Sluta på volt

Sedan Bent-kursen förra helgen har hästarna (och även jag) haft lite vila från tränandet. Det kändes som om vi behövde lite återhämtningstid, men nu har vi haft det. 🙂

Nu sommartid så här har vi haft några slags mineralkakor från Pavo och gett hästarna. Det är smidigt att inte behöva ge dem hinkar med diverse iblandat för att de ska få sitt mineralbehov tillgodosett, och dessa kakor har hästarna verkligen gillat. Igår var vi lite “lata” och stod utanför hagen och gav hästarna deras kakor. Gibson, Umerio och Disto tycker kakorna är jättegoda, och blir väldigt ivriga att få dem. Så bar det sig inte bättre än att Disto sträckte fram mulen lite för långt och fick sig en ordentlig smäll från eltråden! Han for iväg som ett skott och sedan var han naturligtvis jätterädd och trodde att det var Erik eller jag som gett honom den där stöten. Han frustade och fnös och såg väldigt olycklig ut och när jag försökte närma mig honom ville han inte att jag skulle komma nära, han formligen sprang iväg. Det tog några minuter att övertyga honom om att han inte skulle få en smäll av mig, och det var mycket frustande och fnysande och skepsis till mig, men till slut kom jag fram till honom och kunde åtminstone sträcka fram en kakbit till honom. När han fått några bitar att äta kunde jag närma mig mer och till slut kunde jag stå bredvid honom, men han var inte riktigt säker på mig. Så himla typiskt, stackars liten, det är inte första gången heller som han fått sig en näsbränna av staktet, han är nyfiken av sig och vill gärna komma fram, och så blir det sådär. :(. Nåväl, idag var han också lite tillbakadragen och osäker på huruvida det var tryggt hos oss eller ej, men efter några kakbitar lät han sig övertygas och det gick fint att få på honom grimman.

På ridbanan ville jag sedan att han skulle känna sig trygg och säker med mig, så vi började med lite boll-träning. Jag kopplade loss honom från grimskaftet på en gång och tog fram bollen och Disto var genast med på noterna, han är inte så rädd, även om han är lite osäker över bollens intentioner fortfarande, framförallt när den kommer emot honom. Det kändes som om han efter några minuter faktiskt tröttnade lite på leken, så då tog jag undan bollan och så fick han istället på sig kapsonen. 🙂

Jag tänkte att jag skulle försöka applicera de tips som Bent gav mig i helgen, och det är att använda min egen kropp mycket mer i arbetet med Disto. Jag försökte därför att luta mig framåt när jag ville ha mer underträdelse med inner bak och luta mig lite bakåt för slutan. Disto är väldigt känslig och lättlärd tror jag också faktiskt, bara jag är tydlig nog. Ibland blir han förstås lite upprörd och då tappar han kroppsdelar lite överallt, men när han tar sig samman igen och börjar tänka, så har han inte svårt för sig. Vi fick till lite sluta på volt, början på att ha den med oss i longeringen. Jag höll mig på knappt en spölängds avstånd, lutade mig bakåt (såg nog lite konstigt ut) och touchade med spöet på Distos ytter bak/höft och faktum är att han efter en kort liten stund kopplade vad jag menade och tog med sig ytter bak in. 🙂 Jättefint! 🙂 Det här är bara en början till sluta på volt, men åtminstone förstår han hjälpen för att ta med sig ytter bak och jag kan använda kroppsspråket också. Jag hyser inga tvivel om att han ganska snart, med träning, nog kommer göra sluta på volt i skritt i alla fall. 🙂

 

#ridkonst

Följ min blogg med Bloglovin

Helgens kurs med Bent Branderup

Den senaste helgen tillbringade Erik och jag med Distinguido och Titan på kurs för Bent Branderup på Johannesberg utanför Stockholm. Sammantaget tycker jag att det var en mycket bra och givande kurs, även fastän jag inte hann titta så mycket på de andra ekipagen som jag önskade, eftersom det var en del bestyr med våra egna hästar. Det här var den Bent-kurs då jag varit mest avslappnad och tillfreds med situationen, även om jag aldrig är direkt nöjd med mina insatser så accepterade jag ändå läget som det var. Bents teori var som alltid tänkvärd, det handlar mycket om ens egen inställning till saker och ting. Jag tycker att Bent talar ödmjukt och jag känner det alltid som om han talar direkt till mig, det tror jag de flesta känner som lyssnar på honom. Just det gör att hans ord är lätta att ta till sitt hjärta.

Sedan lång tid tillbaka har jag varit inställd på och haft en plats på kursen. Fram till strax före sommarakademin i Danmark var jag inställd på att ta med mig Gloria, men eftersom Gloria blev såld fick jag raskt ställa om mig till att ta med en annan häst.

Sedan tidigare har jag ju lovat Titan att hans ansträngningar på kurser ska vara över, han har bevisat tillräckligt mycket för mig redan, så efter Glorias avresa blev det lite oväntat hastigt Distinguido som jag skulle ta med mig.

Distinguido har nu haft två års vistelse här hos Erik och mig där han mentalt har fått landa och vänja sig vid livet här, vi har inte ställt några större krav på honom än på alla unghästar vi haft, dvs att kunna leda honom, borsta och kratsa hovarna. Visst har vi tagit ut honom på ridbanan några gånger tidigare, men det har varit ganska sporadiskt jämfört med hur vi brukar träna häst. Det blev därför intensiv träning med Disto nu inför kursen, de första veckorna ägnade jag mig nästan enbart åt att han skulle acceptera beröring och vara avslappnad och inte vara rädd för när jag rör mig runt omkring honom. När det kändes som om den mentala biten började vara bättre, tog jag upp den akademiska träningen, när jag väl kunde lägga till en spöhjälp på honom utan att han blev rädd för spöet. Min främsta tanke med kursen var att Disto mest av allt skulle få miljöträning, och att förväntningarna på honom inte skulle vara så höga.

Sedan kom det sig som så att det blev ett bortfall på en av kursplatserna strax inpå kursen. Det verkade inte finnas någon som ville ha en plats heller när Carina annonserade ut kursplatsen både på mail och på Facebook. Sent i torsdags kväll fick Erik och jag frågan från Carina om vi inte ville ha en extra kursplats, till halva priset. Vi fick ett infall och tackade ja, vi tänkte att vi ju då kan ta med Titan, när vi ändå har möjlighet och det allra mest för Distos skull. Sagt och gjort hade vi då två kursplatser, varav egentligen ingen häst var till fullo tränad inför kursen så som vi ju vanligtvis vill ha det. Jag kände mig inte helt nöjd med det, men accepterade ändå faktum sådana som de var och lovade mig själv att inte förvänta mig mer av hästarna än vad vi tränat på hemmavid.

För en tid sedan köpte vi en billig back-kamera på Jula, jag tror vi gav 600 kr för den, ordinarie pris var 900 kr. Denna back-kamera använder vi som transport-kamera och det funkar rätt bra. Visst flimrar bilden och det är störningar och så, men överlag ser vi hästarna och vad de håller på med, för det priset kan vi stå ut med lite bildstörningar. Vi köpte också för en tid sedan ett hösegel på Hööks, som är så pass stort att båda hästarna utan problem kan äta hö. Seglet rymmer en hel höbal, så vi vattnade igenom en bal och lade in den i seglet.

Tack vare kameran hade vi uppsikt över hur Disto (och Titan) tog vistelsen i transporten. Titan är hela tiden väldigt avslappnad och står lugnt och fint. När Distinguido blev orolig så hade Titan en lugnande inverkan på honom. Titan lyfter inte ett öra när en lastbil kör om, eller när det skramlar och låter, så jag tror vi har honom mycket att tacka för hur Disto tog det hela. I början hade Disto lite svårt för att äta hö, men ju lugnare han blev, ju mer ro fick han att äta. Titan stod och åt mest hela tiden, tills han var nöjd.

När vi kom fram till Johannesberg var det fortfarande hö kvar i seglet, så hungriga var inte hästarna vad det verkade åtminstone.

Titan har ju varit med en gång tidigare på Johannesberg, i mars i år, jag vet inte om han kände igen sig eller hur det var, men han brydde sig inte nämnvärt om att vi var på detta ställe igen. Disto var lite orolig över vart vi hamnat men följde snällt med till de boxar vi ställde in Titan och Disto i. Sedan tog vi ut Disto och Titan en kort stund i ridhuset så de fick se sig omkring, sedan åkte vi själva iväg för att äta en bit mat.

Till skillnad mot förr kände jag mig denna gång inte så hemskt nervös inför kursen. Det hela var ju aningens oplanerat för båda hästarna och jag resonerade som så att det inte var någon mening att ha höga förväntningar utan ta det hela som det blev. Jag visste ju inget om hur Disto skulle reagera på publik, högtalarsystem och att vi samtidigt skulle träna. Titan var inte riktigt i form, så jag hade inga höga förväntningar på vad han skulle orka med heller. Dessutom vet jag ju det att om jag är spänd och nervös, så smittar det av sig på hästarna. Framförallt Disto märker jag stor skillnad på om jag inte andas ordentligt, det gör automatiskt honom mycket mer spänd.

Under det första passet med Disto tycker jag han ändå var förvånansvärt lyhörd. Det är klart att han var lite spänd, men han lyssnade fint ändå. När vi stod och väntade på vår tur vid sidan av inne i ridhuset, och det var ett annat ekipage där inne, gnäggade han en gång åt den andra hästen, tror jag. För att det inte enbart skulle bli lång väntan i att bara stå, passade jag på att be honom om att fokusera på mig. Jag bad honom i stillastående om att flytta rumpan mot mig i sluta och även hålla undan framdelen, åt båda håll. Bara lite grand för att han skulle tänka på vad jag hade för mig, och inte bli okoncentrerad och spänd. Jag tänker som så att för hästens del är det tämligen meningslöst att bara stå och vänta. Människan säger ingenting och vill ingenting, påkallar ingen uppmärksamhet. I vanliga fall gör jag ju något för att påkalla hans uppmärksamhet, och därför tänkte jag att det var bättre att hålla honom sysselsatt än att han skulle bli uttråkad och finna det meningslöst att stå still. Jag försökte att känna av hans sinnestillstånd, snarare än att oroa mig för mitt eget och allt annat runtomkring oss.

disto_bentkurs_2014

När vi så äntrade själva ridområdet tyckte jag mig känna att jag hade med mig Disto även mentalt, även om han tittade så höll han sig vid mig och lyssnade. Träningsmässigt sett gjorde vi inte särskilt mycket mer än det vi gjort hemmavid, dvs lite sluta och lite öppna och följa på volten. Lite longeringsarbete i skritt, trav och lite galopp. Bents kommentarer om det hela var att Disto visade sig bra för att vara på sin första kurs, första gången hemifrån. I longeringen behöver jag slutahjälpen för att kunna fånga upp ytter bak, och det ser jag själv ju med, bara det att vi inte har hunnit dit än. I slutan behöver jag se upp med att inte inner bak kliver utåt åt sidan så att säga, utan att det går rakt fram, och det håller jag med om. Framförallt i höger varv blir det så och höger är det varv som Disto har haft svårast att lära sig slutan i, så jag tror inner bak kommer bli bättre där med träning. Disto behöver kliva fram mer, så det inte blir så mycket sidvärtes. Bent sade också att jag ska undvika att gå i sluta längs väggen, och den känslan har jag också, slutan blir inte bra längs väggen, hästen knäcker lätt av i ytter bog. Bent är väldigt duktig på att se de små detaljerna och det är detaljerna som gör att helheten blir bättre. Jag ska i slutan se till att Disto får lyft i bogarna och att han tar med sig ytter bog runt. Disto är väldigt rörlig, så han kan flytta benen lite hursomhelst, det har jag märkt eftersom han har lätt för att röra sig i vilken takt som helst. När vi har lasttränat har jag sett på filmer att Disto kan backa både i ren travtakt, men även ta steg i pass. Han kan utan problem flytta sig i skritt i travtakt i hagen. Det känns som om det inte finns några fysiska begränsningar för hur han kan röra sig, det är bara en fråga om hur människan ber om att han ska röra sig.

När det gäller öppna och sluta sade Bent åt mig att i öppna ska jag luta mig framåt mot Disto och i sluta luta mig bakåt från honom, så att han lär sig komma mot mig då. Det är något jag tar med mig hem, att fortsätta med nyanserna i kroppsspråket och inte vara så beroende av redskapen. Detta har jag ju märkt när jag jobbar med Disto, det är som att upptäcka en ny del i umgänget med hästar. Om jag själv är fokuserad och använder mitt kroppsspråk på rätt sätt, får det större effekt än vad man kan tro. Så snart man tappar fokus, ork och tron på sig själv, så blir det svårt.

Med Titan har jag alltsomoftast upplevt saker och ting mycket fysiskt. Titan är inte alltid känslig för de små, små signalerna. För att komma till den finstämda biten måste man ta sig upp en bra bit i utbildningen först.

En vän till Erik, som tränat en del hästar och ryttare i natural horsemanship, berättade en gång om att när han tränar hästar, så tänker han sig att han har som ett lasersvärd, som i Star Wars-filmerna, och hur han ser framför sig att han slår med svärdet omkring sig när han vill att hästen ska flytta undan. Det handlar om ens mentala kraft, vilka energifält man har omkring sig och hur man utnyttjar dem. Detta tror jag att man ska ha i minnet när man tränar med hästarna, att tankens kraft är större än vad man kanske tror.

Första passet med Titan tränade jag honom i handwork, från hans yttersida. Det är inte lätt att hålla reda på alla fyra tyglar när man går på hästens yttersida och har tyglarna i den hand som är närmast hästens huvud, och hästen är både bred och hög för människan. Denna gång kändes det ändå som om styrbarheten var lite bättre från marken än sist, även om vi måste träna på det mycket mer. Jag hade lättare att få med mig ytter bog och Titan gick inte så mycket framåt att jag inte hann med. Svårt var det dock att få till rakriktning och samtidigt ha koll på ställning, böjning och vart hästen var på väg och även ha koll på att hästen var lätt på bogarna och sedan kunna ta upp takten till trav. Jag ska nog träna vidare på att träna Titan från marken och försöka se till att kunna ha ett större avstånd till honom för att bättre se vad han gör och vad jag behöver hjälpa till med.

Andra passet uppsuttet på Titan försökte jag med Bents instruktioner få lätthet i Titans bogar, Titan ska inte hänga mot någon tygel. För att hålla fram min yttre axel fick jag använda min ytterhand som tygelhand och innerhand som spöhand. Det ska sägas att det var väldigt ovant och svårt att hålla tyglarna i höger hand och spöet i vänster hand. Jag upplevde att tyglarna var lättare att hålla koll på i höger hand, än vad det var att hålla koll på spöet i vänster hand, och framför allt använda spöet med vänster hand. Detta är något jag behöver fortsätta träna på hemma så att jag kan använda båda händerna till att både föra tyglar och spö med.

Jag fick träna på att var avslappnad i sitsen och skänklarna och endast använda spöet och handen för att samla Titan.

Jag fick med handens, och med det vill säga tygelns, hjälp flytta Titan lite bort från båda tyglarna. För att kontrollera att Titan är lätt på bogarna, för jag tygelhanden lite inåt för att se om Titan lätt följer med sin ytterbog. När jag för tygelhanden utåt ska Titan följa med sin innerbog. När jag flyttar handen och därmed hans bogar behöver det (ska det inte) vara några stora rörelser, utan endast känna av ifall Titan hänger på någon tygel eller håller sig lika lätt mellan båda tyglarna.

Jag måste se till att ha min tyngdpunkt med mig dit jag ska. Här kände jag att på grund av att jag inte ridit så mycket på sistone, har jag tappat en hel del ridkänsla. Saker som vanligtvis sker naturligt, glömde jag bort. När jag gör rätt, gör Titan rätt och på det viset är Titan väldigt bra att lära sig på, för när ryttaren inte gör rätt, så gör Titan inte heller rätt, han följer ryttaren.

Sista passet kändes Titan trött och han hade nog lite träningsvärk tror jag, han skrittade ganska fint fram, men det var jobbigt att gå upp i piaff- och travtakt. Jag känner mig alltid lite orättvis mot honom då jag märker att han är trött. Titan följde ändå fint och var förhållandevis lätt på bogarna. Han var lydig trots att jag kände att han var trött och inte orkade, så för min del försökte jag verkligen hålla passet kort och inte rida längre än att jag kort kollade igenom det jag fått instruktioner om under helgen. Jag kan omöjligen begära mer än vad Titan orkar, det vet jag sedan tidigare att det är lönlöst. När hans energi är slut, så finns det inget mer att hämta. Han kan skritta länge och väl på arbetshästars vis, men både trav- och galopparbete tröttar snabbt ut honom.

titan_bentkurs_2014_sept

Hemma kommer jag fortsätta träna Disto från marken, se till att befästa groundwork ordentligt och därigenom också longeringen. Jag kommer därefter börja med handwork så att jag lättare kan få med mig hjälperna uppsuttet och då tror jag att själva skolningen från ryggen kommer fungera bra. Allt detta är en långsiktig plan förstås.

Med Titan kommer jag också jobba från marken, från hans yttersida. Jag ska försöka se till att han är mitt emellan tyglarna och att jag med lätthet kan föra båda hans bogar. Därefter se vilket samlingsarbete jag kan göra från marken, dvs underlätta för Titan att komma upp i tvåtakt.

Detta tror jag kommer föra både min och hästarnas utbildning framåt. 🙂

Flytt av bloggen

I skrivande stund håller jag på att lägga upp en hemsida och även blogg via wordpress. Jag har i nästan tio års tid haft en blogg på Bloggplatsen, men pga svårigheter med bilder och att skriva inlägg på mobilen bl a, så beslöt jag mig för att skaffa en wordpressblogg. Den är allra lättast att integrera med hemsidan om även hemsidan är byggd m h a wordpress, så därför blev det så.

Länk till den gamla bloggen finns i högerkolumnen här.