En stilla mun är en vacker mun
En av de saker Bent upprepade flera gånger både under sommarakademin och under min tid som veckoelev, var några ord om hästens mun. Bent uttryckte det som så att han tycker att en stilla mun är den vackraste munnen, men en stilla mun som är stel, är inte bra. Rangordningen var som följer, om jag förstod rätt: En stilla, avslappnad mun. En rörlig, avslappnad mun. En rörlig, orolig mun. En stilla, stel mun.
En hästs mun kan vara stilla (dvs inte öppna läpparna, tugga på bettet etc) för att hästen verkligen är lugn och avslappnad och mjuk och även ryttarens hand är mjuk. En hästs mun kan dock också vara stilla för att den är stel och kniper om bettet
När jag började med akademisk ridkonst vet jag att jag läste mycket om att lösgöra hästens mun. Jag vet att jag då, liksom nu, hade kännedom om att hästens tunga involverar hästens tungben, käke, nacke och bröst. Genom att lösgöra hästens mun, vilket egentligen handlar om att få hästens tunga att röra sig, kan man påverka tungbenet och därigenom käken, nacken och slutligen hästens bröst. En häst som är stel och stum i munnen, av en eller annan anledning, kan vi hjälpa genom att få den att röra på tungan och därigenom tungbenet och vidare få hästen att mjukna och slappna av i käken, nacken och bröstet.
Som ryttare blir man ibland fixerad vid att göra en massa saker med sina händer, och jag vet att Bent har sagt: ”Handen i sig kan inget producera, bara känna av vad som har hänt baktill.”. Jag vet att jag ibland har en tendens att greja för mycket med mina händer, men jag försöker jobba på det. Jag vet att saker och ting inte blir bättre av att man överarbetar dem med händerna, istället för att ta itu med det verkliga problemet, som sitter i ens inaktiva sits och skänkel.
Eftersom jag vet att Bent ibland tyckt att jag gjort för mycket med händerna, har jag nog fixerat mig vid att bli lite för stilla med dem istället. På Distinguido vill jag ogärna störa honom i munnen eftersom han är väldigt känslig och lätt blir störd om jag inte låter honom ha bettet ifred.
Bent sade då vid ett träningstillfälle i Danmark något just som ”En stilla mun är vackert men en stilla mun som är stel, är inte bra.”. Vid just detta tillfälle red jag i höger varv och i höger varv är Disto lite stel. Han är lite stel i höger bog, nacke och således också i munnen. Det jag fick göra nu var alltså att just lösgöra Disto i höger mungipa, genom att pilla lite i tygeln så att han började röra på munnen och slappna av, istället för att knipa om bettet och vara stum i munnen.
Titan tränade jag allra oftast med tränsbett och det var det bästa redskapet för honom tyckte jag. Han inledde varje pass med att gäspa stort flera gånger och han fick alltid gäspa klart i skritt på volt innan jag bad honom om något mer ansträngande. 🙂
Distinguido är likadan som Titan. Innan jag sitter upp promenerar jag omkring med honom tränsad och han går då alltid och gäspar. Jag väntar tills han har gäspat klart, innan jag sitter upp och gäspar han när jag rider, så får han gäspa klart innan vi börjar själva träningen.
Följer man för slaviskt en regel, utan undantag, missar man de där undantagen då regeln inte är tillämpbar. Visst är det trevligt när hästmunnen är stilla, och som ryttare vill jag inte dra min häst i munnen, eller ägna mig åt handridning. Dock finns det tillfällen då det är befogat att just lösgöra hästens mun, men därefter ska handen förstås bli stilla. Känn efter hur det känns i handen och hur hästen är i munnen. Spjärnar den emot, eller följer den mjukt med när du ber hästen ställa sig i nacken?
För mig har tränsbetten hjälpt mina hästar att slappna av och därför tycker jag också att de är så bra verktyg. Med vissa hästar har det tagit lite tid att hitta ett bett som de trivs med och är bekväma med att ha i sin mun, men jag är alltid mycket mån om att hitta ett bett som de tycker känns bra. Distinguido är den som det varit svårast att hitta ett bra bett till, och jag vet inte ifall jag har hittat det bästa ännu, men det verkar som att han trivs bäst med ett ganska tunt tvådelat bett med liten led och dessutom lite böjd mundel. Tyvärr är bett som dessa svåra att hitta, det krävs oftast att man specialbeställer på nätet. Gibson verkar nöjd med det tvådelade bett jag har till honom, men för Distos del får jag nog leta lite till innan jag hittar det bett som han kommer trivas allra bäst på. 🙂