Reflektioner från veckan i Hällekis
För tillfället ligger jag mestadels nerbäddad i sängen om dagarna med en riktigt elak influensa som sällskap. 🙁 Jag blev sjuk i söndags, och är i alla fall tacksam över att jag inte blev sjuk för en vecka sedan, för då hade jag missat även detta tillfälle som veckoelev hos Christofer. I våras åkte jag på influensa precis lagom innan vi skulle åka. Transporten och bilen var packad, då jag började känna mig dålig och istället för att vara en vecka i Hällekis så låg jag nerbäddad i sängen en vecka. 🙁 Jag vet hur det brukar vara när jag åker på influensa, det är bara att försöka härda ut så är jag troligen bättre till helgen, eller i början av nästa vecka.
Veckan i Hällekis var riktigt bra! 🙂 Vi var ju inte så många veckoelever där, och jag tycker att det kändes skönt, då får man ordentlig tid att titta på de andra och även när Christofer och Rebecca tränar sina hästar. Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av Rebecca! 😀 Hon rider utan huvudlag och har endast två sticks till hjälp när hon rider Eamonn och hon rider honom då i form, dvs med välvd överlinje. Nu när jag såg dem träna har Eamonn en verkligt fin galopp, mycket bättre än vad den var för några år sedan, så de två har utvecklats bra med tiden. 🙂 När man inte har huvudlag och bett på hästen, inte ens halsring, så kan man inte störa hästen i munnen eller huvudet när man rider, och det tycker jag är eftersträvansvärt. Rider man med huvudlag gäller det att ha en sådan fin hand att man inte stör hästen i munnen eller huvudet, och det är det inte många som har. Man vill lätt korrigera hästen i munnen, fastän det är annat som egentligen felar.
Jag är förstås också imponerad av Christofer när han tränar sina hästar. 🙂 Han tränar dem målmedvetet och det är roligt att få se när han precis har startat en häst, som han nu har gjort med Guzo, för många gånger ser man mest den färdiga produkten. När man inte ser hur någon börjar, är det lätt att bli uppgiven när man själv försöker börja träna med sin häst, när man tycker att det inte går så bra. I början är det svårt för alla, både häst och ryttare ska känna in sig i situationen och hitta sin balans. Guzo är ju ganska ung, så Christofer gör inte så mycket mer än att rida i skritt, trav, galopp och så lite skolor i skritt och trav. Som utrustning hade Christofer en kapson och ett vanligt tränsbett, och Guzo höll på att känna in sig på bettet, han hade inte riktigt kommit underfund med om han skulle vara bekväm med det eller ej. Det är nyttigt att se när unghästar tränas och det kan påminna en själv om att ha tålamod. 🙂
Eftersom det också var ganska få veckoelever där, så var det lätt att hinna med att träna om kvällarna. Distinguido lär sig så väldigt fort, jag är förbluffad över hur lättlärd han är och hur angelägen han är om att göra rätt. Erik filmade måndagen eller tisdagen, det är alltså ett av de första passen då jag tränade själv. Det sista passet på fredagen skiljde sig mycket från detta klipp, men det här är i alla fall ungefär vad vi gör. 🙂