Ett liv med hästar

Varför väljer man ett liv med hästar? För oss är det för att vi tycker om våra hästar, de är individer i våra liv, lika mycket som våra katter är. Hästarna är inga hagprydnader i den bemärkelsen att vi har dem för att de är flotta, men de får gärna gå i hagen och ha ett härligt liv, oavsett vad vi väljer att göra med dem. 🙂

När jag tar ut en häst från hagen är det för att jag vill spendera tid med just den hästen. Vad jag väljer att göra, beror på vad jag känner för och även vad jag tror att hästen känner för att göra. Jag försöker alltid få min häst på ett gott humör, och peppa honom (eller henne), få min häst att känna sig stoltare, tryggare, och som att den kan göra vad som helst här i världen. 🙂

Det är faktiskt inte ofta jag rider på min häst, antagligen för att det inte är vad som är viktigast för mig. Visst är det skoj att rida, men det beror på hur jag känner det inför dagen, om jag känner att hästen är med på att jag sitter upp på dess rygg. Distinguido är en häst som nog egentligen föredrar att tränas från marken, då är han minst besvärad. Han är så oerhört känslig för vikthjälper, och jag är inte den skickligaste ryttaren, det vet jag med mig. Roligast brukar vi faktiskt ha om jag jobbar honom från marken.

Gibson är lite feg av sig, så för honom handlar det om att stärka upp hans självförtroende. Han är en häst som gärna står still, men som jag tror mår bra av att röra på sig lite mer. Han är inte så gammal ännu, men vi har börjat att rida honom lite smått, jag har faktiskt mest låtit Erik rida medan jag instruerar från marken. Jag känner att jag har lättare att stötta ifrån marken, än vad Erik har. Gibsons självförtroende stärks ju mer olika saker han får prova på, och han blir också mer framåt och pigg på att själv ta för sig lite mer.

Erik tränar också Galileo lite smått. Galileo är lika vänlig som Distinguido men lite coolare. Han är också en väldigt kärvänlig häst som gärna tar kontakt. Jag tycker att kortet på Erik och Galileo visar tydligt på Gaileos personlighet, han lägger gärna huvudet på ens axel, och söker fysisk närhet. Han står avslappnat när man borstar honom, och njuter verkligen av borstningen.

Mr Pommeroy är oerhört arbetsvillig och motiverad liten kille. Han klurar snabbt ut vad han ska göra, och försöker göra det mer och mer och mer hela tiden, så man får se till att ha lite olika övningar redo för honom, men se upp så han inte blir för överambitiös. Han är liksom Gibson lite nervös av sig, men överkommer snabbt rädslan när man visar att det inte är något farligt.

Det är inte vad vi gör med våra hästar som är det viktigaste, utan att de växer mentalt utav det och att de uppskattar tillvaron med oss. Att bara gå ut och klia hästen i hagen kan vara lika givande som att ta ut och träna med den. När man väljer att träna sin häst tillkommer det att man verkligen är lyhörd för hästens små signaler om vad den tycker om träningen, för att hästen ska växa mentalt med träningen. 🙂

One thought on “Ett liv med hästar

  1. Bra skrivet, håller med dig. Man får så oehört mycket positivt tillbaka från våra underbara hästar om vi verkligen är lyhörda för deras åsikter också o att man hittar ett bra sätt att jobba ihop. Mina kusar är mina allra bästa kompisar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *