Ett litet räkneexmempel

När Erik och jag blev hästägare var vi fullständigt införstådda i att vi var måste skaffa oss en hästtransport. En hästtransport var ett lika viktigt inköp som själva hästen i sig. Utan en hästtransport kunde man ju inte ta sig till träningar när man ville, utan då skulle man vara beroende av någon annan. Det var alltså viktigt att köpa denna transport och eftersom vi inte var särskilt bemedlade så fick det bli en billig transport.

Vår första hästtransport var knappast något lyxåk i sig, det var en gammal Boj Stabilo av 1982 års modell och den köpte vi alltså 2003 då den var 21 år gammal. Om jag minns rätt fick vi betala 12.000 kr för det inte så fashionabla hästsläpet. Denna Boj hade mörk inredning och kedjor bak, en textilmatta med träribbor på lämmen.

Efter några år insåg vi att transporten behövde renoveras ganska ordentligt, och det var inget vi hade vare sig kunskap eller möjlighet till, så vi sålde Bojen och köpte istället ett Tranesläp årsmodell 1993 har jag för mig att det var, ganska många år nyare alltså, men för lite mer pengar, 17.000 kr har jag för mig. 🙂 Vi lät Tranesläpet genomgå en ansiktslyftning, vi köpte färg och målade det vitt invändigt. Efter detta såg det riktigt nytt och fräscht ut! 🙂 Ett bra tips om man vill få hästtransporten att bli mer inbjudande inuti. 🙂

Så småningom stötte vi på ett ytterligare lite nyare Tranesläp, årsmodell 1999 tror jag det var, för ungefär 20.000 kr och så hade vi alltså bytt upp oss ytterligare några årsmodeller.

När vi ägt Perla några år insåg vi att det vore mer praktiskt att ha en transport som fick lasta båda hästarna och då kom det sig att vi köpte den transport vi har nu, en Boj Bravo med sadelkammare, årsmodell 2007.

För oss har det alltid varit nödvändigt att äga en hästtransport, eftersom vi då själva kunnat välja vilka tränare vi velat träna för. Vi har många gånger åkt ordentligt långt för att träna med våra hästar, ett vanligt avstånd är ca 20-25 mil enkel resa för några dagars träning. Även om avståndet bara vore några mil så är det skönt att ha en transport för att kunna ta sig till tränaren, och för oss har det alltid varit självklart att vi tar oss till ett ställe där tränaren befinner sig, än att denne tar sig till oss.

Jag blir nu lite undrande när jag läser på forum där folk söker tränare som åker ut och undervisar enstaka lektioner där man har sin häst. Jag antar att det beror på att man själv inte äger en transport, eller har tränat tillräckligt med sin häst för att kunna åka med den, eller att det finns någon annan bakomliggande orsak till att man inte vill ge sig ut med sin häst.

Man måste inte köpa sig ett lyxåk för 100.000 kr, eller ens 50.000 kr, om det nu hänger på att man inte äger en hästtransport. Man kan nöja sig med en begagnad transport för omkring 10.000 kr om man är beredd på att fixa lite själv med den och inte ha den senaste standarden. Om hästen inte är van att resa, så går det också alltid att träna med den. Jag kan säga som så att jag har spenderat väldigt många tusen kronor på vad som kanske kan anses vara “bortkastade” lektioner för att hästen varit spänd och nervös och jag inte direkt kunnat göra mycket med den under lektionen. Efter en del träning så har detta blivit bättre, och det är sådant man får ha i åtanke. Tänk också så många tävlingsryttare som säkert lagt ut åtskilliga pengar på att åka iväg och tävla och så är hästen jättespänd och nervös och tävlingen ger inte mycket utdelning, om man nu väljer att se det så.

Det där med att åka ut och hålla enstaka lektioner är för mig mycket krångligare och dyrare än om eleven kommer hem till mig, eller om jag blir anlitad för att ge en kurs för flera ekipage på ett ställe. Ska jag sätta mig i bilen bör jag ta upp riktiga kostnader för både timpeng och den faktiska kostnaden för bilen, och det blir tyvärr ganska mycket pengar.

Jag tittade slumpmässigt på den faktiska milkostnaden för en Skoda Octavia http://www.vibilagare.se/test/langtest/langtestrapport-skoda-octavia och den kostar närmare 40 kr/mil inräknat allt. Till det bör man lägga sin egen timpeng på den tid man spenderar i bilen. Låt säga att ens timpeng är 300 kr. Åker man 7 mil enkel resa (alltså totalt 14 mil tur och retur) och det tar en timme att åka enkel resa, så blir tidskostnaden 600 kr (300 kr gånger 2 timmar), bilkostnaden 14×40=560 kr. På bilkostnaden måste man också lägga till utrymme för 25% moms, vilket gör att bilkostnaden blir 700 kr. Till detta tillkommer tiden för lektionen. Är det en lektion blir det alltså 700 kr för bilen, 600 kr för restiden, 300 kr för en lektion, totalt 1600 kr för en lektion. Detta är om man tar betalt för de faktiska kostnaderna samt sitt arvode. 900 kr av dessa (för tre timmars tid) kan man se som möjligt att avräkna lön ifrån, den resterande summan ska hållas i företaget för att täcka bilkostnaderna.

Jag har sett att många som ger lektioner tar alldeles för lite betalt för att åka ut och hålla en lektion på plats, det är sällan det kostar så mycket som exemplet ovan. Väldigt få tar ut den faktiska kostnaden för bilen och restiden plus lektionskostnad. Man tänker inte på hur dyrt det egentligen är att köra med egen bil, och tar i underkant betalt för det. 20 kr/mil är långt ifrån vad det verkligen kostar att köra med en modern bil (och en gammal bil går sönder och ska repareras), och ju fler mil man åker, ju mer går man back på jobbet man gör.

rakneexempel

Säg att man i exemplet ovan räknat med låga 20 kr/mil och ingen ersättning för restiden. Då hade det blivit 280 kr + 300 kr = 580 kr för en lektion, alltså bara en dryg tredjedel av vad man borde ha tagit betalt. I och med att bilen kostar 40 kr/mil, dvs 560 kr i utgifter totalt, får man i slutänden alltså faktiskt bara kvar 20 kr för detta jobb, som man kan betala ut lön på. Man får helt sonika själv betala 280 kr för att man har varit snäll och åkt för billigt.

Moms (25%), arbetsgivaravgifter (ca 32%) och skatt (ca 33%) ska räknas för de resterande 300 kr. Det blir kvar ca 137 kr efter alla avgifter är betalda, men då har jag inte räknat med vad bilen ju egentligen kostar. Man får ju inte 137 kr kvar, utan den lön man egentligen ska räkna på är 20 kr (annars finns inte pengar att betala bilkostnaderna) och från den summan räkna av moms, arbetsgivaravgift och skatt, kvar blir 9 kr.  Skälig ersättning för att spendera 3 timmar hemifrån? Jag tycker inte det.

Jämför detta med att eleven istället kommer hem till en själv, då kan man ta betalt just 300 kr för sin lektion och man har inga andra utgifter (mer än möjligt slitage på ridbana/ridhus etc, men det är minimalt i detta sammanhang). 300 kr för en lektion och av den summan blir det faktiskt knappt 137 kr kvar. 1500% bättre lön om man tar emot en elev hemma! 🙂 Eleven får istället stå för slitagekostnader på sin egen bil och transport och sin egen tidsåtgång.

Så, alla där ute som tycker det är så dyrt att anlita en AR-tränare, eller annan tränare, ha då ovanstående räkneexempel i beaktning, de pengar som man betalar kommer inte tränaren tillhanda rakt ner i fickan, det blir tyvärr inte så mycket kvar i slutänden när alla skatter, avgifter och omkostnader är betalda.

Vill man ha billigare lektioner får man vara beredd att ta sig till tränaren, alternativt samla ihop ett större gäng på en och samma anläggning, så att den fasta kostnaden kan delas på flera. 🙂

Att vara egen företagare är inte lätt, det är så mycket avgifter som ska betalas, och dessa nämnda ovan är långt ifrån alla kostnader i ett företag. Som anställd ser man inte vad ens lön egentligen kostar arbetsgivaren, men som egen företagare blir man smärtsamt medveten om hur kostsamt allt är. 🙁

Att ta sig till och från hästträningar – ett inlägg om lastträning

När Erik och jag köpte Titan var nästa inköp för oss en hästtransport. Att köpa oss en hästtransport ansåg vi nämligen vara nödvändigt för att kunna ta oss till de tränare vi ville träna för.

När hästtransporten var inköpt började nästa utmaning, och det var att lastträna Titan. Titan kom nämligen mycket snart underfund med att det inte var så värst kul att gå in i lådan, och det föranledde att vi fick förkovra oss i konsten att lastträna en häst. 🙂

Titan visade sig vara en individ som inte var rädd, utan bara bestämd i sina åsikter och de bestod i att han inte hade den minsta lust att kliva in i hästtransporten. Han stannade helt sonika utanför och det gick inte med några medel att övertala honom att kliva in i hästtransporten, om ens upp på lämmen. Genom vår då nyfunna vänskap Liv fick vi hjälp med hur vi skulle göra för att ta det mentala kommandot över Titan, hur vi skulle vara smartare än honom.

Knepet bestod i att ta kommandot över Titans hovar, för där Titans hovar befann sig, där befann sig även resten av Titan. Hur många har inte varit med om att hästen “nästan” går in i transporten, det är bara de där bakhovarna som dröjer sig kvar på lämmen, eller till och med den där enstaka bakhoven som dröjer sig kvar så pass mycket att dörren bakom hästen inte går att stänga? Vi har åtminstone varit det. 😉

Sagt och gjort, vi lärde oss att bemästra konsten i att exakt kunna placera Titans hovar, och detta fungerade bra utom när det var skarpt läge. När vi verkligen skulle åka, och inte bara träna, då steg nämligen nervositeten och Titan var då inte alls lika lätt att lasta som när vi bara tränade. 🙁 Han kände av vår nervositet och senare även frustration.

Det gick en tid innan vi även lärde oss bemästra våra känslor inför lastningssituationer, men när vi bättre lärt oss ta kontroll över detta, lärde vi oss att man genom sin energinivå kan påverka hästen.

Titan kunde vara helt lugn, men ändå tjurigt sätta sig på tvären när vi väl skulle åka. Genom att ge honom två alternativ, att som nummer ett gå in i transporten, eller nummer två få det jobbigt genom att tvingas röra på sig, så lärde han sig till slut att det var enklare att kliva in i transporten. 🙂

Efter att vi kommit över denna mentala spärr blev Titan oerhört lättlastad och jag har sedan dess kunnat skicka in honom i transporten. Nu för tiden springer han nästan in i transporten när han får syn på den. Han har öronen framåt och kliver glatt på. Att sedan köra honom har aldrig varit några problem, han står lugnt och stadigt i transporten och har alltid kunnat koppla av där inne. När han kliver ut på det nya stället tittar han sig intresserat omkring och kommer direkt till ro när han släpps in i en box och får äta lite hö.

Ju fler hästar vi haft i vår ägo, ju mer har vi lärt oss om lastning. Alla hästar är inte som Titan, en del är rädda och/eller mycket nervösa inför en lastningssituation, och en del blir rent upproriska när de ställs framför en transport.

Att kunna lasta en häst handlar om ett förtroende mellan häst och människa, och hur väl mentalt förberedda båda är inför en lastningssituation. Ju skickligare hästmänniska man är, ju lättare kan man läsa av olika hästar och veta vad som behövs i just den situationen. Erik och jag är inga fullfjädrade lastningsexperter, men en del har vi lärt oss genom åren. Titan var istadig, Perla lydig men nervös, Distinguido lydig men rädd/nervös/introvert. Dessa tre hästar har vi framgångsrikt lärt oss att lasta, även fastän de har varit olika i den sitautionen.

Gibson har vi detta år börjat att lastträna, vi har tränat ett tiotal gånger med honom nu. Innan vi började träna med honom har han åkt transport två gånger tidigare i sitt liv, vad vi vet. En gång från uppfödaren till vår bekant som köpte honom, och sedan från vår bekant hem till oss. Den gången han åkte till oss blev han nervös så snart hans dåvarande matte försvann ur bild och han ville inte stå kvar utan henne, men när han fick in sin kompis i transporten åkte de två hem till oss tillsammans. Det är allt vi vet om Gibsons tidigare erfarenheter av att åka transport.

Gibson har visat sig vara nyfiken, men samtidigt rädd och han får nästan panik i mentalt jobbiga situationer. Att få honom att gå in i transporten gick ganska snabbt då han var nyfiken och gärna tog emot godsaker inne i transporten, men så snart vi började stänga dörrarna bakom honom och även lämmen så blev han nästintill panikslagen, då hjälpte inget för att lugna honom. Vi insåg raskt att vi skulle få backa några steg och gå mycket varsamt fram med Gibson.

Jag vill att Gibson ska kunna stå kvar i spiltan även fastän man inte stängt bakom honom och även fastän man inte står framme vid hans huvud och håller kvar honom där inne. Senast vi lasttränade Gibson kunde han kliva in i spiltan både framlänges och baklänges. 🙂 Han kunde stå kvar i spiltan fastän jag stod bredvid honom/vid hans bakdel och jag kunde även få honom att gå framåt igen om han började backa när jag stod vid hans bakdel. Jag kunde skicka inom hon i transporten efter lite övning.

Han stod till sist lugnt och stilla kvar, även fastän han var lite fundersam till varför han egentligen behövde göra det. 🙂 När han hade stått så en stund och vi även upprepat detta några gånger, bestämde jag att det var dags att stänga dörrarna bakom Gibson. Med dem stängda bakom sig stod han fortfarande stilla kvar och jag bad då Erik att röra sig runt transporten, upp på lämmen och greja lite som man brukar kunna göra när man lastar en häst. Gibson stod fortfarande kvar, även om han lyssnade och tittade lite bakåt. Han verkade hantera situationen med ett helt annat lugn än den första gången vi provade att stänga bakom honom. Han var fortfarande inte helt bekväm, men han reagerade nu med ca 20% oro jämfört med 95% förut. När vi öppnade dörrarna kunde Erik mocka ut bakom Gibson och han stod ändå kvar, även fast jag fick påminna honom lite grand om det. När Erik var klar fick Gibson till slut backa ut.

När Gibson reagerar ännu mindre på att dörrarna bakom stängs, kommer vi gå vidare med att stänga lämmen bakom honom och när han behåller lugnet även med lämmen stängd bakom och ljud utanför, då som först kommer vi att stänga de övre luckorna bakom honom. Med Gibson tar nog lastträningen allra mest tid i förberedelser innan själva transporten kan ske, av de hästar vi hittills tränat och även hjälpt till med att träna. Han har lätt för att bli väldigt stressad och då blir han knappt inte kontaktbar. Han måste tänka för att han ska kunna påverkas.

Min tanke är också att kunna placera Titan bredvid Gibson när Gibson är mer bekväm med lastningen och när tiden är mogen ska de två få börja åka små rundor ihop. Titan är som en filbunke och hans lugn smittar av sig på andra hästar, så att placera honom bredvid en nervös häst brukar ha en lugnande effekt.

Alla hästar är olika, men det är alltid roligt när man hittar lösningen på ett problem och det börjar gå bättre. Gibson kommer helt säkert bli en bra åkare, även om han behöver lite tid på sig. 🙂

Galileo_last_2015-09-07 11.46.05