Mr Pommeroy
Under natten mot idag föll snön, så vi möttes av ett vitt, om än tunt, täcke på marken imorse. Solens strålar letade sig fram, och vi fick för ovanlighetens skull därför två vackra dagar i rad, härligt!
Efter att de nödvändiga stallsysslorna var avklarade bet kylan i våra kinder och genom våra kläder, men istället för att gå in och värma oss, vilket var verkligt lockande, tog Erik ut Mr Pommeroy en liten stund på ridbanan. 🙂 Turligt nog var kylan så mild att gruset på ridbanan inte var fruset, och den kändes därför okej att vara på, trots minusgraderna.
Pommis är en nyfiken kille, vänlig och tillmötesgående, men en smula osäker. Min känsla med honom är därför att se till att han blir trygg och säker och alltid tar det lugnt, innan man ber honom om att lägga in mer energi i det han gör. Erik fick därför be Pommis om att följa honom på volten. Jag vill se att hästen slappnar av och sänker huvudet, mjukt svingar ryggen och rör sig genom hela kroppen. Tanken är att kunna använda i stort sett samma hjälper, eller åtminstone inverkan, som man kan göra från ryggen. För att få Pommis att böja sig genom kroppen fick Erik använda spöet mot Pommis bål, strax bakom och ovanför armbågen. Samtidigt som spöet inverkade där fick Erik ta ett mjukt tag i linan nedåt mot marken och inåt mot voltens mitt. Tanken är att inte ta i linan såvida man inte inverkar i bålen på hästen, eftersom hästen är tänkt att böja sig kring ryttarens sittben i första hand, inte för tygeln.
Syftet med att gå på volten är att böjningen genom kroppen samverkar med sänkningen av hästens huvud – de två är förenade. Med den ena, kommer den andra. Kan man skapa böjning genom hästens bål, brukar hästen också sänka huvudet. Kan man förmå hästen att sänka huvudet, brukar den också kunna böja sig i bålen. När hästen på detta vis kan slappna av, kommer den i ett tillstånd där den kan lära sig saker och klura ut en lösning, istället för att reagera instinktivt.
Pommis har ju en benägenhet att reagera på omgivningen och bli orolig/stressad, men han ser trygg och mer självsäker ut när Erik tränar med honom på detta vis. Han tycker fortfarande saker är läskiga, men han har en helt annan sinnesnärvaro och verkar uppskatta att få göra något tillsammans med människan. Han står ofta och iakttar oss när vi rör oss på gården.
Jag tror ju att Pommis skulle tycka att det vore väldigt skoj att få lära sig lite tricks, eftersom han tycker mycket om godis och han är riktigt snabbtänkt. Något säger mig dock att det är bäst att lägga en stabil grund där han slappnar av, än att han går upp i varv så fort man tar ut honom på ridbanan. En häst som har tendenser att hetsa upp sig, får man träna till att slappna av innan man börjar ge den uppgifter att lösa.
Pommis är en väldigt rar pojke, och det är roligt att se så snabbt han utvecklas med lite träning och blir tryggare i sig själv. 🙂
