, och jag tänkte att jag skulle prova hur känslig Disto verkligen är. Jag upplever det ofta som att Disto läser av mina tankar och idag fick jag verkligen en upplevelse av att han faktiskt gör det.

Jag red runt på ridbanan i trav, red lite skolor, ganska lugnt och avslappnat tempo. Jag funderade på att det inte var något värst vidare läge att galoppera eftersom det blåste och dragkedjan i min jacka var trasig så den skulle nog stå ut bakom mig som ett tält. Distinguido är ju väldigt känslig av sig, och jag ville inte försätta honom i en situation där han blev rädd, så galopp kändes inte som ett helt bra val idag. Direkt när jag tänkte på galopp, så kände jag hur Disto föreslog galopp. Eftersom jag inte hade tänkt att galoppera, så kan jag inte annat än säga att han måste ha uppfattat mina tankar! Eftersom han ändå verkade tycka att galopp vore en helt okej grej idag, så lät jag honom galoppera och han fattade rätt galopp av sig själv. Han blev heller inte rädd för min flaxande jacka. 🙂

Det här med perception är väldigt intressant, och jag tror att Disto med sitt väldigt känsliga sinne nog skulle kunna klassas som en högkänslig häst, som uppfattar det subtila, som förbigår de flesta. En HSP personlighet är en Highly Sensitive Person, och det skulle jag säga att Disto är. I alla lägen är han en reflektion av mig själv och omgivningens energi, det är något jag behöver tänka på.