Oliksidig häst?

Jag börjar alltid med att utbilda en häst från marken och redan där får jag en känsla av hur hästen känns i kroppen. Alla hästar som jag träffat på har varit oliksidiga från början i större eller mindre utsträckning. Jag märker hur oliksidig hästen är genom vilken känsla jag får från hästens bogar och nacke. I longeringen t ex så känner jag när hästen vill vara rak i ena varvet och böjd i det andra. Jag tittar då på hur hästen verkligen rör sig. Spårar hästen eller sladdar den omkring på volten? Känns det stumt i longerlinan eller mjukt? Ser det ut som att hästens bog liksom smälter in i hästens kropp, eller spjärnar den emot?

Gällande stumma bogar så kan detta ibland märkas genom att hästen i ena varvet behöver hålla betydligt högre tempo i trav i ena varvet jämfört med det andra, i annat fall tappar hästen tvåtakten.

Om bogen är stum i ena varvet brukar hästen också ha svårt att ställa sig i nacken i samma varv och även slutan brukar vara svår att få bra. Man kan se på den övre delen i hästens hals, närmare nacken, att det buktar ut där. Hästen kan vara ovillig att sänka huvudet och sträcka fram nos och panna ordentligt.

När man ber hästen om sluta i detta varv brukar det kunna bli så att hästen viker sig i halsen och går på tvären med kroppen istället, vilket får till följd att den tappar inner bak utanför kroppen och att ytter bak inte kommer in mot tyngdpunkten. Slutans kvalitet blir inte bra; Frågan är om det ens per definition är en sluta?

Sitter man sedan upp på denna häst brukar den gå överböjd i ena varvet och skjuta ut ytterbogen, medan i andra varvet är det svårt att ställa hästen i nacken och få den böjd genom kroppen.

Det jag försöker göra med den här snedheten från marken är att i det varv där hästen har svårt att ställa sig i nacken, se till att den verkligen sträcker ut halsen och får bort utbuktningen högst upp i halsen. Jag försöker att få den att sträcka fram panna och nos och sedan försiktigt försöka få hästen att ställa hästen i nacken. Först och främst rätar jag alltså ut halsen för att få bort spänningar i den, sedan kan jag börja be om ställning i nacken. Hästens utskjutande bog kan jag peta på med spöet, men jag försöker att inte fokusera för mycket på bogen, för gör man det blir resultatet ofta att hästen istället skjuter ut andra bogen och viker sig i halsen.

I det varv där hästen överböjer sig försöker jag också att räta ut hästen, jag undviker att ställa hästen i nacken utan försöker istället att hålla den rakare för att hålla ytter bog på plats. Jag försöker att få med mig ytter bog, den som åker ut, när jag byter varv så att hästen inte viker sig i halsen i det ögonblicket.

Uppsuttet koncentrerar jag mig på samma sak, men här har jag också sitsen att tänka på. I det varv där hästen har svårt att ställa sig i nacken, försöker jag se till att lätta upp min sits på yttersidan så att jag inte trycker ner ytter rygghalva. Jag försöker få fram inner skänkel och verkligen få hästen att runda sig omkring skänkeln. Jag försöker lägga till inner skänkel när hästen har inner bak i luften, så att inner bak tas fram mer. Med handen försöker jag försiktigt få hästen att mjukna i nacken. Jag tittar på hästens inner ganasch och vill se att den liksom försvinner in i halsen. Jag vill se att böjningen genom hästens hals även fortsätter ut genom dess skalle, att pannan är riktad i voltens riktning.

I det varv där hästen överböjer sig ser jag till att verkligen inte använda inner tygel, utan jag håller hästen nästan helt rak, jag kan tänka mig att rida med lite slutatänk, så att hästens ytterbog verkligen hålls på plats. Jag försöker att sitta mitt uppe på hästen, och inte överdriva böjningen genom hästens bål med min sits. Jag ser till att för ytter tygel få med mig ytter bog, att hästen låter få ytterbogen förd av ytter tygel. Jag kan också rida på en fyrkant med mjuka hörn istället för en volt, just för att minska överböjningen.

Jag kontrollerar hur jämn kontakt jag har på tyglarna genom att rida på raka linjer, mittlinjen, kvartslinjen, diagonalen osv. Här märker jag ifall hästen puttar över mig på ena eller andra sidan, vilken tendens hästen har. Även på raka linjer ser jag till att hålla den utskjutande bogen på plats.

Jag brukar nöja mig med att hålla mig till skritt tills jag känner att jag har någorlunda koll på hur jag kan hjälpa hästen att bli jämnare, sedan kan jag lägga till trav och vara lika noggrann i den gångarten.

Oftast brukar problemet med bogen och nacken bli markant bättre på ett fåtal träningspass ifall man verkligen fokuserar på det. 🙂

2016-03-08 21.30.44-1

Varför man inte ska rida hästen på bogarna

Ju mer vikt man lägger på hästens framben, ju större risk är det för att skador uppstår. När vi börjar rida hästen framåt, nedåt, är det också viktigt att vi hela tiden siktar mot att samla hästen, dvs kunna få den att lägga över vikt på sina bakben. Att enbart rida framåt, nedåt, lägger onödig vikt på hästens framben och så småningom får hästen inte längre upp ryggen heller när ligamenten i halsen/ryggen är uttänjda.

När hästen har förstått att vi vill att den ska länga överlinjen, är det viktigt att arbeta sig mot att hästen sätter inunder sig bakbenen mer och börjar lyfta sin framdel.

Innan man lyssnar och tror på ridtekniker som lägger hästen på bogarna bör man förstå hur mikro-sprickor bildas i ben. Länken nedan är på engelska, och förklarar varför det är så skadligt att rida hästen på bogarna, dvs i framvikt.

http://horsetalk.co.nz/2016/01/02/why-working-forehand-horse-killer/#axzz3w5kGXU3i

Genom att lära hästen länga ut överlinjen och sedan med placera dess bakben mer inunder den, får vi också lyft i framdelen. Det är först vi lär oss att länga ut överlinjen, därefter har vi alltjämt med oss den långa överlinjen i allt arbete som bakbenen gör.