En pigg och glad häst och en lite spänd och nervös häst

Titan blev första häst till träning idag och han såg riktigt munter ut när jag hämtade honom i hagen. På ridbanan kändes han också ganska framåt och bjöd snart på trav utifrån eget förslag, så jag lät honom jobba vidare i trav. Jag höll endast i bridongtyglarna och var på hans innersida, eftersom det var där jag var när han självmant bjöd på trav. Jag bad honom samla sig lite i traven och han kom faktiskt upp i en bra, hög form och behöll en ren takt i traven. Jag vet att Titan inte orkar mycket ändå, så när han gjort fin trav ett par långsidor i varje varv nöjde jag mig med traven där. Istället bytte jag position och gick framför honom. Jag bad Titan samla sig i skritt och göra en piruettvändning. Jag hade koll på hur hans framben och bakben rörde sig, så att han inte tappade ut något ben. Jag lyfte en del i bettet så att han skulle kunna komma lite högre och kanske därmed lättare få in sina bakben under sig. När det kändes lätt och fint i handen (det gjorde det mest hela tiden idag) bad jag om halt och att han skulle väga lite tillbaka, och så lite framåt igen. Även om han tenderar till att sätta sina bakben lite väl långt bakom sig, så verkar han ha förstått grejen att inte flytta dem. Om han flyttar något ben är det ett framben som han lyfter och eventuellt tar bakåt. Jag tänker att när Titan känns tillräckligt säker på detta och att han även vinklar bäckenet bra för spöet, så kan jag försiktigt prova att lägga emot spöet på hans bakdel samtidigt som jag ber honom väga lite grand tillbaka, bara för att se vilken effekt det får. Han kändes fin idag, Titan. 🙂

Efter träningspasset fick han sparka lite på den gröna bollen, bara för att boosta på hans självförtroende lite och ett lätt sätt för honom att få några godisbitar. Han kändes lugn och tillfreds efter passet. 🙂

 

2014-09-25 14.46.08_2 2014-09-25 14.46.16_2 2014-09-25 14.46.20_2 2014-09-25 14.46.23_2 2014-09-25 14.46.28_2 2014-09-25 14.46.58_2

Disto har nu fått vila några dagar och det märks tydligt vilken skillnad det blir på honom då, jämfört med när jag tränar honom varje dag. Osäkerheten och rädslan kommer med en gång över honom, så han var lite spänd idag när vi skulle hämta honom i hagen. Har man några godbitar med sig brukar det lösa sig ändå, han får något att tugga på och lite mer säker på att människan inte kommer göra något hemskt med honom, just nu i alla fall. 😉

Intagen från hagen satte jag fast honom i stallgången och när han stod där var han väldigt spänd, han andades knappt. Han stod stilla för att han var rädd, inte direkt för att han var lydig, men han fick stå ut med att bli borstad och få hovarna kratsade och bli lite pysslad med. Han blev något mer avslappnad, men inte mycket. Det är otroligt hur så få dagar kan betyda så mycket för honom, men det var tydligt att så var fallet.

Idag tog jag cykelkedjekapsonen på Disto. Jag fick ett infall i att ta den idag, efter att de senaste dagarna ha bläddrat och läst i Bents senast utgivna bok “Academic Art of Riding: A riding method for the ambitious rider“,

academic_art_of_riding_bent_branderup

 

som väl kan sägas vara en ny utgåva av Akademisk Ridkonst och Ridning på Kandar. En trevlig bok med bra text och fina bilder. 🙂 I varje fall. så har Bent mycket bilder på Swan, som är en halvbror till Distinguido, och i boken har han en variant av kapson med cykelkedja på Swan. En kapson med rörlig nosdel är lite mjukare mot hästen, och det kan vara en fördel likväl som en nackdel. Den kan glida runt på hästens nosrygg men samtidigt indikerar det att man som tränare kanske använder lite för mycket kraft i linan. Idag ville jag ha något som var mjukt mot Disto eftersom han verkade så spänd, och som skulle få glida på sned och inte skapa mothåll, om han spjärnade i nacken.

Bent skriver i boken om hur han först tränar hästen på volt, därefter lär den träda in med sitt inner bak mot tyngdpunkten på en liten cirkel, därefter öppna på rakt spår på ridbanan och därefter göra öppnan närmare och närmare långsidan. Tanken med detta är nog att hästen inte lika lätt ska vika sig i halsen, gissar jag på. Om man tränar öppnan längs långsidan kan det lätt hända att hästen klistrar sig fast vid staketet med sina ben och endast viker sig i halsen, vid bogen, när man vill åstadkomma en öppna. När man istället väl har ställningen och böjningen på plats ska det inte vara några problem att skicka hästen lite mer sidvärtes var som helst på ridbanan.

Jag tränade därför på att Disto skulle följa mig på volten, slappna av och sänka sitt huvud och träda in med inner bak på en liten volt, samt därefter öppna på rakt spår. Det kändes ganska okej ändå.

Jag gick sedan över och kollade hur slutahjälpen funkade och den funkade bra både framifrån och på liten volt i skritt. Det jag inte var riktigt nöjd med är att Disto i höger varv tappar höger bak utanför sin kropp. Han känns lite stel i höger bog och nacke.

När Bent lär in slutan så flyttar han hästens huvud och hals närmare staketet/sargen. Om ställning och böjning sitter på plats, så kommer hästens höft automatiskt in i en sluta, och det stämmer. Bent tar till spöet på ytter bak som sista hjälp i slutan, för att ytterligare förtydliga för hästen, om det behövs, medan jag har lagt till spöet på ytter bak som första hjälp. Jag förstår fördelarna och nackdelarna med båda sätten. Fördelen med Bents sätt är att hästen inte byter böjning, men nackdelen kan vara att det blir onödigt svårt att förstå själva slutan, dvs att flytta in bakdelen. Dessutom kan det vara svårt att ta med sig slutan och piruetten i longeringen på det viset, när hästen inte kopplar ihop slutan med en spöhjälp på ytter bak.

Eftersom Disto är hyfsat säker på slutan för spöhjälp på ytter bak, tänkte jag att jag tar till Bents sätt idag. Jag använde därför spöet mot Distos högra bog (även vänstra bog) i longeringen och var noga med att försöka peta ut den lite. Jag riktade även spöet strax bakom armbågen och försökte få bättre ställning i nacken. Tidigare har jag varit lite aktsam för att göra detta, för jag vill inte att Disto ska börja vika sig i halsen. Nu känner jag dock att hans bogar behöver jobbas med mer, han behöver bli lite mjukare och smidigare i sidorna och han är så pass säker på longeringen och kommer till mig om jag ber om det, så jag tänker att jag kan börja jobba med hans innersidor.

När jag kände mig nöjd gick jag över till att träna slutan, långsamt och betänkligt, längs långsidorna. Jag använde spöet mot inner bog och inner hals. Faktum är att jag med en gång fick en bättre placering av inner bak, tämligen omgående. Det blev inte alls lika vingligt som tidigare. Jag var mycket nöjd med effekten det gav!

Dagens lärdom: Var noga med att ha en jämn, mjuk ställning och böjning genom hela hästens kropp och se till att den verkligen går igenom i bogarna. 🙂

Sist idag fick Disto kliva upp lite på lastpallen. Idag klarade han av att stå med alla fyra hovarna på pallen, och stå där en stund medan han fick klapp och beröm och godis! 😀

2014-09-25_Disto1 2014-09-25_Disto2 2014-09-25__Disto3 2014-09-25_Disto4 2014-09-25_Disto5 2014-09-25_Disto6 2014-09-25_Disto7 2014-09-25_Disto8 2014-09-25_Disto9 2014-09-25_Disto91

4 av 5 hästar tränade idag

Miljöträningen med Disto fortsätter, idag tog jag fram en lastpall istället för boll eller presenning. Tanken var att få Disto att kliva upp på pallen. Att nosa på pallen var inga problem, inte heller att krafsa på den med en framhov, men att kliva upp på den med båda framhovarna tog en liten stund. Disto är angelägen om att vara till lags, nyfiken, men samtidigt lite rädd av sig och när han blir rädd blir han liksom blockerad för allt annat. Med godis som motivation är det heller inte så svårt att få Disto att göra det mesta, för han är väldigt matglad, som synes på bilden. 😉
2014-09-18 15.15.53_2
När han klivit upp med båda framhovarna på pallen bad jag honom att ta upp en bakhov åtminstone. När han efter några minuter klivit upp med en bakhov också, så nöjde vi oss för dagen. 🙂 All denna träning med olika saker är för att få Disto tryggare med vad vi utsätter honom för, så att han vänjer sig vid olika redskap och snabbt övervinner sin rädsla för dem.

Med kapsonen på tränade jag på slutan i longeringen. Så länge Disto behåller koncentrationen går det fint och han vill gärna vara till lags. Nu försöker jag dämpa förstärkningen och få det att räcka med berömmande ord, istället för godis varje gång. Jag vill ha honom “lagom” motiverad, så att han inte slår knut på sig själv för att vara till lags och få något gott.
Idag försökte jag även få med hans yttre bog runt lite mer och det gick ganska bra. Han är så långbent och tar så stora kliv att det bara kan vara svårt att hinna med bra själv och få “lagom” stora kliv. I skritt förstår han spöhjälpen på ytter bak bra, han börjar bli ganska säker på den. I trav blir det lite svårare, han är lite osäker på om han ska sakta av till skritt, eller vad han ska göra, så jag försökte efter några steg med rumpan in att få honom att runda sig runtomkring mig igen och kliva in lite mer med inner bak. På detta sätt var det lättare att få honom att förstå att han skulle behålla traven. 🙂
Jag tänkte att jag ju alltid kan prova hur galoppen fungerar och om han kan ta slutahjälpen även där. Jag ska inte säga att det var klockrent, men jag upplevde åtminstone inte att bakdelen for ut på samma sätt som jag tycker att den mer har gjort förut. Jag tror att han inte kommer ha så svårt för att lära sig detta även i galopp.
Disto är ganska lik Gloria i hur lättlärd han är, däremot går han mycket lättare in i spänning än vad hon gjorde. Gloria höll sig för det mesta alltid lugn, hon kunde bli lite frustrerad om hon inte förstod, medan Disto blir nervös då istället.

När Disto var ute i hagen igen fick Gibson komma ut en sväng för att bli borstad och pysslad med. Sedan promenerade Erik runt med honom på ridbanan och tränade på att stanna och gå fram i skritt med Gibson vid sin sida. Erik höll också lite längre avstånd till honom och gick på en volt och tanken var att Gibson skulle söka kontakt och vända huvudet in mot Erik. Gibson är nyfiken av sig och tappar lätt koncentrationen, han är en typisk LBE-häst. För att motivera honom till att vara med oss försöker vi uppmuntra honom, och även förstärka med godis till en början åtminstone, att titta på oss och ta kontakt. Det blev inte så många minuters promenad, allt för att inte trötta ut honom. 🙂

Senare på kvällen tog Erik ut Umerio medan jag tog ut Titan. Jag funderade på hur jag skulle göra med kapson eller bridong och jag kom fram till att Titan är så pass säker på böjningen för sitsen, så jag har inga problem egentligen med den. Däremot behöver jag något att kunna be honom minska tempot för och även som verkar upplyftande på hans huvud, så jag bytte tillbaka till stång och bridong idag. Jag red faktiskt hela passet enbart på bridongen, stångtygeln hängde lös, men det var inget jag tänkte på direkt.
Jag började med att gå lite från marken, lite öppna och sluta och piruettvändningar. Jag iakttog hur Titan rörde sig i piruettvändningarna och i höger varv kliver han liksom mer åt sidan med höger bog, än uppåt och åt sidan. Han saknar lyftet i högerbogen. I vänster varv är det inga problem att ta sig runt, det är förstås svårt att se hur mycket lyft han får i höger bog, jag misstänker att det inte är så stort, men han kliver runt med det benet. Följden blir att piruettvändning åt vänster blir mycket bättre än piruettvändning åt höger där det känns som om han dyker framåt/neråt. Det känns som att det snarare är bogarna nu, än bakbenen, som är bekymret.
Jag konstaterade uppsuttet att Titan är väldigt lätt och fin för tyglarna mot bogarna, min sits och mina skänklar. Jag behöver inte göra mycket för att flytta hans bogar. Det enda som stör mig är som sagt att han ändock går framåt/nedåt på bogarna. Jag bad honom om att samla skritten på volt och även raka spår, öppna och sluta är inga problem, ej heller diagonalslutan. Piruetterna blir inte bättre än hur mycket han hänger på sina bogar tyvärr och hur pass förmögen han är till att ta korta, samlade steg. När hästen ska samla sig måste den korta av påskjutet baktill, och den kan inte kliva hur mycket inunder sig som helst heller utan inklivet undertill måste motsvara en sättning baktill för att frambenen inte ska börja luta inunder hästen. Det blev ganska mycket träning i samlad skritt, med avkortat påskjut och lite kortare kliv i allmänhet. Det som är svårt är att hålla samma takt i skritt men mycket mer på stället, utan att börja hänga på bogarna och det är här jag tycker tränsbettet gör sitt. Med tränsbettet kan jag lyfta upp honom lite mer och jag känner tydligare hur eftergiven han är i munnen. Jag får balansera mellan att kliva så lite framåt det går, men utan att tappa takten. Blir det för korta steg framåt, kortare än vad Titan klarar av, så blir han oren i skritten och får in någon slags tölt-takt, det känns genom att ryggen slutar svinga.
Jag provade att gå upp i så samlad trav jag kunde från samlad skritt, och sedan försöka samla traven ytterligare och gå ner till samlad skritt. Titan fick vila mellan varven genom att röra sig i fri skritt.
Det sista jag gjorde innan jag hoppade av var att ta upp samlad skritt igen och sedan försöka göra en samlad halt, där Titan kunde ställa upp sig någorlunda jämnt med sina hovar. Det blev hyfsat, bakhovarna kom bredvid varandra i alla fall. 🙂
2014-09-18 19.58.59_2

Stång och kapson på Titan

För en gångs skull beslöt jag mig gör att prova att rida Titan på stång och kapson idag. Vanligen rider jag honom på stång och bridong för att jag tycker att det känns bäst så. Med bridongen kan jag rida som på vanligt tränsbett och jag får en god känsla av det, med en kapson hänger han sig ofta på i handen. Jag vet inte varför det är så, men det är lika nästintill varje gång. När hästen hänger sig på i handen, skjuter den på bak, den gör sig stel i lederna baktill. Istället för komprimering i bakkärran sträcks lederna ut.

Idag försökte jag att inverka i stången när jag dessförinnan tagit i kapsonen men fått motstånd. Jag provade också att driva honom lite framåt därefter, men vara noga med att då vara lätt på handen. Det var inte helt lätt, men jag ska ge det några försök. Det jag vill åt med kapsonen är ställningen i nacken. Å andra sidan känner jag mig väl i och för sig ganska säker på att Titan lyssnar på sitsen väl, så kanske ska jag prova att rida honom på blank stång några gånger? Jag kommer då använda den portugisiska unghäststången eftersom den har lite kortare skänklar.

image

Som vanligt var det höger bog som hänger ner på Titan. Vänster bak kändes okej. När jag red piruettvändning i höger varv känns höger bog tung, det är svårt att ta sig runt. I vänster varv gick det lättare och där fick jag med höger bog bra utan att bakbenen föll ut. Det är alltså just i höger varv som höger bog känns tung.

Över lag kändes Titan smidig, men lite trött och tung, men ändå arbetsvillig. 🙂 Han kan inte rå för hur han är skapt, lilla vännen.

Snart dags att åka till Hällekis igen

Tiden går ganska fort ändå, det var inte länge sedan det var Bent-kurs på Johannesberg utanför Stockholm och snart är det dags för mig att åka till Hällekis med en häst. Denna gång blir det Distinguido som får följa med, det är bra för honom att få lite träning i att vara borta hemifrån och jag känner att det är honom jag behöver med hjälp med. Titan känner jag ganska väl vid det här laget och jag tycker han lyssnar fint på mina hjälper. Distinguido är så klart mer fladdrig eftersom han är ovan vid att bli tränad.

Om det är fint väder när vi är där, hoppas jag också på att vi kan ta lite promenader, naturen är väldigt vacker kring Kinnekulle! 🙂

2014-09-17 11.15.44_2

Nytt övningsobjekt idag

Eftersom Distinguido nu verkar så pass självsäker med bollen, köpte Erik och jag igår en presenning att träna med. Jag började med att stryka med presenningen på Disto, och till en början tyckte han det var otäckt och “frös fast”. Efter några minuter började spänningarna släppa och han tittade på det farliga föremålet. Så småningom kunde jag veckla ut presenningen och han kunde avslappnat promenera runt med presenningen hängandes över ryggen. Han gäspade till och med och såg inte särdeles bekymrad ut.

Det jag kan tänka mig som får Disto att reagera kraftigare med rädsla är om presenningen glider av honom. Så länge den ligger på plats är det nog inga problem, men om det börjar glida tror jag att han skulle kunna bli rädd och springa åt sidan. Just detta om något kommer på glid, vill jag att han ska kunna känna sig trygg med, för det blir ju samma sak om någon sitter på hans rygg och kommer i obalans och håller på att glida av. Vad händer då? Jag vill känna mig säker på att hästen tar det lugnt och hellre stannar då, än springer iväg. Det är något jag får klura på och som jag skulle vilja prata med Christofer och Rebecca om, för de har större erfarenheter av hästar som Disto än vad jag har.

Efter att Disto kunde promenera runt med presenningen tog jag av den och vecklade ut den helt på marken istället. Tanken var att Disto skulle kliva på och över presenningen. I början var han som vanligt väldigt skeptiskt och “fnorkade” med nosen åt den, men jag uppmuntrade honom och det tog inte många minuter förrän han kunde stå på presenningen. Han har en blandning av nyfikenhet och “will to please” samtidigt som han är rädd, så även fast det går fort framåt är det inte säkert att han är helt trygg och bekväm i situationen utan han kanske gör det för att han är nyfiken och vill vara till lags men att han egentligen är lite rädd och beredd på att fly.

2014-09-17 10.55.46_2

 

Som synes ganska oberörd. 😉

När han ändå visat sig från sin modiga sida så bytte jag till kapson på honom och så provade vi mer akademisk träning. Disto är väldigt rörlig, snabbtänkt, men ligger nära till hands att bli spänd, så att få honom att göra “lagom” mycket är svårare än att få honom att göra för mycket. Han vill gärna gå i sluta så det är nästan svårare att få honom att röra sig bort från mig. Han vill också gärna gå mycket sidvärtes i slutan och gärna komma till mig, så det är en balansgång att få honom att hålla fram inner höft och behålla lagom avstånd till mig eller komma närmare om jag ber honom om det. Jag jobbar därför på att försöka få honom att hitta lagom, för jag vill inte att han ska bli osäker på mina hjälper, men förstå att jag kan kombinera dem. Sedan hänger mycket på att jag ska andas, vara avslappnad och lugn; om jag har rätt rytm i min kropp, får han lättare samma rytm i sin kropp.

Disto kändes ganska självsäker i slutahjälpen och jag försökte även få honom att ta med sig ytter bog in mot mig mer. I vänster varv går han gärna kvar med bogen på volten, medan i höger varv kommer han gärna in mot mig på en gång. Han har lättare för sluta i vänster varv, så det är nog därför han hellre kommer i diagnalsluta i höger varv, tror jag.

Han känns väldigt uppmärksam på mig och mina hjälper, dessutom är han så matglad att han nästan gör vad som helst för en godisbit. 😉

2014-09-17 11.16.02_2

 

Att hitta slutan i longeringen

Idag blev det inga hästar tränade då jag följde med Erik på hans jobb idag och väl hemma fick jag huvudvärk så jag var utslagen resten av kvällen. 🙁

Igår däremot tränade vi! Först en stund med bollen och jag insåg då att Disto nu vet vad han ska göra med bollen och verkar vilka ha nya utmaningar. Att träna med konstiga saker vänjer hästen vid att mänskligt gjorda ting inte är farliga, man avdramatiserar fler och fler saker. Från början var Disto skeptisk både mot bollen och spöet, men nu får vi som sagt ta fram nya saker att träna med. 🙂

I övrigt fortsatte vi med arbetet med slutan. Disto lyssnar bra, jag måste bara vara uppmärksam med de små signaler han sänder ut och vara noggrann med hur jag använder mitt eget kroppsspråk. Små nyanser gör skillnad för Disto och det gäller för mig att tänka på det.
Sluta på volt och även piruettvändningar är snart inga problem. Jag kunde länga ut linan och ändå få Disto att ta med sig bakdelen in på volten, så att till slut kunde jag longera honom i skritt och trav och ändå få med bakdelen in. 🙂

image

Lite senare på kvällen tränade Erik med Umerio medan jag tränade Titan. Erik tränade på slutan och piruettvändning och det gick fint, sade han. 🙂 Umerio är lite osäkert lagd av sig och Erik kan också vara det, men genom att vara vänlig och tydlig och slösa med berömmet blir Umerio lite mer säker. 🙂

Jag tränade Titan från marken, både från hans insida och yttersida. Titan hade lite svårt för att gå upp i samling från skritt så jag jobbade med samlingen i trav istället. 🙂 Titan kändes väldigt lyhörd och fin och avslappnad i traven, jag behövde inte hålla mycket i tyglarna utan han höll jämna steg med mig ändå. Det är förstås svårt att jobba honom från marken pga att han är drygt 150 cm hög och därtill väldigt bred och jag är bara 160 cm lång. Jag ska ändå ge detta jobb lite tid och se vart vi kan komma härifrån. 🙂

image

Att fota hästar

Är det något som jag saknar till vardags så är det någon som kan fota hästarna och mig., framför allt skulle det vara roligt att ha fina kort på hästarna. Lite varstans på internet ser jag folk som verkligen har så vackra kort på hästarna, men när Erik och jag tar kort blir det inte fullt lika proffsiga bilder. 😉 Det skulle vara trevligt med bilder i bra ljus på hästarna i hagen, helst när de rör på sig lite och “showar loss”.

Christofer och Rebecca har en kompis som heter Zandra Ahl Olausson och hon tar jättefina kort! 🙂 Tyvärr bor hon långt bort så att anlita henne för våra hobbyhästar blir nog lite dyrt, men det skulle vara roligt att se vad en mer erfaren djurfotograf kunde göra. 🙂

Erik och jag har förvisso en hyfsad kamera som vi köpte för en tid sedan, men jag gissar på att vårt objektiv inte är det bästa, och säkert skulle vi behöva lära oss kamerans funktioner mycket bättre så vi kunde utnyttja dem. Skärpedjup är väl en sak som man skulle kunna lära sig mer om så att man får rätt del av fotot i fokus, det gör ganska mycket har jag sett.

Tills vidare får vi väl nöja oss med våra egna fototekniska kunskaper och bilderna blir därefter. Någon gång kanske man stöter på någon som har lite mer kunskaper än oss i fotografering och vi får väl se om det kan bli något av det då. 🙂

Sluta på volt

Sedan Bent-kursen förra helgen har hästarna (och även jag) haft lite vila från tränandet. Det kändes som om vi behövde lite återhämtningstid, men nu har vi haft det. 🙂

Nu sommartid så här har vi haft några slags mineralkakor från Pavo och gett hästarna. Det är smidigt att inte behöva ge dem hinkar med diverse iblandat för att de ska få sitt mineralbehov tillgodosett, och dessa kakor har hästarna verkligen gillat. Igår var vi lite “lata” och stod utanför hagen och gav hästarna deras kakor. Gibson, Umerio och Disto tycker kakorna är jättegoda, och blir väldigt ivriga att få dem. Så bar det sig inte bättre än att Disto sträckte fram mulen lite för långt och fick sig en ordentlig smäll från eltråden! Han for iväg som ett skott och sedan var han naturligtvis jätterädd och trodde att det var Erik eller jag som gett honom den där stöten. Han frustade och fnös och såg väldigt olycklig ut och när jag försökte närma mig honom ville han inte att jag skulle komma nära, han formligen sprang iväg. Det tog några minuter att övertyga honom om att han inte skulle få en smäll av mig, och det var mycket frustande och fnysande och skepsis till mig, men till slut kom jag fram till honom och kunde åtminstone sträcka fram en kakbit till honom. När han fått några bitar att äta kunde jag närma mig mer och till slut kunde jag stå bredvid honom, men han var inte riktigt säker på mig. Så himla typiskt, stackars liten, det är inte första gången heller som han fått sig en näsbränna av staktet, han är nyfiken av sig och vill gärna komma fram, och så blir det sådär. :(. Nåväl, idag var han också lite tillbakadragen och osäker på huruvida det var tryggt hos oss eller ej, men efter några kakbitar lät han sig övertygas och det gick fint att få på honom grimman.

På ridbanan ville jag sedan att han skulle känna sig trygg och säker med mig, så vi började med lite boll-träning. Jag kopplade loss honom från grimskaftet på en gång och tog fram bollen och Disto var genast med på noterna, han är inte så rädd, även om han är lite osäker över bollens intentioner fortfarande, framförallt när den kommer emot honom. Det kändes som om han efter några minuter faktiskt tröttnade lite på leken, så då tog jag undan bollan och så fick han istället på sig kapsonen. 🙂

Jag tänkte att jag skulle försöka applicera de tips som Bent gav mig i helgen, och det är att använda min egen kropp mycket mer i arbetet med Disto. Jag försökte därför att luta mig framåt när jag ville ha mer underträdelse med inner bak och luta mig lite bakåt för slutan. Disto är väldigt känslig och lättlärd tror jag också faktiskt, bara jag är tydlig nog. Ibland blir han förstås lite upprörd och då tappar han kroppsdelar lite överallt, men när han tar sig samman igen och börjar tänka, så har han inte svårt för sig. Vi fick till lite sluta på volt, början på att ha den med oss i longeringen. Jag höll mig på knappt en spölängds avstånd, lutade mig bakåt (såg nog lite konstigt ut) och touchade med spöet på Distos ytter bak/höft och faktum är att han efter en kort liten stund kopplade vad jag menade och tog med sig ytter bak in. 🙂 Jättefint! 🙂 Det här är bara en början till sluta på volt, men åtminstone förstår han hjälpen för att ta med sig ytter bak och jag kan använda kroppsspråket också. Jag hyser inga tvivel om att han ganska snart, med träning, nog kommer göra sluta på volt i skritt i alla fall. 🙂

 

#ridkonst

Följ min blogg med Bloglovin

Helgens kurs med Bent Branderup

Den senaste helgen tillbringade Erik och jag med Distinguido och Titan på kurs för Bent Branderup på Johannesberg utanför Stockholm. Sammantaget tycker jag att det var en mycket bra och givande kurs, även fastän jag inte hann titta så mycket på de andra ekipagen som jag önskade, eftersom det var en del bestyr med våra egna hästar. Det här var den Bent-kurs då jag varit mest avslappnad och tillfreds med situationen, även om jag aldrig är direkt nöjd med mina insatser så accepterade jag ändå läget som det var. Bents teori var som alltid tänkvärd, det handlar mycket om ens egen inställning till saker och ting. Jag tycker att Bent talar ödmjukt och jag känner det alltid som om han talar direkt till mig, det tror jag de flesta känner som lyssnar på honom. Just det gör att hans ord är lätta att ta till sitt hjärta.

Sedan lång tid tillbaka har jag varit inställd på och haft en plats på kursen. Fram till strax före sommarakademin i Danmark var jag inställd på att ta med mig Gloria, men eftersom Gloria blev såld fick jag raskt ställa om mig till att ta med en annan häst.

Sedan tidigare har jag ju lovat Titan att hans ansträngningar på kurser ska vara över, han har bevisat tillräckligt mycket för mig redan, så efter Glorias avresa blev det lite oväntat hastigt Distinguido som jag skulle ta med mig.

Distinguido har nu haft två års vistelse här hos Erik och mig där han mentalt har fått landa och vänja sig vid livet här, vi har inte ställt några större krav på honom än på alla unghästar vi haft, dvs att kunna leda honom, borsta och kratsa hovarna. Visst har vi tagit ut honom på ridbanan några gånger tidigare, men det har varit ganska sporadiskt jämfört med hur vi brukar träna häst. Det blev därför intensiv träning med Disto nu inför kursen, de första veckorna ägnade jag mig nästan enbart åt att han skulle acceptera beröring och vara avslappnad och inte vara rädd för när jag rör mig runt omkring honom. När det kändes som om den mentala biten började vara bättre, tog jag upp den akademiska träningen, när jag väl kunde lägga till en spöhjälp på honom utan att han blev rädd för spöet. Min främsta tanke med kursen var att Disto mest av allt skulle få miljöträning, och att förväntningarna på honom inte skulle vara så höga.

Sedan kom det sig som så att det blev ett bortfall på en av kursplatserna strax inpå kursen. Det verkade inte finnas någon som ville ha en plats heller när Carina annonserade ut kursplatsen både på mail och på Facebook. Sent i torsdags kväll fick Erik och jag frågan från Carina om vi inte ville ha en extra kursplats, till halva priset. Vi fick ett infall och tackade ja, vi tänkte att vi ju då kan ta med Titan, när vi ändå har möjlighet och det allra mest för Distos skull. Sagt och gjort hade vi då två kursplatser, varav egentligen ingen häst var till fullo tränad inför kursen så som vi ju vanligtvis vill ha det. Jag kände mig inte helt nöjd med det, men accepterade ändå faktum sådana som de var och lovade mig själv att inte förvänta mig mer av hästarna än vad vi tränat på hemmavid.

För en tid sedan köpte vi en billig back-kamera på Jula, jag tror vi gav 600 kr för den, ordinarie pris var 900 kr. Denna back-kamera använder vi som transport-kamera och det funkar rätt bra. Visst flimrar bilden och det är störningar och så, men överlag ser vi hästarna och vad de håller på med, för det priset kan vi stå ut med lite bildstörningar. Vi köpte också för en tid sedan ett hösegel på Hööks, som är så pass stort att båda hästarna utan problem kan äta hö. Seglet rymmer en hel höbal, så vi vattnade igenom en bal och lade in den i seglet.

Tack vare kameran hade vi uppsikt över hur Disto (och Titan) tog vistelsen i transporten. Titan är hela tiden väldigt avslappnad och står lugnt och fint. När Distinguido blev orolig så hade Titan en lugnande inverkan på honom. Titan lyfter inte ett öra när en lastbil kör om, eller när det skramlar och låter, så jag tror vi har honom mycket att tacka för hur Disto tog det hela. I början hade Disto lite svårt för att äta hö, men ju lugnare han blev, ju mer ro fick han att äta. Titan stod och åt mest hela tiden, tills han var nöjd.

När vi kom fram till Johannesberg var det fortfarande hö kvar i seglet, så hungriga var inte hästarna vad det verkade åtminstone.

Titan har ju varit med en gång tidigare på Johannesberg, i mars i år, jag vet inte om han kände igen sig eller hur det var, men han brydde sig inte nämnvärt om att vi var på detta ställe igen. Disto var lite orolig över vart vi hamnat men följde snällt med till de boxar vi ställde in Titan och Disto i. Sedan tog vi ut Disto och Titan en kort stund i ridhuset så de fick se sig omkring, sedan åkte vi själva iväg för att äta en bit mat.

Till skillnad mot förr kände jag mig denna gång inte så hemskt nervös inför kursen. Det hela var ju aningens oplanerat för båda hästarna och jag resonerade som så att det inte var någon mening att ha höga förväntningar utan ta det hela som det blev. Jag visste ju inget om hur Disto skulle reagera på publik, högtalarsystem och att vi samtidigt skulle träna. Titan var inte riktigt i form, så jag hade inga höga förväntningar på vad han skulle orka med heller. Dessutom vet jag ju det att om jag är spänd och nervös, så smittar det av sig på hästarna. Framförallt Disto märker jag stor skillnad på om jag inte andas ordentligt, det gör automatiskt honom mycket mer spänd.

Under det första passet med Disto tycker jag han ändå var förvånansvärt lyhörd. Det är klart att han var lite spänd, men han lyssnade fint ändå. När vi stod och väntade på vår tur vid sidan av inne i ridhuset, och det var ett annat ekipage där inne, gnäggade han en gång åt den andra hästen, tror jag. För att det inte enbart skulle bli lång väntan i att bara stå, passade jag på att be honom om att fokusera på mig. Jag bad honom i stillastående om att flytta rumpan mot mig i sluta och även hålla undan framdelen, åt båda håll. Bara lite grand för att han skulle tänka på vad jag hade för mig, och inte bli okoncentrerad och spänd. Jag tänker som så att för hästens del är det tämligen meningslöst att bara stå och vänta. Människan säger ingenting och vill ingenting, påkallar ingen uppmärksamhet. I vanliga fall gör jag ju något för att påkalla hans uppmärksamhet, och därför tänkte jag att det var bättre att hålla honom sysselsatt än att han skulle bli uttråkad och finna det meningslöst att stå still. Jag försökte att känna av hans sinnestillstånd, snarare än att oroa mig för mitt eget och allt annat runtomkring oss.

disto_bentkurs_2014

När vi så äntrade själva ridområdet tyckte jag mig känna att jag hade med mig Disto även mentalt, även om han tittade så höll han sig vid mig och lyssnade. Träningsmässigt sett gjorde vi inte särskilt mycket mer än det vi gjort hemmavid, dvs lite sluta och lite öppna och följa på volten. Lite longeringsarbete i skritt, trav och lite galopp. Bents kommentarer om det hela var att Disto visade sig bra för att vara på sin första kurs, första gången hemifrån. I longeringen behöver jag slutahjälpen för att kunna fånga upp ytter bak, och det ser jag själv ju med, bara det att vi inte har hunnit dit än. I slutan behöver jag se upp med att inte inner bak kliver utåt åt sidan så att säga, utan att det går rakt fram, och det håller jag med om. Framförallt i höger varv blir det så och höger är det varv som Disto har haft svårast att lära sig slutan i, så jag tror inner bak kommer bli bättre där med träning. Disto behöver kliva fram mer, så det inte blir så mycket sidvärtes. Bent sade också att jag ska undvika att gå i sluta längs väggen, och den känslan har jag också, slutan blir inte bra längs väggen, hästen knäcker lätt av i ytter bog. Bent är väldigt duktig på att se de små detaljerna och det är detaljerna som gör att helheten blir bättre. Jag ska i slutan se till att Disto får lyft i bogarna och att han tar med sig ytter bog runt. Disto är väldigt rörlig, så han kan flytta benen lite hursomhelst, det har jag märkt eftersom han har lätt för att röra sig i vilken takt som helst. När vi har lasttränat har jag sett på filmer att Disto kan backa både i ren travtakt, men även ta steg i pass. Han kan utan problem flytta sig i skritt i travtakt i hagen. Det känns som om det inte finns några fysiska begränsningar för hur han kan röra sig, det är bara en fråga om hur människan ber om att han ska röra sig.

När det gäller öppna och sluta sade Bent åt mig att i öppna ska jag luta mig framåt mot Disto och i sluta luta mig bakåt från honom, så att han lär sig komma mot mig då. Det är något jag tar med mig hem, att fortsätta med nyanserna i kroppsspråket och inte vara så beroende av redskapen. Detta har jag ju märkt när jag jobbar med Disto, det är som att upptäcka en ny del i umgänget med hästar. Om jag själv är fokuserad och använder mitt kroppsspråk på rätt sätt, får det större effekt än vad man kan tro. Så snart man tappar fokus, ork och tron på sig själv, så blir det svårt.

Med Titan har jag alltsomoftast upplevt saker och ting mycket fysiskt. Titan är inte alltid känslig för de små, små signalerna. För att komma till den finstämda biten måste man ta sig upp en bra bit i utbildningen först.

En vän till Erik, som tränat en del hästar och ryttare i natural horsemanship, berättade en gång om att när han tränar hästar, så tänker han sig att han har som ett lasersvärd, som i Star Wars-filmerna, och hur han ser framför sig att han slår med svärdet omkring sig när han vill att hästen ska flytta undan. Det handlar om ens mentala kraft, vilka energifält man har omkring sig och hur man utnyttjar dem. Detta tror jag att man ska ha i minnet när man tränar med hästarna, att tankens kraft är större än vad man kanske tror.

Första passet med Titan tränade jag honom i handwork, från hans yttersida. Det är inte lätt att hålla reda på alla fyra tyglar när man går på hästens yttersida och har tyglarna i den hand som är närmast hästens huvud, och hästen är både bred och hög för människan. Denna gång kändes det ändå som om styrbarheten var lite bättre från marken än sist, även om vi måste träna på det mycket mer. Jag hade lättare att få med mig ytter bog och Titan gick inte så mycket framåt att jag inte hann med. Svårt var det dock att få till rakriktning och samtidigt ha koll på ställning, böjning och vart hästen var på väg och även ha koll på att hästen var lätt på bogarna och sedan kunna ta upp takten till trav. Jag ska nog träna vidare på att träna Titan från marken och försöka se till att kunna ha ett större avstånd till honom för att bättre se vad han gör och vad jag behöver hjälpa till med.

Andra passet uppsuttet på Titan försökte jag med Bents instruktioner få lätthet i Titans bogar, Titan ska inte hänga mot någon tygel. För att hålla fram min yttre axel fick jag använda min ytterhand som tygelhand och innerhand som spöhand. Det ska sägas att det var väldigt ovant och svårt att hålla tyglarna i höger hand och spöet i vänster hand. Jag upplevde att tyglarna var lättare att hålla koll på i höger hand, än vad det var att hålla koll på spöet i vänster hand, och framför allt använda spöet med vänster hand. Detta är något jag behöver fortsätta träna på hemma så att jag kan använda båda händerna till att både föra tyglar och spö med.

Jag fick träna på att var avslappnad i sitsen och skänklarna och endast använda spöet och handen för att samla Titan.

Jag fick med handens, och med det vill säga tygelns, hjälp flytta Titan lite bort från båda tyglarna. För att kontrollera att Titan är lätt på bogarna, för jag tygelhanden lite inåt för att se om Titan lätt följer med sin ytterbog. När jag för tygelhanden utåt ska Titan följa med sin innerbog. När jag flyttar handen och därmed hans bogar behöver det (ska det inte) vara några stora rörelser, utan endast känna av ifall Titan hänger på någon tygel eller håller sig lika lätt mellan båda tyglarna.

Jag måste se till att ha min tyngdpunkt med mig dit jag ska. Här kände jag att på grund av att jag inte ridit så mycket på sistone, har jag tappat en hel del ridkänsla. Saker som vanligtvis sker naturligt, glömde jag bort. När jag gör rätt, gör Titan rätt och på det viset är Titan väldigt bra att lära sig på, för när ryttaren inte gör rätt, så gör Titan inte heller rätt, han följer ryttaren.

Sista passet kändes Titan trött och han hade nog lite träningsvärk tror jag, han skrittade ganska fint fram, men det var jobbigt att gå upp i piaff- och travtakt. Jag känner mig alltid lite orättvis mot honom då jag märker att han är trött. Titan följde ändå fint och var förhållandevis lätt på bogarna. Han var lydig trots att jag kände att han var trött och inte orkade, så för min del försökte jag verkligen hålla passet kort och inte rida längre än att jag kort kollade igenom det jag fått instruktioner om under helgen. Jag kan omöjligen begära mer än vad Titan orkar, det vet jag sedan tidigare att det är lönlöst. När hans energi är slut, så finns det inget mer att hämta. Han kan skritta länge och väl på arbetshästars vis, men både trav- och galopparbete tröttar snabbt ut honom.

titan_bentkurs_2014_sept

Hemma kommer jag fortsätta träna Disto från marken, se till att befästa groundwork ordentligt och därigenom också longeringen. Jag kommer därefter börja med handwork så att jag lättare kan få med mig hjälperna uppsuttet och då tror jag att själva skolningen från ryggen kommer fungera bra. Allt detta är en långsiktig plan förstås.

Med Titan kommer jag också jobba från marken, från hans yttersida. Jag ska försöka se till att han är mitt emellan tyglarna och att jag med lätthet kan föra båda hans bogar. Därefter se vilket samlingsarbete jag kan göra från marken, dvs underlätta för Titan att komma upp i tvåtakt.

Detta tror jag kommer föra både min och hästarnas utbildning framåt. 🙂

Flytt av bloggen

I skrivande stund håller jag på att lägga upp en hemsida och även blogg via wordpress. Jag har i nästan tio års tid haft en blogg på Bloggplatsen, men pga svårigheter med bilder och att skriva inlägg på mobilen bl a, så beslöt jag mig för att skaffa en wordpressblogg. Den är allra lättast att integrera med hemsidan om även hemsidan är byggd m h a wordpress, så därför blev det så.

Länk till den gamla bloggen finns i högerkolumnen här.