Att vara genuin
I måndags publicerade Sveriges Radio P1 Kaliber ett klipp om hur tillverkningen av lågprisprodukter inom hästsportbranchen går till. Bl a Hippson och Ridsport m fl publicerade detta reportage på sina Facebook-sidor.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6253381
Bara några dagar senare kunde jag läsa på Hippson om årets Hästsportmässa, en årlig inköpsmässa för svenska ridsportsbutiker, helt utan någon som helst eftertanke till måndagens reportage, det var som bortfluget. 🙁 Jag kan tycka att man åtminstone kunde skrivit en rad som påminde om detta.
Hur kan man i ena stunden rapportera om utnyttjande av människor, där de arbetar för slavlöner för att vi i väst ska kunna fortsätta leva som vi gör? Ett reportage där det faktiskt låter som om att man bryr sig. I nästa stund rapporterar man glatt om hur vi kan fortsätta vår konsumtion, genom att visa bilder på kommande säsongers mode… Mode… ett ord som är skapat för att vi ska ägna oss åt en slit- och slängmentalitet, och för att någon ska tjäna pengar på detta.
Det är samma sak med ridsportstävlingarna där folk kan publicera bilder från tävlingarna där hästarnas munnar snörts ihop så hårt det någonsin bara går, och hästarna försöker frenetiskt att öppna den fradgande munnen, ögonen rullar och paniken lyser ur dem. De som ser bilderna blir upprörda en stund och rycker sedan på axlarna åt det, går ut i stallet och tar på dem Aachen-tränset på samma hårda hål som tidigare, utan någon som helst reflektion.
Det här är vanligt förekommande i världen. Människor är helt enkelt inte genuina, äkta, längre, de är inte vad de utger sig för att vara. Den äkta empatin har gått förlorad, den skymtar en gnutta en liten stund, sedan försvinner den som en vindpust.