Äntligen en sadel som Distinguido kan ha!
Jag ska väl inte säga att jag ansträngt mig helhjärtat för att hitta en sadel till Distinguido, men det har känts ganska omöjligt med tanke på hur han är skapt: Kort rygg, rörlig länd och bogblad som når långt bak när han rör sig.
De ändå få sadlar som jag har provat på honom har han bockat med när han kommit upp i galopp med dem på ryggen. Någon sadel hoppade han rakt upp med och sparkade bakut i luften, så han har protesterat ganska våldsamt ibland, hm…
Igår beslöt jag mig därför för att prova longera honom med Chezz-sadeln, efter att jag flyttat ut bossorna på den ganska rejält. Jag har provat sadeln på honom förr, men då har bossorna suttit ganska nära varandra och han galopperade då med väldigt krumma språng, om jag ska uttrycka mig så. 😉 Igår var bossorna en handsbredd isär och det var första gången han inte visade någon som helst reaktion på en sadel. Inga som helst bockningar! 😀
Jag longerade Disto med Chezz-sadeln idag också och han gjorde inte heller idag minsta ansats till att bocka. Därefter fäste jag stigbyglar, som jag knöt fast i sadelgjorden för att de inte skulle slå mot honom, och sedan fick han röra sig på volten igen – ingen reaktion. Jag knöt upp snörena så att stigbyglarna nu rörde sig fritt när Disto travade och galopperade på volten, men han reagerade inte på detta heller.
Lite senare på kvällen satt jag upp och red på Disto, med Chezz-sadeln, Erik gick bredvid och höll i grimskaftet. Disto rörde sig bra och jag tror nog att han kändes mindre spänd än när jag har suttit barbacka. Han är väldigt känslig för tryck och jag tror att mina sittben blir allför skarpa mot hans rygg egentligen, så med sadeln emellan blir trycket mildare.
Det gick bra att skritta på volt och raka spår. Vi får jobba lite på att lära honom skänklar och tyglar givetvis, men det kommer. Huvudsaken är att han accepterar att jag sitter på honom och att jag så småningom helt kan styra honom själv, utan att behöva förlita mig på att Erik går bredvid. Dock kommer jag nog att vänta med att låta Erik koppla loss mig tills jag med trygghet kan trava uppsuttet på Disto, jag vill inte utmana ödet på något sätt och vis. 😉