Gerd Heuschmann, Totilas, Glock’s Undercover, Edward Gal och slutligen Dr Reiner Klimke
Nu kan jag inte vara tyst längre om vad jag tycker. Den alltjämt applåderade Totilas har i dagarna ridits tydligt oregelbunden bak på tävlingar i Aachen. Trots detta fick han förvånansvärt höga poäng, men därefter har man tagit ett beslut att stryka honom från resten av tävlingarna. Efter detta har höga röster om Totilas börjat höras på Facebook.
Det väldigt många kommenterar är först och främst det otroliga i att domarna lät Rath fortsätta ritten, trots att Totilas var så ojämn, halt, kan man faktiskt kalla det. Det andra är hur domarna kan ge så höga poäng åt en häst som rör sig orent, den borde åtminstone kommit långt ner i resultatlistorna.
Tittar man lite djupare på det hela, så finner man snart en trolig, men ofrånkomlig anledning till hältans uppkomst, och här vill jag länka till.
http://beeandthehorse.com/2014/05/30/totilas-how-a-magnificent-stallion-became-a-poor-creature/
Läser du denna artikel får du insikt i hur Totilas har skötts under sitt hittills 15-åriga liv, åtminstone så länge han har varit synlig på tävlingsbanorna. Jag kan inte bli annat än ledsen för denna hästs skull, så mycket elände han har varit med om. 🙁 Han reds i många år av Edward Gal och där grundlades väl troliga orsaker till hans senare problem.
Klassisk dressyr är till för att utbilda hästen till en stolt och stark varelse, det har inget med cirkusdressyr att göra, men idag har hästdressyr förvrängts till en sport där allt ska göras för att vinna publikens tjusning. Att publiken till största delen består av tyvärr om biomekanik okunniga åskådare, gör att det går att imponera på dem med spektakulära rörelser. Spektakulärt är ett spektakel, om en häst ska röra sig hälsosamt så går det inte att försöka få den att bli till ett spektakel.
Vad gäller domarkåren verkar även den tämligen blind, eller köpt kanske man ska säga. Eftersom det handlar om så fruktansvärt mycket pengar, ära och berömmelse som står på spel, så gör inte domarna annat än vad de kan för att blidka sponsorerna. Dömer domarna “fel” så blir de inte längre välkomna vid nästa mästerskap…
För att återgå till vad Gal gjorde med Totilas, så var det inget annat än att använda sig av rollkur. Gal har fångats på bild vid flertalet tillfällen när han rider sina hästar i rollkur. Vad händer då vid rollkur, varför är det så skadligt?
Om jag inte missminner mig så finner du Gal på bild på den första bilden här:
http://www.sustainabledressage.net/rollkur/index.php
Naturligtvis är ansikten och logotyper mörkade på denna sida, för när det begav sig så stämde faktiskt Sjef Janssen Theresa Sandin på den tiden då hon byggde upp denna hemsida. Notera att det finns flera kapitel om rollkur på denna sida, här kan du läsa om varför man inte ska ägna sig åt rollkur, bortsett från den uppenbara anledningen att det inte har med klassisk dressyr för hästens sundhet att göra:
http://www.sustainabledressage.net/rollkur/why_not.php
Gal skolade alltså Totilas enligt detta system, och det blev till det enda Totilas kände till, hur skulle man då lyckas omskola en sådan häst?
För många år sedan kom en video som visade Anky van Grunsven när hon red en lovande häst. Titta på denna video och gör en ny bedömning om vad ni anser om Anky som ryttare efter detta. För mig gjorde det att jag förlorade all respekt för henne när det gick upp för mig att hon bryter ner, istället för bygger upp hästar.
https://www.youtube.com/watch?v=Uz9r9zqGKhE
Jag får intrycket att Totilas är en väldigt känslig häst och har en sådan häst väl lärt sig ett system, så blir den förvirrad när den inte längre känner igen mönster. Jag vet så väl hur Disto reagerar när vi ändrar på saker och ting och han är nog inte i närheten av Totilas känslighet.
Nåväl, så Gal red Totilas och så såldes Totilas och Rath började rida honom och därefter började saker gå utför. Har man inte byggt upp en häst till både fysisk och psykisk sundhet så kan man nog inte annat än förvänta sig att hästen går sönder när tiden är inne. Att Totilas gick sönder under Raths övertagande är nog olycklig timing. Det var ingen stark häst som Rath fick ta över, och kanske var uppdraget omöjligt? Under Gal kanske Totilas hade fortsatt att leverera det publiken och domarna var så förtjusta i, men till vilket pris? Gal red Totilas far Gribaldi och Gribaldi dog av brusten aorta bara en ytterst kort tid efter sin pensionering vid 16 års ålder. En olycklig tillfällighet, eller en väl medveten tidpunkt?
Gal fortsätter naturligtvis med sitt system som han vet fungerar, och här ser vi idag nytagna foton på när han rider unga Glock’s Undercover.
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.1077025115641867.1073741839.461648053846246&type=3
8 minuters ridning i rollkur, sedan 1 minuts vila och sedan 8 minuters rollkur igen. Allt enligt reglarna, för man får minsann rida Low, Deep and Round (som man har döpt om rollkur till) i max tio minuter… För vems skull då? Hästens? Jag skulle inte tro det… 🙁
Så, Gal fortsätter att träna hästar på det vis han får utdelning för och ingen ingriper…
Epona TV släppte i dagarna detta klipp fritt:
http://epona.tv/dressage-astray-part-one
Veterinären Gerd Heuschmann (som bl a skrivit Tug of War) förklarar här hur korrekt piaff och passage ser ut och hur felaktig ser ut och vilka konsekvenser det får. Om du tycker att tävlingspiaff, passage, diagonalslutor etc inte är något fel på, då kan du här lära sig vad du ska titta efter. Utbildning är vårt enda sätt att öppna ögonen på folk.
Det visas i filmen ovan ett klipp på en fantastiskt fin piaff, av en amerikansk ryttare. Om det är någon som känner igen honom och vet vem han är, berätta det gärna för mig. 🙂 Tänk om de flesta piaffer på tävlingsbanan såg ut som den, då skulle det inte vara så mycket ont i magen av att titta på tävlingsdressyr.
För vår egen del har vi Patrik Kittel som gjorde sig känd för blue tounge när han red Scandic 2009. Om det är någon som glömt hur det såg ut, så kan ni bevittna det här:
https://www.youtube.com/watch?v=8hIXGiV4N4k
Jag ger inte mycket för de personer som reser för att träna hos personer som använder sig av rollkur. Har de inte fattat något alls? Precis som att folk nu har börjat vakna upp och insett att det kanske inte är så bra att spruta gift på föda och sedan äta den, utan att ekologiskt är det som krävs för att vi inte ska fördärva allt, så har också fler och fler lyckligtvis börja göra sina röster hörda för hästarnas och de är inte längre okunniga åskådare.
De gamla klassiska mästarna som Alois Podhajsky, Nuno Oliveira och Dr Reiner Klimke, med många fler, skulle vända sig i sina gravar om de fick se denna nu tyvärr allmänt vedertagna cirkusdressyr som inte tillför hästarna något gott. Jag hoppas att vi väldigt snart slipper eländet, det är djurplågeri, det är vad det är.
Slutligen, ett klipp som jag blir rörd till tårar och får rysningar av varje gång det visas, det är från OS 1984 och visar Dr Reiner Klimke ridandes ärevarvet på Alreich. Du ser honom rida galoppombyten i varje steg, samlad trav och slutligen piaff som övergår i ökad trav – allt på en hand! Hör publikens jubel och bevittna riktig, klassisk dressyr, för hästen! 😀
Lägg till en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Jättebra skrivet! Tyvärr har jag låga förhoppningar på den genomsnittlige dressyråskådaren. I princip alla jag känner som följer dressyrsporten någorlunda – även de som uttrycker sitt ogillande med rollkur – kan i nästa andetag säga “Men visst VAR det fantastiskt med Helgstrand och Blue Hors Matiné på VM. Och tänk vilket otroligt ekipage Edward Gal och Totilas var. Och visst var det roligt att Patrik Kittel tog EM-brons med Scandic, och han verkar ju så himla trevlig och visst var det fint och omtänksamt att han avbröt med Deja.” O s v.
Det är ungefär som med djurfrågor i största allmänhet, man förfasas (i bästa fall!) när man tvingas titta på rollkurbilderna eller bilderna från köttfabriken, och sedan ids man inte ta följderna av vad man ser utan applåderar glatt nämnda personers ritter på tävlingsbanan medan man mumsar på sin grillade kyckling. En sorglig inkonsekvens men det gör det än viktigare att påminna om missförhållandena, på ett sakligt sätt.
Jag kan förvisso medge att också jag har imponerats vid första anblicken av alla de nämnda, men med tydliga bevis för deras metoder kan jag personligen aldrig mer njuta eller ens uppskatta någon av deras ritter utan reser mig helst från läktaren. Och jag skulle aldrig i livet rekommendera någon att träna för Kittel, även om han säkert är en mycket sympatisk person utanför rollkurandet.
Men jag gläds i alla fall varje gång jag hittar ett sådan här genomtänkt och upplysande inlägg, och jag har vissa förhoppningar på att debatten efter Gals senaste motbjudande bilder ska bita sig kvar ett tag.
Kan vi samla missnöjet med dressyrens avarter internationellt, så kan det ändå bli en påverkan och en röst som hörs. Jag vill därför rekommendera (den som inte redan hittat det) att underteckna en petition som började 15/8 och ska pågå till 30/8 med målet att samla 100 000 underskrifter för att förbjuda rollkur/”LDR”. Den kan hittas via Deine Stimme gegen Rollkur på Facebook eller direkt på no-rollkur.com. F n finns det drygt 20 000 namn men jag tror att om det sprids lite bättre utanför Tyskland så finns det potential att samla många många fler.
Tyvärr är ju de flesta större forum och ridsporttidningar del av samma hyckleri som inte vågar kritisera någon av de större ryttarna eller deras metoder. Det är skamligt att ingen där verkar våga sätta ner foten och skriva rakt ut “det här ser för djävligt ut” trots att en blind borde kunna förstå det.
För övrigt är jag också väldigt nyfiken på vem den amerikanske ryttaren med den fina skimmeln och den ljuvliga piaffen är. Man blir hur som helst glad att det ännu finns någon förebild att titta på för en dressyrintresserad med respekt för hästen. 🙂
Hej Kerstin!
Jag håller med dig i att de allra flesta tyvärr inte ser kopplingen rollkur och de ryttare som de beundrar. Du beskriver förfarandet ganska exakt, tyvärr. 🙁
Dressyr i sig kan vara en konstform, men det vi ser på tävlingsbanorna idag är långt ifrån konst många gånger, det är cirkusdressyr. Det finns inget äkta i den dressyren, förutom få undantag, men de ekipagen brukar sällan bli riktigt högt placerade.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka min frustration över att se alla beundrande kommentarer från folk gällande tävlingarna i Aachen, jag blir alldeles förtivlad av det. 🙁 Det man säljer med dressyrtävlingar idag är allt runtomkring. Dressyrtävlingarna är som vandrande reklampelare för allsköns produkter. Det är sadlar, träns, ryttarutrustning, foder, precis allt. Man skapar ett mode och popularitet kring produkter och alla de som på något vis är en del av detta, gör också att wow-faktorn är ett måste.
Kittel och andra som ägnar sig åt rollkur må vara hur trevliga som helst privat, det är inte det som det handlar om som du säger, utan hur de hanterar hästarna. Jag har sett dem som tar Kittel, Gal och Rath (med flera) i försvar, och tycker att man är elak om man kritiserar dem. Om någon skulle behandla en hund eller katt på det viset som de behandlar hästarna; Hur många skulle inte skrika upproriskt där? Glöm dock inte hur illa det kan vara ställt på djurutställningar där somliga tar till allsköns medel för att vinna. Det finns hundtränare som pryglar sina hundar och menar att det är ett måste för att sätta respekt i djuren. 🙁 Målen helgar inte alla medel.
Jag tror att det sätt som man behandlar sin häst, är ett visst bevis på ens empatiska förmåga. Somliga har helt enkelt inte kommit lika långt i sin empatiska utveckling. För mig är ett liv alltid ett liv, jag kan inte säga att jag tycker att en människa är värd mer än en häst t ex och när det kommer till aktiv dödshjälp har vi ju helt klart ett kapitel där om hur vi ser på aktiv dödshjälp för djur kontra människor. Vi kan se det humana i detta, men varför kan vi inte samtidigt se det inhumana i exempelvis rollkur?
En sak kan jag i alla fall säga och det är att jag är glad över att man nu har beslutat pensionera Totilas från tävlingsbanorna, gott för honom. Jag hoppas att han får leva ett pensionärsliv som är långt bättre än det liv han har haft hittills.
Det är också som du säger; Alla de stora ridsportstidningarna är med i hyckleriet, ingen tittar under lupp vad som verkligen försiggår. Jag läste dock någonstans om att Edward Gal fått en tillsägelse av en steward vid ett träningstillfälle nu i Aachen, och då hade han fått avsluta och vända tillbaka till stallet. Om jag förstått rätt så ska djurrättsorganisationen PETA stämma både Edward Gal och Mattias Rath och hans team för vad de gjort i Aachen. En tränar extrem rollkur och en startar en häst som sedan klassas som halt.
Frågan är vilken hästtidning som ska våga publicera bilder och ifrågasättande kring rollkur allra först? Helt klart lär den få väldigt många emot sig, och det är väl däri rädslan ligger. Så länge inte stor ridsportmedia törs rapportera om detta, så ser jag det som min plikt att säga vad jag tycker om det jag ser. Ju fler som vaknar upp och inser vad som pågår mitt framför ögonen på dem, ju bättre. Ju förr kan vi få till stånd en ändring.
Jag har skrivit på petitionen du skriver om, och jag ska också dela den här på bloggen i ett inlägg, den är väl värd att uppmärksammas.
Tills vidare kvarstår undran om vem den amerikanske ryttaren är, jag ska forska vidare i det och höra om någon vet vem han är. 🙂
Må så gott!
Håller med till fullo! Står i kommentarerna till epona filmen att ryttaren är “US rider is the German-born Guenter Seidel? Moved to the US in his mid 20s”. Kvalificera sig tydligen inte till freestylen medan den andra ryttaren vann silver…..sorgligt…
Åh, tack för infon om vem ryttaren var! 🙂 Det var verkligen stor skillnad mellan de två och jag kan inte förstå hur placeringen kan vara så olika. Hur kan det i övrigt ha skiljt så mycket att det vägde upp för skillnaden i piaffen och passagen? :/
Guenter Seidel och hans fantastiska Aragorn. Finns en hel del klipp på Youtube. Oerhört fin ridning vilket man såg redan under dåvarande mästerskap men den klassiska samlingen och mjuka handen överskuggades av spektakulära framben, därav placeringen. Dock tror jag att dagens cirkuskonster är på väg att försvinna..bara domarkåren och tränarkåren vågar premiera en annan typ av ridning.
Även den mest övertygade kommer att ledsna med tiden, det kanske var spännande och annorlunda när det började med BH Matiné men nu känns det bara gammalt och tråkigt. Man trodde nog att man, genom extremt begåvade hästar, hade hittat en genväg till framgång men istället gick det ut över hästens hållbarhet och glädje till arbete. Det i sin tur tar bort behållningen med att titta på samspelet mellan häst och ryttare i sporten då det egentligen mest är en plåga..
Ja det ser mycket fint ut när Guenter Seidel rider Aragorn. 🙂
Tyvärr har man alltför länge premierat det spektakulära inne på dressyrbanan. Jag undrar hur pålästa och kunniga de domarna är som dömer högre poäng till det? Om man är kunnig inom biomekanik så ser man när hästen hänger ihop och är riden bakifrån och fram, man ser när hjälperna är lätta och nästan osynliga, man ser när hästen ser harmonisk och lugn ut, man ser när kandarstången inte är hårt vinklad, man ser när hästens nacke är högsta punkt och när halsen är fritt buren. Jag blir faktiskt fundersam till domarkårens kompetens. Jag tror att det har handlat väldigt mycket om pengar och maktspel egentligen.
Jag tror och hoppas på att det har börjat kommit till en vändning. Problemet är när man letar efter nästan nya “stjärna” som helt plötsligt ska vinna allt. Man måste börja premiera lätthet och avslappning, då kanske vi kommer vandra längs en för hästen bättre väg.
Jag tror det är så att koefficienterna är helt fel. Piaff, passage och sådana svåra rörelser får högre koefficienter än den fria skritten och rena gångarterna och då blir fel saker premierade.