Ett litet räkneexmempel

När Erik och jag blev hästägare var vi fullständigt införstådda i att vi var måste skaffa oss en hästtransport. En hästtransport var ett lika viktigt inköp som själva hästen i sig. Utan en hästtransport kunde man ju inte ta sig till träningar när man ville, utan då skulle man vara beroende av någon annan. Det var alltså viktigt att köpa denna transport och eftersom vi inte var särskilt bemedlade så fick det bli en billig transport.

Vår första hästtransport var knappast något lyxåk i sig, det var en gammal Boj Stabilo av 1982 års modell och den köpte vi alltså 2003 då den var 21 år gammal. Om jag minns rätt fick vi betala 12.000 kr för det inte så fashionabla hästsläpet. Denna Boj hade mörk inredning och kedjor bak, en textilmatta med träribbor på lämmen.

Efter några år insåg vi att transporten behövde renoveras ganska ordentligt, och det var inget vi hade vare sig kunskap eller möjlighet till, så vi sålde Bojen och köpte istället ett Tranesläp årsmodell 1993 har jag för mig att det var, ganska många år nyare alltså, men för lite mer pengar, 17.000 kr har jag för mig. 🙂 Vi lät Tranesläpet genomgå en ansiktslyftning, vi köpte färg och målade det vitt invändigt. Efter detta såg det riktigt nytt och fräscht ut! 🙂 Ett bra tips om man vill få hästtransporten att bli mer inbjudande inuti. 🙂

Så småningom stötte vi på ett ytterligare lite nyare Tranesläp, årsmodell 1999 tror jag det var, för ungefär 20.000 kr och så hade vi alltså bytt upp oss ytterligare några årsmodeller.

När vi ägt Perla några år insåg vi att det vore mer praktiskt att ha en transport som fick lasta båda hästarna och då kom det sig att vi köpte den transport vi har nu, en Boj Bravo med sadelkammare, årsmodell 2007.

För oss har det alltid varit nödvändigt att äga en hästtransport, eftersom vi då själva kunnat välja vilka tränare vi velat träna för. Vi har många gånger åkt ordentligt långt för att träna med våra hästar, ett vanligt avstånd är ca 20-25 mil enkel resa för några dagars träning. Även om avståndet bara vore några mil så är det skönt att ha en transport för att kunna ta sig till tränaren, och för oss har det alltid varit självklart att vi tar oss till ett ställe där tränaren befinner sig, än att denne tar sig till oss.

Jag blir nu lite undrande när jag läser på forum där folk söker tränare som åker ut och undervisar enstaka lektioner där man har sin häst. Jag antar att det beror på att man själv inte äger en transport, eller har tränat tillräckligt med sin häst för att kunna åka med den, eller att det finns någon annan bakomliggande orsak till att man inte vill ge sig ut med sin häst.

Man måste inte köpa sig ett lyxåk för 100.000 kr, eller ens 50.000 kr, om det nu hänger på att man inte äger en hästtransport. Man kan nöja sig med en begagnad transport för omkring 10.000 kr om man är beredd på att fixa lite själv med den och inte ha den senaste standarden. Om hästen inte är van att resa, så går det också alltid att träna med den. Jag kan säga som så att jag har spenderat väldigt många tusen kronor på vad som kanske kan anses vara “bortkastade” lektioner för att hästen varit spänd och nervös och jag inte direkt kunnat göra mycket med den under lektionen. Efter en del träning så har detta blivit bättre, och det är sådant man får ha i åtanke. Tänk också så många tävlingsryttare som säkert lagt ut åtskilliga pengar på att åka iväg och tävla och så är hästen jättespänd och nervös och tävlingen ger inte mycket utdelning, om man nu väljer att se det så.

Det där med att åka ut och hålla enstaka lektioner är för mig mycket krångligare och dyrare än om eleven kommer hem till mig, eller om jag blir anlitad för att ge en kurs för flera ekipage på ett ställe. Ska jag sätta mig i bilen bör jag ta upp riktiga kostnader för både timpeng och den faktiska kostnaden för bilen, och det blir tyvärr ganska mycket pengar.

Jag tittade slumpmässigt på den faktiska milkostnaden för en Skoda Octavia http://www.vibilagare.se/test/langtest/langtestrapport-skoda-octavia och den kostar närmare 40 kr/mil inräknat allt. Till det bör man lägga sin egen timpeng på den tid man spenderar i bilen. Låt säga att ens timpeng är 300 kr. Åker man 7 mil enkel resa (alltså totalt 14 mil tur och retur) och det tar en timme att åka enkel resa, så blir tidskostnaden 600 kr (300 kr gånger 2 timmar), bilkostnaden 14×40=560 kr. På bilkostnaden måste man också lägga till utrymme för 25% moms, vilket gör att bilkostnaden blir 700 kr. Till detta tillkommer tiden för lektionen. Är det en lektion blir det alltså 700 kr för bilen, 600 kr för restiden, 300 kr för en lektion, totalt 1600 kr för en lektion. Detta är om man tar betalt för de faktiska kostnaderna samt sitt arvode. 900 kr av dessa (för tre timmars tid) kan man se som möjligt att avräkna lön ifrån, den resterande summan ska hållas i företaget för att täcka bilkostnaderna.

Jag har sett att många som ger lektioner tar alldeles för lite betalt för att åka ut och hålla en lektion på plats, det är sällan det kostar så mycket som exemplet ovan. Väldigt få tar ut den faktiska kostnaden för bilen och restiden plus lektionskostnad. Man tänker inte på hur dyrt det egentligen är att köra med egen bil, och tar i underkant betalt för det. 20 kr/mil är långt ifrån vad det verkligen kostar att köra med en modern bil (och en gammal bil går sönder och ska repareras), och ju fler mil man åker, ju mer går man back på jobbet man gör.

rakneexempel

Säg att man i exemplet ovan räknat med låga 20 kr/mil och ingen ersättning för restiden. Då hade det blivit 280 kr + 300 kr = 580 kr för en lektion, alltså bara en dryg tredjedel av vad man borde ha tagit betalt. I och med att bilen kostar 40 kr/mil, dvs 560 kr i utgifter totalt, får man i slutänden alltså faktiskt bara kvar 20 kr för detta jobb, som man kan betala ut lön på. Man får helt sonika själv betala 280 kr för att man har varit snäll och åkt för billigt.

Moms (25%), arbetsgivaravgifter (ca 32%) och skatt (ca 33%) ska räknas för de resterande 300 kr. Det blir kvar ca 137 kr efter alla avgifter är betalda, men då har jag inte räknat med vad bilen ju egentligen kostar. Man får ju inte 137 kr kvar, utan den lön man egentligen ska räkna på är 20 kr (annars finns inte pengar att betala bilkostnaderna) och från den summan räkna av moms, arbetsgivaravgift och skatt, kvar blir 9 kr.  Skälig ersättning för att spendera 3 timmar hemifrån? Jag tycker inte det.

Jämför detta med att eleven istället kommer hem till en själv, då kan man ta betalt just 300 kr för sin lektion och man har inga andra utgifter (mer än möjligt slitage på ridbana/ridhus etc, men det är minimalt i detta sammanhang). 300 kr för en lektion och av den summan blir det faktiskt knappt 137 kr kvar. 1500% bättre lön om man tar emot en elev hemma! 🙂 Eleven får istället stå för slitagekostnader på sin egen bil och transport och sin egen tidsåtgång.

Så, alla där ute som tycker det är så dyrt att anlita en AR-tränare, eller annan tränare, ha då ovanstående räkneexempel i beaktning, de pengar som man betalar kommer inte tränaren tillhanda rakt ner i fickan, det blir tyvärr inte så mycket kvar i slutänden när alla skatter, avgifter och omkostnader är betalda.

Vill man ha billigare lektioner får man vara beredd att ta sig till tränaren, alternativt samla ihop ett större gäng på en och samma anläggning, så att den fasta kostnaden kan delas på flera. 🙂

Att vara egen företagare är inte lätt, det är så mycket avgifter som ska betalas, och dessa nämnda ovan är långt ifrån alla kostnader i ett företag. Som anställd ser man inte vad ens lön egentligen kostar arbetsgivaren, men som egen företagare blir man smärtsamt medveten om hur kostsamt allt är. 🙁