Snart dags att lämna Danmark och Bent Branderup

Posted On augusti 24, 2016

Nu har en och en halv vecka förflutit sedan jag kom till Danmark och om några dagar är det dags för mig att lasta Distinguido och åka hem. Jag är glad för att jag fick möjlighet att stanna här två veckor istället för bara en vecka. Bent har ett väldigt bra öga för detaljer i ens ridning och jag har fått mycket och bra hjälp här under tiden jag varit här. 🙂

Förra veckan var Istvàn här som veckoelev, denna vecka är det Annett som är här med sin häst för att träna. Förutom veckoelever, är det förstås alltid praktikanter här och jag har fått lära känna Bettina, som bor i Polen, och Charline, som bor i Tyskland, under tiden här. Det är roligt att lära känna nya personer som är ödmjuka och gärna delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Bettina hade en låneponny under sin tid här och det var fantastiskt att se vilket fint arbete hon gjort med sin ponny, som var helt grön när hon kom, under endast två och en halv vecka. När jag såg de två tillsammans var det svårt att tänka sig att de bara känt varandra under så kort tid.

Charline har fotat mig en del under mina ridpass, och fått till några fina kort. 🙂 Inte alla kort blir bra förstås, och jag tänker att väl hemma igen ska jag be Erik filma mig mer, så jag får se hur det ser ut och så jag förhoppningsvis kan bättra på mina brister.

Stämningen på gården har varit avslappnad och lugn, dagarna förflyter i sakta mak. Distinguido finner sig tillrätta här, men jag tror han saknar Gibson där hemma. De två kommer säkert bli väldigt glada att få träffas igen! 😀

Jag är glad att vara förunnad att få ha en häst som Distinguido, han är otroligt känslig för min inverkan, även om jag inte alltid förstår det… Minsta lilla detalj som jag ändrar på gör skillnad för honom. Det jag har fått träna på inför Bent är att skifta mellan framåt nedåt i öppna/sluta, och samling i öppna/sluta. Vilka hjälper använder jag och när? Jag har fått träna på att använda mina hjälper i precis rätt ögonblick för att inverkan ska bli så optimal som möjligt. Sitsen är den primära hjälpen, men det är ack så lätt att förglömma den. Med en häst som Titan gjorde sitsen inte lika stor inverkan som den gör på Distinguido, och det är klart att Titan var så pass mycket bredare att sitta på, jämfört med Distinguido att det för min del direkt blir stor skillnad på hur pass mycket jag behöver hålla balansen själv.

Jag har fått känna efter hur jag sitter, och framförallt räta upp min sits och vara medveten om hur jag använder den. Alla föremål reagerar på en balansändring. Bent talade om detta med balans genom att jämföra det med en människa som bär på en ryggsäck, där människan måste finna en balans för att inte tippa baklänges. Människor som bär på ett vattenfyllt krus uppe på sitt huvud måste röra sig i balans för att inte kruset ska tippa. Det gäller att vara i balans med föremålet som man bär på. När hästen står fritt, utan en människa på sin rygg, har den bara sig själv att balansera. När en människa sätter sig på hästens rygg måste hästen på något vis agera. Frågan är om hästen försöker fånga upp människans tyngdpunkt (likt kruset) eller om den rör sig åt motsatt håll (likt ryggsäcken)? Ibland sitter vi själva så ur hästens balans att den försöker röra sig ifrån oss, och istället för att lägga till ytterligare hjälper, kan vi bli mer medvetna om vad vi gör med vår egen sits. Kanske kan vi fånga upp hästen genom att komma i balans med den, och därmed inte behöva lätta till en spöhjälp, skänkel, eller tygel? Genom att bli medveten om att sitsen är den primära hjälpen och alltid utgå från den, kan vi minimera brukandet av sekundära hjälper, dvs allt annat än sitsen. 🙂