Blandade övningar för hästarna
Igår samsades Erik och jag igen på ridbanan, jag red Titan medan Erik red Perla. Titan försöker jag nu träna till att stärka sin bakdel och avlasta sin framdel mer. Han är ju så stor och tung framtill att det verkligen är svårt för honom, så jag försöker på olika sätt finna ut hur det blir enklast att nå vidare i hans utbildning. I skritten försöker jag samla Titan och att han höjer sitt huvud, men utan att få underhals och detta är svårt. Titan vill antingen höja huvudet och få underhals, eller gå lite för lågt med huvudet men utan underhals. Han har lätt för att hamna långt isär med fram- och bakben och när jag försöker driva bakbenen framåt så blir han gärna tung på handen istället, dvs han skjuter hellre på än bär upp sig. Det är inte lätt att rida en stor, stark och framtung häst, och jag känner nu verkligen att jag skulle vilja ha mycket längre ben för att nå om Titan bättre. Om jag hade längre ben, skulle mina skänklar hamna i ett bättre läge för att kunna aktivera Titans magmuskler. Om han drar ihop sina magmuskler blir han också rundare över ryggen.
Från samlad skritt försöker jag göra en samlad halt och i halten förmå Titan att väga över lite bakåt. Vi står och gungar sådär, lite framåt/nedåt och uppåt/bakåt. För Titans del så lär han sig då förstå vad jag vill, dvs att han förflyttar sin tyngdpunkt bakåt men utan att röra sina ben. Effekten blir ju inte riktigt den jag önskar, dvs att han väger över bakåt och vinklar lederna i bakbenen mer, utan det som sker är mestadels en lutning bakåt. Jag tror dock att vi nog måste gå den här vägen och sedan sätta ihop det med rörelse och vinkling av bakbenens leder. Först får vi lära in A, sedan B och sedan kombinera dessa två. 😉
När jag tränar på denna tygndpunktsförflyttning försöker jag också känna av hur Titan känns i bröstkorgen. Låter han mig sitta kvar på hans sänkta insida, eller höjer han insidan och puttar över mig på yttersidan? Jag korrigerar inte alla fel han gör, utan försöker hålla det enkelt så han förstår en sak i sänder. Om jag ska begära att allt blir rätt från första stund, är risken stor att han istället inte förstår något alls, det blir för svårt.
För att träna denna förflyttning av tyngdpunkten gör jag så här. Jag tar min mage bakåt, dvs kutar lite med ryggen och suger in magen och lutar mig även bakåt, samtidigt som jag tar i tyglarna bakåt. Därefter gör precis motsatt och förväntar mig då att Titan följer med lite framåt/nedåt Det som då ska ske är att Titan följer med i denna rörelse, dvs står kvar med benen i marken, men följer med sitt huvud/mun/hals/bog bakåt med mig. Jag vill här inte känna motstånd i min hand, utan att Titan mjukt följer med. Om han stretar emot i handen går han emot halten och då stretar han definitivt emot i sina bakben, och han flyttar dem också troligen bakåt. Om så sker, så försöker jag att släppa lite på handen, rida fram några steg, göra halt och så försöka igen. Det blir stadigvarande lite bättre, men vi har så klart våra toppar och dalar. Ibland känns det jättebra, och så blir det inte alls bra vid nästa försök, men långsamt tar man sig uppåt i kvaliteten på arbetet.
Jag försöker nu göra detta både från skritt och trav, dvs samla både skritten och traven och göra halt därifrån och så snart som möjligt be om tyngdpunktsförflyttning. Det är inte lätt om Titan stannar långt isär med sina ben, och det vill han ju helst göra. Det är jobbigt för honom att hålla sig rund. Jag själv har inte riktigt lärt mig att känna hur det känns när han sätter benen långt isär, eller när han står mer samlat. Jag tror det beror på att han oftast faktiskt har stannat lite i brygga just när vi har gjort halt, så jag har sällan känt någon skillnad på hur bra halter vi gjort. Jag saknar spegel hemma på ridbanan så jag har inte möjlighet att se detta själv heller. När jag har Erik till min hjälp kan jag be honom tala om hur halterna ser ut, så småningom hoppas jag kunna känna skillnaden själv. 🙂
Det sista vi tränade på igår var lite samlad galopp, men det var jobbigt tyckte Titan. Det är klart att han blir trött i musklerna, men det som är svårt för mig är att veta hur fort han blir hur trött i sina muskler. För att bli starkare måste man också ta i mer och mer för varje dag, men det förstår förstås inte hästen. 🙂 Nåväl, det var jobbigt för Titan märkte jag men han ansträngde sig gott ändå, även om han skulle ha behövt varit rundare över ryggen så blev han ganska hög framtill och gjorde terre-a-terre liknande skutt i galopp. 🙂
Jag är ganska petig med hur man rider och när jag själv känner till hästarnas svagheter så är det förstås lättare för mig att tala om vad som felas. Jag tittade på Erik när han red Perla och instruerade honom. Han fick dock inte till det riktigt som jag ville och till slut tröttnade Erik på mig. 😉 Jag hoppade istället upp och visade och fick Perla att gå som jag önskade. På grund av hennes oliksidighet måste man träna henne annorlunda än en häst som är jämnare i sin kropp. Jag höll om med vänster skänkel och vänster tygel, höll händerna tätt ihop och försökte få henne att runda sig bättre i vänster varv. I höger varv fick jag fortsatt hålla i vänster tygel och förhindra att hon vek sig i halsen, hålla om med vänster skänkel vid sadelgjordsläget (eftersom jag inte ville få ännu mer fällknivseffekt i henne) och hålla om med höger skänkel i sadelgjordsläget, höger tygel i princip passiv, bad endast om ställning i den när Perla var tillräckligt rak i halsen.
Perla gäspade och verkade avslappnad, så det kändes bra. 🙂 Jag travade henne sedan i en och samma takt och tempo, red lätt för att underlätta för henne att komma upp mer med ryggen och gjorde i princip samma sak med skänklar och tyglar som i skritt. Det känns alltjämt att hon ligger på vänster tygel, men det blir bättre snart. 🙂
Jag försökte förklara för Erik att man måste rida snyggt och prydligt hela tiden, man får korrigera hästen men undvik ledande tygeltag när man har bett i munnen på hästen, använd trängande tygeltag istället, skänklar och sits. Man måste vara mjuk i sina rörelser, inte ryckig. Man måste ge hästen en chans att hinna svara och man får inte korrigera sin häst för snabbt, för då blir hästen ofta spänd och orolig. Jag tycker att jag själv nog ändå har en ganska bra hand, sits och skänklar, att jag rider ganska prydligt till vardags. Jag anstränger mig så klart också för att få till detta, men om man hela tiden korrigerar hästen med stora rörelser, så kommer man aldrig till att använda små och fina hjälper. Är man flaxig i hjälperna så upplever hästen det också flaxigt, den lär sig inte att lyssna på subtila signaler.
Tittar man på skickliga ryttare så rider de ofta väldigt prydligt, oavsett vilken häst de sitter på. De övergår sällan till att rida med grova hjälper, i så fall är de snabbt övergående. Jag försöker att imitera deras sätt att rida, det blir också lugnare för hästen då. Ju yvigare man rider, ju yvigare hjälper lär sig hästen att svara på. 🙂
Dagens sista pass blev med Distinguido. Jag gjorde inte särskilt mycket med honom, han fick skritta och trava och hålla sig rund och göra sluta i dessa gångarter. Ett kort pass, han behöver inte alltid göra mer och mer. 🙂
