Första intrycket av Aragon och Galileo
Sent igår kväll, halv tolv på natten, anlände Marcel Jordans chaufför med Aragon och Galileo, de har stått på hästtransporten sedan i torsdags, det vill säga ungefär 6 dagar. Båda hästarna var hungriga och lite medtagna förstås efter en lång resa och när de är ovana att resa sedan tidigare.
Marcels chaufför berättade att Aragon och Galileo verkat fäst sig vid varandra under dessa dagar, om de tog ut den ena blev den andra orolig, det är skönt att just de fäst sig vid varandra ändå, det hade varit jobbigare för dem att mista en nyfunnen vän än som nu när de båda kom till samma ställe. 🙂
Trots allt åt de hö och halm med god aptit, och de lugnade ändå ganska snart ned sig.
Aragon har stora, vackra, mörka mandelformade ögon. Han verkar vara en känslig häst, inte lika skygg som Distinguido när han kom, men ängslig på ett annat sätt. Hans ögon ser lite bekymrade ut. Jag tror att han är väldigt vänlig och ödmjuk, men osäker, det finns en ängslan i hans ögon som man inte såg lika tydligt i Distinguidos ögon.
Han är otroligt försiktig, det går att gå fram till honom fast det syns att han är bekymrad. Jag tycker om den här känsligheten ändå, det gör att man känner att man vill ta hand om hästen, förklara för den att den är trygg och säker här. 🙂
Förr om åren har vi kanske varit mer restriktiva med godis till hästarna, men på senare år har vi släppt det där ganska rejält. Om det inte vållar något problem, så kan några godbitar göra att hästen slappnar av mer i ens närvaro. När man ger hästen godis och den tuggar, blir det lite som en avslappningseffekt. Om hästen inte tar godisen, eller möjligen tar den men inte tuggar, så håller den liksom andan inför vad som komma skall. Är hästen rädd för en själv, så kan man med hjälp av godis få hästen att förknippa en med något positivt, det blir en positiv förstärkning inför ett obehag helt enkelt. Tyvärr kan vi ju inte ta bort obehaget av vår egen närvaro, för då måste vi ju lämna hästen ensam, men om vi kan mildra obehaget på något sätt, så blir vi inte lika skräckinjagande.
Igår ville inte Aragon ta godis från våra händer. Naturligtvis kan det vara så att han inte var van vid att få pellets som smakade så här, eller van att få något alls. I morse däremot kunde jag sträcka in handen till honom och då plockade han ytterst försiktigt några bitar pellets. Han var inte helt säker på att han tyckte om dem, men efter en stund när han fått i sig några stycken och vant sig vid smaken, tog han gärna emot fler. Aragon ser så väldigt näpen ut, har en liten, vacker, fint mejslad mule. 🙂
Jag tror att om Aragon inte mår bra, så skulle han kunna bli en häst som boxvandrar, eller möjligen väver, så naturligtvis är det viktigt för oss att skapa en trygg miljö för honom, så att han känner sig tryggare. Personlighetsmässigt ligger han nog på RBE/RBI gissar jag på, men tiden får utvisa det. 🙂
Galileo verkar inte alls ha samma känslighet som Distinguido. Jag tror att Galileo är en LBE snarare än en RBE, men mycket vänlig personlighet. Inte lika feg som Gibson, men nyfiken och social på samma vis. Han verkade relativt obekymrad om vart han hade hamnat och han tittade nyfiket runt i sin box.
Båda hästarna rullade sig (med varsamhet) i boxarna igår. När den ena lade sig ner för att rulla (eller skrubba lite på ena sidan) så lade sig den andra ner. Just att rulla sig har jag hört någonstans att det är ett flockbeteende och det är också något vi sett Distinguido och Gibson göra samtidigt. Det kändes bra att se att de kunde göra det tillsammans, de verkade känna av varandra mycket.
Galileo åt nog nästan hellre halm än hö, han letade upp de gröna stråna i halmen där han hittade dem.
Galileo är gärna med där det händer saker, när Aragon fick några godisar var Galileo inte sen att sträcka fram mulen och be om att få några han också. 🙂 Jag tror att han inte kommer vara så bekymrad av att vara här utan han vänjer sig nog snart. Han är känslig, men kommer nog inte vara så nervös och försiktig som Distinguido.
Jag tror att båda pojkarna kommer bli riktigt fina och trevliga hästar, men de är nog ganska olika i personligheten verkar det som. Den ena osäker och ängslig, den andra nyfiken och tryggare i sig själv, de kommer att komplettera varandra bra. 🙂
