Tidiga morgnar och sena kvällar

Eftersom sommarvärmen har kommit in ordentligt och antalet flugor och bromsar därmed har ökat dramatiskt i mängd, är det inte att tänka på någon hästträning om eftermiddagarna. Istället har jag och Erik börjat gå upp tidigt på morgonen, mellan klockan 4 och 5, för att träna Distinguido. Vi har haft ett litet riduppehåll innan vi började med detta, eftersom det helt enkelt var för varmt och för mycket insekter om eftermiddagarna, innan vi beslöt oss för att ta tidiga morgnar istället, och få rutin på träningen med Disto.

morning_training

De andra hästarna som är yngre, och vi inte tränar varje dag, tränar vi om kvällarna istället, och det gör att det ofta blir ganska sent om kvällarna.

Jag skulle vilja säga att jag fortfarande håller på med grunderna på Disto. Galoppfattningarna är inte riktigt befästa ännu och jag vill inte att han ska ladda in i galopp, utan att han mjukt kan rulla över från trav till galopp. Från början gjorde jag så att jag helt enkelt bad honom att länga på traven mer och mer, samtidigt som jag försökte ge galopptakt från min sits, tills han självmant fattade galopp. Nu ber jag lite mer om galoppfattning, men jag låter honom öka på traven om han behöver det, jag forcerar ingen fattning.

Vi fortsätter jobba med hans högra bog och vänster bak. Vänster bak har blivit riktigt bra nu, höger sluta är inga problem, däremot har nu vänster sluta blivit svårare, antagligen för att jag medvetet har undvikit denna för att inte förvärra hans tendens till att röra sig i vänster sluta. Håhåjaja, det är bara att fortsätta träna alla skolor, oavsett vilka han har svårare för.

Jag rider sidförflyttningar på alla möjliga olika sätt för att jobba med hans bakben och bogar. Jag rider allt ifrån överböjd skänkelvikning till diagonalsluta, allt utifrån vad jag vill jobba med. Jag vill att Disto inte ska ha några svårigheter med att ta vilket ben som helst framför eller bakom den andra sidans ben.

När jag rider mycket sidförflyttningar i skritt, får jag en annan bieffekt av det hela. Disto blir lite osäker på när han egentligen ska trava och han föreslår diverse skolor eller sidförflyttningar istället för att börja trava när jag tänkt mig det. Jag får därför vara extra tydlig med att det är mer framåt jag menar. 🙂 Det är ganska stor skillnad mot tidigare då han haft väldigt mycket nervositet och helst velat trava redan från när jag suttit upp.

Förutom att förflytta oss i sidled tränar vi på alla möjliga ridvägar på ridbanan. Volter, volt tillbaka, snett igenom, vänd genom volt, halvt igenom, serpentinbågar, rida längs medellinjen, kvartslinjen, vänd rätt över ridbanan osv. Jag kollar av att han är fullt styrbar, helt enkelt. Jag märker i dessa ridvägar att höger bog flyter iväg, om det är något jag tappar, det är den som är absolut svårast att ha med sig, men jag försöker då ibland rida aningens höger böjning-tänk för att hålla den bogen lite mer på plats.

Vi har också provat några fler slags sadlar. Vi hade en tjej ute som säljer Schleese/JES och DK saddles. Hon mätte upp Disto och så fick vi prova en sadel, även fast den inte var ändrad för att passa Disto. Sadelläget är kort, och det vet jag ju sedan innan. 43 cm tror jag att hon mätte det till, om jag minns rätt. Sadel vi provade var en DK, som dessutom var luftstoppad. Disto är ju ganska känslig i ryggen som sagt, och den sadeln var han inte så förtjust i. Efter att jag satt mig upp tog han några steg, sedan stannade han igen och jag kände att han blev spänd över ryggen och jag hade på känn att det här kanske inte var riktigt för honom… Hur som red jag några varv i skritt och trav, men jag kände att han var spänd. Vid galoppfattningarna bockade han lite grand, men det tror jag kanske inte syntes så mycket för den som inte brukar se honom. Sadeln i sig var inte riktigt min melodi heller, då den hade väldiga knästöd (knäblock kallar jag det) och en väldigt djup sits. Jag föredrar att ha en sadel som jag kan röra mig mer i och helt klart inte ha några saker som blockerar mina knän. Ekonomiskt sett var det heller inte en sadel för mig, då den kostar 56.000 kr i nypris… :/

Grundidén med Schleese/JES/DK är Saddlefit 4 Life, och det är en bom som är justerbar både i vidd och vinkel, och det gillar jag. Däremot luftstoppning är jag skeptisk emot. Tänker man sig en luftmadrass så ändrar ju den sig efter ens kropp, men vad är skönast att ligga på: En luftmadrass eller en vanlig ullstoppad säng? Ullen dämpar ju dunsarna från ryttaren också, den blir lite fjädrande på ett annorlunda sätt än luft. Nåväl, man får helt enkelt känna efter vad man själv och hästen föredrar. 🙂

Vi har också provat en Freeform-sadel för några veckor sedan. Disto verkade bekväm med den, förutom att den knarrade en hel del och det störde honom förstås, eftersom det aldrig slutade att knarra… Sedan upplevde jag tyvärr att jag satt väldigt högt upp över hästryggen med Freeform, även om sadeln i sig var väldigt skön att rida i! 🙂
Jag hade en Freeform till Titan för många år sedan, men jag sålde den för att min sadel inte hade några paneler, så jag tvingades rida med ett specialschabrak varje gång och med en häst som svettas ganska mycket så blir detta schabrak ofräscht snabbt. Torktiden för det var några dagar, plus att det var omständigt att plocka ur inläggen varje gång, så det blev inte av att jag tvättade det alltför ofta tyvärr. Sadelgjordsstropparna var också fästa ganska långt bak i  sadeln och det gjorde att den drogs fram, då Titan var ganska bukig. Till slut tröttnade jag och sålde den, men det är den absolut skönaste sadel jag någonsin haft! 🙂

Gibson fick också prova Freeformen och han var inte bekymrad av knarrande sadel, så han knatade på i skritt och trav när Erik longerade mig. Gibson verkade trivas bra med sadeln, men det var det där med att sitta högt upp över hästen…

Framöver har jag tänkt att prova Wow-sadel och Maxflex också, så får vi se. Maxflex verkar vara bra sadlar, det enda som bekymrar mig är hur bred kanalen mellan bossorna är. Ett exemplar jag hade hemma för något år sedan var kanske 5-6 cm bred och det är för smalt. Disto verkar inte alls gilla när det är för smalt mellan bossorna, det är en anledning till att han bockar med sadeln. Dessutom verkar han inte gilla styva bommar, hitintills har han bockat med alla bomsadlar vi har provat på honom, till och med DK, även om det var mindre bockningar så visade han ändå vad han gillade den.

Anledningen till att jag letar efter en annan sadel än Bent Branderup by Stübben sadeln är för att jag vill ha en säkrare sadel att rida ut i. BBbS-sadeln har inga säkerhetskrampor och det vill jag ha om jag ska rida ut. Dessutom vill jag ha en sadel att kunna hoppa lite grand i, för det verkar som om Disto gillar att skutta över små hinder. 🙂

Vi får se om vi hittar någon annan sadel som Disto trivs med, och vad det blir för en! 😉

Frihetsdressyr

Jag har under många år varit fascinerad av hur Rebecca rider sina hästar inom frihetsdressyr. Jag tycker att hon får till en särskild rundhet på hästarna och att när de kommer upp högre i form så kommer bakbenen mer inunder dem väldigt fint.

För några helger sedan var Erik och jag och tittade på när Therese Granlund höll kurs i frihetsdressyr. Särskilt ett av ekipagen, Maria med sin islandshäst, fascinerade mig mycket, för där såg jag samma resultat som jag sett när Rebecca tränat sina hästar, dvs en högre, mer samlad form utan huvudlag, men ändå med en imponerande rundhet och bakben som trädde in lång under hästen.

Jag har ju tränat några lektioner för Rebecca, men det är många år sedan nu och med andra hästar än Distinguido. Jag minns inte mer än fragment av träningen då. Nu är det ju nästintill omöjligt att få plats hos dem i Hällekis, så jag får istället leta efter andra alternativ.

Jag frågade Maria ifall hon kunde tänka sig att ge mig och Disto några lektioner, och det kunde hon. Igår och idag har jag därför varit och tränat för Maria, och det känns jättebra. 🙂 Jag har liksom inte vetat exakt vad jag ska göra, hur jag ska göra och vad för resultat jag ska uppnå. Jag försökte förklara för Maria de svårigheter jag upplever med Distinguido, så att hon fick en inblick i ungefär vad jag har att brottas med. Om jag stöter på en svårighet, så vill jag lösa problemet, jag letar efter en lösning tills det fungerar. Det här med att hantera spända och nervösa hästar är något jag inte är van vid, och därför innebär det förstås svårigheter för mig. Det är en sak att hantera hästen från marken, men något helt annat att rida dem. Från marken kan man långsamt ändra sin position i förhållande till hästen och man kan snabbt byta position till en mer lämplig. När man rider, så sitter man på hästens rygg och där sitter man tills man hoppar av.

Så länge jag håller mig på marken kan jag få Distinguido att lugna sig, men uppsuttet blir han lätt spänd, det är något jag får jobba med hela tiden. Disto är också väldigt känslig i ryggen, han har ogillat alla bomsadlar jag provat på honom, det enda han känner sig bekväm med är sadlar utan hård bom eller ridpaddar.

Disto blir också lätt distraherad, och jag upplever det väldigt svårt att från ryggen återfå hans koncentration och lugn, från marken är det lättare.

Jag upplever att Disto lär sig väldigt fort och vill göra rätt, så ibland lurar man sig på att tro att han är avslappnad fastän han bara har kommit på rätt svar utan att man verkligen kommer åt hans psyke.

Jag fick hjälp av Maria både från marken, i hur jag ska tänka i några övningar är, men även uppsuttet. Just uppsuttet upplevde jag, som Maria uttryckte det, “magiskt” när polletten väl trillade ner hos Disto och jag kunde få honom att verkligen slappna av med mig på ryggen. Folk gick förbi utanför ridhuset under tiden jag red Disto och det fick honom att höja huvudet och börja bli nervös, men jag lyckades faktiskt riktigt bra med att få honom att stanna upp och ta det lugnt igen.

Eftersom Disto har så lätt för att gå med huvudet högt, så känner jag att jag verkligen behöver fokusera på att han håller sig rund i överlinjen och att han slappnar av. Det var riktigt roligt att uppleva vilken stor skillnad det kan vara. Nu blir det fortsatt att träna, träna och träna. 🙂

Distinguido-2015-12-07

Hackamore/kapson

Så sakteliga går Distinguidos inridning framåt, vi hastar oss inte genom den. När kan man förresten säga att en häst är inriden? När den går att rida i alla tre gångarter och är styrbar i dem? Riktigt dit har vi inte kommit ännu. 🙂 Jag kan rida Distinguido i skritt och trav och styra honom i de gångarterna, galoppera vill jag nog göra ute på tur först tror jag, för att få mer naturlig framåtbjudning och inte göra det onödigt svårt. När hästen galopperar behöver den ofta ha lite mer fart i början för att hålla balansen och att då börja galoppera på ridbana eller i ridhus där man inte har så många meter innan man måste svänga genom ett hörn gör det svårare. Ute kan man passa på i en liten uppförsbacke t ex och när man har en längre sträcka framför sig. Gärna med lite draghjälp av en annan häst också. 🙂

Jag har under några dagars tid provat olika betslingar på Distinguido. Från början fick han ha grimma på sig, eftersom det inte begränsade hur mycket han kunde gäspa. Han har också fått ha kapson på sig, men jag har saknat att ha bett… Jag upplever det så att en häst ofta hänger sig på kapsonen liksom, och jag är inte bästa vän med den när det gäller att rida med den. Ett bett är så mycket enklare att använda än en kapson, tycker jag.

Idag provade jag dock den kombinerade kapsonen/hackamoret jag har, när vi tog ut Distinguido på förmiddagen. Jag köpte det för flera år sedan till Perla, och tänkte att det kanske kunde passa Distinguido.

Innan jag satt upp kontrollerade jag att Distinguido förstod hackamorets inverkan, dvs att sänka huvudet när jag tog i de tyglarna.

När jag väl satt upp kändes Disto sedan ganska nöjd med huvudlaget inklusive kapson och hackamore. Det var lite pilligt att ha lagom lång längd på kapson- och hackamoretyglar, och jag föredrog att ha tvåhandsfattning på hackamoret ändå.

Styrningen fungerande nöjaktigt, vi har lite problem med att höger bog ibland glider ut, och jag är faktiskt lite ringrostig vad gäller ridningen nu eftersom det var så länge sedan jag red kontinuerligt. Perla var nog den häst jag red senast, men eftersom hon inte är kvar här hemma nu så är det bara Distinguido som jag nu kommer rida på en tid framöver.

Efter att han känt på Disto i skritt och trav, på volter och längs fyrkantspåret och diverse figurer kände jag mig väldigt nöjd, det var inga svårigheter direkt.

Distinguido_kapsonhack

På kvällen tog vi ett pass till, det kändes så fint att jag var nöjd efter ungefär 15 minuters ridning. 🙂

Nu ska jag framöver ägna mig åt att försöka hitta en bättre känsla uppe på Distos rygg, börja känna mer efter hur han rör sig och hur jag sitter med i hans rörelser. Det är väldigt stor skillnad att rida Disto jämfört med Titan som jag annars har haft i alla år, en helt annan rörelse och känsla, på ett positivt sätt. 🙂