Att svänga för yttertygeln
Jag blir ibland sentimental och blickar tillbaka på alla åren tillsammans med Titan. Han var min och Eriks första egna häst och tack vare Titan har vi lärt oss båda väldigt mycket om hästar.
Titan var 2 år gammal när vi köpte honom. Jag såg en annons på Hästnet, utan bild, kortfattat om en 2-årig Nordsvensk Brukshäst till salu. När vi åkte och för att titta på Titan, föll jag för honom direkt när jag fick syn på honom genom vindrutan på bilen. När jag såg honom sade jag uppspelt till Erik att det måste vara Titan och vilka ögon, den hästen ska vi köpa. 🙂
Sagt och gjort, elva och ett halvt år senare är Titan fortfarande kvar hos oss, och vi har upplevt mycket. Från början var det detta att börja träna Titan. Vid den tidpunkten var Akademisk Ridkonst relativt okänt och några tränare fanns inte nära tillhands, vi var helt och hållet själva utelämnade till vår egen träning. Vid den tiden hade Katrin Wallberg en utbildningstrappa på sin hemsida och med hjälp av den tränade jag så gott jag kunde, medan Erik filmade (med en rätt simpel digitalkamera med inspelningsfunktion så allt blev väldigt grynigt), sedan tittade vi gemensamt på filmen och utvärderade hur det såg ut. Så där höll vi på, och när det kom till inridning var det också på akademiskt manér. Jag minns dock så väl ett problem, och ganska så påtagligt sådant, som uppstod. Det var att kunna svänga ordentligt! Jag ville kunna svänga för yttertygeln (för att på sikt kunna komma till enhandsfattningen), men fick det aldrig att funka, utan det blev vanlig “ridskoleridning” där jag svängde för innertygeln. 🙁 När vi skulle till höger, fick jag helt sonika ta i högertygeln, för annars kom vi inte åt höger. Däremot när jag jobbade Titan från marken var det inga problem att öka och minska volten, så jag förstod inte varför jag inte kunde få fatt på Titans bogar uppsuttet…
Vår räddning kom till hjälp när jag tränade för Göran på QL Training Center i Ärla (ungefär där i alla fall). Göran är/var Westerntränare och de hade på gården en del kurser i NH, lastträning mm, de lärde ut hästhantering helt enkelt.
Först fick jag börja att träna från marken, kolla så att Titan flyttade bakdel och bogar för tryck, och att han kunde gå framåt och bakåt. Detta hade vi övat på en hel del hemma, så det var inga problem.
Därefter fick jag rida i Görans rundcorall där Göran lärde mig att svänga Titan för yttertygeln på ett mycket effektivt sätt. Jag fick rida barbacka med ett repgrimskaft på yttersidan och när jag ville att Titan skulle svänga tog jag grimskaftet mot hans hals, om han då inte relativt omgående svängde, så använde tog jag fram min ytterfot och använde hälen mot Titans ytterbog. Först ett lätt, men rytmiskt, knackande med hälen men jag gick relativt snabbt upp i styrka för att göra det obekvämt för Titan att inte reagera. Så snart Titan gjorde en ansats till att svänga tog jag bort foten och även trycket av grimskaftet, berömde mycket och så fortsatte vi att skritta tills vi skulle upprepa svängandet.
Hjälpen med hälen var ju egentligen densamma som jag från marken använt, fast då hade jag använt mina händer. Uppsuttet måste jag ta till en annan hjälp, och det får bli hälen.
Det hela krävde några upprepningar förstås, men snart svängde Titan mycket fint och effektivt för yttertygeln, jag blev raskt kvitt behovet av innertygeln för att svänga. 🙂
På senare år har jag hört Bent säga att man inte ska använda sig av hjälper som man fortsättningsvis i hästens utbildning inte kan använda, utan ska ha till annat. Dock är det så att jag ju vill att hästen ska svänga för yttertygeln och min vikt, men om hästen inte förstår denna relativt subtila hjälp, och som snabbt blir felaktig om hästen inte förstår den, så måste man lägga till en hjälp som hästen förstår bättre!
Idag svänger Titan fantastiskt fint, nästan för min tanke. Han är otroligt lyhörd för hjälperna och jag behöver aldrig använda någon fot till att få honom att svänga bättre. Innertygeln är förbehållen att hålla ställningen på plats (om det behövs) och för innerbogen om inte annat, yttertygeln för ytterbogen och reglerar så att hästen inte överböjer sig i halsen (om det behövs). 🙂