Renhet i gångarterna

När vi rider och tränar våra hästar är renhet i gångarterna en viktig parameter. De flesta hästar har av naturen rena gångarter, dvs att skritten är rent fyrtaktig, traven är rent tvåtaktig och galoppen är rent tretaktig (eller fyrtaktig i hög samling/piruetter). För att inte förstöra hästens natur, vill vi när vi rider behålla de rena gångarterna. En dressyrtävling är också en bedömning i att hästen har rena gångarter. Om hästen tappar sina naturliga gångarter och den börjar röra sig artificiellt, har vi gjort något fel. Felet kan vara tillfälligt, eller bestående, beroende på när vi upptäcker det och om vi förstår vad vi gjort för fel. Det är också därför det är så vanskligt att försöka skola hästen i dressyr, utan ett egentligt mål. Om vi tränade på riktiga hinder emellanåt, skulle vi lättare kunna kontrollera effekten av vårt arbete. En hopphäst t ex utsätts ofta för hopphinder och om dressyren inte har fungerat väl, så kommer den inte kunna ta sig runt banor på ett ordentligt sätt, men dressyrhästen utsätts sällan för sådana funktionstester. När en häst börjar röra sig artificiellt och får ett konstlat rörelsemönster, bryter det ner dess kropp. Naturen har skapat hästens kropp för att fungera på ett visst sätt, och kommer hästens kropp i otakt blir det samma sak som att montera ihop delar i en bilmotor fel, motorns delar börjar gå i fel takt och till slut går den sönder. Samma sak med oss människor, om vi börjar lägga oss till med ett onaturligt rörelsemönster får vi snart ont i våra kroppar.

Häromkvällen när jag red Titan filmade Erik mig när jag red Titan. Det var egentligen meningen att Erik skulle rida Titan, men han hade vissa svårigheter med det denna kväll, så vi bytte ryttare. Titan kändes väldigt på pigg och ville gärna springa på framåt i traven. Jag tänkte att jag passar på att utnyttja det och se vad han kan, om jag låter honom trava på.

Jag är instruerad med att när man vill att hästen ska öka tempot, så ska man luta sig framåt. Tittar man i de böcker som Bent har skrivit så finns där också bilder på när han bl a rider Hugin i ökad trav och Bent sitter då lätt framåtlutad.

När jag red Titan och lutade mig lite framåt, föll Titan in i galopp istället. Ville jag att han skulle behålla traven var det effektivast att sitta kvar där jag satt, eller till och med luta mig lite lätt bakåt, men givetvis med längda tyglar/framsträckta händer. Varför det funkade så här, förbryllar mig, men jag har mina teorier om det. Jag tror att när jag lutar mig framåt så lägger jag för mycket vikt på Titans framdel. Han är byggd med en stor och tung framdel. Enda sättet för honom att då orka lyfta sin framdel är att gå över i galopp? Det är bara en teori jag har, men också den känsla jag har när jag sitter på honom. Så snart jag lägger min tyngdpunkt framåt, vill han försöka lyfta upp sin framdel mer.

Eftersom Erik filmade mig passade jag på att ladda upp filmen på Youtube och därefter ljusa upp den samt även ändra den till slow motion. Jag ändrade till 8 x slow motion och tittade därefter noggrant på hur Titan rörde sig i traven. Jag har under så många års tid kämpad med att få Titan taktren i traven, dvs en ren, diagnoalt tvåtaktig trav. Han har oerhört lätt för att sätta ner sitt framben före han sätter ned sitt diagonala bakben, och även lyfta sitt bakben före det diagonala frambenet lyfts. Allt detta visar att hästen tar emot sig med bogarna och även hänger kvar på bogarna.

I övrigt kan man på filmen se att när jag stör Titan i munnen, dvs inte är helt oberoende i handen avhängigt min sits, så blir renheten i traven sämre. Alltid när jag rider Titan lyssnar jag med mina öron på hur rent han rör sig i gångarterna och jag känner också med min sits hur han rör sig. Varje taktfel han gör försöker jag korrigera, få honom bättre. Det allra lättaste att känna och höra är när skritten är ren bam-bam-bam-bam, det hörs samma rytm i gången hela tiden och mina höfter rör sig i jämn rytm framåt-nedåt, uppåt-bakåt. I traven för sig också sittbenen framåt-nedåt, uppåt-bakåt men lite annorlunda, ljudet jag vill höra är bam-luft-bam-luft, inte b-bam-b-bam. I galoppen ska ljudet vara ta-da-dam, ta-da-dam. Titan har korta kotor och inte mycket till svikt i steget så han får per automatik inte något mycket till svävmoment i vare sig trav eller galopp, det gör också att han känns mer stötig, även fast han rör sig rent, än att sitta på en häst med längre kotor och mer svikt.

Det är sällan smickrande att se sig själv på film, och denna kväll var jag inte klädd för det och inte beredd på att rida mer framåt i traven. Det är ändå en god tankeställare att se sig själv rida, se alla fel man gör, och försöka bättra sig i framtiden. 😉

Att rida hästen i “rätt form”

Lite då och då dyker det upp frågor på olika Facebook-grupper om varför hästar rids bakom lod, i rollkur osv. Jag tror verkligen inte att de flesta människor är så illvilliga att de medvetet rider sina hästar i en form som är dålig för dem, utan det är helt enkelt för dålig kunskap om ryttarna om hur och varför man ska rida hästen på ett visst sätt, och inte på ett annat.

Vi matas ständigt med bilder på dressyrryttare och allra oftast går hästarna bakom lod på dessa bilder. Kanske instruerar också ridläraren på ett sådant sätt att denne berömmer när hästen går bakom lod. När vi har matats med tillräckligt många bilder och sett tillräckligt många rida hästarna bakom lod, har det skett en normaliseringsprocess och vi börjar tycka att det ser fint ut och att det är rätt och riktigt så. Bakom lod har blivit normalt och när någon häst faktiskt verkligen går korrekt med nacken som högsta punkt och nosplanet väl framför lod, då blir den istället nerdömd som att hästen går över hand. Det ligger mer bakom förståelsen av “bakom hand” än så, det räcker inte att titta på hästens nosplan. Beroende på hästens huvuds form så är nosplanet i olika lägen när hästen faktiskt går i korrekt form. Det man istället kan titta på är en lodrät linje dragen genom hästens öga och mungipa, den linjen är troligen mer korrekt än att titta på nosplanets linje. För att förstå när en häst går korrekt eller ej, krävs kunskap om biomekanik, en djupare förståelse om vad som ska ske och förutsättningarna för att det ska kunna ske.

Ridkonsten är under ett ständigt upptäckande, vi är inte ensamma i vår tid om att ha olika idéer om hur hästar ska ridas och tränas, utan så här det nog nästintill alltid varit. De äldsta bevarade skrifterna om ridkonst är från Xenophon’s tid. Det har funnits andra skrifter innan dess, Xenophon hänvisar själv till Simons bok, men denna finns tyvärr inte bevarad.

Idag finns det en utmärkt hemsida som berättar om hästens biomekanik. Oavsett vilken ridstil man ägnar sig åt, går biomekaniska fakta inte att bortse från. Denna sida var en av de första som jag läste när jag kom i kontakt med akademisk ridkonst, det var då jag började upptäcka hur stor världen inom ridkonst var. Sidan jag talar om heter Sustainable Dressage. Titta gärna in på den och fördjupa dig i den. 🙂

Skärmavbild 2014-10-21 kl. 13.05.25

Reflektioner från veckan i Hällekis

För tillfället ligger jag mestadels nerbäddad i sängen om dagarna med en riktigt elak influensa som sällskap. 🙁 Jag blev sjuk i söndags, och är i alla fall tacksam över att jag inte blev sjuk för en vecka sedan, för då hade jag missat även detta tillfälle som veckoelev hos Christofer. I våras åkte jag på influensa precis lagom innan vi skulle åka. Transporten och bilen var packad, då jag började känna mig dålig och istället för att vara en vecka i Hällekis så låg jag nerbäddad i sängen en vecka. 🙁 Jag vet hur det brukar vara när jag åker på influensa, det är bara att försöka härda ut så är jag troligen bättre till helgen, eller i början av nästa vecka.

Veckan i Hällekis var riktigt bra! 🙂 Vi var ju inte så många veckoelever där, och jag tycker att det kändes skönt, då får man ordentlig tid att titta på de andra och även när Christofer och Rebecca tränar sina hästar. Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av Rebecca! 😀 Hon rider utan huvudlag och har endast två sticks till hjälp när hon rider Eamonn och hon rider honom då i form, dvs med välvd överlinje. Nu när jag såg dem träna har Eamonn en verkligt fin galopp, mycket bättre än vad den var för några år sedan, så de två har utvecklats bra med tiden. 🙂 När man inte har huvudlag och bett på hästen, inte ens halsring, så kan man inte störa hästen i munnen eller huvudet när man rider, och det tycker jag är eftersträvansvärt. Rider man med huvudlag gäller det att ha en sådan fin hand att man inte stör hästen i munnen eller huvudet, och det är det inte många som har. Man vill lätt korrigera hästen i munnen, fastän det är annat som egentligen felar.

Jag är förstås också imponerad av Christofer när han tränar sina hästar. 🙂 Han tränar dem målmedvetet och det är roligt att få se när han precis har startat en häst, som han nu har gjort med Guzo, för många gånger ser man mest den färdiga produkten. När man inte ser hur någon börjar, är det lätt att bli uppgiven när man själv försöker börja träna med sin häst, när man tycker att det inte går så bra. I början är det svårt för alla, både häst och ryttare ska känna in sig i situationen och hitta sin balans. Guzo är ju ganska ung, så Christofer gör inte så mycket mer än att rida i skritt, trav, galopp och så lite skolor i skritt och trav. Som utrustning hade Christofer en kapson och ett vanligt tränsbett, och Guzo höll på att känna in sig på bettet, han hade inte riktigt kommit underfund med om han skulle vara bekväm med det eller ej. Det är nyttigt att se när unghästar tränas och det kan påminna en själv om att ha tålamod. 🙂

Eftersom det också var ganska få veckoelever där, så var det lätt att hinna med att träna om kvällarna. Distinguido lär sig så väldigt fort, jag är förbluffad över hur lättlärd han är och hur angelägen han är om att göra rätt. Erik filmade måndagen eller tisdagen, det är alltså ett av de första passen då jag tränade själv. Det sista passet på fredagen skiljde sig mycket från detta klipp, men det här är i alla fall ungefär vad vi gör. 🙂

En häst färre på gården

Vi har under en längre tid kämpat med Umerios kliande i man och svans, som vi trodde var svamp. Tyvärr fick vi till slut inse att hans problem var mycket större än vad vi själva först trodde. Efter konsultationer med lite olika människor insåg vi att det troligen rör sig om något eksem-artat, och det är något som vi till sinnet inte orkar med. Vi blev så ledsna när vi insåg hur det mest troligen låg till. 🙁 Vi har under många år kämpat med Titans känslighet för vad han kan äta och hur han mår, och en häst till att oroa sig över orkar vi inte med. 🙁 När vi blev varse om Umerios verkliga problem, kom vi därför överens med Christofer och Rebecca om att köpet skulle gå åter, och det var även så att Umerios uppfödare väldigt gärna ville ha hem honom igen. När vi nu åkte till Hällekis tog vi därför med oss Umerio dit och lämnade honom hos hans uppfödare, hon blev så lycklig av att återse honom. 🙂

Ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig, men jag är övertygad om att Umerio kommer få det allra bäst hos sin uppfödare. 🙂 Här hemma kommer vi rå om Titan och Perla, Distinguido och Gibson. 🙂

Förståelse, lydnad och ork

Under veckan i Hällekis har jag upptäckt hur lätt Distinguido har för sig. Förr, när jag haft med mig Titan, har jag alltid varit orolig för hur mycket han orkar. Han har ofta gått bra de första passen, men det har varit svårt att träna honom själv, för han har liksom inte ork till det. Titan är oftast en “varannandagshäst”, ena dagen går allt jättebra, och nästa dag funkar knappt något. Det är inte alltid från dag till dag, utan det kan gå några dagar mellan träningen och så upptäcker jag att han har en dag då har inte orkar nästan något.
Med Distinguido var jag orolig för att det skulle vara på samma sätt, för jag är så van vid det. Jag var därför lite rädd för att träna honom flera gånger per dag, men faktum är att det inte var några som helst problem för Disto. För varje pass förstod han bara mer och mer och var bättre på hjälperna! Allt var så lätt för Disto. 🙂

När man tränar sin häst behöver den först och främst förstå vad man menar, det gäller att man som tränare är tydlig med vad man vill och förklarar det bra för hästen. Om hästen förstår, så måste den därefter också vara lydig nog för att utföra det människan önskar. Finns även lydnaden på plats, handlar det sedan om ork. I Titans fall har han oftast Förståelsen på plats, men sedan gör bristen på ork att han blir olydig. När han förstår, men inte orkar utföra det jag önskar, blir han oftast istället olydig på hjälperna.

Perla är en häst som inte har så stora förutsättningar fysiskt sett, men mentalt kan hon ta i så att hon storknar, hon gör egentligen mer än vad hon orkar, och blir så gott som aldrig olydig på hjälperna även fastän hon egentligen inte orkar. Naturligtvis märker man på henne när det blir för jobbigt, men hon försöker alltid ändå.

2014-10-11 14.18.20

Som hästtränare gäller det att kunna skilja på när hästen inte förstår, när den är olydig och varför den i så fall är olydig. Med Titan vet jag att han alltsomoftast gör som jag ber honom, men när jag ber om mer än vad han orkar, har han lätt för att bli olydig. Samtidigt är det så att när saker och ting är så jobbiga för honom, undviker han allra helst att göra dem. Han som är byggd med en så stor och tung framdel tycker det är väldigt jobbigt att jobba i samling. Ska man bli bättre på något, så krävs det dock att man tränar på det. Nu tycker jag att Titan är väldigt fin på både sits, tyglar och skänklar 🙂 , men det som är nästa tröskel att kliva över är mer samling och att verkligen kunna bli mycket starkare och orka sätta sig mer på bakdelen. Jag märker att Titans galopp stadigt blir bättre och det är ett gott tecken på att han jobbar på rätt sätt. Fortfarande vill han förstås gärna häva sig runt när volten blir för liten, men ju starkare han är, ju bättre blir galoppen. Just nu försöker jag få honom att vinkla sina bakben mer, att inte bara vinkla korset, utan att även vinkla knäled och hasled mer. För Titans del är det mycket jobb för att uppnå detta, medan jag tror att Disto skulle ha mycket lättare för sig både sett till mentalitet och kroppsbyggnad förstås.

Vad har du för häst hemma, och har du förståelse och lydnad på plats?

 

Hemma efter veckan i Hällekis hos Christofer

Idag var sista lektionen för Christofer i Hällekis. Veckan har gått riktigt fort, och det har varit inspirerande att se både Christofer och Rebecca träna sina hästar. Det var bra jag och två till veckoelever där den här veckan och det kändes bra, då hann man titta på varandra om man ville.

20141010_131643

Christofer undervisar som han själv rider så det går att se vad man får om man jobbar med det han säger åt en att göra. Jag har fått i uppgift att få Disto rundare över ryggen och att kliva på ordentligt framåt så han inte bromsar sig in i samling. Disto gör nu fin sluta i skritt och trav och han kan både kliva på framåt i slutan såväl som att samla sig. Galoppen kan jag också inverka på, Disto fattar fort och vill vara till lags och även få beröm och godis så det är relativt lätt att jobba med honom. 🙂

Jag har också hängt över ryggen på honom och även suttit på honom. Christofer tycker det bara är att fortsätta med inridning en av honom för jobbet från marken gör han fint och han förstår hjälperna bra. 🙂

Rebecca visade en pad som Honza Blàha har tagit fram, en riktigt tunn pad med gel i sitsen. En sådan sade jag till henne att jag vill ha, den blir bra till Disto för att ha något att börja med. Disto har så kort rygg att det blir en utmaning att hitta en sadel som passar honom! Vi har en syntetsadel hemma som vi kan ha för att vänja honom vid, så att han har något lite tyngre på ryggen och man även kan ha stigläder och stigbyglar på. Mycket för Disto kommer att handla om toleransträning eftersom han är en så spänd och nervös häst i grunden.

Jag är glad över att ha en häst som orkar träna flera dagar i rad, både mentalt och fysiskt sett! 🙂

Distinguidos tredje pass för Christofer

Eftersom det inte var några lektioner i måndags tog jag igen mitt tredje pass idag, nu är det bara två pass kvar! Först känns fem pass mycket men när några är genomförda känns det som om de försvunnit i ett nafs.

Christofer började träna sina sina hästar, och berättade lite om sina tankar med vad han försöker uppnå. Han pratade mycket om rundhet över ryggen, och det är viktigt. Jag tänker som så att mina skänklar ska aktivera Titans magmuskler eftersom det då får ryggen att välvas. Man måste våga inverka med skänklarna men vara medveten om vad man vill uppnå och hur det funkar på just den hästen man då sitter på.

Disto tränade jag från marken, så klart. Följsamheten var bättre, han lär sig snabbt och jag var också mer avslappnad idag. Jag fick träna på att Disto kunde göra sluta i longering utan att sakta ner tempot, i både skritt och trav. Som motpol till detta fick jag också ta ner slutan till halt i båda gångarterna. Det som var lättast var det senare. 😉 Christofer framhöll att det är viktigt att få en häst som Disto att inte bli för kort, för det kan han så bra av naturen, och så är det ju. Det funkade faktiskt ändå bra att få honom att hålla samma takt och tempo i slutan, han lär sig fort även om han kan bli lite osäker. Ordet “bra!” och en godis hjälper till väldigt fint, det är ibland bra att hästen är en godisråtta. 😀

Jag fick tänka på vilken position bredvid hästen jag höll för att få mer framåt/nedåt eller uppåt/bakåt, dvs samlande effekt. Position från hästens bog och framåt, eller från hästens bog och bakåt gör skillnad för hästen.

Jag fick försöka få rundhet även i galoppen så att den inte bara blir framåt utan att Disto välver sig över ryggen. Höger galopp gick lättare, i vänster behövde han större volt för att hålla igång galoppen. Med större volt är det också svårare att nå hästen och kunna inverka i skänkelläget. Jag tycker att Disto jobbade fint och fick upp ryggen fint i några språng i alla fall. 🙂

Det blev två pass för Christofer idag, med ungefär lika upplägg. På eftermiddagen tränade jag själv och hjälperna går bättre och bättre. Jag kunde lägga till spöet i skänkelläget och få honom att runda sig kring mig.

Disto lär sig väldigt fort och jag måste vara noga med min tajming. Både i hjälperna, beröm och eftergift. 🙂

20141008_171744

Första dagen i Hällekis

Nu skriver jag förvisso detta inlägg tidigt på onsdag morgon men igår var första träningsdagen för Christofer. Vi anlände i måndags men då var det ännu Honza-kurs, först igår var det dags för undervisning.

Christofer började med att träna sina hästar, Ikaros en kort stund från marken, sedan Guzo uppsuttet och så Ikaros igen fast uppsuttet. Därefter hade jag min lektion med Distinguido.

Hemmavid väljer jag mina dagar när jag tränar häst, med Disto har jag märkt att han så väl speglar mitt mentala tillstånd. När det gäller Titan så tycker jag att han nu med åren mer speglar mig mentalt, men förr om åren handlade det mest om att han skulle använda sin fysiska styrka.

Igår kände jag faktiskt mig inte riktigt upplagd för lektion, jag kände mig ofokuserad, trött och lite ur gäng. Disto kändes därför också mindre med mig än vad han brukar, så han hade lite svårt för att följa mig, med resultat att han gled iväg med ytter bog. Just när man lägger till eller anvisar spöet vid inner skänkel så ska hästen runda sig väl däromkring. Gloria hade jag tränat detta mycket med, men Disto behöver mycket mer desensitivitetsträning. Han behöver lära sig att reagera mindre och istället agera.

Spö på eller mot ytter bak tog Disto väl, det svåra är att våga följa med bogen istället för att distansera sig.

Senare på eftermiddagen tränade jag två pass till där jag jobbade med inner skänkelläge och att ändå få med ytter bog. Jag jobbade med det bara på volt men jag tror att jag idag ska träna även längs långsidan då det är lättare att verkligen ha koll på bogarna. Svårigheten med Disto är att han får så mycket “broms” i sig på volten att det är svårt att få honom att gå framåt, utan han stannar gärna upp en bit ifrån. Hemmavid har jag tränat mer på rakt spår och inte varit så noga med ställningen utan koncentrerat mig på bogarna. Jag minns att jag nog fick traggla en del med Gloria om detta, så det får bli samma träning med Disto.

Till och från är följsamheten bra, det hänger mest på mitt mentala tillstånd, som sagt. Det är svårt att framtvinga en bra känsla i kroppen, men jag försökte i alla fall. På volt kunde han ändå reagera på hjälpen för sluta i skritt och trav och jag kunde även gå på honom lite mer på bakdelen utan att han blev rädd.

Dagens träning med Distinguido

Distinguido är en häst som är väldigt flaxig i personligheten. För den som är bekant med natural horsemanship och Parellis Horsenality (länk svenska här och engelska här och det går att läsa mer på nätet) så tror jag Disto skiftar mellan RBI och LBE. Han är ena stunden rädd och ängslig och “fryser fast”, för att när han slappnar av kunna bli lekfull och busig. 🙂

Idag när jag skulle hämta Disto i hagen var han lite spänd och tillbakadragen. Umerio och Gibson är väldigt närgångna och då skyggar Disto ofta undan när de så att säga kommer i vägen. Disto är väldigt känslig för energinivåer. Om jag har andan högt uppe i halsen och är lite nervös (för att inte kunna hämta honom t ex) så speglar han det direkt. Känner jag mig osäker, blir han osäker.
Jag brukar därför ha med mig några godsaker ut i hagen, för att Disto ska övervinna sin rädsla och våga komma fram och ta en godis, för han är en riktig godisråtta! 😉 När han tar en godis och börjar tugga, blir han genast mindre spänd och det går bra att ta på grimman. Han får beröm mest hela tiden för att han törs och stannar kvar.

När grimman väl är på är det inga problem att gå med honom och då har oftast hans hagkompisar tappat intresset.

Inne på stallgången verkade Disto lite spänd. Han tycker ljudet, kanske även känslan, av piggborsten är obehagligt. Han fick finna sig i att bli borstad, men jag berömde honom och stack till honom godisar lite då och då, så han slappnade av mer och mer.

Ute på ridbanan kändes han lugn och trygg, hans ögon var lugna. Jag började med att be om överträdelse på volten och hålla undan inner bog, jag noterade små skillnader i detaljer och känsla för hur han höll undan bogen. Förståelsen för bakdel in var bra och han kunde röra sig i sluta och piruettvändning. Disto har så långa ben och kort rygg att det inte alltid är lätt att få benen att gå i den riktning jag har tänkt mig. 😉 Idag vet jag inte riktigt hur han bar sig åt, men han rörde sig märkligt i volt i höger varv. Han gjorde något underligt med höger fram, han är så reaktiv på mina hjälper att jag ibland blir konfunderad över vad jag gör som får honom att göra på ett visst sätt. Det ska bli intressant att höra vad Christofer nästa vecka säger om Disto och hur Christofer kan hjälpa mig. Christofer är mycket mer van vid känsliga hästar än vad jag är, och han kan små nyanser med sitt kroppsspråk, så jag tror jag kan få en hel del nyttig hjälp där. 🙂

I longeringen idag funkade sluta i både skritt och trav, även om det ibland blir lite hastiga, abrupta avbrott i traven, så svarade Disto fint. I skritten kan han utan problem gå sidvärtes mot mig, han är så känslig för kroppsspråk och vill gärna vara till lags (och få en godis) så jag vet inte vad mer jag ska säga än att han är en väldigt rörlig häst!

Det sista jag gjorde för dagen var att försöka fota Disto. Det är nästan hopplöst, för han kommer så gärna fram och undrar vad jag gör, därför blir det nästan uteslutande närbilder på honom.
2014-10-03 13.28.11
Efter fotande tänkte jag att jag i alla fall tar fram uppsittningspallen och hänger lite själv på Disto. Givetvis blev han lite spänd och sänkte ryggen, flyttade sig lite bort från pallen. Då klev jag ner och pekade med handen mot hans bakdel och vips så var han på plats igen. Som sagt, smidig häst. 😉

2014-10-03 13.33.38
Sedan gick det faktiskt bra att stå på pallen, hänga över honom och ge honom en godis på andra sidan. Jag tränade så några minuter från varje håll, sedan var dagens träning över. 🙂

 

Träningen med Titan fortsätter

Vädret fortsätter vara lagom varmt och inbjuda till träning med häst om morgonen. 🙂 Titan fick komma ut på ridbanan en stund på morgonen idag för att fortsätta gårdagens träning. Titan är en “varannandagshäst”, ena dagen känns han jättefin och pigg och kan ta i hur mycket som helst, medan nästa dag känns han trött och tung och orkar bara lite. Idag kändes han kanske inte väldigt pigg, utan snarare lite loj, men jag känner att jag måste försöka hitta ett sätt att träna honom de dagarna också.

Efter att ha skrittat fram några minuter i båda varven och friskt tempo framåt, bad jag Titan att samla sig i skritt. Jag fokuserade liksom igår på att få honom lite högre och lättare framtill och försöka få honom att sätta sig mer baktill. När han inte orkar riktigt så börjar han gå på linje med sina bakben. Detta är inte bra, men jag finner det lite svår att balansera riktigt i hur jag ska göra. Om jag låter honom gå för mycket framåt får jag nästan säkert mer skjutkraft. Istället för att han sträcker bakbenen framåt, vill jag få honom att vinkla dem lite mer. Jag får känslan av att Titan är lättare i rumpan än vad han är i bogen, så han behöver kunna komma lite högre framtill tror jag. Det kändes som om han stundvis blev lite högre framtill, och därmed lägre baktill och han böjde mer på lederna i bakdelen, främst hasen vad jag kunde se.

Jag bad Titan samla skritten och även gå upp i travtakt för det. Jag provade med att knacka med spöet högst upp på korset för honom för att få honom att byta takt, att få mer kraft i rörelsen. Det gick ganska fint. När det var svårt flyttade jag spöet till skanken istället och då fick jag ett stånkande till svar och en kraftansträngning upp i travtakt. Titan förstår nog vad jag vill, men jag tror att det mycket handlar om ork just nu. Jag försöker peppa honom så mycket jag kan, och när han anstränger sig får han beröm, vila, godis och mjuka klappningar. 🙂

Takten är inte alltid helt ren, men vi får några bitar i taget. Får jag ren takt, får jag också mer framåt. Får jag mer på stället, tappar jag lite takt. Jag försöker att balansera dessa två mot varandra, behålla takten men bli ännu mer på stället genom peppning och lätt fysisk anvisning med spö och hand.

Jag tror att jag måste vara ihärdig och verkligen peppa Titan till att ta i mer, precis som om han skulle dra stockar i skogen och man “hejar på” hästen där, så får jag “heja på” honom på ridbanan. “Ja, kom igen då, lite till, duktig pojke!”. Det blir några få riktigt bra steg åt gången, däremellan några halvdana. Jag tycker dock inte att han ligger på i hand nu, utan han förstår att det är mer på stället och högre han ska vara. Jag får se upp så att jag inte bromsar honom så mycket att han försöker gå ner med huvudet och hänga på frambenen, utan uppmuntra honom till att till och med gå lite över hand, hellre än för djup. Som sagt, en balansering. 🙂

Efter passet verkade Titan väldigt avslappnad ändå, för så fort han förstod att han inte behövde ta i mer, och jag bad honom om öppna på volt, så hängde han ut snoppen med en gång. Sedan fick han gå i öppna och sträcka inner bak tydligt framåt nedåt och nu fick han också sträcka ut huvud och hals framåt/nedåt.

Avslutningsvis fick han trava på volt, lös runtom mig, lite trav i båda varven. I höger varv vill han gärna galoppera centrerat runt mig men jag måste faktiskt tillstå att den galoppen ändå har blivit bättre med träningen. Vanligtvis kastar han upp huvudet och sänker ryggen. Idag var han rundare över ryggen och hävde sig inte upp lika mycket med huvudet, vad jag kunde se. Han fick avsluta med att visa galopp i höger varv, mycket beröm och sedan gick vi nöjda och belåtna ut från ridbanan. 🙂

2014-10-03 08.18.38