Perla och Distinguido
Vår vana trogen blev det ett par sena pass med hästarna i kväll. Titan fick stå i sin box medan Erik och jag var nere på ridbanan med Perla. Efter snön som har fallit så är det ett tunt lager skare på ridbanan, men under är det mjukt. Det blir en del styltor på hästarna, så det är inte helt lätt för dem att gå just nu.
Perla fick ha grimma på sig och så kände jag med händerna runt hennes huvud hur hon ställde sig i nacken. Jag börjar så gott som alltid att gå baklänges framför hästen för att få överblick på hur hästen går. I början av passet kändes hon lite stel åt vänster, men det blev ganska snabbt bättre. Jag tränade sedan med Perla på att hon skulle följa mig och inte driva iväg bort ifrån mig när jag bad henne ta med sig bakdelen in. Perla har lätt för att svänga ut med framdelen och in med bakdelen, så att jag hamnar lite dragandes i repet. Idag lade jag helt fokus på hennes framdel, att hon skulle följa mig på volten och även kunna göra öppna utan att driva iväg med framdelen bort ifrån mig när jag drev på inner bak i skänkelläget. Vi har fortfarande mycket att träna på och detta blir bättre ju mer regelbundet man tränar.
På volt knackade jag med spöet i skänkelläget samtidigt som jag tog i grimskaftet och när jag fick reaktionen huvud in och böjning i bålen släppte jag båda hjälperna och berömde. Perla har ganska lätt för att förstå vad jag menar, men tycker det är lite jobbigt och hon hamnar gärna i läget att hon viker sig i halsen istället för att böja sig i bålen. Det gick ändå ganska fint. 🙂 Jag provade i traven att knacka med sticken på hennes kors för att se om hon kunde vinkla sina bakben lite mer och det gjorde hon fint. När jag bad om sluta på volt drev hon dock iväg med framdelen bort ifrån mig eller så kom hon inte riktigt in med bakdelen till mig, så jag gick tillbaka till grundhjälpen för att ta bakdelen in genom att ställa mig lite framför henne och knacka på ytter bak. När den hjälpen fungerade nöjaktigt provade jag på volt igen och då gick det mycket bättre. 🙂 Vi slutade när hon fick till några slutor på volt samtidigt som hon kunde göra halt. 🙂
Disto fick som vanligt börja med lite toleransträning så att han var okej med att jag strök med sticken över honom. Jag provade också att flytta hans framdel och bakdel för tryck. Det som var svårast var att flytta undan framdelen till vänster, alltså att korsa höger framben framför vänster, då ville han helst snurra runt mig med bakdelen istället. Disto är väldigt känslig för tryck, men tenderar att överreagera, och när något är obehagligt eller svårt så försöker han på något annat sätt istället. Vi får träna mer på att flytta framdelen. 🙂
Disto följde mig ganska bra på volten, han blir lite osäker och törs inte riktigt följa med mig, dessutom tror jag att han tyckte styltorna var jobbiga. När jag snubblade till lite reagerade han kraftigt, så då bestämde jag mig för att träna honom på att jag klantade mig. Med avsikt låtsades jag sedan trilla omkull flera gånger och landa baklänges på rygg. Disto tyckte det var ganska otäckt, så det är också något vi får träna på, något som är konstigt när jag gör. 😉
Han följde mig som sagt annars bra med framdelen och han kunde göra diagonalslutor och piruetter utan att driva iväg med framdelen, så att han fick med sig ytter bog bättre. 🙂
Disto fick sedan röra sig på volten i alla gångarter och när han kändes bekväm och lugn med det tog vi fram sadeln igen. Efter att ha spänt fast den blev det samma procedur som igår, Disto fick röra sig på volten med den på och resultatet blev detsamma, att sadeln gled fram, vilket jag visste att den skulle göra. På sätt och vis kan jag tycka det är bra ändå, för då får han vänja sig vid att sadeln kan röra sig och ligga där det inte är så väldigt skönt. Eftersom han också var rätt spänd så fick han röra sig i trav och galopp först innan jag bad honom om att skritta på volten med sadeln på. Om han är spänd och behöver röra på sig, kommer han knappast bli mindre spänd om jag tvingar honom att stå still eller gå i skritt när han behöver få utlopp för energin och spänningen i kroppen. När han kändes avslappnad så bad jag honom gå ner i tempo och gångart. Vi slutade sedan han kunnat skritta och göra halt och ta med sig rumpa och ytter bog inåt mot mig. 🙂
Lika snyggt klädd som alltid… 😉
