Hackamore/kapson
Så sakteliga går Distinguidos inridning framåt, vi hastar oss inte genom den. När kan man förresten säga att en häst är inriden? När den går att rida i alla tre gångarter och är styrbar i dem? Riktigt dit har vi inte kommit ännu. 🙂 Jag kan rida Distinguido i skritt och trav och styra honom i de gångarterna, galoppera vill jag nog göra ute på tur först tror jag, för att få mer naturlig framåtbjudning och inte göra det onödigt svårt. När hästen galopperar behöver den ofta ha lite mer fart i början för att hålla balansen och att då börja galoppera på ridbana eller i ridhus där man inte har så många meter innan man måste svänga genom ett hörn gör det svårare. Ute kan man passa på i en liten uppförsbacke t ex och när man har en längre sträcka framför sig. Gärna med lite draghjälp av en annan häst också. 🙂
Jag har under några dagars tid provat olika betslingar på Distinguido. Från början fick han ha grimma på sig, eftersom det inte begränsade hur mycket han kunde gäspa. Han har också fått ha kapson på sig, men jag har saknat att ha bett… Jag upplever det så att en häst ofta hänger sig på kapsonen liksom, och jag är inte bästa vän med den när det gäller att rida med den. Ett bett är så mycket enklare att använda än en kapson, tycker jag.
Idag provade jag dock den kombinerade kapsonen/hackamoret jag har, när vi tog ut Distinguido på förmiddagen. Jag köpte det för flera år sedan till Perla, och tänkte att det kanske kunde passa Distinguido.
Innan jag satt upp kontrollerade jag att Distinguido förstod hackamorets inverkan, dvs att sänka huvudet när jag tog i de tyglarna.
När jag väl satt upp kändes Disto sedan ganska nöjd med huvudlaget inklusive kapson och hackamore. Det var lite pilligt att ha lagom lång längd på kapson- och hackamoretyglar, och jag föredrog att ha tvåhandsfattning på hackamoret ändå.
Styrningen fungerande nöjaktigt, vi har lite problem med att höger bog ibland glider ut, och jag är faktiskt lite ringrostig vad gäller ridningen nu eftersom det var så länge sedan jag red kontinuerligt. Perla var nog den häst jag red senast, men eftersom hon inte är kvar här hemma nu så är det bara Distinguido som jag nu kommer rida på en tid framöver.
Efter att han känt på Disto i skritt och trav, på volter och längs fyrkantspåret och diverse figurer kände jag mig väldigt nöjd, det var inga svårigheter direkt.
På kvällen tog vi ett pass till, det kändes så fint att jag var nöjd efter ungefär 15 minuters ridning. 🙂
Nu ska jag framöver ägna mig åt att försöka hitta en bättre känsla uppe på Distos rygg, börja känna mer efter hur han rör sig och hur jag sitter med i hans rörelser. Det är väldigt stor skillnad att rida Disto jämfört med Titan som jag annars har haft i alla år, en helt annan rörelse och känsla, på ett positivt sätt. 🙂