Titan

Hösten har anlänt på riktigt nu, löven har skiftat ordentligt till olika nyanser av gult och rött. Det är för en gång skull behagligt att träna häst, jag tycker att hösten är skönare än våren, för det är mer stabilt väder på hösten liksom. Vårdagar börjar ofta kyliga och så blir de successivt varmare, ibland kommer det snö, och så blir det varmt. Hösten brukar ofta långsamt svalna av. 🙂

När Erik åkt iväg på jobb tog jag ut Titan. Det är ett litet pyssel när man hålls själv med hästarna och i och med att jag nästan alltid flätar Titans man, så tar det ganska lång tid att göra iordning honom.

Jag valde att betsla Titan med den portugisiska unghäststången. Jag tycker inte att Titan blir för djup i formen just nu, så jag tänker att en kortare stång kan funka bra på honom för att få honom att länga ut halsen bättre. Jag tänkte att jag ändå skulle träna Titan från marken, för att se hur jag kan påverka honom därifrån. Efter att ha läst en del i Bents nya bok igår, fick jag lite uppslag om olika toucheringspunkter på hästen. Jag tycker att Titan vinklar sig rätt fint i bäckenet, men jag skulle vilja ha lite mer vinkling i knäled och hasled, så jag använde spöet lite längre ner på honom idag. Jag använde lite olika tekniker, jag ömsom strök med spöet, ömsom knackade, eller lade an det på olika delar av Titans bakbens leder.

Jag lyssnar mycket på takten hur Titan rör sig, jag tittar också på hans framben. Titan har svårt för att samla skritten, han börjar lätt hänga på bogarna där om han blir spänd. När man inte sitter på hästen, kan man heller inte driva den framåt lika lätt, upplever jag. För min del känns det som att drivkraften framåt får jag genom att klämma med den nedre delen av skänkeln så att säga. Jag kan klämma, dutta eller vibrera, olika tekniker beroende på hur det känns. Från marken har jag dock ingen knapp för gasen framåt, mer än just hur mycket jag släpper Titan framåt med min kropp och hand. Naturligtvis kan jag lägga an spöet i skänkelläget, men det är lite svårt att växla mellan skänkelläge och bakbenen, det blir lite hattigt liksom.

Så, från marken tycker jag det är svårare att samla Titan med hänsyn taget till energin framåt. Han förstår mycket väl vad som förväntas av honom, detta med att vinkla korset baktill. Han har däremot svårt att lätta upp från bogarna. Jag behöver få honom att lyfta sina bogar mer, komma och vilja högre med huvud och framdel. När jag inte sitter på honom så minskar jag åtminstone tyngden på hans framben, men jag upplever det som att han inte får så mycket lätthet i frambenen, det har nog med hans fysik att göra. Istället för att frambenen lyfts av bogfriheten och energin bakifrån, så blir det mer utav en mekanisk rörelse och det är inte så lätt att behålla takten alla gånger. En ren skritt, men på hög samlingsnivå, är svår att bibehålla, det blir lätt och gärna oren takt eftersom det är så svårt, antar jag.

När jag bad om samlad trav är det mycket lättare att få lätthet i frambenen tycker jag, så jag tog upp honom i trav och gick bara bredvid precis som om jag ledde honom. Jag såg alltså inte vad han gjorde med sin kropp, utan jag såg bara hans huvud. Titan höll dock jämnt tempo med mig och jag gick inte jättefort, utan ganska normalt promenadtempo, och lite långsammare till och med. Jag är nöjd om Titan håller sig bredvid mig och inte springer på framåt. Om det inte blir mer än trav på stället, så är det ändå bra för honom. Han har svårt att sätta sig baktill och bli lätt framtill, det vet jag. Bara trav, nästan på stället, är bra utav honom. 🙂

Jag tog även upp honom i trav när jag gick baklänges, och provade då att även be honom om lite mer framåt i traven. Om hästen inte har ren travtakt, så upplever man då att hästen liksom tar ett skutt in i riktigt trav, om den dessförinnan har varit på bogarna. Om hästen inte är på bogarna, blir övergången till trav mer framåt, mer flytande, man ser inte vad som händer mer än att hästen rör sig i högre tempo framåt. Vad jag kunde bedöma hade Titan ganska ren travtakt här, så ren han kan åstadkomma, för han kunde gå framåt och sedan även lite tillbaka.

På slutet släppte jag tyglarna och bad Titan att trava på en volt runt mig. Man kan väl kalla det löslongering. 🙂 Jag behöver ingen lina för att få honom att hålla sig på en volt runt mig, han vet vad han ska göra och han känner av mitt tryck och drag gentemot honom. Han travade fint och avslappnat, om än dock med huvudet i en position som man kanske inte tycker är vacker. Han är en framtung häst, och håller sitt huvud på arbetshästars vis, som om han drog något bakom sig. Gloria hade en mycket ädlare och noblare form framtill när jag löslongerade henne, hon fick en annan resning så att säga. Denna naturliga form kan man inte inverka alltför mycket på utan att ställa orimliga krav på hästen. Har man en häst med en naturlig förutsättning för en hög halsföring och stolt utseende, så kommer man mycket lättare kunna få den att longeras i den formen också. Har man en mycket framtung häst, med grov hals, blir det ofta den form hästen kommer uppvisa under longering.

Suttit på Distinguido och Erik fick rida lektion på Titan

För ett par dagar sedan fick Erik rida lektion på Titan. Det är ett sätt för mig att få se Titan på avstånd och även se hur någon annan kan inverka på honom. Erik fick rida samlad skritt på volt och längs långsidorna och känna hur lite han kunde flytta Titans bogar med tyglarna. Erik sade efteråt att det var det bästa (och häftigaste tror jag 🙂 ) ridpasset han haft på Titan. 🙂 Det såg lätt och fint ut och Titan var lugn.

wpid-2014-09-30-08.52.49.jpg.jpeg

Igår satt jag för andra gången på Distinguido. Han är förvånansvärt lugn med det, men tycker nog det känns lite konstigt på ryggen. Han har en väldigt kort rygg och är ganska nätt, båldjupet är inte heller stort, han är knappast för stor till mig. Jag satt och viftade lite med armarna, rörde mig uppe på Disto för att han skulle vänja sig vid rörelser uppe på hans rygg. Han fick lite godis av mig där jag satt, så att han också skulle tycka att det var okej med mig där. Erik tog ett kort på oss, jag ser muppig ut som vanligt, både jag och Erik var fokuserade på Disto så kortet fick bli som det blev. 😉

2014-09-29 11.43.07-1

Erik ledde sedan runt Disto med mig på ryggen. Disto tog det med ro, blev lite fundersam ibland över den nya situationen. Han lyssnade också mycket på mig, tyckte jag det verkade som. När Erik stannade Disto gav jag Disto några godisar, han verkade ganska oberörd. 🙂 Efter några minuter hoppade jag av, fortfarande med Disto lugn och bekväm. 🙂

En pigg och glad häst och en lite spänd och nervös häst

Titan blev första häst till träning idag och han såg riktigt munter ut när jag hämtade honom i hagen. På ridbanan kändes han också ganska framåt och bjöd snart på trav utifrån eget förslag, så jag lät honom jobba vidare i trav. Jag höll endast i bridongtyglarna och var på hans innersida, eftersom det var där jag var när han självmant bjöd på trav. Jag bad honom samla sig lite i traven och han kom faktiskt upp i en bra, hög form och behöll en ren takt i traven. Jag vet att Titan inte orkar mycket ändå, så när han gjort fin trav ett par långsidor i varje varv nöjde jag mig med traven där. Istället bytte jag position och gick framför honom. Jag bad Titan samla sig i skritt och göra en piruettvändning. Jag hade koll på hur hans framben och bakben rörde sig, så att han inte tappade ut något ben. Jag lyfte en del i bettet så att han skulle kunna komma lite högre och kanske därmed lättare få in sina bakben under sig. När det kändes lätt och fint i handen (det gjorde det mest hela tiden idag) bad jag om halt och att han skulle väga lite tillbaka, och så lite framåt igen. Även om han tenderar till att sätta sina bakben lite väl långt bakom sig, så verkar han ha förstått grejen att inte flytta dem. Om han flyttar något ben är det ett framben som han lyfter och eventuellt tar bakåt. Jag tänker att när Titan känns tillräckligt säker på detta och att han även vinklar bäckenet bra för spöet, så kan jag försiktigt prova att lägga emot spöet på hans bakdel samtidigt som jag ber honom väga lite grand tillbaka, bara för att se vilken effekt det får. Han kändes fin idag, Titan. 🙂

Efter träningspasset fick han sparka lite på den gröna bollen, bara för att boosta på hans självförtroende lite och ett lätt sätt för honom att få några godisbitar. Han kändes lugn och tillfreds efter passet. 🙂

 

2014-09-25 14.46.08_2 2014-09-25 14.46.16_2 2014-09-25 14.46.20_2 2014-09-25 14.46.23_2 2014-09-25 14.46.28_2 2014-09-25 14.46.58_2

Disto har nu fått vila några dagar och det märks tydligt vilken skillnad det blir på honom då, jämfört med när jag tränar honom varje dag. Osäkerheten och rädslan kommer med en gång över honom, så han var lite spänd idag när vi skulle hämta honom i hagen. Har man några godbitar med sig brukar det lösa sig ändå, han får något att tugga på och lite mer säker på att människan inte kommer göra något hemskt med honom, just nu i alla fall. 😉

Intagen från hagen satte jag fast honom i stallgången och när han stod där var han väldigt spänd, han andades knappt. Han stod stilla för att han var rädd, inte direkt för att han var lydig, men han fick stå ut med att bli borstad och få hovarna kratsade och bli lite pysslad med. Han blev något mer avslappnad, men inte mycket. Det är otroligt hur så få dagar kan betyda så mycket för honom, men det var tydligt att så var fallet.

Idag tog jag cykelkedjekapsonen på Disto. Jag fick ett infall i att ta den idag, efter att de senaste dagarna ha bläddrat och läst i Bents senast utgivna bok “Academic Art of Riding: A riding method for the ambitious rider“,

academic_art_of_riding_bent_branderup

 

som väl kan sägas vara en ny utgåva av Akademisk Ridkonst och Ridning på Kandar. En trevlig bok med bra text och fina bilder. 🙂 I varje fall. så har Bent mycket bilder på Swan, som är en halvbror till Distinguido, och i boken har han en variant av kapson med cykelkedja på Swan. En kapson med rörlig nosdel är lite mjukare mot hästen, och det kan vara en fördel likväl som en nackdel. Den kan glida runt på hästens nosrygg men samtidigt indikerar det att man som tränare kanske använder lite för mycket kraft i linan. Idag ville jag ha något som var mjukt mot Disto eftersom han verkade så spänd, och som skulle få glida på sned och inte skapa mothåll, om han spjärnade i nacken.

Bent skriver i boken om hur han först tränar hästen på volt, därefter lär den träda in med sitt inner bak mot tyngdpunkten på en liten cirkel, därefter öppna på rakt spår på ridbanan och därefter göra öppnan närmare och närmare långsidan. Tanken med detta är nog att hästen inte lika lätt ska vika sig i halsen, gissar jag på. Om man tränar öppnan längs långsidan kan det lätt hända att hästen klistrar sig fast vid staketet med sina ben och endast viker sig i halsen, vid bogen, när man vill åstadkomma en öppna. När man istället väl har ställningen och böjningen på plats ska det inte vara några problem att skicka hästen lite mer sidvärtes var som helst på ridbanan.

Jag tränade därför på att Disto skulle följa mig på volten, slappna av och sänka sitt huvud och träda in med inner bak på en liten volt, samt därefter öppna på rakt spår. Det kändes ganska okej ändå.

Jag gick sedan över och kollade hur slutahjälpen funkade och den funkade bra både framifrån och på liten volt i skritt. Det jag inte var riktigt nöjd med är att Disto i höger varv tappar höger bak utanför sin kropp. Han känns lite stel i höger bog och nacke.

När Bent lär in slutan så flyttar han hästens huvud och hals närmare staketet/sargen. Om ställning och böjning sitter på plats, så kommer hästens höft automatiskt in i en sluta, och det stämmer. Bent tar till spöet på ytter bak som sista hjälp i slutan, för att ytterligare förtydliga för hästen, om det behövs, medan jag har lagt till spöet på ytter bak som första hjälp. Jag förstår fördelarna och nackdelarna med båda sätten. Fördelen med Bents sätt är att hästen inte byter böjning, men nackdelen kan vara att det blir onödigt svårt att förstå själva slutan, dvs att flytta in bakdelen. Dessutom kan det vara svårt att ta med sig slutan och piruetten i longeringen på det viset, när hästen inte kopplar ihop slutan med en spöhjälp på ytter bak.

Eftersom Disto är hyfsat säker på slutan för spöhjälp på ytter bak, tänkte jag att jag tar till Bents sätt idag. Jag använde därför spöet mot Distos högra bog (även vänstra bog) i longeringen och var noga med att försöka peta ut den lite. Jag riktade även spöet strax bakom armbågen och försökte få bättre ställning i nacken. Tidigare har jag varit lite aktsam för att göra detta, för jag vill inte att Disto ska börja vika sig i halsen. Nu känner jag dock att hans bogar behöver jobbas med mer, han behöver bli lite mjukare och smidigare i sidorna och han är så pass säker på longeringen och kommer till mig om jag ber om det, så jag tänker att jag kan börja jobba med hans innersidor.

När jag kände mig nöjd gick jag över till att träna slutan, långsamt och betänkligt, längs långsidorna. Jag använde spöet mot inner bog och inner hals. Faktum är att jag med en gång fick en bättre placering av inner bak, tämligen omgående. Det blev inte alls lika vingligt som tidigare. Jag var mycket nöjd med effekten det gav!

Dagens lärdom: Var noga med att ha en jämn, mjuk ställning och böjning genom hela hästens kropp och se till att den verkligen går igenom i bogarna. 🙂

Sist idag fick Disto kliva upp lite på lastpallen. Idag klarade han av att stå med alla fyra hovarna på pallen, och stå där en stund medan han fick klapp och beröm och godis! 😀

2014-09-25_Disto1 2014-09-25_Disto2 2014-09-25__Disto3 2014-09-25_Disto4 2014-09-25_Disto5 2014-09-25_Disto6 2014-09-25_Disto7 2014-09-25_Disto8 2014-09-25_Disto9 2014-09-25_Disto91

Att hitta ett par jodhpurboots med ankelrem

Jag har köpt flera par ridskor genom åren, men hittills inte hittat några som jag trivs riktigt bra i. Till att arbeta i har jag ett par Blundstone med stålhätta, men de känns lite klumpiga att rida i. Nu blir det oftast dem jag rider i ändå eftersom jag inte har några andra som jag trivs lika bra i.

Jag tycker inte att jodhpurs med resår i sidorna är så jättesnygga egentligen, då föredrar jag nog dragkedja, men det jag tycker ser mer klassiskt och elegant ut är jodhpurs med ankelremmar. Jag har bara sett sådana på ryttare, aldrig några i butik eller så. Möjligen kan de finnas i vanliga skobutiker, men i så fall funderar jag på hur väl lämpade de är att rida i? När jag har googlat på jodhpurs med ankelrem hittar jag inget i Sverige. Lite grand i utlandet, men när det gäller skor vill jag gärna prova dem i butik, eller ha det enkelt att returnera dem.

Jag hittade en del skojig läsning, egentligen avsett för herrar på Gentlemens Gazette, och de hade åtminstone några länkar till affärer som säljer jodhpurboots med ankelrem, ankle boots. Boots med resår i sidorna verkar kallas Chelsea boots.

Ebay har också lite information om jodhpurs på Jodhpur Boots Buying Guide.

Scarosso har en modell som heter Sofia, som jag tycker ser fin ut. 🙂 En sådan modell på sko skulle jag gärna prova, men de verkar som sagt svårt att hitta i Sverige.

Scarasso Sofia

4 av 5 hästar tränade idag

Miljöträningen med Disto fortsätter, idag tog jag fram en lastpall istället för boll eller presenning. Tanken var att få Disto att kliva upp på pallen. Att nosa på pallen var inga problem, inte heller att krafsa på den med en framhov, men att kliva upp på den med båda framhovarna tog en liten stund. Disto är angelägen om att vara till lags, nyfiken, men samtidigt lite rädd av sig och när han blir rädd blir han liksom blockerad för allt annat. Med godis som motivation är det heller inte så svårt att få Disto att göra det mesta, för han är väldigt matglad, som synes på bilden. 😉
2014-09-18 15.15.53_2
När han klivit upp med båda framhovarna på pallen bad jag honom att ta upp en bakhov åtminstone. När han efter några minuter klivit upp med en bakhov också, så nöjde vi oss för dagen. 🙂 All denna träning med olika saker är för att få Disto tryggare med vad vi utsätter honom för, så att han vänjer sig vid olika redskap och snabbt övervinner sin rädsla för dem.

Med kapsonen på tränade jag på slutan i longeringen. Så länge Disto behåller koncentrationen går det fint och han vill gärna vara till lags. Nu försöker jag dämpa förstärkningen och få det att räcka med berömmande ord, istället för godis varje gång. Jag vill ha honom “lagom” motiverad, så att han inte slår knut på sig själv för att vara till lags och få något gott.
Idag försökte jag även få med hans yttre bog runt lite mer och det gick ganska bra. Han är så långbent och tar så stora kliv att det bara kan vara svårt att hinna med bra själv och få “lagom” stora kliv. I skritt förstår han spöhjälpen på ytter bak bra, han börjar bli ganska säker på den. I trav blir det lite svårare, han är lite osäker på om han ska sakta av till skritt, eller vad han ska göra, så jag försökte efter några steg med rumpan in att få honom att runda sig runtomkring mig igen och kliva in lite mer med inner bak. På detta sätt var det lättare att få honom att förstå att han skulle behålla traven. 🙂
Jag tänkte att jag ju alltid kan prova hur galoppen fungerar och om han kan ta slutahjälpen även där. Jag ska inte säga att det var klockrent, men jag upplevde åtminstone inte att bakdelen for ut på samma sätt som jag tycker att den mer har gjort förut. Jag tror att han inte kommer ha så svårt för att lära sig detta även i galopp.
Disto är ganska lik Gloria i hur lättlärd han är, däremot går han mycket lättare in i spänning än vad hon gjorde. Gloria höll sig för det mesta alltid lugn, hon kunde bli lite frustrerad om hon inte förstod, medan Disto blir nervös då istället.

När Disto var ute i hagen igen fick Gibson komma ut en sväng för att bli borstad och pysslad med. Sedan promenerade Erik runt med honom på ridbanan och tränade på att stanna och gå fram i skritt med Gibson vid sin sida. Erik höll också lite längre avstånd till honom och gick på en volt och tanken var att Gibson skulle söka kontakt och vända huvudet in mot Erik. Gibson är nyfiken av sig och tappar lätt koncentrationen, han är en typisk LBE-häst. För att motivera honom till att vara med oss försöker vi uppmuntra honom, och även förstärka med godis till en början åtminstone, att titta på oss och ta kontakt. Det blev inte så många minuters promenad, allt för att inte trötta ut honom. 🙂

Senare på kvällen tog Erik ut Umerio medan jag tog ut Titan. Jag funderade på hur jag skulle göra med kapson eller bridong och jag kom fram till att Titan är så pass säker på böjningen för sitsen, så jag har inga problem egentligen med den. Däremot behöver jag något att kunna be honom minska tempot för och även som verkar upplyftande på hans huvud, så jag bytte tillbaka till stång och bridong idag. Jag red faktiskt hela passet enbart på bridongen, stångtygeln hängde lös, men det var inget jag tänkte på direkt.
Jag började med att gå lite från marken, lite öppna och sluta och piruettvändningar. Jag iakttog hur Titan rörde sig i piruettvändningarna och i höger varv kliver han liksom mer åt sidan med höger bog, än uppåt och åt sidan. Han saknar lyftet i högerbogen. I vänster varv är det inga problem att ta sig runt, det är förstås svårt att se hur mycket lyft han får i höger bog, jag misstänker att det inte är så stort, men han kliver runt med det benet. Följden blir att piruettvändning åt vänster blir mycket bättre än piruettvändning åt höger där det känns som om han dyker framåt/neråt. Det känns som att det snarare är bogarna nu, än bakbenen, som är bekymret.
Jag konstaterade uppsuttet att Titan är väldigt lätt och fin för tyglarna mot bogarna, min sits och mina skänklar. Jag behöver inte göra mycket för att flytta hans bogar. Det enda som stör mig är som sagt att han ändock går framåt/nedåt på bogarna. Jag bad honom om att samla skritten på volt och även raka spår, öppna och sluta är inga problem, ej heller diagonalslutan. Piruetterna blir inte bättre än hur mycket han hänger på sina bogar tyvärr och hur pass förmögen han är till att ta korta, samlade steg. När hästen ska samla sig måste den korta av påskjutet baktill, och den kan inte kliva hur mycket inunder sig som helst heller utan inklivet undertill måste motsvara en sättning baktill för att frambenen inte ska börja luta inunder hästen. Det blev ganska mycket träning i samlad skritt, med avkortat påskjut och lite kortare kliv i allmänhet. Det som är svårt är att hålla samma takt i skritt men mycket mer på stället, utan att börja hänga på bogarna och det är här jag tycker tränsbettet gör sitt. Med tränsbettet kan jag lyfta upp honom lite mer och jag känner tydligare hur eftergiven han är i munnen. Jag får balansera mellan att kliva så lite framåt det går, men utan att tappa takten. Blir det för korta steg framåt, kortare än vad Titan klarar av, så blir han oren i skritten och får in någon slags tölt-takt, det känns genom att ryggen slutar svinga.
Jag provade att gå upp i så samlad trav jag kunde från samlad skritt, och sedan försöka samla traven ytterligare och gå ner till samlad skritt. Titan fick vila mellan varven genom att röra sig i fri skritt.
Det sista jag gjorde innan jag hoppade av var att ta upp samlad skritt igen och sedan försöka göra en samlad halt, där Titan kunde ställa upp sig någorlunda jämnt med sina hovar. Det blev hyfsat, bakhovarna kom bredvid varandra i alla fall. 🙂
2014-09-18 19.58.59_2

Stång och kapson på Titan

För en gångs skull beslöt jag mig gör att prova att rida Titan på stång och kapson idag. Vanligen rider jag honom på stång och bridong för att jag tycker att det känns bäst så. Med bridongen kan jag rida som på vanligt tränsbett och jag får en god känsla av det, med en kapson hänger han sig ofta på i handen. Jag vet inte varför det är så, men det är lika nästintill varje gång. När hästen hänger sig på i handen, skjuter den på bak, den gör sig stel i lederna baktill. Istället för komprimering i bakkärran sträcks lederna ut.

Idag försökte jag att inverka i stången när jag dessförinnan tagit i kapsonen men fått motstånd. Jag provade också att driva honom lite framåt därefter, men vara noga med att då vara lätt på handen. Det var inte helt lätt, men jag ska ge det några försök. Det jag vill åt med kapsonen är ställningen i nacken. Å andra sidan känner jag mig väl i och för sig ganska säker på att Titan lyssnar på sitsen väl, så kanske ska jag prova att rida honom på blank stång några gånger? Jag kommer då använda den portugisiska unghäststången eftersom den har lite kortare skänklar.

image

Som vanligt var det höger bog som hänger ner på Titan. Vänster bak kändes okej. När jag red piruettvändning i höger varv känns höger bog tung, det är svårt att ta sig runt. I vänster varv gick det lättare och där fick jag med höger bog bra utan att bakbenen föll ut. Det är alltså just i höger varv som höger bog känns tung.

Över lag kändes Titan smidig, men lite trött och tung, men ändå arbetsvillig. 🙂 Han kan inte rå för hur han är skapt, lilla vännen.

Snart dags att åka till Hällekis igen

Tiden går ganska fort ändå, det var inte länge sedan det var Bent-kurs på Johannesberg utanför Stockholm och snart är det dags för mig att åka till Hällekis med en häst. Denna gång blir det Distinguido som får följa med, det är bra för honom att få lite träning i att vara borta hemifrån och jag känner att det är honom jag behöver med hjälp med. Titan känner jag ganska väl vid det här laget och jag tycker han lyssnar fint på mina hjälper. Distinguido är så klart mer fladdrig eftersom han är ovan vid att bli tränad.

Om det är fint väder när vi är där, hoppas jag också på att vi kan ta lite promenader, naturen är väldigt vacker kring Kinnekulle! 🙂

2014-09-17 11.15.44_2

Nytt övningsobjekt idag

Eftersom Distinguido nu verkar så pass självsäker med bollen, köpte Erik och jag igår en presenning att träna med. Jag började med att stryka med presenningen på Disto, och till en början tyckte han det var otäckt och “frös fast”. Efter några minuter började spänningarna släppa och han tittade på det farliga föremålet. Så småningom kunde jag veckla ut presenningen och han kunde avslappnat promenera runt med presenningen hängandes över ryggen. Han gäspade till och med och såg inte särdeles bekymrad ut.

Det jag kan tänka mig som får Disto att reagera kraftigare med rädsla är om presenningen glider av honom. Så länge den ligger på plats är det nog inga problem, men om det börjar glida tror jag att han skulle kunna bli rädd och springa åt sidan. Just detta om något kommer på glid, vill jag att han ska kunna känna sig trygg med, för det blir ju samma sak om någon sitter på hans rygg och kommer i obalans och håller på att glida av. Vad händer då? Jag vill känna mig säker på att hästen tar det lugnt och hellre stannar då, än springer iväg. Det är något jag får klura på och som jag skulle vilja prata med Christofer och Rebecca om, för de har större erfarenheter av hästar som Disto än vad jag har.

Efter att Disto kunde promenera runt med presenningen tog jag av den och vecklade ut den helt på marken istället. Tanken var att Disto skulle kliva på och över presenningen. I början var han som vanligt väldigt skeptiskt och “fnorkade” med nosen åt den, men jag uppmuntrade honom och det tog inte många minuter förrän han kunde stå på presenningen. Han har en blandning av nyfikenhet och “will to please” samtidigt som han är rädd, så även fast det går fort framåt är det inte säkert att han är helt trygg och bekväm i situationen utan han kanske gör det för att han är nyfiken och vill vara till lags men att han egentligen är lite rädd och beredd på att fly.

2014-09-17 10.55.46_2

 

Som synes ganska oberörd. 😉

När han ändå visat sig från sin modiga sida så bytte jag till kapson på honom och så provade vi mer akademisk träning. Disto är väldigt rörlig, snabbtänkt, men ligger nära till hands att bli spänd, så att få honom att göra “lagom” mycket är svårare än att få honom att göra för mycket. Han vill gärna gå i sluta så det är nästan svårare att få honom att röra sig bort från mig. Han vill också gärna gå mycket sidvärtes i slutan och gärna komma till mig, så det är en balansgång att få honom att hålla fram inner höft och behålla lagom avstånd till mig eller komma närmare om jag ber honom om det. Jag jobbar därför på att försöka få honom att hitta lagom, för jag vill inte att han ska bli osäker på mina hjälper, men förstå att jag kan kombinera dem. Sedan hänger mycket på att jag ska andas, vara avslappnad och lugn; om jag har rätt rytm i min kropp, får han lättare samma rytm i sin kropp.

Disto kändes ganska självsäker i slutahjälpen och jag försökte även få honom att ta med sig ytter bog in mot mig mer. I vänster varv går han gärna kvar med bogen på volten, medan i höger varv kommer han gärna in mot mig på en gång. Han har lättare för sluta i vänster varv, så det är nog därför han hellre kommer i diagnalsluta i höger varv, tror jag.

Han känns väldigt uppmärksam på mig och mina hjälper, dessutom är han så matglad att han nästan gör vad som helst för en godisbit. 😉

2014-09-17 11.16.02_2

 

Att hitta slutan i longeringen

Idag blev det inga hästar tränade då jag följde med Erik på hans jobb idag och väl hemma fick jag huvudvärk så jag var utslagen resten av kvällen. 🙁

Igår däremot tränade vi! Först en stund med bollen och jag insåg då att Disto nu vet vad han ska göra med bollen och verkar vilka ha nya utmaningar. Att träna med konstiga saker vänjer hästen vid att mänskligt gjorda ting inte är farliga, man avdramatiserar fler och fler saker. Från början var Disto skeptisk både mot bollen och spöet, men nu får vi som sagt ta fram nya saker att träna med. 🙂

I övrigt fortsatte vi med arbetet med slutan. Disto lyssnar bra, jag måste bara vara uppmärksam med de små signaler han sänder ut och vara noggrann med hur jag använder mitt eget kroppsspråk. Små nyanser gör skillnad för Disto och det gäller för mig att tänka på det.
Sluta på volt och även piruettvändningar är snart inga problem. Jag kunde länga ut linan och ändå få Disto att ta med sig bakdelen in på volten, så att till slut kunde jag longera honom i skritt och trav och ändå få med bakdelen in. 🙂

image

Lite senare på kvällen tränade Erik med Umerio medan jag tränade Titan. Erik tränade på slutan och piruettvändning och det gick fint, sade han. 🙂 Umerio är lite osäkert lagd av sig och Erik kan också vara det, men genom att vara vänlig och tydlig och slösa med berömmet blir Umerio lite mer säker. 🙂

Jag tränade Titan från marken, både från hans insida och yttersida. Titan hade lite svårt för att gå upp i samling från skritt så jag jobbade med samlingen i trav istället. 🙂 Titan kändes väldigt lyhörd och fin och avslappnad i traven, jag behövde inte hålla mycket i tyglarna utan han höll jämna steg med mig ändå. Det är förstås svårt att jobba honom från marken pga att han är drygt 150 cm hög och därtill väldigt bred och jag är bara 160 cm lång. Jag ska ändå ge detta jobb lite tid och se vart vi kan komma härifrån. 🙂

image

Att fota hästar

Är det något som jag saknar till vardags så är det någon som kan fota hästarna och mig., framför allt skulle det vara roligt att ha fina kort på hästarna. Lite varstans på internet ser jag folk som verkligen har så vackra kort på hästarna, men när Erik och jag tar kort blir det inte fullt lika proffsiga bilder. 😉 Det skulle vara trevligt med bilder i bra ljus på hästarna i hagen, helst när de rör på sig lite och “showar loss”.

Christofer och Rebecca har en kompis som heter Zandra Ahl Olausson och hon tar jättefina kort! 🙂 Tyvärr bor hon långt bort så att anlita henne för våra hobbyhästar blir nog lite dyrt, men det skulle vara roligt att se vad en mer erfaren djurfotograf kunde göra. 🙂

Erik och jag har förvisso en hyfsad kamera som vi köpte för en tid sedan, men jag gissar på att vårt objektiv inte är det bästa, och säkert skulle vi behöva lära oss kamerans funktioner mycket bättre så vi kunde utnyttja dem. Skärpedjup är väl en sak som man skulle kunna lära sig mer om så att man får rätt del av fotot i fokus, det gör ganska mycket har jag sett.

Tills vidare får vi väl nöja oss med våra egna fototekniska kunskaper och bilderna blir därefter. Någon gång kanske man stöter på någon som har lite mer kunskaper än oss i fotografering och vi får väl se om det kan bli något av det då. 🙂