Ett händelserikt första dygn!

Posted On april 2, 2015

Nu är det snart ett dygn sedan Aragon och Galileo kom till oss, och det har varit några intensiva timmar! Igår kväll när killarna kom verkade de förstås trötta och lite medtagna, men ändå vid gott mod. De fann sig snart i sina boxar. 🙂 Hur det än var så verkade det som om Galileo hade svårt att kissa. Det kan bli så om hästen är väldigt spänd och inte kan slappna av, men vi tänkte att vi får iaktta och se hurdant han beter sig.

I morse när jag tittade till killarna låg de båda ner i sina boxar, så då verkade det lugnt.

Någon timme senare satte jag mig ute hos dem i stallet för att se hur de betedde sig. Aragon åt och drack med god aptit, bajsade och kissade och verkade tillfreds. Galileo verkade mer bekymrad, skrapade med hovarna, gick och ställde sig för att kissa men inget kom. 🙁 Pga detta beslöt jag mig för att ringa distriktsveterinären för att de skulle kunna komma och undersöka om något var fel med Galileo. De kom ganska snabbt, inom 1,5 timme var de hos oss efter att jag ringde.

Galileo fick en lugnande spruta för att han skulle hänga ut snoppen för att veterinären Gerd skulle kunna undersöka ifall det satt något i urinröret. När han fått lugnande bajsade han för första gången sedan han kom, och det var ganska små och mörka pluttar som kom ut, men som satt ihop i stora, hårda kokkor. Efter rektal undersökning av urinblåsan konstaterade Gerd att blåsan verkade tom. Hon förde upp en kateter i urinröret och konstaterade att inte mycket kom ut där heller, men vätskan var ganska klar. Hästurin brukar vara mörk i vanliga fall, så det var märkligt.

Det vi trodde på att det kunde vara, var att Galileo druckit dåligt under resan och drabbats av förstoppningskolik. Han fick därför kramplösande och en stor påse dropp för att bättra på vätskebalansen i kroppen. Vi fick instruktioner om att ta ut honom på en halvtimmes rask promenad när droppet var slut, skulle ta en timme gissningsvis. Därutöver ta en ytterligare promenad lite senare.

På grund av det kramplösande började Galileo skaka i kroppen, troligen för att han frös. Till råga på allt fick han nu också ha täcke på sig, för att hålla värmen bättre. Täcke är något jag nästan kan garantera att han inte haft på sig förut, så det var en ny sak att vänja sig med. Han tyckte det var en aning otäckt att få det på sig.

När droppet var slut, tog vi alltså ut Galileo och Aragon på promenad, och det är ju en spännande sak att göra med hästar som inte är så mycket hanterade. 😉 De är ledda lite grand förstås, men signalerna sitter nog inte så hårt befästa i dem. Galileo förstod inte riktigt att man skulle röra sig när det blev tryck i grimman, men under promenerandet gick det bättre och bättre. Det är lätt att tycka att det går dåligt, men man får ha i minnet att om hästen inte kan mycket alls, får man lära den och då har man i början en lång väg att vandra. Dessutom är de helt ovana i miljön och med oss och allt runt omkring.

Aragon är lite mer tränad än Galileo, så han fick röra sig lite på en volt i trav för att komma igång i magen.

Båda hästarna bajsade varsin på ridbanan, så det var ändå ett gott tecken. Galileos pluttar var fortfarande små, men det kom ut något från honom i alla fall och det var skönt att se. 🙂

Det finns ett ordspråk som heter “Du ska inte ropa hej förrän du är över ån” och så känner jag. Än är det inte helt grönt ljus att allt går vägen med Galileo just nu, utan det kan bli så att vi får ringa ut veterinären fler gånger under helgen. Givetvis långhelg, vad annars..?