Sluta på volt
Sedan Bent-kursen förra helgen har hästarna (och även jag) haft lite vila från tränandet. Det kändes som om vi behövde lite återhämtningstid, men nu har vi haft det. 🙂
Nu sommartid så här har vi haft några slags mineralkakor från Pavo och gett hästarna. Det är smidigt att inte behöva ge dem hinkar med diverse iblandat för att de ska få sitt mineralbehov tillgodosett, och dessa kakor har hästarna verkligen gillat. Igår var vi lite “lata” och stod utanför hagen och gav hästarna deras kakor. Gibson, Umerio och Disto tycker kakorna är jättegoda, och blir väldigt ivriga att få dem. Så bar det sig inte bättre än att Disto sträckte fram mulen lite för långt och fick sig en ordentlig smäll från eltråden! Han for iväg som ett skott och sedan var han naturligtvis jätterädd och trodde att det var Erik eller jag som gett honom den där stöten. Han frustade och fnös och såg väldigt olycklig ut och när jag försökte närma mig honom ville han inte att jag skulle komma nära, han formligen sprang iväg. Det tog några minuter att övertyga honom om att han inte skulle få en smäll av mig, och det var mycket frustande och fnysande och skepsis till mig, men till slut kom jag fram till honom och kunde åtminstone sträcka fram en kakbit till honom. När han fått några bitar att äta kunde jag närma mig mer och till slut kunde jag stå bredvid honom, men han var inte riktigt säker på mig. Så himla typiskt, stackars liten, det är inte första gången heller som han fått sig en näsbränna av staktet, han är nyfiken av sig och vill gärna komma fram, och så blir det sådär. :(. Nåväl, idag var han också lite tillbakadragen och osäker på huruvida det var tryggt hos oss eller ej, men efter några kakbitar lät han sig övertygas och det gick fint att få på honom grimman.
På ridbanan ville jag sedan att han skulle känna sig trygg och säker med mig, så vi började med lite boll-träning. Jag kopplade loss honom från grimskaftet på en gång och tog fram bollen och Disto var genast med på noterna, han är inte så rädd, även om han är lite osäker över bollens intentioner fortfarande, framförallt när den kommer emot honom. Det kändes som om han efter några minuter faktiskt tröttnade lite på leken, så då tog jag undan bollan och så fick han istället på sig kapsonen. 🙂
Jag tänkte att jag skulle försöka applicera de tips som Bent gav mig i helgen, och det är att använda min egen kropp mycket mer i arbetet med Disto. Jag försökte därför att luta mig framåt när jag ville ha mer underträdelse med inner bak och luta mig lite bakåt för slutan. Disto är väldigt känslig och lättlärd tror jag också faktiskt, bara jag är tydlig nog. Ibland blir han förstås lite upprörd och då tappar han kroppsdelar lite överallt, men när han tar sig samman igen och börjar tänka, så har han inte svårt för sig. Vi fick till lite sluta på volt, början på att ha den med oss i longeringen. Jag höll mig på knappt en spölängds avstånd, lutade mig bakåt (såg nog lite konstigt ut) och touchade med spöet på Distos ytter bak/höft och faktum är att han efter en kort liten stund kopplade vad jag menade och tog med sig ytter bak in. 🙂 Jättefint! 🙂 Det här är bara en början till sluta på volt, men åtminstone förstår han hjälpen för att ta med sig ytter bak och jag kan använda kroppsspråket också. Jag hyser inga tvivel om att han ganska snart, med träning, nog kommer göra sluta på volt i skritt i alla fall. 🙂
#ridkonst