Första dagen i Hällekis
Nu skriver jag förvisso detta inlägg tidigt på onsdag morgon men igår var första träningsdagen för Christofer. Vi anlände i måndags men då var det ännu Honza-kurs, först igår var det dags för undervisning.
Christofer började med att träna sina hästar, Ikaros en kort stund från marken, sedan Guzo uppsuttet och så Ikaros igen fast uppsuttet. Därefter hade jag min lektion med Distinguido.
Hemmavid väljer jag mina dagar när jag tränar häst, med Disto har jag märkt att han så väl speglar mitt mentala tillstånd. När det gäller Titan så tycker jag att han nu med åren mer speglar mig mentalt, men förr om åren handlade det mest om att han skulle använda sin fysiska styrka.
Igår kände jag faktiskt mig inte riktigt upplagd för lektion, jag kände mig ofokuserad, trött och lite ur gäng. Disto kändes därför också mindre med mig än vad han brukar, så han hade lite svårt för att följa mig, med resultat att han gled iväg med ytter bog. Just när man lägger till eller anvisar spöet vid inner skänkel så ska hästen runda sig väl däromkring. Gloria hade jag tränat detta mycket med, men Disto behöver mycket mer desensitivitetsträning. Han behöver lära sig att reagera mindre och istället agera.
Spö på eller mot ytter bak tog Disto väl, det svåra är att våga följa med bogen istället för att distansera sig.
Senare på eftermiddagen tränade jag två pass till där jag jobbade med inner skänkelläge och att ändå få med ytter bog. Jag jobbade med det bara på volt men jag tror att jag idag ska träna även längs långsidan då det är lättare att verkligen ha koll på bogarna. Svårigheten med Disto är att han får så mycket “broms” i sig på volten att det är svårt att få honom att gå framåt, utan han stannar gärna upp en bit ifrån. Hemmavid har jag tränat mer på rakt spår och inte varit så noga med ställningen utan koncentrerat mig på bogarna. Jag minns att jag nog fick traggla en del med Gloria om detta, så det får bli samma träning med Disto.
Till och från är följsamheten bra, det hänger mest på mitt mentala tillstånd, som sagt. Det är svårt att framtvinga en bra känsla i kroppen, men jag försökte i alla fall. På volt kunde han ändå reagera på hjälpen för sluta i skritt och trav och jag kunde även gå på honom lite mer på bakdelen utan att han blev rädd.
Lyxigt att få träna för Christoffer, hade gärna gjort det någon gång 😉
Ja, han är ganska fullbokad så det är svårt att få plats att träna för honom. Han är en duktig tränare! 😀