Tidiga morgnar och sena kvällar

Eftersom sommarvärmen har kommit in ordentligt och antalet flugor och bromsar därmed har ökat dramatiskt i mängd, är det inte att tänka på någon hästträning om eftermiddagarna. Istället har jag och Erik börjat gå upp tidigt på morgonen, mellan klockan 4 och 5, för att träna Distinguido. Vi har haft ett litet riduppehåll innan vi började med detta, eftersom det helt enkelt var för varmt och för mycket insekter om eftermiddagarna, innan vi beslöt oss för att ta tidiga morgnar istället, och få rutin på träningen med Disto.

morning_training

De andra hästarna som är yngre, och vi inte tränar varje dag, tränar vi om kvällarna istället, och det gör att det ofta blir ganska sent om kvällarna.

Jag skulle vilja säga att jag fortfarande håller på med grunderna på Disto. Galoppfattningarna är inte riktigt befästa ännu och jag vill inte att han ska ladda in i galopp, utan att han mjukt kan rulla över från trav till galopp. Från början gjorde jag så att jag helt enkelt bad honom att länga på traven mer och mer, samtidigt som jag försökte ge galopptakt från min sits, tills han självmant fattade galopp. Nu ber jag lite mer om galoppfattning, men jag låter honom öka på traven om han behöver det, jag forcerar ingen fattning.

Vi fortsätter jobba med hans högra bog och vänster bak. Vänster bak har blivit riktigt bra nu, höger sluta är inga problem, däremot har nu vänster sluta blivit svårare, antagligen för att jag medvetet har undvikit denna för att inte förvärra hans tendens till att röra sig i vänster sluta. Håhåjaja, det är bara att fortsätta träna alla skolor, oavsett vilka han har svårare för.

Jag rider sidförflyttningar på alla möjliga olika sätt för att jobba med hans bakben och bogar. Jag rider allt ifrån överböjd skänkelvikning till diagonalsluta, allt utifrån vad jag vill jobba med. Jag vill att Disto inte ska ha några svårigheter med att ta vilket ben som helst framför eller bakom den andra sidans ben.

När jag rider mycket sidförflyttningar i skritt, får jag en annan bieffekt av det hela. Disto blir lite osäker på när han egentligen ska trava och han föreslår diverse skolor eller sidförflyttningar istället för att börja trava när jag tänkt mig det. Jag får därför vara extra tydlig med att det är mer framåt jag menar. 🙂 Det är ganska stor skillnad mot tidigare då han haft väldigt mycket nervositet och helst velat trava redan från när jag suttit upp.

Förutom att förflytta oss i sidled tränar vi på alla möjliga ridvägar på ridbanan. Volter, volt tillbaka, snett igenom, vänd genom volt, halvt igenom, serpentinbågar, rida längs medellinjen, kvartslinjen, vänd rätt över ridbanan osv. Jag kollar av att han är fullt styrbar, helt enkelt. Jag märker i dessa ridvägar att höger bog flyter iväg, om det är något jag tappar, det är den som är absolut svårast att ha med sig, men jag försöker då ibland rida aningens höger böjning-tänk för att hålla den bogen lite mer på plats.

Vi har också provat några fler slags sadlar. Vi hade en tjej ute som säljer Schleese/JES och DK saddles. Hon mätte upp Disto och så fick vi prova en sadel, även fast den inte var ändrad för att passa Disto. Sadelläget är kort, och det vet jag ju sedan innan. 43 cm tror jag att hon mätte det till, om jag minns rätt. Sadel vi provade var en DK, som dessutom var luftstoppad. Disto är ju ganska känslig i ryggen som sagt, och den sadeln var han inte så förtjust i. Efter att jag satt mig upp tog han några steg, sedan stannade han igen och jag kände att han blev spänd över ryggen och jag hade på känn att det här kanske inte var riktigt för honom… Hur som red jag några varv i skritt och trav, men jag kände att han var spänd. Vid galoppfattningarna bockade han lite grand, men det tror jag kanske inte syntes så mycket för den som inte brukar se honom. Sadeln i sig var inte riktigt min melodi heller, då den hade väldiga knästöd (knäblock kallar jag det) och en väldigt djup sits. Jag föredrar att ha en sadel som jag kan röra mig mer i och helt klart inte ha några saker som blockerar mina knän. Ekonomiskt sett var det heller inte en sadel för mig, då den kostar 56.000 kr i nypris… :/

Grundidén med Schleese/JES/DK är Saddlefit 4 Life, och det är en bom som är justerbar både i vidd och vinkel, och det gillar jag. Däremot luftstoppning är jag skeptisk emot. Tänker man sig en luftmadrass så ändrar ju den sig efter ens kropp, men vad är skönast att ligga på: En luftmadrass eller en vanlig ullstoppad säng? Ullen dämpar ju dunsarna från ryttaren också, den blir lite fjädrande på ett annorlunda sätt än luft. Nåväl, man får helt enkelt känna efter vad man själv och hästen föredrar. 🙂

Vi har också provat en Freeform-sadel för några veckor sedan. Disto verkade bekväm med den, förutom att den knarrade en hel del och det störde honom förstås, eftersom det aldrig slutade att knarra… Sedan upplevde jag tyvärr att jag satt väldigt högt upp över hästryggen med Freeform, även om sadeln i sig var väldigt skön att rida i! 🙂
Jag hade en Freeform till Titan för många år sedan, men jag sålde den för att min sadel inte hade några paneler, så jag tvingades rida med ett specialschabrak varje gång och med en häst som svettas ganska mycket så blir detta schabrak ofräscht snabbt. Torktiden för det var några dagar, plus att det var omständigt att plocka ur inläggen varje gång, så det blev inte av att jag tvättade det alltför ofta tyvärr. Sadelgjordsstropparna var också fästa ganska långt bak i  sadeln och det gjorde att den drogs fram, då Titan var ganska bukig. Till slut tröttnade jag och sålde den, men det är den absolut skönaste sadel jag någonsin haft! 🙂

Gibson fick också prova Freeformen och han var inte bekymrad av knarrande sadel, så han knatade på i skritt och trav när Erik longerade mig. Gibson verkade trivas bra med sadeln, men det var det där med att sitta högt upp över hästen…

Framöver har jag tänkt att prova Wow-sadel och Maxflex också, så får vi se. Maxflex verkar vara bra sadlar, det enda som bekymrar mig är hur bred kanalen mellan bossorna är. Ett exemplar jag hade hemma för något år sedan var kanske 5-6 cm bred och det är för smalt. Disto verkar inte alls gilla när det är för smalt mellan bossorna, det är en anledning till att han bockar med sadeln. Dessutom verkar han inte gilla styva bommar, hitintills har han bockat med alla bomsadlar vi har provat på honom, till och med DK, även om det var mindre bockningar så visade han ändå vad han gillade den.

Anledningen till att jag letar efter en annan sadel än Bent Branderup by Stübben sadeln är för att jag vill ha en säkrare sadel att rida ut i. BBbS-sadeln har inga säkerhetskrampor och det vill jag ha om jag ska rida ut. Dessutom vill jag ha en sadel att kunna hoppa lite grand i, för det verkar som om Disto gillar att skutta över små hinder. 🙂

Vi får se om vi hittar någon annan sadel som Disto trivs med, och vad det blir för en! 😉

Vikten av att träna regelbundet

Den här veckan har jag varit utomlands med jobbet och har därför inte kunnat träna Disto och Gibson. Hästar som Disto tenderar att bli mer nervösa när det gått en tid mellan träningspassen och idag märkte jag just detta. Först och främst i hagen när jag ska hämta honom, så märkte jag att han tycker min närvaro är jobbig.

På ridbanan fick jag jobba mycket med att få honom lugn och inte vara spänd och nervös, det var inte läge att rida idag. Vi gjorde en del TRT-övningar, med ljud och beröring, det var väldigt jobbigt tyckte Disto. 😉

Till slut hade han landat så pass mycket att jag kunde be honom om att göra saker i longeringen. Han kunde då trava långsamt med huvudet lågt och vara uppmärksam på mig. Ur det läget kunde jag be honom om några galoppsprång, som var just språng. Tanken är att kunna sätta ihop det här till en serie språng, så att man får galopp.

Disto har lätt för att bli spänd och nervös, så när jag ber honom att vinkla korset och samla sig, är det viktigt att han behåller avslappningen när jag inte ber om anspänning. I det här läget får han idag gå långsamt, även fastän det innebär att det inte blir samling på riktigt. I riktig samling vill jag komprimera energin och kunna släppa den framåt. Det läget vi hade idag var långsam galopp.

Dagar då Disto är lugn när jag hämtar honom i hagen, då kan jag jobba mer med samling och inte bara tänka avslappning och långsamt, för då har jag redan avslappningen på plats. 🙂

Ofta är det så att pass nummer ett, efter en tids uppehåll (dagar), är Disto väldigt spänd. Redan pass nummer två brukar vara mycket bättre, och pass nummer tre och fyra brukar vara ungefär som vanligt igen.

Här är en film från när vi har tränat kontinuerligt. 🙂

Oliksidig häst?

Jag börjar alltid med att utbilda en häst från marken och redan där får jag en känsla av hur hästen känns i kroppen. Alla hästar som jag träffat på har varit oliksidiga från början i större eller mindre utsträckning. Jag märker hur oliksidig hästen är genom vilken känsla jag får från hästens bogar och nacke. I longeringen t ex så känner jag när hästen vill vara rak i ena varvet och böjd i det andra. Jag tittar då på hur hästen verkligen rör sig. Spårar hästen eller sladdar den omkring på volten? Känns det stumt i longerlinan eller mjukt? Ser det ut som att hästens bog liksom smälter in i hästens kropp, eller spjärnar den emot?

Gällande stumma bogar så kan detta ibland märkas genom att hästen i ena varvet behöver hålla betydligt högre tempo i trav i ena varvet jämfört med det andra, i annat fall tappar hästen tvåtakten.

Om bogen är stum i ena varvet brukar hästen också ha svårt att ställa sig i nacken i samma varv och även slutan brukar vara svår att få bra. Man kan se på den övre delen i hästens hals, närmare nacken, att det buktar ut där. Hästen kan vara ovillig att sänka huvudet och sträcka fram nos och panna ordentligt.

När man ber hästen om sluta i detta varv brukar det kunna bli så att hästen viker sig i halsen och går på tvären med kroppen istället, vilket får till följd att den tappar inner bak utanför kroppen och att ytter bak inte kommer in mot tyngdpunkten. Slutans kvalitet blir inte bra; Frågan är om det ens per definition är en sluta?

Sitter man sedan upp på denna häst brukar den gå överböjd i ena varvet och skjuta ut ytterbogen, medan i andra varvet är det svårt att ställa hästen i nacken och få den böjd genom kroppen.

Det jag försöker göra med den här snedheten från marken är att i det varv där hästen har svårt att ställa sig i nacken, se till att den verkligen sträcker ut halsen och får bort utbuktningen högst upp i halsen. Jag försöker att få den att sträcka fram panna och nos och sedan försiktigt försöka få hästen att ställa hästen i nacken. Först och främst rätar jag alltså ut halsen för att få bort spänningar i den, sedan kan jag börja be om ställning i nacken. Hästens utskjutande bog kan jag peta på med spöet, men jag försöker att inte fokusera för mycket på bogen, för gör man det blir resultatet ofta att hästen istället skjuter ut andra bogen och viker sig i halsen.

I det varv där hästen överböjer sig försöker jag också att räta ut hästen, jag undviker att ställa hästen i nacken utan försöker istället att hålla den rakare för att hålla ytter bog på plats. Jag försöker att få med mig ytter bog, den som åker ut, när jag byter varv så att hästen inte viker sig i halsen i det ögonblicket.

Uppsuttet koncentrerar jag mig på samma sak, men här har jag också sitsen att tänka på. I det varv där hästen har svårt att ställa sig i nacken, försöker jag se till att lätta upp min sits på yttersidan så att jag inte trycker ner ytter rygghalva. Jag försöker få fram inner skänkel och verkligen få hästen att runda sig omkring skänkeln. Jag försöker lägga till inner skänkel när hästen har inner bak i luften, så att inner bak tas fram mer. Med handen försöker jag försiktigt få hästen att mjukna i nacken. Jag tittar på hästens inner ganasch och vill se att den liksom försvinner in i halsen. Jag vill se att böjningen genom hästens hals även fortsätter ut genom dess skalle, att pannan är riktad i voltens riktning.

I det varv där hästen överböjer sig ser jag till att verkligen inte använda inner tygel, utan jag håller hästen nästan helt rak, jag kan tänka mig att rida med lite slutatänk, så att hästens ytterbog verkligen hålls på plats. Jag försöker att sitta mitt uppe på hästen, och inte överdriva böjningen genom hästens bål med min sits. Jag ser till att för ytter tygel få med mig ytter bog, att hästen låter få ytterbogen förd av ytter tygel. Jag kan också rida på en fyrkant med mjuka hörn istället för en volt, just för att minska överböjningen.

Jag kontrollerar hur jämn kontakt jag har på tyglarna genom att rida på raka linjer, mittlinjen, kvartslinjen, diagonalen osv. Här märker jag ifall hästen puttar över mig på ena eller andra sidan, vilken tendens hästen har. Även på raka linjer ser jag till att hålla den utskjutande bogen på plats.

Jag brukar nöja mig med att hålla mig till skritt tills jag känner att jag har någorlunda koll på hur jag kan hjälpa hästen att bli jämnare, sedan kan jag lägga till trav och vara lika noggrann i den gångarten.

Oftast brukar problemet med bogen och nacken bli markant bättre på ett fåtal träningspass ifall man verkligen fokuserar på det. 🙂

2016-03-08 21.30.44-1

En sadel! :)

Efter att ha varit sjuk ett par veckor, så har jag åter igen kommit upp på hästryggen! 🙂 Jag har också fått hem en sadel, Bent Branderup by Stübben, som vi beställde för en tid sedan. Jag provade denna sadel tidigare förra året och det har hitintills varit den enda sadeln som Distinguido accepterat utan att bli spänd i ryggen. Jag ska väl inte säga att jag har gått igenom många bomsadlar, men ingen av de jag provat att longera honom med har fungerat, han har bockat mer eller mindre med dem. En sadel, en luftstoppad Bates dressyrsadel, kom jag så långt med att jag kunde sätta mig i, men så snart jag satt mig i sadeln och Erik lett runt mig några steg, kände jag hur Disto liksom stelnade till i ryggen. Jag beslöt mig för att hoppa av innan jag kom underfund med huruvida han hade tänkt att bocka eller ej… 😉

2016-02-29 21.41.22

Distinguido har en väldigt kort rygg samtidigt som han är mycket rörlig i både ryggen och länden, så jag antar att så snart han känner att det är något som stör eller klämmer, så visar han obehag. Jag har hört om flera hästar som reagerar på samma sätt, genom att bocka, när sadeln klämmer eller stör på annat sätt.

Min Chezz-sadel kunde Disto röra sig i, men den är för lite uppbyggd för att passa på Distinguido, den beställde jag till Titan innan jag skulle på praktik hos Bent 2010.

Nu har vi i alla fall en BBbS och efter ett par ridpass i den kan jag konstatera att den fungerar bra för oss båda! Än så länge är den lite hård, men efter några timmars ridning kommer den ha format sig mer efter både mig och Distinguido. Det som är fascinerande med denna sadel är att den inte verkar dämpa känslan från hästen, utan den förmedlar ryggens rörelser och bröstkorgens rotation så att det upplevs starkare. Sadeln utgör inget hinder i känslan från hästen. Tidigare har jag ofta valt att rida barbacka för att verkligen känna hur hästens rygg rör sig, men den här sadeln släpper igenom allt! 🙂 Kanske beror detta på att hästens rygg skyddas via bossorna, så att hästen så att säga törs röra sig mer, det är bekvämare för hästen när ryttaren rider i sadel än barbacka?

Jag har haft några Epona-sadlar genom åren och dem upplevde jag att de dämpade känslan från hästen, gissningsvis beroende på de permanentstoppade bossorna och det kraftiga lädret sadeln var uppbyggd av. De Eponor jag haft har varit väldigt välsydda, en mycket fin kvalitet, men de har liksom tagit bort mycket information från hästens rygg.

Nu återstår bara ett gäng ridpass för att rida in den nya sadeln ordentligt! 🙂

Varför man inte ska rida hästen på bogarna

Ju mer vikt man lägger på hästens framben, ju större risk är det för att skador uppstår. När vi börjar rida hästen framåt, nedåt, är det också viktigt att vi hela tiden siktar mot att samla hästen, dvs kunna få den att lägga över vikt på sina bakben. Att enbart rida framåt, nedåt, lägger onödig vikt på hästens framben och så småningom får hästen inte längre upp ryggen heller när ligamenten i halsen/ryggen är uttänjda.

När hästen har förstått att vi vill att den ska länga överlinjen, är det viktigt att arbeta sig mot att hästen sätter inunder sig bakbenen mer och börjar lyfta sin framdel.

Innan man lyssnar och tror på ridtekniker som lägger hästen på bogarna bör man förstå hur mikro-sprickor bildas i ben. Länken nedan är på engelska, och förklarar varför det är så skadligt att rida hästen på bogarna, dvs i framvikt.

http://horsetalk.co.nz/2016/01/02/why-working-forehand-horse-killer/#axzz3w5kGXU3i

Genom att lära hästen länga ut överlinjen och sedan med placera dess bakben mer inunder den, får vi också lyft i framdelen. Det är först vi lär oss att länga ut överlinjen, därefter har vi alltjämt med oss den långa överlinjen i allt arbete som bakbenen gör.

 

Tankar och reflektioner efter Bent-kurs

Nu har det förflutit en vecka sedan Bent Branderup-kursen på Ledingenäs gård den 5-6 september. Till kursen hade jag med mig Distinguido, det var första gången han var på kurs ensam.

Att vara på kurs är alltid lite speciellt. Oftast sitter det ganska många på läktaren och tittar och bara en sådan sak gör mig väldigt nervös. Jag minns första gången jag red för Bent, då satt det kanske 70 personer i publiken och tittade på. Både jag och Titan drog efter andan när vi kom in i ridhuset och fick syn på publiken.

Denna kurs var alltså Disto själv, jag trodde inte att han skulle vara så nervös som han faktiskt visade sig vara. Resan till Ledingenäs tog ca 3-4 timmar och han åt inte mycket under resan. När vi kom fram och han kommit iordning i sin box varken åt eller drack han. Han tordes inte ens sticka ut huvudet genom boxdörren, så man kan väl säga att han inte var riktigt sig själv.

På lördagen var han väldigt spänd och stressad, liksom jag, under första passet så det gick väl sådär. Jag ledde baklänges Disto och longerade honom, men han kändes väldigt spänd. Pass nummer två var tänkt att jobba uppsuttet, men jag kände mig aningens tveksam till det efter hur spänd han var under första passet. Jag var inte säker på hur mycket Disto skulle kunna lyssna på mig. Jag sadlade i varje fall Disto men förberedde mig på att eventuellt bara jobba honom från marken om han inte kändes riktigt med. Han var aningens lugnare under detta pass och jag beslöt mig för att till slut hoppa upp. Styrningen funkade lite halvdant, Disto vände in genom volten bra, men hade betydligt mycket svårare för att flytta sig ut på volten. Publiken var otäck, dörren ut var otäck och så fanns det en spegel på en tredje vägg, som vi försökte undvika… Erik fick träda in och longera mig istället och då blev Disto mycket mer lyhörd när han fick stöd från marken.

På söndagen jobbade jag Disto lite från marken, sedan fick Erik understödja mig från marken samtidigt som jag koncentrerade mig på de uppsuttna hjälperna. Det här passet var Disto i varje fall betydligt mer avslappnad än de första två passen, så det kändes helt okej. Vi lyckades få till några slutor och öppnor på volten och att vända in genom volten gick som sagt bra. 🙂 

Bent tyckte att det var bra att Distinguido valde att stanna när något var obehagligt och jag satt på ryggen, istället för att springa iväg och det måste jag hålla med om att det är en bra egenskap. Jag kan inte påstå att jag någonsin har känt mig rädd på Distos rygg, för han är ändå så pass lydig och försöker göra rätt. Han kan bli spänd, men han stannar som sagt när jag ber honom. 🙂

Vi har ändå en del att träna på till kursen i februari. 😉 🙂 

På fredagen blev det så att Erik och jag hämtade Bent på Arlanda och i bilen på väg till Ledingenäs pratade vi om hästar (så klart 😉 ). Erik nämnde då att vi inte tränar med Titan längre och det lät som att Bent tyckte det var lite synd.

Efter hemkomsten hade vi bestämt att vi skulle börja träna Galileo, och när Erik tog ut Galileo tog jag därför ut Titan på ridbanan och så där har vi gjort några dagar i rad nu. Titan har känts riktigt positiv och framåt under dessa dagar, som att han saknat att få göra något. Eftersom Titan är så stor och tung, så tänkte jag att det kanske ändå är bättre att hålla sig till så låga gångarter som möjligt, och därför kunde det vara idé att faktiskt träna lite på skolhalten. En korrekt skolhalt ska komma från en samlad gångart och vara ett steg på väg in i levaden, så att göra skolhalt från stillastående är väl lite fusk, kan jag tycka. Men, men, Titan är som han är och jag kan inte begära det omöjliga av honom…

Det jag har känt när jag har bett om skolhalt är att Titan fyller upp ryggen under mig, och det känns stor skillnad när han släpper tillbaka den. Det som är svårt är att känna hur han placerar sina bakben, eftersom han är så himlans bred! Jag får därför fråga Erik om hur Titan står och så får jag arbeta utifrån det. Jag försöker också få halten samlad så att han gärna står med sina hovar bredvid varandra. Eftersom han också är så tung så försöker jag att flytta mig bakåt på hans rygg och inte tynga för mycket på hans framben, ibland blir det kanske lite väl långt bak i min iver dock ser jag.

När jag idag fick se kort på hur han jobbar så blev jag ändå väldigt glad över hur Titan anstränger sig. 🙂

Titan_2015-09-13 12.25.41 Titan_2015-09-13 12.37.10

Hackamore/kapson

Så sakteliga går Distinguidos inridning framåt, vi hastar oss inte genom den. När kan man förresten säga att en häst är inriden? När den går att rida i alla tre gångarter och är styrbar i dem? Riktigt dit har vi inte kommit ännu. 🙂 Jag kan rida Distinguido i skritt och trav och styra honom i de gångarterna, galoppera vill jag nog göra ute på tur först tror jag, för att få mer naturlig framåtbjudning och inte göra det onödigt svårt. När hästen galopperar behöver den ofta ha lite mer fart i början för att hålla balansen och att då börja galoppera på ridbana eller i ridhus där man inte har så många meter innan man måste svänga genom ett hörn gör det svårare. Ute kan man passa på i en liten uppförsbacke t ex och när man har en längre sträcka framför sig. Gärna med lite draghjälp av en annan häst också. 🙂

Jag har under några dagars tid provat olika betslingar på Distinguido. Från början fick han ha grimma på sig, eftersom det inte begränsade hur mycket han kunde gäspa. Han har också fått ha kapson på sig, men jag har saknat att ha bett… Jag upplever det så att en häst ofta hänger sig på kapsonen liksom, och jag är inte bästa vän med den när det gäller att rida med den. Ett bett är så mycket enklare att använda än en kapson, tycker jag.

Idag provade jag dock den kombinerade kapsonen/hackamoret jag har, när vi tog ut Distinguido på förmiddagen. Jag köpte det för flera år sedan till Perla, och tänkte att det kanske kunde passa Distinguido.

Innan jag satt upp kontrollerade jag att Distinguido förstod hackamorets inverkan, dvs att sänka huvudet när jag tog i de tyglarna.

När jag väl satt upp kändes Disto sedan ganska nöjd med huvudlaget inklusive kapson och hackamore. Det var lite pilligt att ha lagom lång längd på kapson- och hackamoretyglar, och jag föredrog att ha tvåhandsfattning på hackamoret ändå.

Styrningen fungerande nöjaktigt, vi har lite problem med att höger bog ibland glider ut, och jag är faktiskt lite ringrostig vad gäller ridningen nu eftersom det var så länge sedan jag red kontinuerligt. Perla var nog den häst jag red senast, men eftersom hon inte är kvar här hemma nu så är det bara Distinguido som jag nu kommer rida på en tid framöver.

Efter att han känt på Disto i skritt och trav, på volter och längs fyrkantspåret och diverse figurer kände jag mig väldigt nöjd, det var inga svårigheter direkt.

Distinguido_kapsonhack

På kvällen tog vi ett pass till, det kändes så fint att jag var nöjd efter ungefär 15 minuters ridning. 🙂

Nu ska jag framöver ägna mig åt att försöka hitta en bättre känsla uppe på Distos rygg, börja känna mer efter hur han rör sig och hur jag sitter med i hans rörelser. Det är väldigt stor skillnad att rida Disto jämfört med Titan som jag annars har haft i alla år, en helt annan rörelse och känsla, på ett positivt sätt. 🙂

Provat en annan kapson med fast järn

Idag provade jag en annan kapson på Distinguido. Denna som jag använde idag har jag haft sedan Titan var liten och vi började träna honom, så den har några år på nacken.

Det är ett halvfast järn, kan man nog säga. Det är så pass mjukt att man själv kan böja det för hand och tar man i för mycket när det ligger på hästens nosrygg så blir det deformerat.

Cykekedjekapsonen glider runt lite för mycket. Eftersom ganaschremmen inte sitter fast så kasar den också ner så att kapsonen därför lätt hamnar i hästens ögon om den glider runt på hästens nosrygg.

Den kapson jag har med fast järn kan jag tycka blir lite för hård för Disto, jag skulle helst vilja forma om järnet lite tror jag så att det låg plattare an mot nosryggen. Järnet i den är dock så pass hårt att det inte låter sig göras för handkraft.

Kapsonen Disto fick ha på sig idag kändes ganska bra. Den låg på sin plats och jag hade den så löst åtspänd att han också kom åt att gäspa med den.

Jag började träna lite i en position bredvid Disto, följde volten. Eftersom jag tyckte att Disto kändes lite stel i nacken åt höger så beslöt jag mig för att jobba honom i avslappnad sluta och öppna och då gå baklänges framför honom. Jag försökte att så mjukt jag kunde lösgöra honom i nacken, framförallt i höger varv. När han slappnade av var det också lättare för honom att hitta ställningen i nacken.

Idag använde jag spöet över hans bog för att få med mig ytter bog i diagonalslutorna och piruetterna och jag tyckte att det blev tydligare då. Jag kunde släppa tygeln och bara föra mig runt, så följde han efter. När Disto väl hade nacken i rätt position kom också bakdelen med av sig självt och då kunde jag koncentrera mig på hans ytterbog istället.

Jag tycker att vändningarna åt vänster blev rätt skapliga, både höger bog och höger bak kom med bra, men högersidan behöver vi alltjämt jobba med.

Distinguido_2015-08-11 20.12.31

Reflektioner kring bogar, bakben, öppna och sluta

Idag har jag provat en Bent Branderup by Stübben på Distinguido. Det är en väldigt skön sadel att rida i, den saken är klar! 😀 Den gjorde att jag kunde slappna av väldigt bra på Disto, jämfört med Chezz-sadeln som inte alls är lika mjuk och heller inte gör att jag sitter lika smalt som i Stübben-sadeln.

Sadeln har en ordentligt bred kanal mellan bossorna, en rejäl anläggningsyta och dessutom har den en följsam läderbom, Disto kändes väldigt bekväm med sadeln. 🙂 Det är helt klart en sadel med de här egenskaperna som jag har sökt, det var en riktigt trevlig upplevelse! 😀

Jag skrittade och travade i sadeln och jag tycker att det kändes riktigt bra! Disto rörde sig obehindrat och jag kunde tydligt känna hur han rörde sig. Disto är nu rätt bra styrbar på ridbanan, vi kan svänga där jag har planerat att svänga, skritta på rakt spår, skritta på volt, rida snett igenom, tvärs över ridbanan, volt tillbaka osv. Det som jag märker uppifrån och som jag även märkt från marken, är att höger bog och höger bak är svåra. Från ryggen idag på volt bad jag därför Disto om öppna på volt. Det är ingen perfekt öppna på volt, men det är att ställa sig i nacken åt höger och sätta inunder sig höger bak. När han fick till det blev han också mer avslappnad i kroppen och sträckte sig mer framåt/nedåt. I vänster varv var detta betydligt lättare, så det är med höger bog och höger bak som vi behöver jobba med.

Jämförelsevis med de Epona-sadlar som jag har haft tidigare så måste jag säga att jag tycker Stübben-sadeln är mycket bekvämare i och med att den är mjukare och förmedlar en bättre rörelse från hästen. Jag föredrar denna sadel framför Eponan.

Bomvidden på sadeln jag provade är 31” och vidare än så ska inte Disto ha, möjligen något smalare kanske. Eftersom det är Anna-Clara som jag har fått låna sadeln av, ska jag konsultera henne om detaljerna, så får vi se vad det blir. 🙂

Distinguido_BB-sadel_20150802

Efter sadelprovningen tränade jag Disto från marken och lade även här fokus på höger bog och höger bak. Jag gick baklänges framför honom, såg till att han skrittade på framåt, sedan tränade vi öppna längs långsidorna. Jag var noga med att släppa in bogen, sedan lägga fokus på inner bak, undvika överböjning i halsen utan hellre lite rakare. Därefter flytta tillbaka bogen till spåret, så att jag får rörlighet i bogarna. När han var tillbaka med bogen på spåret bad jag ibland om sluta, och så över till öppna igen. Han fick även gå från öppna längs långsidan in i en diagonalsluta och så en halv piruett och tillbaka till spåret i diagonalsluta för att när vi nådde spåret gå över i andra sidans öppna. Sådär höll jag på och lekte med framför allt öppnan, jag lade mest fokus på den övningen med syftet att få honom mjukare i höger bok och träda in bättre med höger bak.

Det kändes som att han kom bättre loss i både höger bog och höger bak, sedan ville jag inte trötta ut honom, så det blev egentligen inte mer än kanske 10 minuters träning.

Jag tänker som så att öppnan är den övning som det är lättast att få bäst kvalitet i. Den är svårast att utföra korrekt, men det är mindre risk att hästen hänger på bogarna i öppnan, än risken att den hänger på bogarna i sluta.

Svårigheten med öppnan är att hästen ofta hellre vill gå sidvärtes, dvs typ skänkelvikning och då korsar den bara sina ben, den träder inte med dem mot sin tyngdpunkt. Får man till ställning och böjning vill många hästar fortsätta in på en volt, alltså fortsatt undvika att ta sina bakben in mot tyngdpunkten och avlasta bogarna. Man kan hamna i ett läge där man konstant får försöka bromsa hästens inner fram, men oftast det man behöver göra då, är att få fatt i hästens inner bak, ha en spöhjälp som håller innerbogen på plats, samt se till att man sitter i rörelseriktningen och inte faller inåt själv.

Öppnan är inte alldeles enkel att få till korrekt, man får träna på att vara noggrann med detaljerna. Jag skulle säga att öppnan sällan blir alldeles självklar för hästen att utföra. Slutan kan vara lurig att lära hästen, men när den väl har förstått slutan så vill den ofta hellre gå i sluta hela tiden eftersom den då många gånger får hänga på inner bog (ryttaren är inte medveten om detta problem).

Har man dessutom problem med att hästen hänger markant mer på en bog så blir öppnan ofta mycket svårare i det varvet, men då får man träna hårdare på att vara mer noggrann på att verkligen få hästen att lyssna på hjälperna. Ju tydligare man är mot hästen, ju snabbare förstår den vad som förväntas av den. Vårt syfte är ju att stärka och gymnastisera hästen till att bli liksidig, och då kan vi inte förbise ett uppenbart problem. För min del kommer jag få lägga mycket fokus på Distos högra sida över lag, en god tid framöver. Man får då glädjas över när hästen blir starkare, om än i små steg. 🙂

Öppnan är främst en lösgörande övning, medan slutan är en samlande, så upplever jag det åtminstone. Naturligtvis kan jag samla i öppna och lösgöra i sluta, men just att få hästen lätt i bogarna tycker jag är enklast att uppnå genom att träna öppna.

När öppnan väl sitter på plats, är det lättare att kunna träna på slutan med bibehållen lätthet i ytter bog (eller återta den om den försvinner) och även försöka få inner bog lätt. Så snart man börjar jobba med slutan är det bra att jobba med diagonalsluta och piruetter.

När hästen har svårt för piruetter har den oftast svårt med att placera sina bakben inunder sin kropp och avlastar inte sina bogar. Den går oftast lite stelt med sina bakben. Hästen skjuter på och lägger över vikten på bogarna och då blir piruetten svår. Man behöver kunna bromsa upp skjutkraften och överföra den till bärkraft så att det inte bara blir långsamt.

I piruetter har du både öppnan och slutan i kombination med varandra. Tänk så här: Rör dig i diagonalsluta mot mitten av ridbanan, då jobbar du ytter bak mot tyngdpunkten och ska samtidigt ha inner bak fortfarande på plats under hästens kropp. När du sedan påbörjar piruetten har du alltså ytter bak som träder mot tyngdpunkten och avlastar inner fram, inner bak som fortsatt bär upp hästen och så lägger du på att föra ytter bog runt inner bak. Du får då alltså lyft i inner fram från hästens yttre bak och lyft i hästens ytter bog genom placeringen av hästens inner bak. 🙂

Distinguidos träning idag

Idag har det varit härligt ute, solsken och behagligt varmt, lagom hästtränarväder. 🙂

Distinguido_2015-05-24_15.51.45

Jag vill gärna komma igång med ridningen på Distinguido nu, men innan jag kan börja på allvar med det behöver jag ha hem nya paneler till Chezz-sadeln. De jag har är bara ca 2 cm tjocka och de blir för tunna för honom, sadeln sjunker precis ner på mankens tornutskott. Eftersom jag känner att Disto verkligen är redo för ridningen nu, känns det aningens omotiverat att fortsätta träna från marken. Naturligtvis kan man göra allt mycket bättre och mer perfekt, men jag tror att Disto skulle tycka att det var riktigt kul att kunna ridas ut t ex.

Distinguido har förändrats väldigt mycket i sin personlighet den senaste tiden, han är nu mycket mer trygg och självsäker. Jag tror att han därför också lättare blir uttråkad och jag vill inte tjata ihjäl honom om saker han förstår bra.

Nu är det ändå ett tag sedan jag tränade honom, så idag tog jag faktiskt ut honom på ridbanan för att träna lite på hand work och ground work. När jag longerar Disto känner jag att han faller på sin högra bog. Han tappar också ut höger bak i diagonalsluta åt höger. Detta tror jag egentligen kan vara lite lättare att få bättre uppsuttet från ryggen, men i väntan på att vi kommer dit, får vi jobba med det på andra sätt.

Idag fick Disto ha kedjekapsonen och ett par tyglar på sig. Detta arbete är i princip helt nytt för honom, jag har provat en gång förut, lite kort, tror jag. Givetvis reagerade han på att jag befann mig så nära honom vid hans sida, istället för att gå framför honom, alternativt i longeringsposition. Dock fattar han snabbt och är väldigt lydig, så han fann sig i den nya situationen och gick på framåt i en volt med mig vid sidan. Att stanna var inga problem, och att vända in genom volten gick också ganska bra. Det han blev konfunderad över var den sidförande skänkeln, han är oerhört uppmärksam på min position och så snart jag tänker på att vända mig om för att titta på honom vill han istället gå mot mig för att vara beredd att följa. För att flytta honom utåt på volten lägger jag till inner skänkel (min hand i skänkelläget) mot honom. Efter att han provat att flytta sig mot skänkeln provade han raskt att flytta sig undan den och med berömmande ord och godis hade han snart grepp om vad det där innebar. Nu gällde det bara att försöka hitta ett flyt i rörelsen så att han inte stannade upp för att få en godis så fort han flyttat ett steg ut och fått ett berömmande ord. Han fick därför flytta några steg utåt och så berömde jag lite sådär i förbifarten medans vi fortsatte gå runt på volten.

Efter några minuter fungerade detta nöjaktigt, då tänkte jag för omväxlings skull låta Disto trava bredvid mig på volten – inga problem. Höger varv var lite lättare, där kändes det mer balanserat. I vänster varv hade han aningens för bråttom, jag fick gå med långa kliv, men helt okej. 🙂

Med en smart häst som vill ha omväxling gäller det att ha några fler kort i rockärmen, så för att inte stå handfallen och ge Disto något att jobba med, tänkte jag ta itu med högersidan. Jag bytte därför till grimskaft i mittenringen på kapsonen och gick i ground work-position istället. Böjd rakt fram i båda varven, spöet lätt petandes eller riktat i skänkelläget. I höger varv märkte jag att han gärna vill fall in med höger bak, istället för att höger bak går mot höger fram, eller mitt emellan frambenen, ramlar det gärna in. Det blir alltså något liknande en sluta, men med tappat inner bak. I höger varv passade jag mig därför för att ta in Disto i en sluta, utan jag försökte hellre att få honom att röra sig i öppna.

Så snart jag växlade över till diagonalsluta i höger varv föll inner bak ut från kroppen, jag insåg därför raskt att diagonalsluta kanske inte var den bästa av övningar, men när jag bad om den fick jag påminna honom med spöet i skänkelläget för att hålla höger bak på plats. Jag fick också be honom om att se till att kliva mer framåt, än åt sidan.

När vi sedan gick i vänster varv vill jag få med mig höger bak och då är ju slutan frestande att använda sig av. I en korrekt sluta ska dock hästen inte hänga ner på inner fram, utan den ska ha lyft i både ytter fram och inner fram. Detta kan vara något svårt att åstadkomma från marken, eftersom man då behöver be hästen att samla sig. Ber jag Disto att höja huvudet blir det svårt för honom att nå in med ytter bak, han blir lätt kort i steget då. Jag vill ha ett framåt svingande höger bak. Så, i vänster varv bad jag om diagonalsluta, och då särdeles att få med ytter fram. Här fick Disto faktiskt bli lite högre i formen, om han tog med sig ytter fram.

Det var lite svårt att få med ytter fram, så för att prova en annan sak beslöt jag mig för att titta lite på skolhalten, eller början av den i alla fall. 😉 Sänka huvudet är inga problem, och att hitta ställning/böjning går fint och i höger varv var det inga problem att tänka öppna/framåt nedåt. Däremot i vänster varv sköt Disto ut bogen åt höger och när jag försökte be honom om att ta med sig ytter fram framför och förbi inner fram så svängde han undan med rumpan istället. Resultatet blir att han faller ut med både höger bak och höger fram.

På diagonalslutan igen i vänster varv och nu med tydligare fokus på både ytter bak och ytter fram. Det gick ändå rätt fint, Disto lyssnade väl men det syntes att det var jobbigt för honom. Jag växlade därför denna diagonalsluta med att i höger varv fokusera på hans högra bog. Jag riktade höger fram utåt på spåret för att hamna i linje med höger bak. Om jag lägger för mycket fokus på höger bak blir resultatet enbart att Disto tvärar för mycket, inte lyfter ytter bog och så hänger han på inner bog istället.

Det märktes också här att detta var svårt men när jag sedan igen provade skolhalten i öppna i vänster varv, gick det mycket bättre än tidigare. Han tog med ytter fram markant mycket bättre, men det märks som sagt att det är svårt.

Fortsättningsvis kommer jag fortfarande ha fokus på hans högersida, se till att han länger ut den ordentligt och att han blir mjukare i höger bog. Jag längtar dock tills det kommer gå att rida på honom, för då kan han få hålla ett mycket högre tempo än det jag kan gå i med honom, och då tror jag också att det kommer bli ett mycket bättre flöde i arbetet. Distos långa ben matchar inte riktigt mina korta ben. 😉