Drev mot dressyr?

I senaste numret av tidningen Ridsport ägnas drygt 20 sidor åt något som kallas ”drevet mot dressyr”. Efter att ha läst dessa sidor tänker jag att dessa nu så kallade experter fortfarande inte fattar vad det handlar om! De fastnar i ord som ””drev”, näthat”, ”hetsjakt”, ”gatlopp” osv.

Jag tror att majoriteten av de människor som reagerar negativt på Falsterbo-dressyren, Breeders Trophy osv, faktiskt är helt vanliga människor som är måna om djur. Man blir upprörd av att se bilder och filmer av hästar som uppenbart far illa i situationen. Hur kan man utläsa detta av några foton eller en film”; påpekar somliga. Det är så enkelt som att titta på hästens kroppsspråk. Kan man det allra minsta om vad som är en normal hästs beteende, så är det inte så svårt att förstå. Man behöver inga kurser i etologi för det.

Jag tror att dessa människor också till slut blir frustrerade, arga och känner sig uppgivna. Vad ska man göra för att någon utanför etablissemanget ska få upp ögonen!? Det är klart att enskilda ryttare kommer i fokus, för det är enskilda ryttare som rider. Det är enskilda ryttare som bär ansvar för sina hästar!

När människor dessutom vägrar att erkänna att de rider sina hästar illa, utan går in i försvar, så blir folk än mer förbannade. Det är klart att vi alla kan göra misstag, men att försvara det, och anse att man har rätt att rida illa, det är bedrövligt. Eller är dessa ryttare stolta över hur de rider? Tycker de om att det ser ut som att de tvingar fram hästen? Tycker de att piskande svansar, stressade ögon och munnar som desperat försöker gapa är vackert? Är de blinda för hur det verkligen ser ut? Har de inte sett dressyr som inte ser ut på det viset?

Hur kommer det sig att någon som Charlotte Dujardin rider så vitt skilt från övriga ryttare, trots att de rider på samma häst? Om Charlotte kan rida på detta vis, så kan väl övriga det med? De borde ju känna sina hästar bättre än Charlotte? Det är ju knappast några nybörjare vi ser inne på Breeders Trophy. Det jag har sett av Dujardin är att hästarna rids i en betydligt mer öppen form (nacken, dvs området precis bakom öronen) är högsta punkt, hästarna får gå fram mycket mer. Det händer inget hemskt om hästen inte har nosryggen väl framför lodplan, vad spelar det för roll var hästens huvud är? Det är bakbenen som är det intressanta, och vad de genererar!

distinguido_2016_sommar

De flesta människor som invänder mot hur hästarna över lag rids på t ex Falsterbo, Breeders osv, är nästintill lyriska när någon rider som Charlotte Dujardin, Klaus Balkenhol, Carl Hester, Kyra Kyrklund, m. fl. Det handlar om att rida för hästens öga, inte för någon annas öga. Rid så att hästen känner sig bekväm i situationen och blir stolt och nobel. 🙂

Namninsamling mot rollkur

På Facebooksidan Deine Stimme Gegen Rollkur har denna namninsamling mot rollkur startats. Målet är att få ihop 100.000 namnunderskrifter på två veckor för att kämpa mot den regel som säger att man får rida i hyperflexion (rollkur) i 10 minuter utan avbrott. Den vänder sig även mot det absurda uttrycket LDR (Low, Deep and Round) som rollkur nu istället kallas.
Underskrifterna överlämnas till FEI i slutet av augusti.

https://docs.google.com/forms/d/1IepPAlkr7RoIpu1B49URIN84cn3G7fX2paARPHnUVvs/viewform

Du som vill göra din röst hörd mot rollkur, skriv under namninsamlingen så snart du kan!

Gerd Heuschmann, Totilas, Glock’s Undercover, Edward Gal och slutligen Dr Reiner Klimke

Nu kan jag inte vara tyst längre om vad jag tycker. Den alltjämt applåderade Totilas har i dagarna ridits tydligt oregelbunden bak på tävlingar i Aachen. Trots detta fick han förvånansvärt höga poäng, men därefter har man tagit ett beslut att stryka honom från resten av tävlingarna. Efter detta har höga röster om Totilas börjat höras på Facebook.

Det väldigt många kommenterar är först och främst det otroliga i att domarna lät Rath fortsätta ritten, trots att Totilas var så ojämn, halt, kan man faktiskt kalla det. Det andra är hur domarna kan ge så höga poäng åt en häst som rör sig orent, den borde åtminstone kommit långt ner i resultatlistorna.

Tittar man lite djupare på det hela, så finner man snart en trolig, men ofrånkomlig anledning till hältans uppkomst, och här vill jag länka till.

http://beeandthehorse.com/2014/05/30/totilas-how-a-magnificent-stallion-became-a-poor-creature/

Läser du denna artikel får du insikt i hur Totilas har skötts under sitt hittills 15-åriga liv, åtminstone så länge han har varit synlig på tävlingsbanorna. Jag kan inte bli annat än ledsen för denna hästs skull, så mycket elände han har varit med om. 🙁 Han reds i många år av Edward Gal och där grundlades väl troliga orsaker till hans senare problem.

Klassisk dressyr är till för att utbilda hästen till en stolt och stark varelse, det har inget med cirkusdressyr att göra, men idag har hästdressyr förvrängts till en sport där allt ska göras för att vinna publikens tjusning. Att publiken till största delen består av tyvärr om biomekanik okunniga åskådare, gör att det går att imponera på dem med spektakulära rörelser. Spektakulärt är ett spektakel, om en häst ska röra sig hälsosamt så går det inte att försöka få den att bli till ett spektakel.

Vad gäller domarkåren verkar även den tämligen blind, eller köpt kanske man ska säga. Eftersom det handlar om så fruktansvärt mycket pengar, ära och berömmelse som står på spel, så gör inte domarna annat än vad de kan för att blidka sponsorerna. Dömer domarna “fel” så blir de inte längre välkomna vid nästa mästerskap…

För att återgå till vad Gal gjorde med Totilas, så var det inget annat än att använda sig av rollkur. Gal har fångats på bild vid flertalet tillfällen när han rider sina hästar i rollkur. Vad händer då vid rollkur, varför är det så skadligt?

Om jag inte missminner mig så finner du Gal på bild på den första bilden här:

http://www.sustainabledressage.net/rollkur/index.php

Naturligtvis är ansikten och logotyper mörkade på denna sida, för när det begav sig så stämde faktiskt Sjef Janssen Theresa Sandin på den tiden då hon byggde upp denna hemsida. Notera att det finns flera kapitel om rollkur på denna sida, här kan du läsa om varför man inte ska ägna sig åt rollkur, bortsett från den uppenbara anledningen att det inte har med klassisk dressyr för hästens sundhet att göra:

http://www.sustainabledressage.net/rollkur/why_not.php

Gal skolade alltså Totilas enligt detta system, och det blev till det enda Totilas kände till, hur skulle man då lyckas omskola en sådan häst?

För många år sedan kom en video som visade Anky van Grunsven när hon red en lovande häst. Titta på denna video och gör en ny bedömning om vad ni anser om Anky som ryttare efter detta. För mig gjorde det att jag förlorade all respekt för henne när det gick upp för mig att hon bryter ner, istället för bygger upp hästar.

https://www.youtube.com/watch?v=Uz9r9zqGKhE

Jag får intrycket att Totilas är en väldigt känslig häst och har en sådan häst väl lärt sig ett system, så blir den förvirrad när den inte längre känner igen mönster. Jag vet så väl hur Disto reagerar när vi ändrar på saker och ting och han är nog inte i närheten av Totilas känslighet.

Nåväl, så Gal red Totilas och så såldes Totilas och Rath började rida honom och därefter började saker gå utför. Har man inte byggt upp en häst till både fysisk och psykisk sundhet så kan man nog inte annat än förvänta sig att hästen går sönder när tiden är inne. Att Totilas gick sönder under Raths övertagande är nog olycklig timing. Det var ingen stark häst som Rath fick ta över, och kanske var uppdraget omöjligt? Under Gal kanske Totilas hade fortsatt att leverera det publiken och domarna var så förtjusta i, men till vilket pris? Gal red Totilas far Gribaldi och Gribaldi dog av brusten aorta bara en ytterst kort tid efter sin pensionering vid 16 års ålder. En olycklig tillfällighet, eller en väl medveten tidpunkt?

Gal fortsätter naturligtvis med sitt system som han vet fungerar, och här ser vi idag nytagna foton på när han rider unga Glock’s Undercover.

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.1077025115641867.1073741839.461648053846246&type=3

8 minuters ridning i rollkur, sedan 1 minuts vila och sedan 8 minuters rollkur igen. Allt enligt reglarna, för man får minsann rida Low, Deep and Round (som man har döpt om rollkur till) i max tio minuter… För vems skull då? Hästens? Jag skulle inte tro det… 🙁

Så, Gal fortsätter att träna hästar på det vis han får utdelning för och ingen ingriper…

Epona TV släppte i dagarna detta klipp fritt:

http://epona.tv/dressage-astray-part-one

Veterinären Gerd Heuschmann (som bl a skrivit Tug of War) förklarar här hur korrekt piaff och passage ser ut och hur felaktig ser ut och vilka konsekvenser det får. Om du tycker att tävlingspiaff, passage, diagonalslutor etc inte är något fel på, då kan du här lära sig vad du ska titta efter. Utbildning är vårt enda sätt att öppna ögonen på folk.

Det visas i filmen ovan ett klipp på en fantastiskt fin piaff, av en amerikansk ryttare. Om det är någon som känner igen honom och vet vem han är, berätta det gärna för mig. 🙂 Tänk om de flesta piaffer på tävlingsbanan såg ut som den, då skulle det inte vara så mycket ont i magen av att titta på tävlingsdressyr.

För vår egen del har vi Patrik Kittel som gjorde sig känd för blue tounge när han red Scandic 2009. Om det är någon som glömt hur det såg ut, så kan ni bevittna det här:

https://www.youtube.com/watch?v=8hIXGiV4N4k

Jag ger inte mycket för de personer som reser för att träna hos personer som använder sig av rollkur. Har de inte fattat något alls? Precis som att folk nu har börjat vakna upp och insett att det kanske inte är så bra att spruta gift på föda och sedan äta den, utan att ekologiskt är det som krävs för att vi inte ska fördärva allt, så har också fler och fler lyckligtvis börja göra sina röster hörda för hästarnas och de är inte längre okunniga åskådare.

De gamla klassiska mästarna som Alois Podhajsky, Nuno Oliveira och Dr Reiner Klimke, med många fler, skulle vända sig i sina gravar om de fick se denna nu tyvärr allmänt vedertagna cirkusdressyr som inte tillför hästarna något gott. Jag hoppas att vi väldigt snart slipper eländet, det är djurplågeri, det är vad det är.

Slutligen, ett klipp som jag blir rörd till tårar och får rysningar av varje gång det visas, det är från OS 1984 och visar Dr Reiner Klimke ridandes ärevarvet på Alreich. Du ser honom rida galoppombyten i varje steg, samlad trav och slutligen piaff som övergår i ökad trav – allt på en hand! Hör publikens jubel och bevittna riktig, klassisk dressyr, för hästen! 😀