Vikten av att träna regelbundet

Den här veckan har jag varit utomlands med jobbet och har därför inte kunnat träna Disto och Gibson. Hästar som Disto tenderar att bli mer nervösa när det gått en tid mellan träningspassen och idag märkte jag just detta. Först och främst i hagen när jag ska hämta honom, så märkte jag att han tycker min närvaro är jobbig.

På ridbanan fick jag jobba mycket med att få honom lugn och inte vara spänd och nervös, det var inte läge att rida idag. Vi gjorde en del TRT-övningar, med ljud och beröring, det var väldigt jobbigt tyckte Disto. 😉

Till slut hade han landat så pass mycket att jag kunde be honom om att göra saker i longeringen. Han kunde då trava långsamt med huvudet lågt och vara uppmärksam på mig. Ur det läget kunde jag be honom om några galoppsprång, som var just språng. Tanken är att kunna sätta ihop det här till en serie språng, så att man får galopp.

Disto har lätt för att bli spänd och nervös, så när jag ber honom att vinkla korset och samla sig, är det viktigt att han behåller avslappningen när jag inte ber om anspänning. I det här läget får han idag gå långsamt, även fastän det innebär att det inte blir samling på riktigt. I riktig samling vill jag komprimera energin och kunna släppa den framåt. Det läget vi hade idag var långsam galopp.

Dagar då Disto är lugn när jag hämtar honom i hagen, då kan jag jobba mer med samling och inte bara tänka avslappning och långsamt, för då har jag redan avslappningen på plats. 🙂

Ofta är det så att pass nummer ett, efter en tids uppehåll (dagar), är Disto väldigt spänd. Redan pass nummer två brukar vara mycket bättre, och pass nummer tre och fyra brukar vara ungefär som vanligt igen.

Här är en film från när vi har tränat kontinuerligt. 🙂

Frihetsdressyr

Jag har under många år varit fascinerad av hur Rebecca rider sina hästar inom frihetsdressyr. Jag tycker att hon får till en särskild rundhet på hästarna och att när de kommer upp högre i form så kommer bakbenen mer inunder dem väldigt fint.

För några helger sedan var Erik och jag och tittade på när Therese Granlund höll kurs i frihetsdressyr. Särskilt ett av ekipagen, Maria med sin islandshäst, fascinerade mig mycket, för där såg jag samma resultat som jag sett när Rebecca tränat sina hästar, dvs en högre, mer samlad form utan huvudlag, men ändå med en imponerande rundhet och bakben som trädde in lång under hästen.

Jag har ju tränat några lektioner för Rebecca, men det är många år sedan nu och med andra hästar än Distinguido. Jag minns inte mer än fragment av träningen då. Nu är det ju nästintill omöjligt att få plats hos dem i Hällekis, så jag får istället leta efter andra alternativ.

Jag frågade Maria ifall hon kunde tänka sig att ge mig och Disto några lektioner, och det kunde hon. Igår och idag har jag därför varit och tränat för Maria, och det känns jättebra. 🙂 Jag har liksom inte vetat exakt vad jag ska göra, hur jag ska göra och vad för resultat jag ska uppnå. Jag försökte förklara för Maria de svårigheter jag upplever med Distinguido, så att hon fick en inblick i ungefär vad jag har att brottas med. Om jag stöter på en svårighet, så vill jag lösa problemet, jag letar efter en lösning tills det fungerar. Det här med att hantera spända och nervösa hästar är något jag inte är van vid, och därför innebär det förstås svårigheter för mig. Det är en sak att hantera hästen från marken, men något helt annat att rida dem. Från marken kan man långsamt ändra sin position i förhållande till hästen och man kan snabbt byta position till en mer lämplig. När man rider, så sitter man på hästens rygg och där sitter man tills man hoppar av.

Så länge jag håller mig på marken kan jag få Distinguido att lugna sig, men uppsuttet blir han lätt spänd, det är något jag får jobba med hela tiden. Disto är också väldigt känslig i ryggen, han har ogillat alla bomsadlar jag provat på honom, det enda han känner sig bekväm med är sadlar utan hård bom eller ridpaddar.

Disto blir också lätt distraherad, och jag upplever det väldigt svårt att från ryggen återfå hans koncentration och lugn, från marken är det lättare.

Jag upplever att Disto lär sig väldigt fort och vill göra rätt, så ibland lurar man sig på att tro att han är avslappnad fastän han bara har kommit på rätt svar utan att man verkligen kommer åt hans psyke.

Jag fick hjälp av Maria både från marken, i hur jag ska tänka i några övningar är, men även uppsuttet. Just uppsuttet upplevde jag, som Maria uttryckte det, “magiskt” när polletten väl trillade ner hos Disto och jag kunde få honom att verkligen slappna av med mig på ryggen. Folk gick förbi utanför ridhuset under tiden jag red Disto och det fick honom att höja huvudet och börja bli nervös, men jag lyckades faktiskt riktigt bra med att få honom att stanna upp och ta det lugnt igen.

Eftersom Disto har så lätt för att gå med huvudet högt, så känner jag att jag verkligen behöver fokusera på att han håller sig rund i överlinjen och att han slappnar av. Det var riktigt roligt att uppleva vilken stor skillnad det kan vara. Nu blir det fortsatt att träna, träna och träna. 🙂

Distinguido-2015-12-07

Tränat för Norah Kohle

Sedan många år tillbaka har jag känt till att det finns en tjej som heter Norah Kohle (www.norahkohle.se) och som tränar frihetsdressyr med sina hästar. Det har dock aldrig funnits möjlighet att träna för henne eftersom avståndet mellan oss är så långt, men jag har alltid varit fascinerad av vad hon gör med sina hästar. Det har sett så mjukt ut, tycker jag.

Efter att ha kontaktat Norah och fått möjlighet att komma dit i fredags, så fick jag med kort varsel ledigt från mitt jobb så att jag kunde åka dit. I torsdags förmiddag åkte jag, med pappa som ressällskap och Distinguido i hästtransporten, mot Kungsbacka och Norah. 🙂

Efter en lång resa, och en GPS som lurade in oss på småvägar (som skulle vara en genväg), kom vi till slut fram. Disto var ganska stressad i transporten, han uppskattade att få komma in i en box och ha Norahs häst Conny som sällskap.

2015-11-06 08.23.25

Norah och jag pratade en stund om hästar och träning och lite vad jag gjort tidigare. Jag fick uppfattningen att Norah är en ödmjuk person och som ser hästarna som individer. Jag berättade om min känsla av hästträning, oavsett hur den utövas, så handlar det många gånger om att man inte ger hästen ett val. Det finns oftast en negativ effekt av att inte göra som man blir tillsagd. Hur vet man att hästen vill vara med en och göra det man ber den om? Hur blir det ett umgänge på mer lika villkor? I frihetsdressyr har heller inte hästen alltid ett val. Det går att träna hästar till inlärd hjälplöshet, de kommer inte undan hur de än gör, det finns bara ett rätt, och det är att låta sig domineras av människan.

Igår morse efter att Distinguido fått vilat upp sig under natten, så fick vi träna för Norah. Jag hade bokat in mig på en 3 timmar lång träning, för att få möjlighet att verkligen ha tid att träna med Disto men också kunna prata med Norah och höra hennes tankar om träning medan Disto fick vilostunder. Att få en längre träningssession gör att man får mer tid att repetera, och att man verkligen kan prata om det man gör.

Jag fick visa lite vad vi gjort hemma. Jag har ju bara gjort vad jag trott varit rätt, baserat på den känsla jag fått, och ibland har jag insett att jag gjort misstag. Den känsla jag vill ha i longeringen är att få hästen att hålla sig runt mig på slack lina, att det är spöet/skänkeln som hästen böjer sig runt omkring. Jag berättade om hur jag tränade Gloria och så en dag upptäckte att jag inte behövde ha kapsonen och linan för att longera henne, att jag kunde löslongera henne fastän jag inte medvetet jobbat mot det. Norah tyckte att det jag hade gjort med Disto var fint arbete. 🙂

Norah sade att det är en sak som hon undviker, och det är att använda tryck för att sända hästen bort ifrån en, utan att tryck alltid betyder “kom till mig”. Har man hästen lös i paddocken ska man inte jaga den om man vill kunna få den att komma till sig. Det är ju en ganska intressant detalj, och särskilt då jag tänker på hur Gloria, och även Titan kan longeras. Jag har ju som sagt inte medvetet tänkt att kunna löslongera dem, men effekten av träningen blir ändå att jag kan lyckas göra det.

Jag berättade om att Disto var ganska stressad under den senaste Bent-kursen och att jag hade svårt att få honom att vara närvarande mentalt. 🙁 Jag fick då tips om hur jag kan göra för att be honom att slappna av på nya platser. Dessutom förslaget om att åka iväg till nya platser för att träna på själva momentet att inte vara på hemmaplan. Hemma har jag som regel inte svårt att få Disto uppmärksam på mig, men när vi är iväg så blir han spänd och vill ha kontroll över situationen.

Jag berättade också om Distinguidos högerbog som alltid är ute och flaxar och hur jag än försöker så kan jag inte få den med mig. Disto reagerar så himla snabbt när jag ska korrigera hans bog, att det liksom blir vingligt istället. Så fort jag släpper kontrollen över hans högerbog, så flyter den direkt iväg igen. Norah sade då att jag istället kan vänta på att han placerar bogen rätt, och sedan förstärka/berömma honom för det. Jag fick träna på det hos Norah, och även om det var svårt så upplevde jag att det var mindre frustrerande att hela tiden lägga fokus på den delen jag tappade. Rätt vad det var kom också Distos bog på plats, av sig självt, eller med andra signaler från mig i varje fall.

Jag fick också ha Disto lös på ridbanan för att se vad som hände då när jag släppte honom lös. Disto hade ett favorithörn på Norahs bana, och dit gick han och ställde sig. Jag kunde då gå dit och hämta upp honom lös, men så snart han fick intresse för något annat så gick han iväg från mig. Jag lät honom då vara, så att han en stund fick titta på det som intresserade honom. Sedan fick jag prova att driva på honom från den position där jag stod och sedan försöka hämta upp hans fokus och få honom att komma till mig. Det fungerade faktiskt mycket bättre än jag kunnat tro, men det gäller att kunna läsa av små signaler från hästen. 🙂 Det är också viktigt att ha tålamod och lugn i den situationen, och inte försöka skynda på.

En annan sak som vi har lite problem med, var galoppfattningarna. Disto har en tendens att rusa in i galopp, så Norah föreslog att jag skulle träna in galoppfattningarna och förstärka dem, så att varje galoppsprång blir just en fattning.
Jag tränade på detta vis för en tid sedan, men sedan har jag fått rådet att låta hästen galoppera mer framåt. Nu ska jag ju inte säga att jag har tränat överdrivet mycket på sistone med Disto, men jag har nog i alla fall låtit honom springa mer i traven på senare tid, än hur jag först upp träningen från början. Gloria hade inte så stora och bogfria gångarter så som Disto har, så hennes trav blev aldrig så fartfylld som Distos kan bli. Gloria kom in i galopp ur en mycket lägre trav-hastighet än vad Disto kan uppbringa, så när Gloria galopperade mer framåt var det annorlunda än hur Disto gör det.

Norah sade att när galoppfattningen är bättre befäst, så kan jag be Disto fatta galopp från skritt. Det jag önskar är galopptakt, inte hastighet, vilket också är mer så som jag fick lära mig AR från början. Jag tänker som så att det här tankesättet kan passa mig bättre även när det gäller att galoppera uppsuttet. Jag är nämligen inte den modigaste människan av mig så jag uppskattar om galoppen inte går så fort, utan mer långsamt, åtminstone till att börja med.

Jag tyckte mycket om Norahs lugn och ödmjukhet och att acceptera saker som de är. 🙂 Disto var väldigt lugn och tillfreds, inte utmattad, när träningen var över och han klev på hästtransporten helt utan att vara stressad eller orolig över det. Detta trots en lång resa dagen innan, bara stått på box, och sedan fått vara i paddocken tillsammans med mig.

Jag är glad över att jag på så kort varsel fick möjlighet att träna för henne. Förhoppningsvis kan jag träna för henne igen, framåt vårkanten, när det annalkande vintervädret har begett sig iväg. 🙂