Om du vet att din ridning skadar din häst; Varför fortsätter du träna så..?
På många håll i världen surras det om dålig ridning och varför den fortsätter premieras. Vad är då dålig ridning? Enligt mig är dålig ridning sådan som skadar hästen i slutändan, som gör att vi får avliva den för förslitningsskador eller återkommande hältor/problem, klar relaterade till ridningen.
För mig är det obegripligt att någon som inser hur skadlig ens ridning är, fortsätter att träna på det viset. Det finns otaliga filmer och bilder på nätet som visar dålig ridning, hästar som går i framstupa läge och med gapande munnar (så mycket som nosgrimmorna tillåter dem att gapa). Epona.tv rapporterar från stora hästsporttävlingar om hur det anpassade djurplågeriet får fortsätta. Hade det varit hundar eller andra husdjur som blivit utsatt för samma sak hade folk blivit anmälda.
Ändå fortsätter djurplågeriet… 🙁
Jag tror att de flesta människor inte förstår när de rider dåligt, och många kan maskera det väl. Många människor vet hur de ska få sin häst att röra sig så imponerande som möjligt, men tittar man på hur hästens ansiktsuttryck ser ut, ser man om hästen gör detta i avslappning och förnöjsamhet, eller om den är stressad, har ont etc. När jag tittar på bilder och filmer tittar jag mycket på hästens ansikte, vad utstrålar den? Jag tittar på hur hästens ögon, öron och mun ser ut. Jag tittar på hur mycket slack det finns på ryttarens tygel, jag tittar på hur ryttarens armar ser ut, om det ser ut som att ryttaren tar i. Jag tittar på allmän muskeltonus hos både häst och ryttare.
Värst av allt tycker jag det är med människor som helt krasst konstaterar att det är klart att hästarna går sönder, annars vinner man inte tävlingarna, och detta är inte unikt för någon gren. Att få avliva hästen vid sju års ålder för att den är slut i sina ben är inga konstigheter för somliga! 😮 Hur kan man ha mage att träna sin häst på ett vis som man vet skadar den!? Detta är något som jag inte kan förstå. Och om nu folk gör detta med berått mod, varför förbjuds inte tävlingar där sådan ridning uppenbart premieras!? Denna ridning förekommer i många grenar, den är inte förlagd till enbart en särskild
För mig är det ingen självklarhet att få rida min häst, det är ett förtroende som min häst måste ge mig. Ju äldre jag har blivit, ju mer intresserad blir jag också av hästens personlighet och tillvaron tillsammans med den, än själva ridningen i sig. Utan att ha vunnit hästens förtroende, eller förtjänat dess respekt, kan jag inte förvänta mig mycket av den i harmoni. För mig handlar det lika mycket om att ge, som att ta. Ge till hästen så att den kan ge tillbaka till mig… 🙂
Lägg till en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Du har så rätt i dina tankar. Hur många begåvade hästar har inte gått en alltför tidig död tillmötes bara för att ägaren inte är självkritisk och lyhörd för sin häst?
Vet en kvinna som hade en otroligt fin och kompetent häst. Tyvärr var inte kvinnan lika kompeten utan hon ville hela tiden har “goda råd” av andra självutnämnda experter.
Efter ett år börjar hästen stå emot i ridning, den konstrade och ville inte gå fram.
Kvinnans tränare (som inte är utbildad tränare men som själv har frambenshalta hästar med ömma ryggar) tvingar fram hästen tills den ställer sig på bakbenen.
Tränaren hoppar av och säger att hästen måste undersökas.
Ägaren åker till klinik och man konstaterar inflammation i SI-leden på nåda sidor och ligamenskador i kotorna fram. Ligamenten som stabiliserar strål, kron och hovben var skadade i båda fram.
Jag blev inte förvånad då ägaren hade en usel, men billig, hovslagare samt att tränaren är av “knuff och drag”-typen.
Hästen gick konstant på bogarna men förböjd hals.
I den formen får frambenen felaktigt rörelsemönster och hamnar för långt in under magen och de hinner inte lyftas upp ordentligt innan bakhoven når marken. Hästen slår i sko.
Det felaktiga rörelsemönstret gör att belastningen på alla ligament runt hov, kron och strålben ökar och till slut börjar hästen tålanda pga smärta i bakre delen av hoven.
Detta förstärker den felaktiga rörelsen och belastningen och till slut blir diagnosen strålbenshälta.
För att göra en lång historia kort. Hästen blev aldrig bra för han hanterades fel och fick felaktiga rehabiliteringsråd. Veterinären rekommenderade longering och tömkörning.
Nu är den avlivad och ägaren har en ny häst och gissa vad som hänt? Efter 6 månader är hästen dålig och har samma diagnos som den förra hästen.
Jag har försökt tala ägaren tillrätta. Givit förslag om en tränare som du känner (Kerstin Rydberg) men hästens ägare vill inte ändra på något. Vad gör man???
Hur kan folk vara så oförstående och ointresserad för sin hästs hälsa.
Jag förstår inte och jag blir bara ledsen när jag tänker på det.
Tack för ett mycket tänkvärt blogginlägg.
mvh Ingela
Hej Ingela!
Fy så ledsamt att läsa om den hästens öde, och sorgligt nog delar den det med många andra hästar… 🙁
Man borde älska sina hästar som sina barn, många ser dem som sportredskap att använda till det som ägaren bäst behagar. Få stannar upp och ser hästen för den individ och varelse den är. Inte alla människor är lämpade att jobba med människor, och inte alla människor är lämpade att äga och ta hand om hästar. Tyvärr driver mycket av världen på denna sporthets kring hästar, i försöket att göra hästsporten mer attraktiv sker nog mycket på hästens bekostnad. 🙁
Tänker som du. Vi ska vara tacksamma över att få rida hästen, den har ingen skyldighet till det
Det är verkligen sant, hästen är inte vår slav, som vi kan göra som vi behagar med. Dess liv är lika värdefullt som allt annat liv och tänk så mycket hästarna kan ge oss, förutom ridningen. <3